USA som Västvärldens symbol

Det amerikanska valet är över och som vanligt blir det vid dessa tider extra tydligt hur vi i Sverige och hela Västvärlden är besatta av USA. Men varför är vi så besatta av det amerikanska valet och USA i allmänhet?

De flesta skulle ser det utifrån ett materiellt perspektiv om att USA är relevant eftersom landet har så mycket politisk, militär och ekonomisk makt. Men mitt svar är istället  att USA är Västvärldens symbol. Vi har en symbolisk relation till USA vilket gör att vi känner att det är viktigt. Även om vi inte riktigt vet hur viktigt. 

Jag utgår här från Nozicks teori om symbolisk nytta (symbolic utility) från hans bok The Nature of Rationality. Men det är alltså min tolkning och jag har antagligen förstått det annorlunda än honom. 

För att förstå hur människor tänker måste man förstå hur de uppfattar världen. Vi förstår inte världen utifrån fakta utan genom symboler som är meningssatta i ett visst sammanhang. Det är utifrån dessa symboler vi tänker. Här är ett exempel som jag skrivit:

”Något kan vara rationellt för att det uppfyller en symbol snarare än något materiellt faktum. T.ex. kan det tyckas irrationellt av att vara emot att narkomaner får fria sprutor trots all fakta kring detta. Men genom att se motståndet som en symbolisk handling och på så sätt symboliskt rationell så kan man förstå att människor även i detta fall agerar rationellt.” (Rationalitet och mänskligt beteende)

Så hur blir detta relevant för mitt påstående om att USA är Västvärldens symbol? På ett plan är det banalt. Jag tänker mig ju vi alltid är fångade i ett symboliskt tänkande kring det. Men det är ju ett tautologiskt svar. Men det är få, om någon, som sitter och gör rationella faktaanalyser om hur mycket USA påverkar världen, hur mycket Sverige påverkas, hur mycken en själv påverkas. Än mindre jämför vi det med andra saker som påverkar. Alltså hur mycket påverkar USA mig respektive hur mycket påverkar Tyskland mig. Istället är helt enkelt USA helt enkelt mycket viktigare än t.ex. Tyskland, Kina och Ryssland. Det beror så klart på kulturella faktorer som språk, vi är mycket bättre på Engelska än andra språk. Det gör att vi tar del av den amerikanska kulturen (och den brittiska) i betydligt högre grad. Det är ju just på det sättet USA blir en symbol för Västvärlden just genom att alla västländer är kulturellt kopplade till USA. 

Jag tycker just att ‘symbol’ är ett relevant begrepp att använda utifrån ett narrativt eller mytiskt perspektiv. Jag gillar begreppet myt som jag ser som en samhällsbärande berättelse (i det här sammanhanget i alla fall). Efter Andra världskriget tog USA definitivt ledning över Västvärlden och med det skapades också en senmodern myt som USA backar upp med olika institutioner som t.ex. FN men också att man stödde skapandet av NATO och Europarådet. 

Som jag ser det är denna myt just nu i gungning eftersom den inte framstår som funktionell längre. Trump är en agent som kommer ur just den här mytens svårigheter och utmanar den. Trump blir då en symbol för hur Västvärldens myt utmanas. Det förklarar dels det stora hatat mot Trump och varför vi i resten av västvärlden bryr oss så mycket om det. Vi bryr oss på ett symbolisk och även mytiskt plan. 

Alltså med det sagt är de materiella delarna, som militär och ekonomisk makt, så klart viktiga. De är ju grundläggande för att göra USA till en symbol. Men det är den symboliska dimensionen vi faktiskt tänker kring. 

Sen är det amerikanska valet fascinerande på många andra sätt också som stärker detta. 

Länkar

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Nature_of_Rationality

Om rationalitet och mänskligt beteende

Om myternas värde

Om rationalitet och mänskligt beteende

Herr Spock, rationalitet personifierad

Vad som anses viktigt är dock helt subjektivt och vad som anses vara rationellt bestäms av de symboler som används för att bygga upp ens narrativa bild av världen. Detta är relevant av flera skäl. Dels genom hur vi tror världen är uppbyggd vilket förändras genom vilka teorier och vilka fakta man har om världen. Eftersom teorin bestämmer vilka fakta som är relevanta kan olika teorier innebära att vad som är rationellt är olika trots att man står inför samma fakta. Men även med samma grundläggande inställning till världens beskaffenhet så anser olika människor att olika saker är viktiga vilket har sin grund i individens preferenser eller smak. Dessutom finns den sida som Nozick kallar den symboliska. Något kan vara rationellt för att det uppfyller en symbol snarare än något materiellt faktum. T.ex. kan det tyckas irrationellt av att vara emot att narkomaner får fria sprutor trots all fakta kring detta. Men genom att se motståndet som en symbolisk handling och på så sätt symboliskt rationell så kan man förstå att människor även i detta fall agerar rationellt.

Även om människor inte alltid agerar rationellt så har rationaliteten en upplevd väldigt starkt förklaringskraft. Om man kan förklara ett beteende genom att det skulle vara rationellt så är det svårt att säga något emot det. Det är helt enkelt ett narrativ som vi människor har lätt att känna igenom oss i. Vi behöver bara förstå kontexten för den handlande agenten i situationen för att kunna förstå handlingen.

Det är t.ex. intressant hur ofta vi behandlar stater som rationella subjekt när det uppenbarligen är så att en stat, vad det nu är, styrs av enskilda subjekt med olika ansvarsområden i styrandet av staten. Det finns inget enskilt subjekt som vare sig har hand om alla beslut eller har del av all information. Ändå tror vi oss kunna säga att en stat handlar rationellt. Samtidigt finns det något kraftfullt i en sådan förklaring. Om en viss handling är mer rationell än en annan handling utifrån kontexten så verkar det troligt att en stat ska agera utifrån det. Eller är det så att det bara är fördunklande att analysera en stat på detta sätt? Om man anser det senare hur ska man då göra? Kanske genom aggregera de relevanta beslutsfattarnas rationella val. Och då är vi tillbaka på de enskilda personernas rationella beslut.

Hur som helst så tror jag att det är mycket svårt att undkomma rationalitet som del av förklarandet av beteende. Inte kanske så mycket för att det skulle vara ontologiskt sant att vi agerar rationellt utan för att vi inte kan undgå att strukturera världen med hjälp av vår rationalitet. Det är helt enkelt väldigt svårt att inte använda sig av rationalitet för att förklara beteende.

Läs även andra bloggares åsikter om rationalitet, beteende, filosofi

Den förblindande känslan

Mattias Svensson undrar över vänsterns hat och besvaras av Christoffer Ejnermark som menar att hatet är drivkraften för att omstörta samhället – revolutionens kraft. Frågan som då kommer är mot vad hatets riktas. På det svarar jag:

Som jag förstått marxistisk teori (vilket visserligen är ett stort trassel) är klass en fråga om relationer. Här skillnaden mellan ”de som äger produktionsmedlen/de dominerande/borgarna” och ”de som måste arbeta/de dominerade/proletärerna”.

Att hata en klass är en knäpp konstruktion. Eftersom det handlar om en relation så är det alltså den relation som hatas. Eftersom det är borgarna som tjänar på relationen är det de som upprätthåller den. Man hatar alltså inte borgarna per se utan den struktur de upprätthåller. Tyvärr missas ofta detta i diskussionen.

Att detta bygger på en absurd ontologi och epistemologi är en annan fråga (som jag har diskuterat bland annat här & här).

Att en liberal ogillar hat medan en marxist gillar det är inte så oväntat. Liberaler älskar rationaliteten och utgår från individen medan vänstern ofta utgår från en känsla av orättvisa där kollektivet är den analytiska enheten. De blå kalla rationella liberalerna, de röda kämpande socialisterna*. Jag vill poängtera att socialister inte är emot rationalitet (inte alla i alla fall) men betonar att känslan är något som ofta styr förnuftet. Detta ingår i analysen att individer är bunden av krafter som den har svårt att upptäcka; som klassstrukturer, patriarkat, det undermedvetna. Det finns alltså inte mycket till fri vilja. Eftersom liberala värderingar i mångt och mycket bygger på en idé om en (relativt) fri vilja är detta en effektiv kritik.

Detta precis som att i en liberals ögon är det galet att hävda att en känsla som hatet leda ens politiska analys. Känslan får inte vara mer än en drivkraft, aldrig ett analysverktyg. Jag tror här de flesta liberaler och socialister kan hålla med varandra.

Men när det gäller den starka destruktiva känslan hat skulle jag säga att det är annorlunda. Den är liksom kärleken en mycket stark kraft, svår att tygla med förnuftet. De båda är förblindande krafter. Varken kärleken eller hatet har en plats i den rationelle analysen. Kill your darlings!

* Här kan vi skilja ut nationalsocialister som föraktar det rationelle och dyrkar känsla och handling.

Gud så skrämmande

Föreställ dig att vetenskapen bevisar Guds existens och även klargör vilka regler som man måste följa* för att inte bli fördömd. Alltså att man har klara regler för hur man ska leva, det finns inga tvivel om det. Är inte detta något av det mest skrämmande som kan föreställas? Det är livet under en absolut diktator som bestämmer vad som är det goda.

Att tro att det bara finns ett svar för människan betyder att det inte finns några val för individen. Gud skulle här lika gärna kunna vara att livets alla premisser klargjordes och det absoluta förnuftet segrade. Om lagen om det uteslutna tredje fortfarande då skulle gälla så skulle förnuftets diktatur vara lika skrämmande förminskande den förklarade guden.

Det är då bara att hoppas på att Dostojevskij hade rätt när han hävdade att människan är allt för kreativ för att passas in i en sådan strikt matris**. Människan skulle komma på något som löser detta då hon inte kan stå ut med att inte kunna välja sitt liv.

*Vilka inte behöver vara några som är beskrivna a någon av dagens religioner.
**En tanke som även finns i the Matrix.

det var så roligt, jag måste skratta

Nu ska jag vara fånig men det här var så roligt att jag måste skratta. Via Ali Esbati ramlade jag in på en blogg (som jag hoppas är ett skämt) som kritiserade Timbros frihetsvecka. Där stod:

Är det bara jag som tycker det är löjligt att eliten av Sveriges mest inflytelserika liberala opinionsbildare kommer samman på ett vuxendagis för att prata om frihet. Sponsrade av svenskt näringsliv. Här finns ledarskribenter, bloggare, författare. Är det detta som svenskt näringslivs medlemmar betalar för?

Den fråga man kan ställa är förstås var finns vänsteralternativet. Det är tyst från LO, socialdemokratin och den övriga vänstern. Finns det ingen som vill utmana elitliberalismens frihetsfascism?

Elitens frihet är knappast folkets frihet. Tvärtom påminner Timbros kampanjer mest om det gamla kommunistdiktaturers sätt att driva politiska ‘utbildnings’ kampanjer där folk skulle lära sig vad som var sanningen för dagen.

På detta kommenterar jag:

Det här är ju en fantastisk sak att skriva! Först säga att tilldragelsen är fånig ”ett vuxendagis” sen tycka att vänstern borde göra samma sak. Varefter man jämför detta med gamla kommunistdiktaturers ”‘utbildnings’ kampanjer”[sic!].

Är detta allvar eller ett skämt? Hur kan det vara fånigt att träffas och diskutera frihet, vilka som än gör det. Att de är någon med en annan bilda av frihet en vad man själv har betyder att man måste arguementera emot.

Om det nu är så att det är fånigt då borde man väl vara glad att då vänstern inte håller på med detta. Men du kanske vill att vänstern ska vara fånig den med?

Den avslutande jämförelsen är bara fel. Gamla kommunistdiktaturer var (ursäkta tautologin) diktaturer och timbro är en tankesmedja (alltså inte en stat som har våldsmonompol) står för liberalism. Jämförelsen säger faktiskt inget alls, förutom att förvirra alla begrepp som ingår i den. Man kan kritisera sina motstondare utan att ändra ords betydelse.

Så varför är jag fånig och skriver detta här på min blogg? Kommentaren är ju redan sänd till skribenten. Jo för att tyvärr är detta en vanlig form att vänsterlogik. Det ovanliga är att den här är så otroligt tydlig. Jag säger inte att all vänster resonerar på detta sätt men tyvärr är det allt för vanligt. Hur ska man kunna debattera med någon som resonerar på detta sätt? Inte vet jag.

uppdatering
Jag var allt för snäv och orättvis när jag skrev att detta är en vanlig form av vänsterlogik. Denna logik är tyvärr allmän. Den finns säkert även bland liberaler men jag reagerar inte på samma sätt då. Jag vill här inte säga att det handlar om ‘ologik’. Jag tror det i stället handlar om implicita premisser vilka leder till en till synes ologisk slutsats.