Att ta ställning är en dygd – och ideologier hjälper en att göra det

En fråga som jag brottats med är frågan om huruvida man ska ta ställning politiskt. För mig personligen är det självklart att man bör göra det även om det ibland är svårt, som t.ex. Israel–Palestina-konflikten, att komma fram till ett svar. Man kan inte heller förvänta sig att man ska komma fram till ett svar på en fråga direkt. Det är så klart inte heller så att man är låst vid vad man kommit fram till: ny information kan leda till att man inser att man haft fel. Men i grunden är det självklart för mig att ta ställning till olika samhällsfrågor. Men frågan är om jag anser att alla borde göra det. Som frihetlig socialist ansåg jag nog det. (Jag kan inte minnas att jag någon gång klart och tydligt uttalade något sådant, kanske gjorde jag det.) Men jag menade att en stor del av samhällets problem handlar om att folk inte bryr sig tillräcklig (vilket också är en av Noam Chomskys käpphästar). När jag omfamnade liberalismen fick jag svårare att kräva detta. Anledningen är att liberalismen handlar om statens och medborgarnas relation i vilket människor ska få leva så fritt som möjligt. Den som inte vill ta ställning ska inte heller behöva ta ställning. På samma sätt ska som det inte ska finnas ett krav i att man är politiskt aktiv.

Men bara för att man inte kan ställa ett politiskt krav på att alla ska engagera sig politiskt eller måste ta ställning (vilket f.ö. är ett konstigt krav som jag aldrig hävdat) så betyder det inte att det är dåligt om alla försöker ta ställning. Det är dock svårt att formulera detta utifrån t.ex. Kants kategoriska eller hypotetiska imperativ: dvs. att man alltid ska ta ställning för att det är bra i sig eller att man ska ta ställning för att det är bra för att uppnå något som anses vara bra. Det är även problematiskt utifrån ett utilitaristiskt perspektiv eftersom det är inte alls är säkert att t.ex. lycka maximeras av att alla tar politisk ställning.

Att ta ställning kan alltså inte ses som en universell plikt. Vad det däremot kan ses som är en dygd. Att ta ställning till samhällsfrågor gör en till en bättre människa. Men, kan man fråga sig, måste man verkligen ta ställning. Räcker det inte med att man endast sätter sig in i frågorna?

Bildning är enligt mig något bra i sig och jag anser att den bristande respekten för bildning är ett stort problem i dag. Men bildningen är och ett medel för att kunna ta ställning. Ett okontroversiellt exempel som belyser att det inte räcker med kunskap för att man ska vara en god människa är situationen i Tyskland under nazisterna: Den som skaffade sig en uppfattning om vad som hände och objektivt tittade på alla argument utan att ta ställning kan inte på något sätt sägas vara en god människa. Möjligen en rädd, cynisk eller hjärtlös men inte god. Man skulle t.o.m. kunna hävda att den som inte var insatt i vad som hände under nazisterna var godare än den insatta som valde att inte ta ställning. Att ta ställning kräver dock mod att stå för sin uppfattning och sina värderingar oavsett vad andra anser om dem.

Ställningstagandet förminskar inte heller ens kunskaper. Att ställningstagandet skulle förvrida ens kunskaper handlar om att man har en föreställning att man för måste vara objektiv och utan alla värderingar när man inhämtar kunskap.* Det är fel. Vi måste alltid värdera och välja ut vilka fakta vi tittar på även inom naturvetenskap. Det man gör är att man utifrån vissa föreställning, gärna formaliserade i teorier, välja ut det som är relevant. Man söker objektivitet genom att använda sig av olika sätt att se på saker. T.ex. genom olika teorier om samma fenomen.

På samma sätt finns det en föreställning att den som ställer sig bakom en ideologi låser sina åsikter. Men precis som en teori hjälper en att välja relevanta fakta för att bilda sig en uppfattning om ett fenomen så hjälper ideologin en att ta ställning i en komplex värld. De är genomtänkta system om hur man ser på samhället utifrån vissa premisser som hjälper en att göra en  konsistent analys av samhället så man slipper uppfinna hjulet på nytt i oändlighet.

Addenda
Att ta ställning är också en del av att omvandla information till kunskap (2013.05.09).

*Objektivitet är snarast en kollektiv social process som odlas i ett öppet samhälle och i synnerhet genom den vetenskapliga metoden av subjektiva personer som kritiskt granskar sig själva och varandra.

Uppdaterad: 2013.05.14 korrektur och fotnot; 2013.05.02 korrektur.

Inläggets länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypotetiska_imperativ

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategoriska_imperativet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Utilitarism

http://plato.stanford.edu/entries/ethics-virtue/

https://bjornaxen.wordpress.com/2011/11/23/bildningsidealet/

Annonser

En reaktion på ”Att ta ställning är en dygd – och ideologier hjälper en att göra det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s