Ett samhälle endast för de som redan har det lätt II – det socialistiska perspektivet …

Jag började skriva på det här inlägget genom att verkligen försöka förstå mig på föreställningen om att det är dåligt att det är ett problem att vårt samhälle gör det enkelt för dem som redan har det lätt vilket jag tidigare gett ett liberalt teoretisk svar på. Men i skrivandet insåg att jag valt fel ingångspunkt. Så jag skrev ett nytt svar men det fösta jag skrev finns kvar men nu i slutet av inlägget.

Vi vänder på det: Vi vill ha ett samhälle där det inte är lättare för den som redan har det lätt att lyckas. Vad fan innebär det!?  Även om man försöker lyfta upp dem som har problem så kommer de som har det lätt fortsätta ha det lättare om man inte börjar förhindra framgång för de med talang. Ett fritt samhälle innebär att de som har det enkelt för sig kommer att lyckas bättre. Så enkelt är det. Om du inte vill gå med på det så måste tillåta förtryck av människor.

Människor har lättare att lyckas av tre anledningar: talang, social bakgrund, tur. När man försöker göra mer än att lyfta upp de svagare till en grundläggande nivå så finner man att det helt enkelt inte finns så mycket mer att göra.

Allt annat lika:

Hur ska man få den med mindre talang (inklusive inre drivkraft) att lyckas lika bra som den med mer utan att förtrycka den senares talang?

Hur ska man lyckas från en sämre social situation att lyckas lika bra eller bättre än den med bättre social bakgrund utan att förstöra den sociala bakgrunden?

Hur ska man förhindra att vissa är på rätt plats vid rätt tidpunkt utan att göra allas liv exakt lika dana?

Att påstå att det är ett problem att samhället gör det enklare för dem som har det enkelt redan visar antingen att man inte tänkt efter eller att man vill förtrycka sina medmänniskor.

Så den första versionen:

I en tidigare bloggpost skrev jag om påståendet att vi “i dag är att vi bygger ett samhälle endast för dem som redan har det lätt att lyckas”. I inlägget tog jag upp teoretiska liberala svar på detta. Jag skrev att jag hoppades återkomma med en empirisk analys vilket jag inte gör i detta inlägg. Istället tänkte jag ta upp socialistiska argument kring denna fråga. På så sätt kan vi jämföra de olika ideologiska argumenten på de teoretiska planet samtidigt som vi bygger en grund för den framtida empiriska analysen/reflektionen.

Till att börja med är det betydligt svårare att finna en gemensam socialistisk teoretisk tradition än för liberalismen. Trots att det några olika liberala teoretiska spår så håller de samman på helt annat sätt än den socialistiska som jag inte kunnat kategorisera konsisten på annat sätt än att man är emot kapitalism och det som den iranska regimen kallar stora och lilla satan (USA och Israel). Vi kan i alla fall utgå från att man som socialist inte gillar ett samhälle där de människor som redan har det lätt har det lättare än andra. Och trots alla olika socialistiska teorier så tror jag att man ändå kan koka ner det till ett påstående och en fråga: (1) Det här kan vi inte tillåta!; (2) Hur ska vi rätta till det? (Märk här att vi hoppar över de för liberalen så viktiga frågorna: (1) Är detta ett problem? (2) Om det är problem, varför är det det? som jag implicit behandlade i det tidigare inlägget med svaren: Det kanske är ett problem men inte så länge alla människor garanteras grundläggande materiella nödvändigheter och rättsstaten fungerar.) Om det för liberaler är ett problem prima facie så är det snarast ett axiom eller utgångspunkt för socialisten. Enkelt kan man säga för socialisten är svaret inneboende i påståendet medan för liberalen väcker påståendet en fråga.

Så vad ska då socialisten göra åt problemet? Traditionellt har socialister kommit upp med två olika svar: antingen vill man förändra hela samhället i grunden eller så vill man justera samhällets institutioner. Att förändra samhället i grunden utifrån socialistiska principer har visat sig vara ett bra sätt att skapa en materiell mardröm. Att justera samhällets institutioner har varit mer framgångsrikt. Jag lämnar den utopiska socialistiska visionen här och koncentrerar mig istället på mensjevik-socialdemokratisk justering av samhällsinstitutionerna.

Traditionellt har det handlat om att alla ska få tillgång till utbildning och sjukvård och grundläggande social trygghet. Men det är redan fallet i dagens samhälle. Socialister menar att denna grundläggande trygghet, tillgång till utbildning och omfördelning av resurser inte är tillräcklig. Ser vi till utbildning så korrelerar framgång mest av allt med ens föräldrars utbildningsbakgrund. (Jag menar dock att det snarast handlar om individens attityd till utbildning och kunskap som så klart förstärks av familjens inställning.)

Uppdaterad 2013.06.03 korrektur

Inäggets länkar:
https://bjornaxen.wordpress.com/2013/04/08/ett-samhalle-endast-for-de-som-redan-har-det-latt/

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s