Socialistisk kämpaglädje

I en diskussion om vänsterns våldsbejakande retorik och praktik så uttryckte en kommunistisk vän följande:

Hur fixade liberalerna semesterveckorna, allmän pension, LAS, MBL, rösträtt och så vidare? Det gjorde de inte. Det var den hatfyllda vänstern som fixade det, genom KAMP. Att tro att man skulle kunna ”samarbeta” fram bättre villkor för gemene man är så otroligt naivt att man baxnar. Kompromisser kan bara komma till stånd då man tvingat partnern till förhandlingsbordet och de har något större att förlora. Förstår man inte det har man inte över huvud taget förstått hur maktdynamik eller de senaste århundradena fungerat, och brister således i basal analys.

Det här är ett intressant uttalande som rymmer flera dimensioner. Det är framförallt intressant eftersom det visar olika syn på världen; alltså hur analysen av världen skiljer sig. (Det handlar alltså inte om ”brister i basal analys” olika analys. Här misstar sig den uttalande i sin analys då han misstar sig egen analys för verkligheten och tillskriver motståndarens analys bristande förmåga. Vilket är lätt att göra.)

Vänstern är i dag våldsbejakande på ett sätt som inte liberaler är men det handlar egentligen inte om huruvida man är för eller emot våld utan när man anser våld vara legitimt. Så länge regimen anses vara illegitim så är våld mot regimen legitim. Frågan handlar då snarare om hur pass effektivt våldet (i vilket människors relativa lidande ingår i beräkningen).

Vi kan väl säga att liberaler är för samarbete och samförstånd eftersom man anser att samhället är legitimt. Den socialistiska vänstern å sin anser inte det. Man är i grunden emot kapitalismen och kommer aldrig anse en kapitalistisk stat vara legitim. Därmed är våldet legitimt även om det kanske inte är det bästa medlet för målet i ett demokratiskt samhälle. Ur en liberal, och pragmatisk vänster (=socialdemokrati) är det våld illegitimt en demokratisk rättsstat. Socialister som inte hållit sig till rättsstaten och att upprätthålla individuella rättigheter (bolsjeviker) har lyckats visa riktigt läskiga resultat.

Men att liberaler inte skulle tro på kamp är felaktigt. Liberaler tror fullhjärtat på idéernas kamp. Jag har visserligen sagt att liberalism handlar om samarbete medan socialism handlar om konflikt. Men detta handlar om något annat. Liberaler tror på att människor i grunden vill samarbete och att i ett fritt samhälle kommer människor göra det. Det kommer så klart finnas konkurrens men människor samarbetar i olika konstellationer och konkurrerar mot varandra om vart annat. Liberaler kämpar gärna för det det fria samhället.

För socialister å sin sida är kampen central särskilt eftersom målet är så pass utopiskt. Ingen vet ju hur det socialistiska samhället ska se ut; bara att det inte är kapitalistiskt och att alla har det bra typ. Men kampen är central i själva den socialistiska teorin, åtminstone som den formulerats av Marx. Marx utgick i sin analys av den moderna, kapitalistiska, samhället från Hegels idé om herren och slaven där kapitalist-klassen (borgarna) var herren och arbetarklassen (proletariatet) var slaven. Centralt i herre–slav-schemat är att herren alltid dominerar slaven; slaven gör dock uppror och denna kamp leder till något nytt. (Abstrakt: tes; antites: syntes). Således ingår i analysen att kapitalisten alltid dominerar arbetaren; att arbetaren gör uppror och att i denna kamp kan det nya socialistiska samhället uppnås.

Denna vurm för kampen är inte bara teoretisk eller retorisk. Vi ser den även den stora mängd väpnade uppror (inklusive terrordåd) som socialister ägnat sig åt, uppmuntrat och hyllat. Liberaler å sin sida är betydligt mer försiktiga i att hylla upproret och tror mer på den långsamma processen där man skapar institutioner för rättsstat och demokrati vilket kräver en lång process som inte mår bra av våld.

Men denna världssyn påverkar så klart även de faktiska saker som i citatet nämns: ”semesterveckorna, allmän pension, LAS, MBL, rösträtt och så vidare”. Vi tar dessa var och en för sig för att reda ut detta.

Jag börjar med rösträtt för det är ett rätt konstigt uttalande att liberaler inte kämpat för rösträtt. Faktum är att det är ju snarare socialister och fascister som utgjort de odemokratiska politiska rörelserna under 1900-talet (utom då socialdemokrater som hedervärt stått emot de bolsjevikiska galenskaperna).

Lagen om anställningsskydd (LAS) är även den rätt enkelt att reda ut. Det är ur ett liberalt perspektiv en dålig lag så det är inte så konstigt att man inte kämpat för den.  LAS gör det svårare för folk att komma in på arbetsmarknaden, den gör att folk drar sig för att byta jobb vilket innebär att fel folk blir kvar på arbetsplatsen och. Den försvårar företagande vilket  är dåligt både för individer och samhället i stort. Andra lösningar, som flexicurity, är att föredra för att främja löntagarens trygghet.

Medbestämmandelagen (MBL) är inte lika dålig rakt av och skulle behöva en längre genomgång. Kort kan jag säga att ur ett liberalt perspektiv ska arbetare så klart få organisera sig men facken har väl stort inflytande i svensk politik. Samtidigt är det helt i liberal linje att civilsamhällets parter ska kunna lösa problem utan statlig inblandning.

Semester och allmän pension är knepigt. Till att börja med så handlar båda om tvångssparande där lönen binds upp i ledighet på olika sätt. Det är så klart inte särskilt liberalt att folk inte ska få välja hur de ska hur de ska spendera sina intjänade pengar. Man kan dock tänka sig att det är bra på så sätt att människor så att säga tvingas ta det lugnare. Man kan t.ex.  tänka sig att folk tvingas arbeta så pass mycket att de inte hinner ta det lugnt. Semester skapar en norm om att man inte ska arbeta hela tiden. Pension är bra då en hel del människor inte tar ansvaret för sin egen framtid. Det är möjligt att de är eller har varit nödvändiga. Men jag vill poängtera att de båda förutsätter den rikedom som skapas av kapitalism vilket i sin tur är beroende av liberalism.

Som liberal är jag emot LAS och skeptisk till MBL, semester och allmän pension. Men jag accepterar dem eftersom de är beslutade inom ramen för den demokratiska rättsstaten.

Inläggets länkar:
https://www.facebook.com/jerlerup/posts/10151569852567672?comment_id=28101196&offset=0&total_comments=47&notif_t=share_reply

Uppdaterad 2013.07.29 korrektur

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s