Sveriges kvinnolybbys essentialistiska motstånd till surrogatmödraskap

surrogatmoderskapDen här texten har tidigare publicerats på Frihetssmedjan.

Frågan om surrogatmödraskap håller på att bli en allt viktigare fråga i Sverige vilket inte så konstigt då Sverige saknar regler för detta samtidigt som det blir allt vanligare. Regeringens utredning i frågan ska vara klar den 24 juni i år.

Frågan är komplex och kräver eftertanke och är tydligt ideologisk. Man kan dela upp frågan i huruvida man anser att det är principiellt fel eller att det handlar om hur frågan regleras. Den andra kategorin kan delas in i ett kontinuum mellan minimal reglering som endast kräver ett muntligt avtal mellan parterna och att man anser att det i praktiken är så pass svårt att säkerställa att allt går rätt till att det i praktiken är omöjligt att genomföra surrogatmödraskap. I reglering ingår frågan om det endast är altruistiskt surrogatmödraskap som bör vara tillåtet.

Som liberal är min ingångspunkt att det helt enkelt ska vara upp till var och en att bestämma detta men att det så klart krävs regler kring det. Jag är alltså principiellt för det och jag ser heller inga direkta problem med att ta betalt för surrogatmödraskap eftersom jag litar på människors förmåga att handla rationellt utifrån sin egen situation.

Några som däremot definitivt är emot surrogatmödraskap är Sveriges kvinnolobby som  går hårt ut mot att surrogatmödraskap ska legaliseras. De kritiserar surrogatmödraskap från så många håll de bara kan och lierar sig till och med med ärkekonservativa organisationer som är emot abort, något som upprört och förvånat många.

Men är det verkligen så förvånande? Svensk kvinnolobby är förvisso inte konservativa utan snarare hyperprogressiva men deras motstånd mot surrogatmödraskap är principiellt grundat. De är inte över huvud taget öppna för att titta på hur man skulle kunna reglera surrogatmödraskap på ett bra sätt. Om de vore öppna för det så skulle de vara villiga att diskutera vilka regler som är rimliga. Istället förkastar de regeringens utredning för att den inte fokuserar på ett förbud.

Så vad handlar detta principiella motstånd om? I en debattartikel på SVT24 argumenterar Sveriges kvinnolobbys ordförande Clara Berglund för ett förbud av surrogatmödraskap (som också har bemöts föredömligt av Alina Koltsova här på Frihetssmedjan).

I artikeln argumenterar Berglund för att surrogatmödraskap är ett brott mot kvinnor och barns mänskliga rättigheter eftersom de behandlas som varor. Hon menar att det inte går att göra någon skillnad mellan altruistiska och kommersiella surrogatmödraskap eftersom ”i verkligheten är det svårt att kontrollera om det har förekommit ersättningar, gåvor, sociala påtryckningar eller andra maktmedel”. Surrogatmödraskap handlar alltid enligt henne om att det finns en beställare (de formella föräldrarna), en producent (den biologiska modern) samt en produkt (barnet). I ett policy paper jämför Sveriges kvinnolobby även surrogatmödraskap med temporär livegenskap. De skriver bland annat:

[Y]ou cannot enter into an agreement where you give yourself away as a slave to another person, even if both parties are in full possession of their faculties. Contractual freedom only goes so far. The Swedish Women’s Lobby views surrogacy motherhood as a contract of temporary serfdom, where the surrogate mother waives her rights to bodily integrity during the pregnancy, and therefore the contract is to be considered invalid.”

Det är alltså tydligt att Sverige kvinnolobby är principiella motståndare till surrogatmödraskap. Problemet är att deras principiella argument inte håller. Det är ju uppenbart att bara för att det finns en beställare, en producent och en produkt så är inte det fel i sig. Det handlar alltid om hur själva processen ser ut – alltså själva regleringen. Inte heller är det rimligt att likställa det med människohandel eftersom problemet med människohandel handlar om hur människan i behandlas. Om officiella föräldrarna behandlar barnet som en slav så är det så klart ett problem med det är ju ett helt annat problem som inte har med surrogatmödraskap att göra.

Det för oss in på argumentet om att man surrogatmödraskap skulle kunna liknas vid ”temporär livegenskap”. Argumentet bygger på att man inte ska kunna avtala sig till dåliga saker som mord (som de också nämner) eller slavliknande förhållanden. Men det säger ju inte att graviditet är dåligt i sig och därför något man inte ska få avtala om. Man kan mycket väl avtala om saker som har en viss bindningstid även sådana som innebär livsfara. Det brukar dock vara traditionellt manliga arbeten som det handlar om då där brandman är det tydligaste exemplet även om det finns andra.

Det kan alltså inte vara dessa framförda argument som ligger till grund för Sveriges kvinnolobbys ställningstagande. Inte heller kan det ha att göra med att graviditeter kan ha dödlig utgång. Då skulle man ju även vara emot graviditeter – de är ju lika farliga oavsett vem som ska ha barnet.

Så det hela kokar ner till att det helt enkelt är fel med surrogatmödraskap – punkt. Det är helt enkelt fel att bära ett barn för någon annan. Det tyder på att Sveriges kvinnolobby faktiskt står närmare konservativa grupper som Ja till livet än vad man kan tro.

Liksom de konservativa grupperna handlar deras motstånd om en biologiskt essentialistisk syn på moderskapet: den biologiska modern och barnet hör ihop och ska inte skiljas åt. Har man inte möjlighet att vara gravid ska man inte heller kunna få ett barn eftersom det inte är naturligt – vilket även inkluderar homosexuella män och transpersoner som bytt kön från man till kvinna. Att detta är en farhåga för Sveriges kvinnolobby blir tydligt i en debattartikel från hösten 2014 som kritiserar en utredning som öppnar för surrogatmödraskap där de skriver:

”Problemet är att utredningens definitioner öppnar för att också kvinnor som tidigare varit män, så kallad MtK, och som har bibehållen fortplantningsförmåga genom spermieproduktion, ska få tillgång till assisterad befruktning. Men eftersom dessa MtK saknar livmoder och inte kan bära och föda ett barn måste assisterad befruktning i deras fall helt enkelt innebära att någon annan ska bära deras barn åt dem, vilket innebär surrogatmödraskap.”

Sveriges kvinnolobby är alltså principiella motståndare till surrogatmödraskap men försöker dölja det med pseudoargument som försvårar debatten och döljer deras essentialism om att barn alltid hör till den biologiska modern. Som avslutning kan jag ju påpeka att deras argument även gäller för adoption vilket jag inte riktigt tror de tänkt sig.

Länkar:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s