Naiva idealisters utopi och cyniska realisters verklighet

Vem är du då? En del utav den kraft, vars lott
är alltid vilja ont och alltid verka gott.
(Faust, Goethe)

Det finns två sätt att se på hur mans ska förbättra samhället. Antingen kan uttrycka hur allt bör vara eller så kan man försöka förstå hur världen fungerar och utifrån den analysen försöka utröna hur man bäst ska försöka göra världen bättre. Det är så klart betydligt enklare att uttrycka hur en utopi ska se ut än att försöka förstå hur människan och samhället fungerar och utifrån det försöka förstå vad som är rimliga handlingar såväl individuellt som kollektivt.

Det fascinerande för mig är att idealisterna verkar utgå från att realister tänker lika dant som de själva. Eftersom idealister endast tänker på vad som är det rätta så verkar de tro att realister är rakt av onda. De vill ju uppenbarligen inte väl annars skulle de ju inte föreslagit så elaka saker. För realisten framstår idealisten bara som naiv och ja irriterande. Realisten har ju redan tänkt på vad som skulle vara bra men frågar sig vad som är möjligt.

Den här uppdelningen av människor i idealister och realister finner vi inom alla samhällsgrupper och inom alla partier. De är inte beroende av samhällsklass och utbildning innebär inte att man blir mer realistisk. Akademin är ju fylld med naiva idealister. Jag tror dock att realisterna är vanligare i högern och idealisterna är vanligare inom vänstern. Men de stora partiernas medlemmar, som S och M i Sverige, är nog i allmänhet mer realistiskt orienterade än de mindres.

I mitt eget tänkande söker jag efter en balans mellan det ideala och det realistiska. Det utopiska och det verkliga hänger samman på så sätt att verkligheten binder utopin samtidigt som jag försöker förstå verklighetens gränser med hjälp av utopin. Idealet blir då att eftersträva det bästa möjliga.

Allt det här blir konkret i och med den stora flyktingströmmen. Utopiskt vill vi att så alla människor ska kunna bosätta sig i var de vill i världen och då Sverige. Utopiskt vill vi också stoppa kriget i Syrien och se till att alla länder i världen blir fria öppna demokratiska samhället. Utopiskt vill vi också att alla människor i Sverige ska leva rika liv.

Men realistiskt är vi begränsade av verkligheten. Det är inte så att vi har oändligt med resurser och inte heller har vi den totala kunskap som behövs för att ordna alla människors liv på bästa sätt. Och även om vi verkligen hade den kunskapen om hur vi ordnade allas liv på bästa sätt är det inte säkert att det bästa skulle vara att ordna människors liv över deras huvuden.

Kanske det skulle gå att stoppa kriget i Syrien genom att invadera Syrien och Irak med en massiv övermakt och styra upp dessa samhällen under ett antal decennier. Det skulle kosta mycket i blod och pengar samtidigt som utgången är oviss.

Det skulle nog vara möjligt att se till att alla människor hade arbete och husrum genom att anställa människor i offentlig sektor och bygga en massa hem. Problemet med är att det har stora negativa konsekvenser för samhället då det kväver såväl ekonomin som människors frihet.

Kan vi ta emot obegränsat med flyktingar? Ja det beror ju på dels i vilken takt de kommer men också på vad man anser att man är beredd på för kostnader. Flera verkar argumentera för att det inte finns någon gräns. I princip att det skulle kunna komma flera miljoner människor per år. Den nuvarande volymen är ca. 500 000 per år om man extrapolerar volymer de senaste månaderna (under 2015 beräknar Migrationsverket det till 160 000). Redan innan denna ökning började våra offentliga institutioner signalera problem. Under hösten har man gått ut med att man krasst inte klarar att hantera flyktingströmmen. Regeringen har också vänt 180 grader och erkänner att man nu inte kan hantera det.

Den utopiske menar att inget av detta spelar någon roll. Låt samhällsinstitutionerna klara detta så bra de kan och så hanterar vi problemen tillsammans. Man kan fråga sig vart detta kommer att leda. Jag tror det kommer att leda till att vi får ett betydligt mer orättvist samhälle. De som har resurser kommer att i första hand ta hand om sig själva. Inom skolan kommer de med hög bildning att se till att deras barn får hög bildning om de så får se till att hjälpa till själva. Socialförsäkringarna kommer att urholkas och det kommer att en allt större skillnad mellan dem inne i samhället och de utanför. Det finns redan nu tecken på att områden blir laglösa och det kan bli svårt att få ordning på detta. Men det mest intressanta är nog ändå den politiska sfären. När allt fler människor känner att samhällsfunktioner fungerar allt sämre och det framstår allt mer som att det har med invandringen att göra så kommer SD att stärkas. I värsta fall blir partiet det största i riksdagen. Om allt det här sker då har man lyckats skapa just det som vänstern inte vill ska ske. Och det i de godas namn.

(Med tanke på hur debatten förs behöver det nog tilläggas att jag tar upp dessa farhågor eftersom det är problem vi behöver lösa. För att lösa dem behöver vi vara medvetna om dem. Det är alltså inte så att jag tror att det nödvändigtvis kommer att inträffa.)

Uppdaterad 15.12.14, citat ur Goethes Faust

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s