Star Wars, myt och politisk filosofi

I samband med den nya Star Wars-filmen skrev jag en text till Frihetssmedjan om hur Star Wars är en modern myt vilket jag vävde samman med Hegels dialektik. Efter inlägget kommer ett addendum där jag tar upp några invändande kommenterar på inlägget. Jag kan också rekommendera min text om Tolkien, ondska och frihet samt den om Star Trek som humanfascism.

StarWars1I dag har den nya Star Wars-filmen premiär. Star Wars har kommit att bli en av de största berättelserna i vår tid. Filmernas framgång verkar ha att göra med att de berör människor på ett djupare plan. Star Wars är en modern myt som tillfredsställer oss i vår moderna avmytologiserad era. Berättelsens struktur är den om hjälteresan eller monomyten som beskrivs av Joseph Campbell i boken Hjälten med tusen ansikten. I grunden handlar en sådan myt om att en hjälte, huvudpersonen, ställs inför en utmaning som leder till ett äventyr ut i en främmande värld och ställs inför en rad prövningar för att slutligen återvända till vardagen med en konkret eller abstrakt gåva. Andra sådana moderna berättelser är Tolkiens Sagan om Ringen och The Matrix. Dessa berättelser har även en grundläggande struktur där gott står mot ont. Denna grundläggande mytologiska struktur återfinns i myter från alla tider.

En annan sådan stark berättelse i vår tid är den om andra världskriget där de goda Allierade står mot ondskans Axelmakter. Ingen som är historieintresserad kan väl ha undgått hur pass stor del av vad som skrivs populärt om historia idag just handlar om andra världskriget. Just att detta krig passar så bra in mytens struktur är nog en anledning till varför den är så pass populär. Berättelsen om andra världskriget fungerar som en av Västerlandets skapelsemyter som legitimerar dagens liberaldemokratiska system. Den legitimerade även sovjetsystemet och dagens ryska regim.

Det verkar finnas något essentiellt för hur en berättelse ska struktureras för att människor ska ta den till sig. Jag funderar på om en sådan struktur även finns inom filosofin – närmare bestämt inom den hegelianska dialektiken. Hegels filosofi har kritiserats kraftfullt, inte minst av Karl Popper, för att inte överensstämma med verkligheten. Men den är ovedersägligt väldigt inflytelserik både i sig själv och genom andra filosofer inte minst genom Marx.

Monomyt-tes-antites-syntes1
Grafik: Monomyten med Hegels dialektiska schema. Bilden The Hero’s Journey är hämtad från Wikipedia. Det dialektiska schemat är tillagt av B. Axén.

Enligt Hegels dialektik utgår tanken först från det okända, tes, som ställs mot det bestämda, antitesen. I konflikten mellan tes och antites följer en utveckling – syntes. Om vi översätter detta schema till myten har vi först att hjälten ger sig ut i det okända och möter där en verklighet där ondskan är närvarande och utmanar hjälten. I hjältens kamp och slutligen seger över ondskan sker en utveckling – när striden är över är hjälten inte längre den samma, hjälten har tagit emot gudinnans gåva.

Medan Hegel såg den dialektiska utvecklingen som immateriell och drevs av Världsanden – vilket ger oss koncept som tidsanda eller Zeitgeist – vände hans lärjunge Marx på det hela och gjorde den historisk materiell. Enligt Marx drivs samhället fram av materiella ekonomiska strukturer. Den västerländska historiens perioder delas in i slavsamhälle, feodalism, kapitalism som sedan ska övergå till socialism.

I varje period står olika klasser mot varandra vilka representerar tes och antites och vars kamp driver historien framåt till den nya eran. Under kapitalismens era är det borgarna som står mot arbetarna. Detta bygger på Hegels mer abstrakta modell om herren och slaven som står i en evig kamp mot varandra och driver historiens utveckling. Det är för övrigt slutet på den utvecklingen som Francis Fukuyama famöst beskrivit som Historiens slut.

Vi känner igen detta schema från en rad strukturella tänkare som, av någon anledning, ofta är antiliberala. Vi har istället för herre–slav: kapitalist–proletär, öst–väst; nord–syd; centrum–periferi, vit–svart, norm–icke-norm, man–kvinna – och så då den mytiska ond–god.

Det intressanta är att trots att dessa analytiska scheman är så pass enkla ändå är så pass inflytelserika. Visserligen förenklar alla teorier verkligheten – det är deras syfte – men man måste fråga sig om förenklingen är relevant.* Alltså huruvida de delar som teorin lyfter fram överensstämmer med verkligheten. Min misstanke är att dessa teorier är väldigt bra på att strukturera världen på ett övertygande sätt men då endast subjektivt. Problemet är att de är objektivt irrelevanta och dessutom värderande genom att de i grunden handlar om gott om ont. De hegelianska analyserna ger oss då en berättelse om gott och ont likt myten i Star Wars som upplevs säga något relevant om verkligheten. Den mytiska strukturen gör dem övertygande och lätta ta till sig men förleder oss att tro att verkligheten är så pass enkel som en kamp mellan gott och ont.

______

* Ett på senare tid populärt sätt att hantera denna förenkling är genom intersektionalism som används för att hantera flera sådana dikotomier samtidigt. Problemen med denna ad hoc-lösning är att styrkan i analysverktyget går förlorad. Dessa teoriers styrka ligger just i att deras utgångspunkt i två primära fenomen som står mot varandra. Genom att lägga in flera sådana fenomen behövs en analys om vilka fenomen som är relevanta, hur de förhåller sig till varandra samt hur de ska värderas. Intersektionalismen kan man säga visar på hur den hegelianska dikotomin inte kan hantera verkligheten adekvat.

Addendum

MT anser att grafiken är missvisande: ”Antitesen, tesen som uppkommer för att möta den existerande ordningen, är generellt den tes som vänstern som omvandlar analysen av världen till en monomyt själva identifierar sig med. 

Som exempel, tanken där är att det existerande, tesen, är rasismen i samhället. Antitesen är antirasismen i praktik och teori. Syntesen är det lite diffusa samhället som saknar rasism och där antirasism som teori och praktik verken behövs eller finns. Där avsaknaden av rasism och rasistiska impulser är självklar.

BA: Sant vänstern identifierar sig som antitesen. Det är en bra poäng. Men de är inte helt jämförbara. Min poäng är att själva strukturen i dialektiken liknar en myt på så sätt att man kan bygga en saga kring den. Min tes är att det gör att dialektiken blir så lätt att ta till sig. Den bygger på/fungerar på samma sätt som vår narrativa logik – alltså en logik som vi så att säga känner igen oss i.

Hegel är dock snarast en konservativ filosof så där passar schemat kanske bättre. Jag funderar på om man kan säga så här: Vänsterns berättelse handlar om att avslöja att det som ser ut att vara det goda/normala (tesen) egentligen är det onda – det är makten/borgarna/kapitalet. Det som står emot detta (antitesen) är det ”verkliga” goda.

På sätt och vis är vänsterns myt en antisaga – vilket också stämmer med att vänsterns minsta gemensamma nämnare och enda invarians är att vara emot saker.

HB: ”Är inte en väsentlig skillnad att i hjälteeposet nedkämpas antitesen, varvid tesen utvecklas sas inom sig själv, medan det i Hegels dialektik är en sammansmältning av element från både tes och antites som utvecklas till syntesen? Men du har alldeles rätt i att det finns starka beröringspunkter i grundstrukturen protagonist -> antagonist dyker upp -> allt skarpare konflikt -> upplösning förbunden med utveckling -> protagonist i ny skepnad/ny tes.

BA: Det finns skillnader inte minst att mytens struktur är mer komplicerad (vilket också syns grafiken). Men i frågan om nedkämpande och utveckling inom sig själv skulle jag säga segern just ger den utveckling som leder till syntesen. Motsättningen som övervinns ger det nya – syntesen.

Det finns ytterligare en skillnad i det att i dialektiken ingår förändringen som ett frö i varje del.

JP: ”Jag har aldrig tänkt på det på det sättet, men den dialektiska processen har ju onekligen många beröringspunkter med den mytologiska idén om uppbrott, upplysning/upphöjning, och återkomst.

I sin mindre metafysiska form är ju den hegelianska dialektiken också en idéhistorisk modell som jag tror nästan alla världsåskådningar använt sig av, medvetet eller omedvetet, och då ofta i en ohistorisk efterkonstruktion för att rättfärdiga den egna identiteten. Antiken följs av medeltiden, som följs av upplysningen, sen romantiken, moderniteten, och nu postmoderniteten. Även om denna beskrivning rent idéhistoriskt ofta är falsk (medeltiden var ju inte mörk, och den ofta dogmatiska upplysningen ter sig idag ganska daterad) har den ofta tagit mytisk gestalt: En svår tid låter en portalgestalt (mentorn) leda världen in i en osäker fas. Med några framträdande medhjälpare guidas historien genom osäkerheten, och återvänder omskapad: Världen är frälst/upplyst/benådad. Och sedan kommer en ny brytningstid.

På ett individuellt plan går nog alla människor genom en eller flera sådana bildningsresor. Våra förställningar börjar rasa runt om oss, och vi famlar i mörker. Ledda av en Carl Sagan, eller Marx, eller påve Franciskus, går vi in i en alternativ värld, där vi får tillgång till en verklighet som tidigare var förborgad. Och återvänder sedan upplysta/frälsta till de som väntat kvar. Liksom hjälten i monomyten har denna resa distanserat oss från de som inte gått samma väg: Den kunskap vi nu besitter kan de bara få genom att genomgå samma resa och nå samma upplysning/frälsning. Bara den som drabbats av tvivel, sett alla youtube-videor med Richard Dawkins, och sedan återvänt till sina vänner, kan se världen klart och rationellt!”

Länkar

Tolkien, ondskan och friheten

Star Trek som humanfascism

Star Wars som monomyt

Moderniteten

Weber – Entzauberung der Welt

Hjälteresan

Monomyt

Hjälten med tusen ansikten

Sagan om Ringen som monomyt

Star Wars och The Matrix som monomyter

Hegels filosofi

Karl Popper – kritik av historicism och holism

Tidsanda – Zeitgeist

Historisk materialism

Försvar av Historiens slut

Intersektionalismens problem

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s