Piratpartiet: Kärnkraft? – Ja tack!

Karnkraft Ja Tack (1000x1000)På 90-talet började jag fundera på över vissa vänsterdogmer som jag då var bunden av. Två handlade om ekonomi – att handel skapar välstånd och kultur (vilket var uppenbart om man ser till historien) och att högre skatter kan lösa alla samhällsproblem. Den tredje handlade om kärnkraft – mer energi är nödvändigt för välmående behöver vi andra kraftkällor och kärnkraft är ett bra alternativ – jag blev chockad när jag fick reda på att forskningen kring kärnkraft i stort sett stod stilla pga. politiska beslut. Jag insåg att politik många gånger är irrationell och jag fick vatten på min kvarn om att staten inte kan vara lösningen på alla problem. Det enda problemet som verkade finnas med kärnkraft var kärnavfallet (alla som vet ngt om kärnkraft vet att strålningen inte är ett stort problem ens i Tjernobyl). Men jag tänkte att om vi ska lagra bränslet i 100 000 år (vilket man brukar hävda) så skulle det vara otroligt om vi inte kunde lösa det om vi ser till de senaste hundra årens vetenskapliga och teknologiska utveckling. (Läs t.ex. Kärnkraft är det enda som kan ersätta kol och olja)

Nu går Piratpartiet i Skåne ut med att starkt ställningstagande för kärnkraft vilket inte bara är bra i sig. Det är också mycket bra ur ett politisk perspektiv då det tydligt visar hur Piratpartiet skiljer sig från Miljöpartiet. Med ställningstagandet för kärnkraft så visar Piratpartiet tydligt att man är för rationella lösningar för framtiden.

Uppdatering: 2017.07.22 Lade till ”Skåne” – jag var lite slarvig i går.

Den gröna ideologin och liberalismen

I valet gick det väldigt bra för miljöpartiet. De gick från att ha varit riksdagens minsta parti till att bli det tredje största. En anledning till detta är att så väl många liberaler som misströstande socialister kan tänka sig att stödja denna rörelse.

På flera sätt är miljöpartiet ett liberalt parti, samtidigt som det på många sätt står närmare vänstern än högern och på flera sätt dessutom framstår som vänsterns nya hemvist och hopp i den postsocialistiska eran. Enligt den klassiska höger–vänster-skalan ligger MP och den gröna ideologin i mitten (typ). För att nyansera denna förvirrande skala kan ytterligare en dimension, auktoritär–frihetlig (se den politiska kompassen), läggas till. Här står de gröna klart på den frihetliga sida – utom på ett viktigt område nämligen miljön, där de är klart auktoritära. Det finns alltså en intressant och viktig spänning inom de gröna där de i sin viktigaste fråga ett auktoritärt parti som står i kontrast mot andra frågor. Sett ur detta perspektiv skulle man kunna säga att de gröna en liberal rörelse som säkerhetiserar frågan om miljön. Alltså att miljön är ett undantagsområde från andra politiska områden som kräver extraordinära politiska medel eftersom det hotar vår existens.

Så inte så överraskande är miljön det klart centrala hos den gröna rörelsen. Men som alla begrepp som blir så viktiga är det inte klart vad som menas med miljön. Eller varför. En grundläggande distinktion är här om man sätter miljön före människan eller miljön för människan. (Är det människans eller naturens existens som hotas?) Det här är en otroligt viktig distinktion eftersom om det säkerhetiserade politiska området Miljö är överordnat människan så kan den logiska slutsatsen vara att om människan är dålig för miljön så ska människan bort eller i alla fall förändras så att den inte är dålig för människan. Om det i stället är så att miljön är till för människan och man anser att för att rädda människan måste miljön räddas så har vi en helt annan situation. Min känsla kring detta är att det finns olika ståndpunkter inom den gröna rörelsen här samt att många är ambivalenta. Jag tror (och hoppas innerligt) dock att en klar majoritet inte sätter miljön (eller naturen) föra människan när det väl kommer till kritan. (Se även Naturen som egenvärde.)

För en liberal är det självklart att människan som individ sätt i centrum. Detta är däremot inte alls självklart för de gröna. Visserligen är individuella rättigheter viktiga men de är samtidigt bärare av den civilisationskritik som kan härledas till Rousseau. Även de direktdemokratiska elementen i den gröna rörelsen kan härledas till Rousseaus begrepp allmänviljan och en önskan om en  ”sann”  demokrati som kan lösa civilisationens problem. Detta är symptomatiskt i det att Rousseau kan ses som den första filosof som utan konservatism gjorde motstånd mot upplysningen och den liberala utvecklingen. (En utveckling som socialister inte är emot men vill driva ännu längre i en egen riktning.) De gröna är på så sätt bärare av en alternativ idé om människans utveckling som har funnits ända sen upplysningen. (Se även Fyra filosofiska naturtillstånd.)

Så även om de gröna på många sätt liknar liberaler i sakfrågor finns det i grunden en skillnad mellan liberalism och den gröna ideologin där liberaler i grunden för upplysningen medan den gröna rörelsen i Rousseaus anda är skeptiskt till den och civilisationen.

Uppdatering: 2014.09.07, lade till ett förtydligande i sista styckets sista mening.