De ideologiska offren

En en liberal vän till mig frågade hur folk som är så smarta och som delar så mycket med liberaler man kan vara anarkokapitalister. Mitt svar är att det handlar om vad man är beredd att offra. Det handlar inte bara om liberaler och anarkokapitalister men vi börjar där.

Skiljelinjen mellan liberalism och anarkokapitalism handlar om staten. Liberaler menar att staten behövs och anarkokapitalister menar att den inte gör det och framförallt att den per definition är omoralisk.*Det är för övrigt just den anarkokapitalistiska positionen som Nozick argumenterar emot i första delen av Anarki, stat, och utopi. Nozicks position kallas idag ofta för minarkism, alltså att den enda legitima staten är en så kallad minimal stat.

Problemet med anarkokapitalismen är uppenbara för alla som tänker efter: utan stat så kan samhället inte hantera våldsverkare, särskilt inte dem som går samman i grupper. (Och nej, skyddssammanslutningar hjälper inte.) Så vad är det då anarkokapitalisten vinner med sitt ställningstagande? Jag menar att det handlar om principiell renhet. Den anarkokapitalistiska positionen är principiellt ren. Vad jag menar med det blir tydligare om vi jämför med liberalismen. Liberismen är skeptisk till staten men anser att den behövs för att upprätthålla medborgarnas säkerhet. Staten legitimeras enligt liberalismen just genom att den skyddar medbrogarnas rättigheter. Problemet för liberalen är att i och med att man godtar staten och dess tvångsmakt tillåter man att medborgaren inte längre är suverän. Det är staten som inom vissa gränser är suverän. När staten väl är legitim är det svårt att inte låta den växa.

Nozick argumenterade som sagt för en minimal stat som endast upprätthåller grundläggande negativa individuella rättigheter. Men det är svårt att i praktiken hålla isär negativa och positiva rättigheter. Särskilt i en demokrati. Dessa problem är svåra att lösa utifrån principer och det är det som anarkokapitalisten slipper. (De behöver inte heller ta ansvar för svåra politiska frågor eftersom de inte har någon politisk makt.) Liberalen är realistisk och offrar alltså den principiella renheten för kunna hantera den sociala verkligheten. Anarkokapitalisten är i stället utopisk och offrar den sociala verkligheten för de rena principerna.

Denna skillnad gäller som sagt även andra ideologier. Närmast till hands ligger väl olika typer av utopiska socialister (typ vissa inom vänsterpartiet och allehanda kommunister) och socialdemokrater. Socialdemokratin är i grunden en pragmatisk medan kommunister är i grunden utopiska. Liksom i exemplet ovan offras den sociala verkligheten för de rena principerna. Historien visar med all tydlighet att socialism som inte tar hänsyn till (liberala) individuella rättigheter leder till maktövergrepp, fasa och död. Det gäller inte bara de socialistiska diktaturerna utan även hur utopiska socialister ständigt stödjer regimer som kör över människor i rättvisans namn, utövar terrorism i liberala demokratier eller utöver eller förespråkar våld mot meningsmotståndare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s