Fyra filosofiska naturtillstånd

Det filosofiska koncepten ‘naturtillstånd’ handlar inte så mycket om hur människan verkligen levt utan mer om vad som finns kvar hos människan om man tar bort kulturen. I verkligheten är kulturen ett inneboende koncept hos människan men det innebär att det endast är filosofiskt som vi kan komma fram till vad som är det mänskliga naturtillståndet.* Detta koncept är viktigt av två anledningar.  Idén om naturtillstånd handlar om människan som koncept och implikationerna är grundläggande och universella för all mänsklig politik.

Vanligtvis brukar tre filosofer förknippas med teorier om naturtillståndet, Hobbes, Locke och Rousseau, men även Hegel kan räknas till dem (vilket Francis Fukuyama gör). Deras olika teorier har påverkat den västerländska politiska idéutvecklingen på ett så pass grundläggande sätt att de ingår i vårt politiska tänkande på ett ofta omärkligt vis. Därför är det också viktigt att titta på hur deras olika idéer om människan ser ut och vad som skiljer dem åt. Samt inte minst vad de olika koncepten har för implikationer för politiken.

Medan Hobbes och Locke brukar ses som grunden för liberalismen så är Rousseau på många sätt deras motsatts och den förste moderne radikalen. Hegel är mer komplicerad och hans koncept om herren och slaven och människans kamp för erkännande anses ofta vara en konservativ teori men återfinns i marxismen och Francis Fukuyama tolkar den som en liberal teori i sin bok ”The End of History and the Last Man”.

Hobbes – allas krig mot alla
I Leviathan beskriver Hobbes ett naturtillstånd där människorna är befriade från alla kulturella band och lever i ett tillstånd av allas krig mot alla. Eftersom ingen människa kan gå säker från någon annan och alla måste frukta döden. Detta leder människorna till att ge upp sin frihet och underordna sig en Leviathan, staten, som genom våldsmonopol kan skipa rätt mellan människorna som på sätt slipper fruktan för döden. Så länge statens makt innebär ett säkrare, och därmed bättre, tillstånd än naturtillståndets allas krig mot alla så har människorna ingen rätt att sätta sig upp mot staten. Om statens missbrukar sin makt så har dock människorna rätt att störta denne.

I den moderna politiken ser vi detta i idén om den suveräna staten med våldmonopol och ensamrätt på rättskipning. Hobbes idé om ett anarkiskt tillstånd en av grunduppfattningarna om hur relationerna mellan världen stater ser ut. Eftersom det inte finns någon övergripande makt som kan betvinga staterna så står alla stater inför ett säkerhetsdilemma där eftersom man inte vet vad en annan stat har för avsikt så måste man utgå från det värsta och förbereda sig för krig. Eftersom det i praktiken är omöjligt att göra skillnad på defensiva  och offensiva försvarsmedel uppstår lätt en rustningsspiral där staterna tävlar i makt oavsätt om de är aggressiva eller inte. Det är samma logik som leder till att vissa beväpnar sig med kniv när de går ut och kan alltså spåras till en grundläggande fruktan för den andre hos människor.

Locke – äganderätten
Lockes naturtillstånd är relativt likt Hobbes men är inte lika dystert. Det handlar om att Lockes och Hobbes skiljer sig åt i vilka naturliga rättigheter de tillskriver människan. Medan Hobbes endast tillskriver människan rätten och skyldigheten att försvara sitt eget liv så menar Locke att människan har rätt att äga saker, alltså rätten att bestämma över saker. För det första äger människan sin egen kropp och därmed har hon rätt att bestämma över sig själv. För det andra har hon rätt till frukten av sitt eget arbete. Detta innebär att människor inte har rätt att göra vad som helst mot varandra. Den som däremot bryter mot dessa rättigheter får bestraffas. Detta innebär att det bör finnas ett grundläggande skydd för alla människor där alla måste respektera varandra och varandras ägodelar. Genom att människor går samman kan de personer som bryter mot dessa regler bestraffas. Staten får sin legitimitet genom att den är den bästa institutionen för att förverkliga de rättigheter som varje människa har i kraft att vara människa.

Rousseau – den ädle vilden
I båda hos Hobbes och Locke finns ett antagande om att staten är ett instrument för människan att få ett bättre samhälle än det annars rådande naturtillståndet. Mot detta vänder sig Rousseau som istället menar att det är civilisationen som förstör människan. I hans version av naturtillståndet är människan en god asocial varelse som inte kräver mer än skydd från elementen och mat för överlevnad men detta förstörs av civilisationens hierarkier och strukturer. Detta är något som går igen i många av vänsterns tänkare särskilt inom anarkismen men även inom miljörörelsen. Hos Rousseau finns också idén om ‘allmänviljan’ vilket implicerar en idé folkstyret och hur folkets vilja ska styra samhället vilket står i motsats till Lockes idé om skydd av människans naturliga rättigheter.

Hegel – herren och slaven
Hos Hegel är grunden för människan egentligen inte ett tillstånd i naturen utan i människan själv. Hegels teori handlar alltså snarare om ‘människotillståndet’ och till skillnad från de tre ovan beskrivna naturtillstånden är det inte något man kan lämna. Det är alltså inte något man skyddar sig från som Hobbes och Locke eller något man saknar som hos Rousseau utan det är ett faktum man måste acceptera hos människan. Detta faktum är viljan hos varje människa att av andra människor bli erkänd som människa**.

När de första människorna möttes önskade de sig erkännande av varandra och försökte betvinga den andre i en blodig kamp för erkännande. En sådan kamp har tre möjliga utfall: antingen dör båda, annars vinner den ena och segraren står då triumferande  antingen över ett lik eller en slav och segraren kan bli erkännd som herre. Problemet för människan är att en slavs erkännande inte betyder något och en herre kan inte erkänna en slav. Detta leder till en så kallad dialektisk utveckling av människans relationer tills människan når ett tillstånd där man erkänns ömsesidigt.

Man kan fråga sig när detta tillstånd inträder. Ett svar var med den moderna staten som kom med Den franska revolutionen och dess credo om frihet, jämlikhet och broderskap/solidaritet. Enligt Marx kan det ömsesidiga erkännandet inte bli av inom det kapitalistiska systemet eftersom människan är uppdelad i herrarna — kapitalister/borgare och slavarna – proletärer/arbetare.

Addendum 2013.06.23
Även om alla filosofiska skolor om samhället använder sig av idén om ett naturillstånd så har alla en idé om människans väsen. Här har jag skrivit lite om utilitarismens föreställning om människan .

*Jag betvivlar att naturvetenskapen även om den skulle avslöja allt om människans funktion skulle kunna göra denna information begriplig utan filosofin.

** Man kan fråga sig om Hegels teori handlar om människor eller endast ‘män’ och utesluter kvinnor ur schemat. Se ”Härskarinnan och slavinnan” för en reflektion om vad det kan innebära.

Uppdatering 2012.03.01
Uppdaterade texten om Locke