Paleoparadigmets vetenskaplighet

 Jag fortsätter här mitt försvar av paleo. I mitt förra inlägg skrev jag om det finns en filosofisk skillnad mellan paleo och vegism (vegetarian- och veganidéer om att man ska äta så lite kött som möjligt) i att den förra är öppen och den senare sluten.

Nu tänkte jag ta upp paleos vetenskaplighet. Jag menade i förra inlägget att vegism-positionen inte är vetenskaplig medan paleo-positionen är det. Jag kommer här argumentera tydligare för varför paleo är högst vetenskapligt. (I ett tredje inlägg kommer jag ta upp tydligare anklagelser mot paleo.)

Det finns en tendens bland paleos kritiker att blanda samman vetenskaplighet med vetenskapliga eller statliga institutioners auktoritet. Vetenskapen är, och bör alltid vara, en stor samling olika åsikter. Bara för att många inom ett vetenskapligt fält anser att en viss sak är rätt betyder inte att den är det. Jag menar att paleo är ett nytt paradigm som just nu håller på att förändra vår syn på hälsa. (Det har allt oftare börjat gå under namnet ‘ancentral’) Eftersom paleo är ett nytt paradigm så kan man förvänta sig att de etablerade institutionerna kommer vara just de som håller emot det nya. Det är då antagligen lättare för dem som inte är fast i de gamla paradigmen att ta till sig det nya. Det förklarar också varför förespråkarna för paleo oftast är folk från andra discipliner än hälsa – med lysande undantag som t.ex. Staffan Lindeberg. Att då hänvisa till institutioner för att man har fel är högst ovetenskapligt och på samma nivå som att argumentera för den geocentriska världsbilden genom att hänvisa till påven. Att hänvisa till  organisationer är även problematiskt på ett annat plan; de är helt enkelt än mer fastbundna till det gängse paradigmet och ofta intrasslade i olika kommersiella intressen. Det gäller helt klart i USA men verkar även stämma för andra länder, däribland Sverige. Oavsett om det är sant så borgar den institutionella trögheten för att de inte kommer att gå med på ett nytt perspektiv i första taget.

Men detta innebär ju så klart inte att paleoparadigmet skulle vara mer vetenskapligt. Jag menar att två saker gör paleo till det mest vetenskapliga paradigmet för hälsa: (1) dess öppenhet; och (2) dess explicita försök att koppla människans hälsa till övrig biologi genom att utgå från vetenskapen kring biologisk evolution och hur den format människan.

Den första punkten innebär att man är öppen för olika svar och att ändra sig efter nya upptäckter; den andra punkten innebär att ens frågor om människans hälsa kopplas samman med en större förståelse om biologi och liv vilket vägleder hypoteser och slutsatser i detta komplexa ämne. Att man kopplar frågorna till evolutionsbiologi innebär också att man får en bättre grund att jämföra människors hälsa gentemot. Konkret innebär det att man istället för att jämföra människor mot vad som är normalt idag (där normalt är föränderligt) jämför man med den naturliga människan. Man kan så klart undra vad den ”naturliga människan” är och det är något som vi ständigt söker. Men bara för att vi inte kan få ett perfekt svar på det så innebär det inte att vi inte har har några relevanta fakta om människan. Men det är här punkt 1 kommer in: vi är öppna för nya rön vilket också visar på skillnaden mot en sluten attityd som den inom vegismen.

Då kommer vi in på just föränderligheten utifrån nya rön och olika tolkningar. Te.x. när jag började med paleo för tre år sedan så fanns idéer från LCHF, alltså att man skulle äta mycket fett, och lite kolhydrater. Många var framförallt emot alla former av kolhydrater och man argumenterade mycket mot high frucotose corn cyrup. Men det var verkligen inte alla som stod bakom detta. Både Art de Vany, Loren Cordain och Staffan Lindeberg argumenterade mot alltför mycket fett och i alla fall de Vany och Lindeberg är för mycket frukt. Snart började man även komma fram till att människan verkade vara anpassad till stärkelse. Det blev också tydligare att säd, vete och gluten snarare var problemet än kolhydrater i sig fastän om man fortfarande är emot raffinerat socker. Även om man ännu inte kommit fram till ett konsensus om vad som är optimalt så visar det öppenheten inom paleo vilket för oss till nästa del: paleos framgång – det fungerar.

Inom vetenskap så menar man visserligen att enskilda fall inte är tillräckliga för att visa att något stämmer. Detta används ofta som argument mot paleo. Men även i detta fall visar mest på sin ovetenskaplighet när man låter sin skepticism (vad den än härrör ifrån) förblinda en.

Grundläggande för paleo är observationen att bland icke-moderna/förindustriella folk (som !kung, kitava etc.) som lever traditionellt saknas välfärdssjukdomar; de verkar inte drabbas av sådant som cancer, depression, demens, diabetes, tandproblem (så väl hål, tandsten eller för små käkar), eller för den fetma eller övervikt. Men så fort sådana folk börjar äta västerländsk mat så kommer också välfärdssjukdomarna. Tanken är då inte långt borta att om vi äter som dessa folk  (=paleolitisk) så kan man bli av med kanske inte alla men en hel del välfärdssjukdomar.

En rätt stor mängd människor har nu också testat det med fantastisk effekt. Det skulle vara intressant att höra om det finns någon det inte fungerat för — jag har inte hör om det. Men det skulle kunna förklaras av att de är få och en förvridning åt att endast rapportera när man lyckas. Hur som helst är antalet som det går så pass bra för imponerande och jag är övertygad om att paradigmet kommer att skifta. Vilket vi redan ser nu.

Men åter till vetenskapligheten. Det må vara sant att det inte finns några större vetenskapliga studier av människor som följer paleo som motsvarar de stora observationsstudier som vanligen används för att finna skillnader mellan människors kost och hälsa. Men det säger egentligen inte så mycket mer än att det inte satsats så mycket pengar på paleo. De stora observationsstudierna säger egentligen så mycket alls om kost och hälsa och framförallt går det inte utifrån dem avvisa paleoparadigmet. Faktum är att observationsstudier i stort sett är värdelösa i denna fråga. Inte bara för att det endast visar på korrelationer, grundar sig på vad folk rapporterar att de ätit eller har svårt att hantera andra faktorer än kost utan även av den enkla anledningen att alla människor som ingår i dessa studier äter modern västerländsk kost.

Däremot finns några mindre mer experimentella studier av olika kvalitet vilka visar mycket bra resultat för paleo. Se t.ex. den här artikeln av Staffan Lindeberg. (Den som på allvar är intresserad av detta rekommenderas hans bok Food and Western Desease.)

Sammanfattningsvis så är paleoparadigmet öppet för nya rön; det är hänger samman med övrig biologisk forskning; det är ett nytt paradigm vilket innebär att vi kan förvänta oss motstånd från institutioner och många som är etablerade inom området (vilket inte innebär att paradigmet är fel); det finns tusentals enskilda fall som visar att det fungerar (vilket i sig visar på att det ligger något i det även om dessa fall inte ordnats systematiskt utifrån vetenskapliga metoder); samt att de vetenskapliga studier som gjorts visar på paradigmets styrka.

Som avslutning kan jag även ta upp att flera saker inom paleoparadigmet för hälsa nu börjat sprida sig. Det första som jag märkte var att allt fler talar om problemet med socker; där efter var det spannmål och då särskilt problemet med gluten; därefter har även IF (intermittent fasting, endagsfasta) nu blivit känt bland folk och samtidigt med det att kort intensiv träning kan vara mycket effektiv.

Inläggets länkar

Den filosofiska skillnaden mellan paleo och vegism*

http://www.staffanlindeberg.com/
http://www.dovepress.com/the-western-diet-and-lifestyle-and-diseases-of-civilization-peer-reviewed-article-RRCC

Uppdaterad 2013.07.23: lade till en länk till Staffan Lindebergs hemsida; 2013.09.09 korrektur och annat smått och gott

Världen för en bläckfisk

Den här bloggen har undertiteln ”Om världen för människan” och en sak som man som människa kan undra är hur världen ter sig andra varelser. Thomas Nagel har t.ex. skrivit en intressant artikel om hur det skulle vara att vara en fladdermus. Bläckfisken är ett annat djur som som skiljer sig starkt från människan. Det blir allt tydligare att de är ordentligt intelligenta men att deras intelligens skiljer sig avsevärt från vår. Dess intelligens och sinnen är decentraliserade och har utvecklats för att svara på andra problem; bläckfiskens intelligens är inte social utan konfliktorienterad där det gäller att fånga byten och undvika att själv bli ett byte. Jag lägger här upp Deep intellect — inside the mind of the octopus eftersom den helt enkelt är så djävla intressant. Nedan kommer några utdrag från artikel.

No sci-fi alien is so startlingly strange. Here is someone who, even if she grows to one hundred pounds and stretches more than eight feet long, could still squeeze her boneless body through an opening the size of an orange; an animal whose eight arms are covered with thousands of suckers that taste as well as feel; a mollusk with a beak like a parrot and venom like a snake and a tongue covered with teeth; a creature who can shape-shift, change color, and squirt ink. But most intriguing of all, recent research indicates that octopuses are remarkably intelligent.
…
[T]hese boneless, alien animals—creatures whose ancestors diverged from the lineage that would lead to ours roughly 500 to 700 million years ago—have developed intelligence, emotions, and individual personalities. Their findings are challenging our understanding of consciousness itself.
…
Some would let themselves be captured, only to use the net as a trampoline. They’d leap off the mesh and onto the floor—and then run for it. Yes, run. “You’d chase them under the tank, back and forth, like you were chasing a cat,” Warburton said. “It’s so weird!”
…
Humans—like other vertebrates whose intelligence we recognize (parrots, elephants, and whales)—are long-lived, social beings. Most scientists agree that an important event that drove the flowering of our intelligence was when our ancestors began to live in social groups. Decoding and developing the many subtle relationships among our fellows, and keeping track of these changing relationships over the course of the many decades of a typical human lifespan, was surely a major force shaping our minds.

But octopuses are neither long-lived nor social. … [T]he natural lifespan of a giant Pacific octopus is only three years. … Except to mate, most octopuses have little to do with others of their kind.

Losing the protective shell was a trade-off. Just about anything big enough to eat an octopus will do so. Each species of predator also demands a different evasion strategy—from flashing warning coloration if your attacker is vulnerable to venom, to changing color and shape to camouflage, to fortifying the door to your home with rocks.

Such intelligence is not always evident in the laboratory. “In the lab, you give the animals this situation, and they react,” points out Mather. But in the wild, “the octopus is actively discovering his environment, not waiting for it to hit him. The animal makes the decision to go out and get information, figures out how to get the information, gathers it, uses it, stores it. This has a great deal to do with consciousness.”

It’s remarkable how little is known about them . . . but I could see it turning out that we have to change the way we think of the nature of the mind itself to take into account minds with less of a centralized self.”

Länkar i inlägget
http://instruct.westvalley.edu/lafave/nagel_nice.html
http://www.orionmagazine.org/index.php/articles/article/6474/

Kognitiva skillnader och olika könsroller

Frågan om den biologiska kognitiva skillnaden mellan könen är kontroversiell och minst lika intressant. Utifrån evolutionsteori skulle det vara konstigt om det inte fanns någon sådan skillnad eftersom hjärnan är ett organ bland andra. (Se detta inlägg.) Särskilt om det är så att män och kvinnor faktiskt har naturligt olika sociala roller t.ex. som jägare och samlare.

DN har en mycket intressant artikel om de olika kognitiva skillnaderna mellan kvinnor och män. Artikeln spelar ner att dessa skillnader skulle vara särskilt stora. Kvinnors bättre episodiska minne exemplifieras med att man minns vad som stod på bordet och vad folk fick för julklappar för tre år sedan. Och mäns större viso-spatiala förmåga exemplifieras med att det gör män bättre på att sätta ihop modeller som IKEA-möbler.

Om man sätter dessa i ett evolutionärt perspektiv framstår inte dessa skillnader som så triviala. Snarare stärker det bilden av män och kvinnor är biologiskt anpassade till olika sociala roller, inte bara fysiskt utan också mentalt (om man nu kan göra en relevant sådan distinktion).

Att minnas var saker fanns för flera år sen låter som en typisk bra förmåga om man ska plocka svamp, medan förmågan att bedöma rörelse genom rum låter som en typisk bra förmåga vid jakt för att bedöma hur ett djur rör sig.

Det är intressant att man är så pass rädd för det biologiska skillnaderna. Är det trots eller på grund av att biologin är så pass uppenbar? Hur som helst är biologin nödvändig för att vi ska förstå hur människor fungerar. Märk väl att även om det kan underminera socialkonstruktiva argument för jämställdhet så behöver det inte underminera normer som jämställdhet.

Se också Han jägare, hon samlare?

Klimatet som orsak till människan

Oroar du dig för klimatförändringar? Ta det lugnt, människan är anpassad för att klara dem och kan ha utvecklat sin intelligens för att kunna hantera att hantera de betydligt kallare klimatet. Jorden var tidigare under stora delar av sin historia varit betydligt varmare än. De primaters om människan härstammar ifrån var tvungna att hantera att klimatet blev kallare vilket innebar att man började äta mer kött (animaliskt fett och protein) vilket i sin tur möjliggjorde en större hjärna som kan större intelligens vilket hjälpte de nya primaterna att lösa de problem de stod inför. Denna feed-back-loop hjälpte födde människan som kunde sprida sig över världen och nu har vi kommit dit där vi värmer upp klimatet igen (ironiskt nog).

Klimatförändringar är dock inte mindre ett problem för människa än för varelser som har svårt att anpassa sig. Man kan säga ju mer intelligens desto lättare att anpassa sig. (Ett annat sätt för en organism att klara förändringar är att helt enkelt vara så pass robust att man inte behöver anpassa sig.)

Denna post är starkt influerad av detta inlägg om effektivitet kontra intelligens.

Framtiden kommer

DN skriver om att fusionsenergi kan lyckas redan om två år och redan femton år kan en kommersiell anläggning stå klar. Antagligen tar det längre tid en så men ändå! Framtiden kommer med stormsteg. Energibrist kommer då handla om kapacitet hos anläggningarna. Om detta lyckas så kommer världen verkligen förändras. Bara en sån sak som att problemet med vattenbrist kommer vara löst eftersom problemet med avsaltning är energifrågan. Kunskap, kreativitet samt politisk visioner och handlingskraft kommer bli allt mer avgörande. Naturliga omständigheter kommer bli än mindre avgörande relativt de sociala.

Om de amerikanska forskarna verkligen lyckas så är utbyggnaden av vindkraftverk etc. egentligen bara slöseri med resurser.

Vad vetenskap innebär

Det svenska ordet ”vetenskap” följer den tyska traditionen och är bredare än t.ex. engelskans ”science”. Men vad innebär egentligen vetenskap och vad kan räknas som vetenskap är en fråga som man kan undra över. Vad skiljer det vetenskapliga från det ovetenskapliga? Mitt svar på vad vetenskapen går ut på är att det handlar om att konstruera de bästa, mest övertygande argumenten men att bara hålla sig till det som inom retoriken kallas logos. Detta är ett väldigt brett vetenskapsbegrepp men det fångar också det man faktiskt sysslar med på universiteten samtidigt som det utesluter sådant som t.ex. politik och media.

Moralfundament

I senaste numret av The Economist (23-29 feb. 2008, s. 84) berättas det om vetenskapens framsteg i förklarandet av människans moral (Moral Thinking). Kort kan man säga att människan har en inneboende förmåga till moral, ungefär som hon har en inneboende förmåga till språk. Precis som språket och dess regler är olika i olika grupper/kulturer är moralen och dess regler olika beroende på grupp eller kultur.

Detta är helt i linje min uppfattning om att moralen inte finns utanför människan utan i henne och att dess regler utformas inom gruppen (Se: §34 moralens cirkel, §34.2, §34.3). Detta betyder att även om det faktiskt finns en moralisk instinkt så kan den vara relativt olika. Det är inte en konstig tanke. Om det inte varit så att moralen var olika i olika kulturer så skulle frågan om moral inte behöva frågas.

Detta betyder att vad som är moraliskt riktigt ständigt utarbetas inom kulturen och att kulturen precis som språket inte är ett koherent system. Man kan fråga sig hur fruktbart det är att försöka utarbeta ett koherent moraliskt system. Moralens grund är så pass flexibil att flera olika system verkar kunna samverka. Att i koherensens namn binda sig till ett moralsystem leder lätt till att en stor del av det människor tar sig för är omoraliska och att det system man utarbetar självt framstår som omoraliskt utifrån den rådande moralen.

Men om man ska bedöma utefter olika moralsystem som används inom samma kultur så måste man ha en förståelse för när ett visst system ska användas. När är det moraliskt rätt att vara utilitarist, när är mänskliga rättigheter det rätta måttet, när är slumpen det som ska styra, etc.

Så även om vetenskapen kommer med en förklaring om att människan har en inneboende moral så är vi långt ifrån att avsluta diskussionen om vad som är moraliskt rätt.

Världens berättelse

När Mattias $venssons skrev om ”Den sura ateismen” växte min kommentar till ett eget inlägg som här följer:

Problemet för människan verkar vara att världen är allt för komplex för att vi ska kunna förstå den utan en berättelse eller annan tankestruktur.

Den berättelse man väljer att struktura sin upplevelse av världen formar så klart hur man ser på den. Berättelsen om världen och världen i sig faller samman och man tror att berättelsen om världen är världen.

Denna berättelse kan vara en religiös sådan, eller så kan den vara den moderna berättelsen om människans framsteg med vetenskap och förnuft som ledstjärna och verktyg. Denna berättelse finns i en liberal och en socialistisk variant.

När man väl förstått detta så kan man börja kritisera allt och säga att vi inte förstår någonting att allt bara är en berättelse där vi väljer att tro på olika delar av vad man ser av världen. Att alltså vara skeptisk till vad sinnen och förnuft kan tala om vår verklighet (neomarxism, poststrukturalism etc). Men det säger egentligen inte mer än att den värld vi upplever som sann inte behöver vara sann. Då måste jag säga att den berättelse där världen framställs på ett positivt sätt och alltså gör min värld till en positiv värld är betydligt mer konstruktivt än en värld som framställs i negativa termer.

Jag menar alltså att även om vi inser att varken, eller kanske just på grund av, våra sinnen eller vårt förnuft är perfekta så måste vi ta ställning någonstans. Vi måste välja en tankestruktur i vilken vi ordnar världen efter. Men eftersom vi inte kan vara säkra på att ha rätt måste vi lyssna på de andra berättelserna och inte glömma att för andra individer är deras tankestruktur av världen den sanna bilden av världen.

Vilken berättelse är då den bästa för mig? Den berättelse som erkänner mina sinnesitryck och min tolkning av dem. De olika tankestrukterna ger en olika svar:

Upplysningens, den moderna berättelse som vilar på förnuftets utredande av sinnesintrycken framstegstro och där sanningen finns inom räckhåll; Den skeptiska repliken att sinnen och förnuft kan man inte lita på; Den religiösa berättelsen som vilar på tron på en viss grundläggande ”uppenbarelse”.

Dessa är inte för mig. Min tankestruktur är den vetenskapliga, där sinnesintrycken underordnas förnuftet struktur och kritik men utan upplysningens tro på bestämt (determinerat) framåtskridande.