Skillnaden mellan Piratpariet och Miljöpartiet

För mig finns på flera sätt en likhet mellan Miljöpartiet och Piratpartiet. Båda partierna utmanar den klassiska höger–vänster-skalan och vill föra en ny dimension i politiken. Båda partierna är i grunden individualistiska och tror på civilsamhället. Båda partierna kommer ur och riktar sig till en postmodern medelklass för vilka de materiella frågorna om resursfördelning får stå tillbaka för immateriella värderingar i vårt samhälle. Men det finns en grundläggande skillnad. En skillnad som jag skulle säga gör att Miljöpartiet håller på att utvecklas till vänsterns nya parti och Piratpartiet har en möjlighet att bli den postmoderna erans liberala parti. Denna skillnad är dock inte ny utan har så mycket annat i den moderna världen anor tillbaka till Upplysningen. Jag har tidigare skrivit om hur Miljöpartiet gröna ideologi vilar i en tradition från Rousseau med en skepsis mot civilisationen och upplysningen och där med på vetenskapens lösningar.

Piratpartiet är å sin sida uppfyllt av upplysningens optimism och tro på vetenskapliga och tekniska lösningar som med fria människor leder till ett allt bättre samhälle där människan står i centrum. Christian Engström har beskrivit Piratpartiets ideologi som Frihetlig humanism i informationsåldern vilket stämmer bra med vad jag menar. Utifrån detta perspektiv är alltså Piratpartiet bärare av upplysningen och den positiva synen på människan.

Ett tydligt exempel på detta är frågan om kärnkraft. Medan Miljöpartiet dogmatiskt håller fast vid kärnkraften som något inherent dåligt som aldrig kan komma i fråga för att lösa problemet med fossila bränslen så är frågan öppen för Piratpartiet. Frågan om kärnkraft handlar för Piratpartiet om vilka tekniska lösningar som är bäst.

Länkar:

https://bjornaxen.wordpress.com/piratpartiet/
http://christianengstrom.wordpress.com/2014/07/19/piratpartiets-ideologi-frihetlig-humanism-i-informationsaldern/
https://bjornaxen.wordpress.com/2010/11/13/den-grona-ideologin-och-liberalismen/
https://bjornaxen.wordpress.com/2014/07/21/piratpartiet-karnkraft-ja-tack/

Ett livstecken med hjälp av Nietzsche

Det börjar bli ett tag sen som jag skrev här. Det är tråkigt men det är än värre med ointressanta inlägg. Dock bryter jag nu min tystnad med hjälp av en gammal reflektion av Nietzsche. Ett gammal citat i ett nytt sammanhang kan ge nya insikter. Om stoikerna skrev Nietzsche som så:

»Ni vill leva ”i överensstämmelse med naturen”? O, ni ädla stoiker, vilket ordbedrägeri! Föreställ er ett väsen sådant som naturen, måttlöst slösaktigt, måttlöst likgiltigt, utan avsikter eller hänsyn, utan förbarmande och rättfärdighet, fruktbart och öde, ovisst tillika, föreställ er likgiltigheten själv som makt — hur skulle ni kunna leva i överensstämmelse med denna likgiltighet? Att leva — är inte det inte just ett vilja-vara-något-annat än denna natur?« (ur Bortom ont och gott, #9)

Detta synes mig vara högst aktuellt även idag.

Den gröna ideologin och liberalismen

I valet gick det väldigt bra för miljöpartiet. De gick från att ha varit riksdagens minsta parti till att bli det tredje största. En anledning till detta är att så väl många liberaler som misströstande socialister kan tänka sig att stödja denna rörelse.

På flera sätt är miljöpartiet ett liberalt parti, samtidigt som det på många sätt står närmare vänstern än högern och på flera sätt dessutom framstår som vänsterns nya hemvist och hopp i den postsocialistiska eran. Enligt den klassiska höger–vänster-skalan ligger MP och den gröna ideologin i mitten (typ). För att nyansera denna förvirrande skala kan ytterligare en dimension, auktoritär–frihetlig (se den politiska kompassen), läggas till. Här står de gröna klart på den frihetliga sida – utom på ett viktigt område nämligen miljön, där de är klart auktoritära. Det finns alltså en intressant och viktig spänning inom de gröna där de i sin viktigaste fråga ett auktoritärt parti som står i kontrast mot andra frågor. Sett ur detta perspektiv skulle man kunna säga att de gröna en liberal rörelse som säkerhetiserar frågan om miljön. Alltså att miljön är ett undantagsområde från andra politiska områden som kräver extraordinära politiska medel eftersom det hotar vår existens.

Så inte så överraskande är miljön det klart centrala hos den gröna rörelsen. Men som alla begrepp som blir så viktiga är det inte klart vad som menas med miljön. Eller varför. En grundläggande distinktion är här om man sätter miljön före människan eller miljön för människan. (Är det människans eller naturens existens som hotas?) Det här är en otroligt viktig distinktion eftersom om det säkerhetiserade politiska området Miljö är överordnat människan så kan den logiska slutsatsen vara att om människan är dålig för miljön så ska människan bort eller i alla fall förändras så att den inte är dålig för människan. Om det i stället är så att miljön är till för människan och man anser att för att rädda människan måste miljön räddas så har vi en helt annan situation. Min känsla kring detta är att det finns olika ståndpunkter inom den gröna rörelsen här samt att många är ambivalenta. Jag tror (och hoppas innerligt) dock att en klar majoritet inte sätter miljön (eller naturen) föra människan när det väl kommer till kritan. (Se även Naturen som egenvärde.)

För en liberal är det självklart att människan som individ sätt i centrum. Detta är däremot inte alls självklart för de gröna. Visserligen är individuella rättigheter viktiga men de är samtidigt bärare av den civilisationskritik som kan härledas till Rousseau. Även de direktdemokratiska elementen i den gröna rörelsen kan härledas till Rousseaus begrepp allmänviljan och en önskan om en  ”sann”  demokrati som kan lösa civilisationens problem. Detta är symptomatiskt i det att Rousseau kan ses som den första filosof som utan konservatism gjorde motstånd mot upplysningen och den liberala utvecklingen. (En utveckling som socialister inte är emot men vill driva ännu längre i en egen riktning.) De gröna är på så sätt bärare av en alternativ idé om människans utveckling som har funnits ända sen upplysningen. (Se även Fyra filosofiska naturtillstånd.)

Så även om de gröna på många sätt liknar liberaler i sakfrågor finns det i grunden en skillnad mellan liberalism och den gröna ideologin där liberaler i grunden för upplysningen medan den gröna rörelsen i Rousseaus anda är skeptiskt till den och civilisationen.

Uppdatering: 2014.09.07, lade till ett förtydligande i sista styckets sista mening.