Den gröna ideologin och liberalismen

I valet gick det väldigt bra för miljöpartiet. De gick från att ha varit riksdagens minsta parti till att bli det tredje största. En anledning till detta är att så väl många liberaler som misströstande socialister kan tänka sig att stödja denna rörelse.

På flera sätt är miljöpartiet ett liberalt parti, samtidigt som det på många sätt står närmare vänstern än högern och på flera sätt dessutom framstår som vänsterns nya hemvist och hopp i den postsocialistiska eran. Enligt den klassiska höger–vänster-skalan ligger MP och den gröna ideologin i mitten (typ). För att nyansera denna förvirrande skala kan ytterligare en dimension, auktoritär–frihetlig (se den politiska kompassen), läggas till. Här står de gröna klart på den frihetliga sida – utom på ett viktigt område nämligen miljön, där de är klart auktoritära. Det finns alltså en intressant och viktig spänning inom de gröna där de i sin viktigaste fråga ett auktoritärt parti som står i kontrast mot andra frågor. Sett ur detta perspektiv skulle man kunna säga att de gröna en liberal rörelse som säkerhetiserar frågan om miljön. Alltså att miljön är ett undantagsområde från andra politiska områden som kräver extraordinära politiska medel eftersom det hotar vår existens.

Så inte så överraskande är miljön det klart centrala hos den gröna rörelsen. Men som alla begrepp som blir så viktiga är det inte klart vad som menas med miljön. Eller varför. En grundläggande distinktion är här om man sätter miljön före människan eller miljön för människan. (Är det människans eller naturens existens som hotas?) Det här är en otroligt viktig distinktion eftersom om det säkerhetiserade politiska området Miljö är överordnat människan så kan den logiska slutsatsen vara att om människan är dålig för miljön så ska människan bort eller i alla fall förändras så att den inte är dålig för människan. Om det i stället är så att miljön är till för människan och man anser att för att rädda människan måste miljön räddas så har vi en helt annan situation. Min känsla kring detta är att det finns olika ståndpunkter inom den gröna rörelsen här samt att många är ambivalenta. Jag tror (och hoppas innerligt) dock att en klar majoritet inte sätter miljön (eller naturen) föra människan när det väl kommer till kritan. (Se även Naturen som egenvärde.)

För en liberal är det självklart att människan som individ sätt i centrum. Detta är däremot inte alls självklart för de gröna. Visserligen är individuella rättigheter viktiga men de är samtidigt bärare av den civilisationskritik som kan härledas till Rousseau. Även de direktdemokratiska elementen i den gröna rörelsen kan härledas till Rousseaus begrepp allmänviljan och en önskan om en  ”sann”  demokrati som kan lösa civilisationens problem. Detta är symptomatiskt i det att Rousseau kan ses som den första filosof som utan konservatism gjorde motstånd mot upplysningen och den liberala utvecklingen. (En utveckling som socialister inte är emot men vill driva ännu längre i en egen riktning.) De gröna är på så sätt bärare av en alternativ idé om människans utveckling som har funnits ända sen upplysningen. (Se även Fyra filosofiska naturtillstånd.)

Så även om de gröna på många sätt liknar liberaler i sakfrågor finns det i grunden en skillnad mellan liberalism och den gröna ideologin där liberaler i grunden för upplysningen medan den gröna rörelsen i Rousseaus anda är skeptiskt till den och civilisationen.

Uppdatering: 2014.09.07, lade till ett förtydligande i sista styckets sista mening.

Advertisements

21 reaktioner på ”Den gröna ideologin och liberalismen

  1. Jag vet inte vem som myntade begreppet miljötaliban men det har på senare tid använts för att beskriva just de som sätter naturen före människan och ser det som enda sättet att uppnå en hållbar miljö och hållbar använding av naturens resurser.

    Vad som är synd med denna sida inom den gröna ideologin är att de används som slagträ av klimattvivlare och organiserade intressen som vill hindra global governance inom miljöområdet. ”Cap and trade”, utsläppsrätter som system för världens länder att investera i att utveckla miljöteknik och få industrin att effektivisera genom nya marknadsmekanismer. Inte minst skapa möjligheter för detta i Kina och Indien.

    Liberaler, experter och makthavare måste stå emot ett paradigmskifte i fel riktning och fortsätta den inslagna vägen. Detta är framför allt ett problem inom den amerikanska debatten. Man måste arbeta med kommunikation och vinna median från smutsföretagens lobbyisters händer. Det blir svårt att vinna striden i ett land där ideologisk argumentation sker främst genom slagord.

    Big government= bad, taxes= bad, free market= good.

    Det är iaf min åsikt att världens regeringar har i uppdrag att skapa ett bra affärsklimat, för alla, inte bara energiföretagen men att också . Se senaste ”vetenskapens värld” på Svt, en ganska bra illustriation av motgångarna.

  2. Jag ser ingen tes i din text Björn; är inlägget allmän upplysning? Jag menar inte att det inte behövs, men det hade varit intressant att veta vad Du ville säga med detta inlägg.

  3. Nej, tesen var inte uppenbar. En implicit tes ser ut att vara att ”folk” bättre behöver förstå att miljöpartiet och grön ideologi inte är liberal. Jag tycker ändå att det skulle vara intressant att se en mer exlicit tes om varför det behövs och vad den kunskapen bör användas till.

  4. Kanske jag i bland har en tydlig tes i mina texter. Ibland kanske jag har den i början. I detta fall blir tesen som Robert skriver tydlig i slutet. I andra fall har jag ingen tydlig tes. Tydliga teser är bra i vetenskapliga artiklar men det är inte på det sätt som texterna här produceras. Det är som bloggen heter reflektioner kring olika ämnen som jag resonerar kring. Det som framställs i texten är helt enkelt en presentation av mina tankebanor. Det som lyfts fram som en tes här i diskussionen är snarare en slutsats av min reflektion kring ämnet. Slutsatsen kanske man skulle kunna presentera som en tes men då skulle jag behöva skriva en annan text.

  5. Jag tar tillbaka att tesen inte är tydlig; du har helt rätt i att den kommer i sista stycket.

    Det är en intressant skillnad mellan ett auktoritärt och ett liberalt synsätt på miljön där det auktoritära för mig framstår som ganska skrämmande och jag hade gärna läst mer om vad du har att säga om det. Nu blev min komentar kritisk (och felaktig) men det var inte egentligen mitt syfte.

  6. Det är en mycket intressant fråga om det auktoritära inom miljörörelsen. Jag har egentligen inte så mycket mer att säga än att just på miljöområdet går det åt det auktoritära hållet. Sen är det ju en releativt öppen fråga om hur pass auktoritära man är i jämförelse med andra. Det hela öppnar upp för att man ska kunna se dessa tendenser. Jag tycker också det är väldigt relevant att få fatt i att t.ex. MP inte är liberala.

    Just nu saknar alla Sveriges liberaler en politisk hemvisst och är hänvisade till den allmänna borgerligheten eftersom MP inte är ett alternativ. Men som jag skrev i mitt senaste inlägg så är borgarna dominserade av ett parti som snarare är konservativt än liberalt.

    Att FP gått åt det konservativa hållet är väl ingen hemlighet. C försöker vara liberala men är inte så bra på (om än all heder åt Olofsson under SAAB:s och Volvos kris).

    En intressant iaktagelse som vän Marcus kom med är att Göran Hägglund på många sätt framstår som den mest liberala av svenska partiledare.

  7. ”Det finns alltså en intressant och viktig spänning inom de gröna där de i sin viktigaste fråga ett auktoritärt parti som står i kontrast mot andra frågor.”

    ”Jag tycker också det är väldigt relevant att få fatt i att t.ex. MP inte är liberala. ”

    Jag skulle vilja tillägga att i många läger inom miljöpartiet är denna spänning högst påtaglig men att den auktoritära sidan av den interna debatten verkar ha vunnit mark under de senaste åren.

    Om jag skulle mig till att gissa lite så tror jag att den auktoritära sidan i mångt och mycket har cementerat sitt inflytande på miljöpartiets interna idetradition och det är det som börjar bli mer synligt idag.

  8. Jag skulle säga att den auktoritära delen av miljöpartiet är kärnan i själva rörelsen – som alltså endast gäller miljön. Detta har som du säger kunnat föras fram allt mer iom. att klimathotet framstår som allt mer påtagligt. Det nya är att allt fler verkar anse att detta är rätt. Den stora frågan här är ju dock om miljön ska räddas för människan eller från människan. Där är jag inte lika säker på hur det ser ut.

    Ju mer miljön blir politiserad desto viktigare blir det för liberalismen att förstå sig på vad som är liberala lösningar på miljöfrågorna. Miljöproblemen är reella men hur de beskrivs och hur de ska lösas får inte bestämmas av antiliberala rörelser. Eftersom MP inte är liberalt, i denna fråga, kan vi låta dem sätta agendan. Vilket i dag i stort sett är fallet. Och när liberaler sätter emot är det tyvärr allt för ofta genom att försöka förminska problemen. Även om det finns ett värde i att ifråga sätta saker får det inte förhindra konstruktivt tänkande.

  9. Det var klargörande distinktioner i ditt huvudinlägg, Björn! Själv bettraktar jag mig som både grön och liberal.

    Just konflikten mellan miljö/natur och individens frihet är klargörande, som dun skriver, för hur man ska förstå den gröna rörelsens position i förhållande till traditionella liberala partier (”betongliberaler”).

    De traditionella liberalerna tycks sätta individens/människans intressen i centrum. För oss gröna är det annorlunda. Vi är nämligen inte specisister.

    Menar man att alla levande varelser har intressen kommer man naturligtvis få göra kompromisser i det dagliba politiska arbetet. Man kommer inte acceptera att exempelvis savannen förvandlas till ett villaområde.

    Ekoturism kan innebära en kompromiss som både beaktar människans och andra arters intressen.

    Mvh Dan Robert

  10. Dan Rober:

    Tycker du mina distinktioner är vettiga?

    Du skriver att du är både grön och liberal. Jag menar att det finns en kontradiktion i detta. Ser du dig som en liberal med starkt engagemang för miljön eller som en grön med liberala tendenser?

  11. Jo, jag delar din analys av den gröna positionen. Den var klargörande!

    Själv kan jag inte säga om jag är liberal med miljömedvetande eller grön med liberala tendenser. Det är som två cirklar som överlappar varandra. Jag är i det snittet då man är med i båda cirklarna.

    Globalt sett måste vi ha mer av grön medvetande. Även diktaturstater kan delta i detta arbete.

    Personligen hoppas jag att dessa liberaliseras.

  12. Dan Robert
    Jo hela västvärlden önskar väl att resten av världen liberaliseras =)

    Som jag ser det har du två alternativ:
    1. Driva miljöpartiet i liberal riktning
    2. Driva miljöfrågor inom liberalismen

    Frågan är vad som är mest fruktbart. Min analys av miljöpartiet säger mig att eftersom den gröna ideologin inte är liberal så innebär arbetet att göra MP liberalt ett sisyfosarbete eftersom det är ett strukturellt motstånd. MP kan vara liberalt i många sakfrågor men i grunden är man inte liberala.

    Att driva miljöfrågor inom liberala rörelser dras inte av samma grundläggande problem men jag kan tänka mig att det finns andra problem som gör det rätt svårt ändå.

    T.ex. kan man tänka sig att eftersom MP lyckats definiera sig som miljöns förkämpar och sätter liberala principer på undantag när det gäller miljön så ser liberaler det som sin uppgift att stå emot miljörörelsen. Det gör det svårt för den miljöintresserade att få gehör för sina frågor vilka är på agendan inom miljörörelsen.

    Saken är den att det behövs en genuint liberal miljöpolitik och för det krävs att liberalismen verkligen börjar fundera på miljöfrågor och inte bara reagera på miljörörelsens miljöfascism.

  13. Du har rätt i att miljöarbetet måste bli konstruktivt och inte stanna vid att ”domedagen är nära”.

    Frågor uppstår: Kommer havsnivåns stigande vara ett problem vi kan blunda för, beklaga oss inför eller något vi kan parera genom att under den tid vi har på oss vidta mått och steg för att rädda vad som räddas kan.

    Suezkanalen, Panamakanalen m fl är mänskliga påfund. Sådana behövs också för att stigande vattennivåer inte ska bli allaför katastrofala. Vi kan ju erinra oss att både Nederländerna och Venedig är områden som blivit möjliga för mänskligt liv i den form vi känner det tack vare mänsklig ingengörskonst.

    Jag är själv med i miljöpartiet. En partitidning hette en gång Alternativet. Man är alltså mycket för alternativ, inte minst öppna för sådana inom pedagogikens område. Detta har lett till att partiet är för friskolor, privata apotek (och naturapotek, hälsoapotek osv). Även om det inte snackats så mycket, kanske, om valfrihet så är valfriheten en ideologisk hörnsten för miljöpartiet.

    Betänker man de traditionella liberala partiernas tillväxtnaivitet förstår man varför det gröna alternativet behövs. Ska vi bara arbeta för starka ekonomier kommer vi ju att få stora miljöproblem. Som grön vill man ha sådana villkor på marknaden att marknadsaktörerna agerar till gagn för miljön, inte endast kommer med sopkvasten efteråt efter hårt politiskt tryck.

    Då det gäller att värna om andra djuraterns intressen, människors hälsa m m har de traditionella liberala krafternas valfrihet mycket av cynism över sig. Man vill att folk ska få röka om de vill röka. Jo, men vad med sjukvården och dess kostnader då? Vad med att tobaken är beroendeframkallande och individen kanske inte alltid så stark som traditionella liberaler önskar att de ska vara.

    Att välja miljöpartiet är alltså inte svårt för mig. Visst kan jag tänka mig allt ifrån privata universitet till privata domstolar, men det där är frågor av andra ordningen i förhållande till miljön och hur tillväxten bör dirigeras så att den verkar främjande för den gröna saken, inte tvärtom.

  14. Det är intressant att du skriver om det ”auktoritära” i de grönas miljöpolitik. Jag undrar vad du syftar på egentligen. Är det auktoritärt enligt dig att använda skattepolitik för att främja miljön? Eller är det auktoritärt att lagstifta t.ex. om gränsvärden för gifter?

  15. ”auktoritär” syftar här till viljan att använda staten som maktmedel. Det är ena änden i skalan ”frihetlig–auktoritär” vilket ska förstås som ett kontinuum. Man kan vara mer eller mindre auktoritär.

  16. Nu har jag gjort testet, och hamnade i nedre vänstra hörnet. Och jag är ju inte liberal – statliga beslut fattade på demokratisk väg är helt ok, enligt mig, även om det drabbar de superrika till förmån för miljön.

    Jag undrar om du inte blandar ihop ”frihetlig” med liberal. Du verkar betrakta demokratiskt styre som ”auktoritärt”! Den vanliga synen är att betrakta Francos och den nuvarande kinesiska regimer som auktoritära – på grund av bristfällande demokratiskt beslutsfattande, inte på grund av innehållet i besluten.

  17. jag har helt enkelt översatt ”libertarian” med ”frihetlig” istället för ”liberal” eftersom liberal är en viss ideologi.

    Jag förstår inte alls vad du menar med att jag skulle betrakta ”demokrati” som ”auktoritärt”. Utveckla det påståendet så kan jag bemöta det.

    Jag har tidigare skrivit om andra tänkbara politiska dimensioner här:

    https://bjornaxen.wordpress.com/2010/01/25/politiska-dimensioner/

    I detta inlägg skriver jag att jag demokrati ingår i frihetlig, men jag backar från det påståendet i en modifikation i senare post som kan läsas här:

    https://bjornaxen.wordpress.com/2010/02/04/modifikation-av-tva-politiska-dimensioner/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s