Är Sverigedemokraterna fascister? Eller bara folkkonservativa nationalister?

Argument för att Sd inte är fascister – i korthet, de är inte totalitära. 

Jag har under veckan hamnat i två stora diskussioner om huruvida Sverigedemokraterna (Sd) är fascister eller ej. Jag har tidigare kallat dem ”fascister för 2000-talet” men lutar nu snarare åt att de inte är fascister. Något som är tydligt är i alla fall att om de är fascister så är de inte klassiska fascister. Så om man vill kalla dem fascister krävs ett tillägg – jag lutar åt ”demokratiska fascister”. Problemet med att kalla dem för det är ju att som fascism idag är definierat så är det en kontradiktion. Fascism har alltid varit antidemokratiskt. Och det är här jag börjar bli fundersam om varför man ska kalla Sd för fascister. Det handlar helt enkelt om hur man definierar fascism (och vad vad själva definitionens syfte är, vilket jag återkommer till senare). Med det sagt kan det vara bra att påminna om att fascism och rasism är olika saker. Fascister är ofta rasister men inte nödvändigtvis och rasister behöver inte vara fascister. Det finns mycket som talar för att Sd är ett rasistiskt parti och att många av deras väljare är rasister – det är uppenbart att partiet är främlingsfientligt (vilket jag alltså skiljer från rasism.)

Tittar man på Sd så finns det så klart aspekter som gör att man kan kalla partiet fascistiskt men man kan fråga sig om de är tillräckliga. Det som brukar lyftas fram är dels partiets historia där springer ur de fascistiska spillrorna efter andra världskriget, kopplingarna till fascism, nazism och rasism under de senaste decennierna. (Bosse Schön har skrivit en bra sammanfattning) Man känner också så klart igen en hel del hjärtefrågor men också i deras världsföreställning (men inte allt och jag kommer att återkomma till det.) Därutöver lyfter man fram att många inom Sd säger fascistiska saker och att man tydligt sympatiserar med fascistiska personer som Curt Linusson. (Fast Curt tillhör nu det klart fascistiska/nazistiska Svenskarnas parti) Vad man kan kalla fascistoida element och tendenser.

Dessa argument har så klart en viss bäring och ska tas på allvar men jag anser inte att de är avgörande för att klassa partiet som fascistiskt. Vi börjar med det senare som är lättast att besvara. Ett parti är mycket mer än enskilda medlemmar. Även om det finns en drös fascister och nazister i ett parti så betyder inte det att partiet är fascistiskt. Precis som att trots att det finns en hel del riktigt liberala personer inom Centerpartiet  eller Moderaterna så är de inte liberala partier. Vidare kan man inte utgå från ett partis historia för att avgöra vad det är idag. Det skulle innebär att man inte skulle kunna ändra ett parti. Men ett parti förändras med tiden. Med det sagt är det så klart intressant att titta på ett partis ursprung men man måste se till partiets politik i nutid. Det innebär så klart att Sd, i det här fallet, skulle kunna ha varit ett fascistiskt parti eller rörelse och skulle kunna bli det i framtiden. Jag menar att Sd har varit tydligt fascistiskt men att det inte är det idag. Hur Sd kommer att utvecklas kan jag inte säga men så klart att de kan komma att bli fascister igen.

Så varför kan vi inte klassificera Sd som fascister utifrån deras politik idag?Varför är de inte fascister? För att svara på det måste vi veta vad man menar med fascism. Det blir direkt knepigt eftersom det inte finns någon klar och tydlig definition av fascism. Man kan till och med säga att en av fascismens kännetecken är dess ovilja att fångas av gängse politiska och ideologiska definitioner. Till skillnad från de andra stora ideologierna som försöker förklara sin bild av världen genom teoretiska skrifter så är fascismen i mångt och mycket antiintellektuell. Den är handling snarare än tanke. De intellektuella som anslutit sig till fascismen har inte försökt fånga rörelsen i en tydlig politisk doktrin. Fascismen menar istället att politiken är utgår från ledaren och den rörelse som underordnas honom. (Kan man tänka sig en fascistisk kvinnlig ledare?). Medan andra ideologier i filosofisk anda söker konsistens mellan sina idéer så struntar fascismen i detta och söker sig istället för förnuftet till känslan och viljan. Ett konsistent tänkande och sammanhängande politik ska inte binda upp ledarens vilja och känsla för vad som är viktigt för samhället (där samhället totalt ska underställas statens och där med ledarens vilja i totalitär anda). Detta blir tydligt i fascismens syn på moderniteten som man både är emot och som man bejakar. (Fascismen är också svår att placera på en höger–vänster-skala men det är av mindre vikt eftersom den skalan ändå kollapsat som analytiskt instrument.) Men det finns så klart en massa saker som ryms inom begreppet fascism.

Grundläggande för fascismen är makt och hänsynslöshet men inte på vilket sätt som helst. Fascismen är också besatt av rörelse och kan sägas vara revolutionär. Återigen visar den sin dubbelhet; den våldsamma rörelsen framåt som en folkets storm bakom ledarens vilja kombineras med bevarandet av det gamla. I kritiken mot det moderna tar fascismen pragmatiskt till sig den moderna kraften i maskinen och masskommunikation. Fascismen är antiintellektuella men för vetenskap. Den är antimodern och extremmodern i sin amoraliska och tekniska praktik. Den vill skydda och förädla folkets essens och skapa övermänniskor och är på samma gång nostalgisk och utopisk. Den är storslagen och vulgär på samma gång. Framförallt skäms den inte för sig. Fascismen gör inga ursäkter, förklarar sig inte utan ser sig som en naturkraft. I fascismen ska människorna enas genom att samla nationen och folkets urkraft och krossa den gamla civilisationens bojor och kasta sig framåt i tiden och på så sätt göra människan fri. (Detta är vad som gör fascismen fascinerande.)

Det är den här storslagenheten, den revolutionära rörelsen som inte ursäktar sig och inte tar hänsyn till någon som jag saknar hos Sverigedemokraterna som i jämförelse inte kan anses vara annat än små. Sd övergav allt detta på 1990-talet samtidigt med att Nationaldemokraterna bröt sig ur partiet. Att det finns partier som tydligare försöker hålla den fascistiska traditionen vid liv, som Svenskarnas parti, visar Sd:s ställningstagande och gör det svårare att hävda att Sd verkligen är fascister.

Just att Sd inte själva kallar sig fascister är ju en anledning att inte klassificera dem som det vilket är en rimlig utgångspunkt. Men det blir ju mer komplicerat när man har en så pass belastad term som fascism att göra. T.ex. klassar jag Svenskarnas parti som fascistiskt fast de inte säger sig vara det men Svenskarnas parti är öppet antidemokratiska, tydligt emot det öppna samhället och uppenbara rasister. Det är ju klart möjligt att Sd började så som Svenskarnas parti gör nu och försöker få mer inflytande genom att bara anpassa språket till vad som är accepterat i den offentliga debatten. Men om det är fallet så tror jag att den utvecklingen tog över – i och med att man faktiskt lyckats få en större väljarbas och reellt politiskt inflytande så har man även låst sig till den ”demokratiska fascismen” och övergått till vad man kan kalla folklig konservatism. Det innebär att vi kan sluta oss till att den fascistiska väljarbasen inte är särskilt fascistisk och det är inte svårt att tänka sig att om Sd blev mer fascistiskt igen så skulle väljarbasen försvinna. Om Sd-ledningen är fascister så är de så att säga fångade i sin egen strategi.

Men vad är det då som lyfts fram för att visa på att Sd är fascistiske eller i alla fall nyfascistiskt? Henrik Arnstad, som skrivit boken ”älskade fascism” menar att Sd är ett nyfascistiskt parti och de ingår i de ingår i en europeisk pånyttfödelse för fascismen. Han tar upp följande punkter samt att rörelserna inte använder ordet fascism i eftersom det är för belastat. Nyfascisterna anser att:

• Det pluralistiska och multikulturella samhället ska avskaffas, till förmån för ett etniskt homogent samhälle.

• Den västerländska demokratin – baserad på universella mänskliga rättigheter och individens frihet – ska ersättas av demokrati baserad på idén om ett ”organiskt samhälle”.

• Den moderna tidens kosmopolism ska besegras via ett hyllande av autentisk nationell kultur.

• Insikt måste nås om att de europeiska kulturerna befinner sig inför ett akut hot, de har nästan gått förlorade. Multikulturalism och multietnicitet undergräver de homogena kulturella och etniska identiteterna i Europa.

• Den nya fascismen ska presenteras som en innovativ tredje väg, mellan traditionell vänster och höger.

Jag håller med om dessa punkter. Sd är helt klart en del av samma folkliga strömmar som fascismen men om det är fascism så är det den mycket urvattnad. Det är då en demokratisk och icke-totalitär fascism som ryms inom det öppna samhället. Det är just fascismens totalitära och auktoritära anspråk som gör att den inte kan tolereras i det det öppna samhället.

Jag kan gå med på att vi kallar detta fascism eller nyfascism (eller demokratisk fascism). Men det innebär att vi måste definiera om fascism. Målet med att utmåla Sd som fascister är att få folk att överge partiet men jag tror snarare det kommer att innebära att begreppet fascism urvattnas. En bättre väg att är att hålla Sd för sina egna ord om att de inte är fascister och bemöta dem så som de visar sig. Varje gång de visar upp fascistiska tendenser så ska vi hugga på dem. På så sätt kan tukta rörelsen och se till att den inte utvecklas till fascism. Det är vad de öppna samhället kräver. Det öppna samhället måste alltid vara öppen för alla som säger sig vara för det. Jag skulle vilja att fri invandring kunde ingå i detta men där får jag acceptera att allt för få människor håller med mig.

Fascism för mig handlar i alla fall om att bekämpa den öppna samhället och införa en totalitär stat. Så länge inte Sd arbetar för det så måste vi acceptera dem som folkkonservativa nationalister med fascistoida tendenser.

Addendum 2014.04.08
Dick Harrisson gör samma analys när han beskriver fascismen:

Det nationalistiska draget i fascismen går igen i Sverigedemokraternas grundläggande värderingar, men det återfinns också i otaliga andra åsiktsriktningar och opinioner som utvecklats under 1800- och 1900-talen. Att definiera ett parti som fascistiskt bara för att det hyllar den egna nationen och vill bromsa invandring är att gå för långt. Vi missar målet.

Arnstad och likasinnade debattörer hävdar att vi gör oss själva en otjänst genom att inte kalla saker vid deras rätta namn och uttryckligen definiera SD som ett fascistiskt parti. Men fascismen, i den demoniska gestalt som den framträdde under mellankrigstiden, inkorporerade mängder av element som i allt väsentligt saknas hos dagens högerpopulister. Här fanns, som ovan förklarats, en uttalad våldsideologi och krigsromantik som tog sig praktiska uttryck, en totalitär inställning till staten och det politiska livet samt en högst officiell rasbiologi.

Världen förändras, så även ideologi och praktik. Det leder fel att förutspå framtiden genom att söka de omedelbara rötterna till dagens högerpopulism i 1930-talet. I så fall kan vi lika gärna leta efter ett ideologiskt ursprung i det nationalistiska uppvaknandet på 1800-talet. Om vi vill analysera Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti, Jobbik, Gyllene gryning och deras systerpartier på ett seriöst sätt är det mer relevant att bena ut deras politiska program. I Sverigedemokraternas fall är detta enkelt. De är främlingsfientliga och vill begränsa invandringen. De är också besjälade av en romantisk tro på Sverige och det svenska, vilket genomsyras av allt från vikingar och Karl XII till Per Albin och folkhemmet. Lagom doser nostalgi och xenofobi förenas i en form som blivit allt vanligare i många europeiska länder med EU-kritiska opinioner.

Det är farligt nog. Att bunta ihop Jimmie Åkesson et consortes med Hitler och Mussolini är dock föga produktivt. Dagens politiska partier måste förstås på egna premisser. Deras åsikter bör bemötas med utgångspunkt i de konkreta hot de representerar och de mål de strävar efter att uppnå. Den parlamentariska demokratin i Västvärlden är i dag så fast etablerad och har så stark folklig legitimitet att det är absurt att tro att den riskerar att kvävas av ytterlighetspartier, i synnerhet som dessa inte ens är fientliga till systemet. Den dag Jimmie Åkesson kallar sig revolutionär, pläderar för korporativism, deklarerar sin dröm om avskaffandet av alla politiska partier utom det egna, poängterar sitt förakt för svaghet, kräver inrättandet ett nytt rasbiologiskt institut, yrkar på att få annektera Åland och organiserar en kraftfull ”marsch mot Stockholm” med SD:are i folkdräkt – då finns det skäl att hissa varningsflagg för fascism.

Anna-Lena Lodenius skriver också om detta och avslutar sin text med:

Tage Danielsson insåg redan i februari 1977 vad det här handlade om, även då var inte minst vänstern snabb med att stämpla allt de inte gillade som fascism.

Om vikten av betydelsen
Ur Samlade tankar från roten

En far blev arg när sonen sa: ”Fascist!”
Han låste in sin pojke tills han lydde
och tog tillbaks och sa ”förlåt” till sist.
Far släpppte därvid ut den tvångsinsydde.
Far hade visat att han var fascist.
Han visste inte vad fascist betydde.

Nu uppstår frågan: visste sonen det?
Han skällde nästan alla för fascister.
Ett ord, så där i största allmänhet,
för att beteckna icke-kommunister.
Ett namn på folk som han som pesten skydde.
Han visste inte vad fascist betydde.

Det som förbryllade vår gosse var
att auktoritära våldstendenser
var något nytt i bilden av hans far.
Kan då ett ord ha såna konsekvenser?
Han sa det bara för att pappa snacka
som en förbannad slipsprydd borgarbracka.

Nåväl: tänk nu om fadern blev fascist
när sonen detta ord begynte skria?
Tänk om ett skällsord, som sin mening mist,
blir självuppfyllande som profetia!

Den slutsats man kan dra av detta lyder:
man måste veta vad ens ord betyder.

Läs också Torbjörn Elenskys essä i SvD – Debatten om fascism skymmer SD:s särart:

Går det att avgöra om SD är fascister eller inte? Det beror lite på vilken teoribildning man ansluter sig till. Är det meningsfullt att definiera dem som det? Ja, men bara politiskt, för att omöjliggöra alla kompromisser med dem. Jag betraktar dem snarare som nationellt chauvinistiska och auktoritära reaktionärer. De hyllar en svenskhet som är mer av ett hjärnspöke än någon levd erfarenhet, de vill vrida tiden tillbaka till årtiondena innan globaliseringen bröt ner förutsättningarna för våra traditionella näringar och därmed för de livsstilar som hängde samman med dessa, och de vill göra det genom tankelagar och styrning av kulturlivet, med syfte att göra det svenska svenskare. Fascism? Nja, det är en term som tycks mig överflödig. Att kalla dem fascister tillför inte något väsentligt till förståelsen av dem, snarare hindrar det insikten om deras ideologiska grund. Problemet med SD är snarare just att de bygger på en djupt förankrad traditionell svensk självbild, på en historieskrivning enligt vilken ”vi byggde landet”. Och det är nog den självbilden som de som vill bemöta dem måste ta itu med på ett konstruktivt sätt.

Uppdaterad 2014.12.15: Text och länk till Elenskys essä lades till; 2014.12.08: Lade till dikten av Tage Danielsson; 2014.01.21: Lade till sista delen i första stycket om fascism, rasism och främlingsfientlighet, samt länken där i. 2014.02.05: Korrektur samt lade till länken till Bosse Schöns artikel i ETC; 2014.05.27 Lade till att Curt Linusson numera är medlem av Svenskarnas parti.

Länkar:
http://www.etc.se/inrikes/nazisterna-som-skapade-sverigedemokraterna
http://sverigedemokraterna.se/vara-asikter/principprogram/
http://www.etc.se/ledare/sds-valjare-ar-inte-hjarntvattade-offer
https://bjornaxen.wordpress.com/2011/01/30/sd-och-fascism-for-2000-talet/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Curt_Linusson
https://bjornaxen.wordpress.com/2010/01/25/politiska-dimensioner/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskarnas_parti
https://www.svenskarnasparti.se/vidareutveckling-av-de-politiska-punkterna/
http://alskade.wordpress.com/
http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti/
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/varken-vanster-eller-hoger/
http://al-lodenius.com/2014/12/07/fascismen-och-vikten-av-att-varda-orden/
http://www.svd.se/kultur/understrecket/debatten-om-fascism-skymmer-sds-sarart_4177985.svd

7 reaktioner på ”Är Sverigedemokraterna fascister? Eller bara folkkonservativa nationalister?

  1. Hej Björn

    Att anse att ”Multikulturalism och multietnicitet undergräver de homogena kulturella och etniska identiteterna i Europa.” är väl inte särskilt kontroversiellt, det blir väl snarare en realitet inom en snar framtid. Det är ju också själva kärnan bakom EU att splittra nationalstaterna så att vi blir en enda stor familj. Det verkar också som om hela etablissemanget från höger till vänster plötsligt står upp för detta. Det var inte länge sedan som S ville begränsa invandringen (Luciauppgörelsen 1989) och så sent som år 2000 hade moderaterna långtgående krav på en mer restriktiv invandring. Idag kallas allt detta för rasism, sanningen ändrar sig tydligen över tid.

    Vänligen Matz

  2. Matz, du har helt rätt i att de etablerade partierna vill begränsa invandringen. Det är en anledning till att jag har svårt att fördöma Sd. Jag är själv för helt fri invandring men jag ser inte Sverige som det stora problemet utan EU i stort.

    Jag tror att det är bra att människor blandas men framförallt ska människor få leva där de vill.

    Jag vill heller inte kalla restriktioner på invandring för rasism. Det är att blanda samman handling med anledning till handling. Rasism brukar ofta leda till att man vill stänga gränser men man behöver inte vara rasism för att vilja begränsa invandring.

    1. Ja men verkar inte gälla längre för helt plötsligt så är hela etablissemanget överens om att vi inte kan få nog med invandring och då framställer man naturligtvis SD som rasister som vill det som de andra partierna ville för inte så många år sedan. Idag anses det ju närmast vara en rättighet för alla människor att bo i Sverige, om man bara kan ta sig hit vill säga och att påstå något annat är då rasism, ja så kan det gå.

      Jag tänkte avsluta med ett citat och låta dig avgöra om man idag får tycka så och om det är rasistiskt att tänka så samt vem som kan tänkas skriva så år 2013, kan det månne vara Åkessonpojken?

      ”Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.”

      Matz

  3. Så klart det upp till varje land att bestämma det. Och det är självklart att man kan bestämma det demokratiskt. Och som jag sa så handlar det inte nödvändigtvis om rasism.

    1. Det var Thomas Gür på SVD som skrev detta i en artikel 2013 och det blev inga reaktioner eftersom Thomas ursprungligen har invandrarbakgrund. Jo idag är ett sådant ställningstagande rasism i den allmänna debatten, men vad jag förstår så är det inte din hållning.

      Vänligen Matz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s