Härskarinnan och slavinnan

Hegels herre–slav-schema passar rätt bra på hur män beter sig mot varandra. Men kan det appliceras på kvinnor? Jag kan tänka mig att när två kvinnor möts så uppstår visserligen en kamp mellan dem men jag tror inte det är en blodig kamp på liv och död som mellan männen. Kvinnornas kamp är dessutom oändlig. Ett ständigt mätande mot varandra. Eller är dessa intriger slavens dialektik och om kvinnan var fri att kämpa så skulle hennes kamp vara som mannens? Frågan är alltså om mannen och kvinnan i grunden är lika eller inte.*

Hur ser det då ut när kvinnan möter en man? I ett naturtillstånd innebär mannens större fysiska styrka att mannen besegrar kvinnan som blir slav. Men i en civilisation där den fysiska styrkan inte en faktor kan man undra vad som händer. Ett svar är att kvinnan som besegrar mannen ser honom som en slav medan den man som besegrar henne (civiliserat, utan våld) är en man hon kan följa. Genom att besegra andra män blir mannen mer attraktiv för kvinnan. Kvinnorna kämpar då mot varandra för att männen ska se dem. Slavarnas, de besegrade männen, blick är dock inget att ha. Ju sämre en kvinna mäter sig med andra kvinnor desto lägre slavars blickar nöjer hon sig med. Men det finns alltid så pass underlägsna män att ingen kvinna nöjer sig med hans blick. Den fria kvinnan kämpar alltid efter männens blickar mot de andra kvinnorna. Den fria mannen kämpar alltid mot andra män så kvinnan ska välja honom framför andra män.

Jämställdhet skulle kunna handla om att ändra detta så att kvinnans kamp är lika dan som mannens. Kvinnan skulle då kunna gå in i en kamp mot mannen och besegra honom utan att behöva söka efter en man som kunde besegra henne. Den sanna partnern blir då den person man inte kan besegra men inte heller kan besegra en. Kanske de som ömsesidigt inte vill besegra varandra.

Den liberala demokratin försöker undanröja de sociala/kulturella orättvisor som ger vissa individer en orättvis position i maktkampen. Den socialistiska kritiken av detta är att även naturliga orättvisor ska rättas till. Den liberala jämställdhetsprincipen ger inget svar på om män och kvinnors kamp för erkännande i grunden är lika eller olika. Om kvinnor visar sig kämpa både mot varandra och mot män på samma sätt som männen så är det inget fel med det. Lika lite som att det skulle vara fel att kvinnan inte gjorde och följde sin egen logik i kampen för erkännandet. Den socialistiska jämställdhetsprincipen är att dock att män ska följa den kvinnliga logiken för erkännande.

* Om det finns en skillnad är det skillnaden mellan manligt och kvinnligt eller bara mellan härskare/härskarinnor och slavar/slavinnor? Själv föredrar jag den senare men den förra är stark som koncept i vår kultur som när en man som ger sig och är svag liknas vid en kvinna på olika sätt.

Annonser

11 reaktioner på ”Härskarinnan och slavinnan

  1. Ja, det är intressant hur kvinnor generellt sett (på ett mer tillrättavisande sätt gentemot varandra än män sinsemellan) vallar in sig som grupp i en fålla. Denna fålla med sin inbördes rangordning hålls någonstans på skalan mellan den i rang högsta och lägsta mannen. Den lägsta kvinnan är högre upp än den lägsta mannen, men den högsta kvinnan är ändå lägre än den högsta mannen.
    Jag tror att en bit som måste till i jämställdhetsprocessen är att liksom män, kvinnor också måste bättre erkänna en starkare kvinna. Som det ser ut nu erkänns ofta inte denna starkare kvinna av de svagare (de med lägre rang) och hon blir istället tillrättavisad eller så byts spelreglerna ut och hon hamnar längre ner av den anledningen. Detta gör nog också så att det inte är lika lätt för kvinnor att visa sig bra och att utmana världen på olika sätt. Slavinnorna måste helt enkelt bli bättre på att erkänna sina härskarinnor!
    Sen är det en annan femma att faktiskt definiera vad som är högre rang. Vem står högre än någon annan och vilka mätinstrument används? Detta är en svår fråga särskilt när kvinnor och män ska mätas mot varann.

  2. Precis! Män är nog ofta rakare på den punkten. Kvinnor förnekar mer att de tävlar för ”sånt gör man ju inte” och kampen blir en lång och utdragen process som inte så ofta kommer upp till ytan.

  3. Menar du att kvinnor inte erkänner att de tävlar? Det är ju otroligt tydligt att det är en ständig kamp om vem som klär sig bäst, vem har som har det bäst inredda hemmet etc.

    Det får mig för övrig att tänka på hur män tävlar om vem som känner till flest saker/lösningar/tekniker etc, medan kvinnor tävlan visar sig hur hon bäst smyckar sig (vilket innefattar träning). män läser således t.ex illustrerad vetenskap, tekniska magasin eller tärningsmagasin. Kvinnor läser modetidningar/hur man smyckar sig/hur man ska vara.

  4. Ja, jag menar, precis som jag skrev, att kvinnor inte tävlar lika uttalat. Utåt ska man inte visa att man tävlar. Nu menar jag inte att det är svart eller vitt, utan att det är en gradskillnad som i alla fall jag uppfattar mellan kvinnor och män. Men det jag framför allt menar är att mäns tävlingar verkar avgöras oftare medan kvinnors byggs vidare och ändrar form och därför blir svårare att avgöra.

  5. Ja det är helt sant. Män vill alltid nå ett avgörande. Kvinnor verkar undvika det. Kanske är det därför som det blir så svårt i att lösa konflikter mellan män och kvinnor.

  6. ”Den socialistiska kritiken av detta är att även naturliga orättvisor ska rättas till. Den liberala jämställdhetsprincipen ger inget svar på om män och kvinnors kamp för erkännande i grunden är lika eller olika”

    Jag måste ställa en fråga. Vad är det som gör de naturliga orättvisorna till naturliga, eller väsensskilda från de onaturliga (mänskliga?/sociala?/konstuerade?). Jag tror kanske att du vet vad jag fiskar efter, men jag har svårt att se vad som skiljer dem åt.

  7. Naturliga orättvisor handlar om vad som brukar kallas biologi medan kulturella är de som skapas av sociala omständigheter. Om man är benhård socialkonstruktivist så finns så klart inga naturliga orättvisor endast kulturella. Att det är svårt att dra en gräns mellan dessa betyder inte att det principiellt inte finns en analytisk skillnad. Det finns ju även en relativt tydlig vänster-högerskala i detta där vänstern försöker genomdriva idén/föreställningen om att så mycket som möjligt ska kunna förklaras utifrån kulturen vilket möjliggör ett mer egalitärt samhälle. Det är intressant hur gentekniken öppnar för denna möjlighet och kanske till och gör det ännu enklare att ändra på människor så att den egalitära visionen kan genomföras även om orättvisorna är naturliga. Dock är vänstern inte särskilt förtjusta i att genetiskt omforma människor vilket öppnar för frågan om varför det är rätt att omforma människor kulturellt, som homo sovieticus, men inte genetiskt. kanske av den enkla anledningen att det faktisk skulle innebära att människans grundform ändras.

  8. Vilka naturliga orättvisor är inte orättvisa på grund av kulturella faktorer? Jag tänkar mig t ex att den naturliga orättvisan att Pelle är fulare än Göran bara finns på grund av kulturellt betingade föreställningar om skönhet.

    Göran är väl kanske i o f s starkare än Per det är ju bara orättvist om man behöver vara stark i deras samhälle o s v.

    Det är ju inte så att skillnaderna inte existerar, men vad de sedan har för betydelse bestäms så vitt jag förstår det i kulturen.

    Personligen tycker jag att man gärna kan göra alla till genetiska supermänniskor. Varför inte? Det känns ju inte som om det finns några direkta nackdelar med att genetiskt ge människor förutsättningarna att göra eller bli det de vill göra eller bli så långt som det är möjligt.

  9. Den posthumana framtiden är bara läskig om vi delar upp människor. Övermännniskan åt alla!

    Ja det är sant att kulturen bestämmer vilka naturliga drag som är fördelar respektive nackdelar. Men bara till en viss grad. Detta är en annan om än mycket intressant diskussion.

    Just styrka kanske inte är särskilt viktigt i vår kultur men t.ex. intelligens eller social kompetens är det. Det finns även vissa drag som väldigt sällan är bra oavsett kultur som t.ex. att stamma (men det skulle kanske gå att hitta på en kultur där det var en social fördel, kanske som ett tecken på att man var utvald av gudarna). Men detta visar på svårigheten att dra gränserna mellan dessa och det visar även hur viktig kulturen är för att avgöra vad som är ett bra eller dåligt drag hos en människa. Men skillnaden här mellan natur och kultur handlar inte om hur dessa tolkas utan hur man som individ får dem. De flesta drag hos människor är både genetiskt (natur) och kulturellt bestämda. Om vi fortsätter med ditt exempel om muskler/styrka så är det inte kontroversiellt att säga att vissa har anlag till högre styrka än andra men att man samtidigt kan öva upp sin styrka på olika sätt vilket innebär att ens levnadsvanor har stor inverkan på ens styrka men är ändå inte helt bestämmande. Frågan är hur mycket av detta bestäms av natur respektive kultur.

    För att koppla diskussion till inlägget så skulle ditt resonemang handla om hur man vill ändra hur man ser på naturliga drag vilket innebär att de finns kvar. Det skulle innebära t.ex. att skillnaden mellan män och kvinnor inte är ett problem om man inte ser det som ett problem. Det är en lösning som många inte skulle hålla med om. Man kan även koppla diskussionen till avvikande sexualtiet. Är t.ex. homosexualtitet ett natruligt eller ett kulturellt drag. Uppenbarligen innebär homosexualtitet olika saker inom olika kulturer, men fenomenet finns fortfarande kvar. Där med är det intressant att skilja mellan det naturliga och det kulturella.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s