Syrienkonfliktens lösning

Karta över etno-religiösa gränser i Syrien
Syriens etniska och religiösa gruppers geografi (från Wikipedia)

Vad ska man egentligen göra åt konflikten i Syrien? Det har vi alla frågat oss sen protesterna mot regimen utvecklats till ett fullskaligt inbördeskrig. Till en början ville folk att man skulle införa ett flygförbud som i Libyen för att hindra regimens flygvapen. Det visade sig snabbt att det inte skulle ske. Ryssland och Kina visade tydligt att de inte gick med på fler FN-sanktionerade kränkningar av statlig suveränitet. USA och Europas stater, de enda aktörer med möjlighet att göra något, hade tillräckligt med problem hemmavid. Och man kan verkligen fråga sig vad som behövde göras. Var det hjälp att störta Assad? Eller ett stopp på dödandet man ville åt? Två riktigt ordentligt olika saker. Att störta Assad skulle antagligen kräva än mer dödande. Konflikten är nämligen inte riktigt så enkel som att Assad och hans regim är en ond grupp människor vid makten som förtrycker ett homogent folk. Syrien är ett land med flera olika etniska och religiösa grupper och Assad med familj tillhör en av minoriteterna. Majoriteten är sunnimuslimer och förenklat kan man säga att minoriteterna slutit upp bakom regimen för att de fruktar sunnimajoriteten – detta särskilt i och med att de sunniextremistiska krafterna blir allt starkare bland rebellerna. Sen har vi så klart kurderna i norr som vill skapa sitt Kurdistan.

Den senaste tiden utveckling visar på att rebellerna alltmer faller under islamistisk kontroll. Ur ett västligt och mänskligt perspektiv är det bästa att hela Syrien blir demokratiskt vilket kräver att regimen faller. Men om regimens fall innebär att Syrien styrs av islamistiska extremister? Vad anser västvärlden då? Då byts ett förtryck mot ett annat som dessutom är betydligt mer anti-västligt än den sekulära regimen under det syriska baath-partiet.

Nu börjar man verkligen slita sitt hår. I alla fall kan inte jag se någon egentlig annan lösning än vara pragmatisk och inse verkligheten. Och verkligheten är att nu börjar Syrien dela upp sig i tre delar: Längs kusten i väster en heterogen remsa styrt av Assad, i öster ett homogent sunniland som islamistiska extremister vill förena med de sunnitiska Irak på ett liknande sätt som kurderna i norra Syrien vill förena sig med sina syskon i norra Irak. (New York Times har en fin karta över hur mellanösterns arabiska stater kan komma att splittras upp i framtiden som visar detta.)

Utifrån denna uppdelning av Syrien, som alltså både följer etniska och religiösa gränser och faktiskt maktfördelning över landet, borde man utgå från och försöka finna en diplomatisk lösning. Och det borde man göra snabbt av två skäl: För det första för att få slut på dödandet; och för det andra för att stoppa islamisternas framväxande makt. Målet, förutom såklart att stoppa våldet, skulle då först vara att avgöra hur statsbildningen ska se ut; om Syrien ska delas upp i tre nya länder eller om man ska skapa en federation. Jag för min del skulle säga att det bästa skulle vara att dela upp landet. Det finns helt enkelt allt för stora motsättningar mellan grupperna. Det underlättas av att många redan flytt utom och inom landet samt att Syrien inte har några stora naturtillgångar att slåss om som i Irak. Det som talar emot att dela upp landet i tre delar är framförallt världssamfundets (alltså alla stater) konservativa hållning gällande nya stater. Men bildandet av nya stater har alltid varit en fråga om pragmatism och maktpolitik. Det handlar om att erkänna faktiska maktföhållanden. Här ska man komma ihåg att gränserna och staterna i dagens mellanöstern är ett arv från Västländernas uppstyckning av det ottomanska imperiet före och efter första världskriget.

Jag är skeptisk till att det kommer att ske snabbt dock. Ryssland och Kina vill inte att Syrien ska delas upp eftersom det inte ligger i deras intresse som imperiestater att länder delas upp. Turkiet gillar inte alls att Kurdistan växt fram i Irak och kommer motsätta sig det även i Syrien. (Här undrar inte jag om att det egentligen skulle vara bra för Turkiet med ett Kurdistan men det är en annan fråga.) Jag tror att dödandet kommer fortsätta och som i alla sådana här konflikter är det civilbefolkningen som råkar värst ut. Jag tror att de islamistiska extremisterna kommer att bli starkare och att det är en mycket stor risk att Irak dras in i stridigheterna. Iran kommer antagligen stödja alawiterna. Och jag skulle inte förvånas över om det slut blir så att Syrien till slut ändå blir tre olika statsbildningar.

Inläggets länkar
http://www.nytimes.com/interactive/2013/09/29/sunday-review/how-5-countries-could-become-14.html?smid=fb-nytimes&WT.z_sma=OP_H5C_20130930&_r=1&

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s