Fascism, antifascism och staten

I en debattartikel på Aftonbladet skriver Petter Larsson om att staten i ett handlingsprogram mot politiskt våld ”jämställer fascism och antifascism”. Inlägget går inte heller att koppla bort från det fascistiska våldet i Kärrtorp för ett par veckor sedan. Men det är intressant att Larsson här öppet propagerar för att vänstervåld är ok medan fascistiskt våld inte är det.

Till att börja med så har vi tumregeln angående extremism att det är att gå för långt när en handling går ut över andra saker som man anser vara viktiga. Till  exempel: djurrättsextremism är när djurens rätt går över människors rätt – när människor kommer till skada; för mycket demokrati kan innebära majoritetens diktatur där minoriteter underkuvas majoriteten.

Om vi ska tala våld mellan medborgare är principen att man får försvara sig och förbereda försvar. Men aktivt våld ska lämnas till staten och dess våldsmonopol. Våld mot staten är rätt om sta ten är illegitim men det är inte säkert att det är den bästa metoden.

Om vi ska ta exempel från Sverige så anser jag att det är rätt att försvara en demonstration som attackeras men det är inte rätt att attackera en demonstration – detta oavsett åsikterna som man demonstrerar för. Att attackera politiska motståndare i en legitim stat med fungerande rättsväsende som Sverige kan inte en liberal rättsstat tolerera.

Både kommunister och fascister är totalitära och emot det öppna demokratiska samhället. Båda är stora hot och har visat sig vara fruktansvärda i praktiken. Båda arbetar med att skapa alternativa organisationer till staten t.ex. ”säkerhetsgrupper” som ska användas istället för polis – det är att utmana statens våldsmonopol och rättsstaten. Det är en mycket farlig utveckling om vi börjar tolerera medborgargarden. Men som sagt det är ok att försvara sig men inte att attackera.

Därutöver är själva handlingsplanen problematiskt även om jag förstår vad man vill åt med den.  Att psykologisera politiska idéer är knepigt och ofta blir effekten nog snarast som Larsson skriver den motsatta – det handlar ju om folk vars själva idé är att staten är illegitim. I ett öppet samhälle ska alla få uttrycka sina åsikter fritt hur vidriga de än är  men måste acceptera att bli bemötta med motstånd på olika sätt. Det ingen får göra är att utöva våld för en uttryckt åsikt. Inte heller staten. Den som däremot utövar våld, planerar att utöva våld eller uppviglar till att utöva våld måste bestraffas av staten – inte av samhället. Det finns ett behov att lärare i skolan (särskilt inom samhällskunskap) kan bemöta de antidemokratiska argument som dessa grupper använder sig. Jag tror det räcker med att vara tydlig.

När det gäller vänster så finns här ett problem. Vi talar mycket om hur hemska fascisterna var men faktum är att de mördade betydligt färre människor än kommunisterna. Och fascisternas säkerhetsorganisationer var inte lika omfattande som kommunisternas. Nu kommer vi till ett problem för vänstern som vi också ser i den här artikeln: Vänsterns tendens att relativisera och ibland även hylla och romantisera vänsterns politiska våld. Att man gör det gör att det blir svårt att dra den tydliga gränsen om att våld inte är godtagbart i en legitim rättsstat.

Om vi tar artikeln här som exempel så skriver Larsson:

Nazisterna har tillgång till vapen och sprängmedel. De begår många och mycket grova våldsbrott, inklusive mord och dråp. De riktar sitt våld mot breda samhällsgrupper, som hbtq-personer, invandrare och vänsteraktivister. De autonoma saknar riktiga vapen, grovt våld är mindre vanligt och de angriper mest nazister, högerradikaler och poliser. Men aldrig vanligt folk.

Ett mycket tydligt exempel på att relativisera våldet – de högerextrema är mycket värre än vänsterextremisterna. Men våld är inte relativt, det är absolut. Man kan inte tillåta våld för att det begås ”mest mot nazister, högerradikala eller poliser”. De två första grupperna är också medborgare. Det är statens roll att bestraffa människor som hotar samhället eller staten. Våld mot polisen är att utmana staten och det innebär att staten måste bli mer hårdhänt. Sen det här med riktiga vapen som om om det skulle bli bättre om man skadar folk med en sten, en vedyxa, järnrör.

Artikeln visar att vi måste hålla hårt mot både högerextremister och våldsamma vänsterextremister. På så sätt förstår jag handlingsplanens syfte men som sagt gillar jag inte riktigt hur den verkar vara utformad.

Länkar:
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article18034387.ab

Uppdaterad: 2014.05.01: ändrade i andra styckets andra mening så att texten som först var en kommentar i ett forum bättre passar bloggen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s