Det ekonomistiska liberala argumentets problem

För ett tag sen skrev jag om hur jag i mina reflektioner kring liberalism varit allt för ekonomistisk; att jag endast behandlat de materiella sidorna av liberalismen vilket fått mig att framstå som att jag står för liberalism eftersom den genom kapitalismen ger människor den bästa materiella världen. Detta är ett allmänt problem; de liberala rösterna lyfter framförallt fram ekonomistiska argument för liberalism. Det finns tydliga anledningar till att det är på det sättet: Det har helt enkelt varit det effektivaste sättet att få in liberala idéer i samhällsdebatten eftersom välfärd kräver ekonomisk tillväxt. Med den sämre ekonomin öppnades det upp för liberala prokapitalistiska argument. Det var att driva detta eftersom historien visat att liberalism och kapitalism var ekonomiskt effektivare än socialism och planekonomi. (Varför jag gjort det behandlar jag här.) Men den ekonomistiska argumentationen är problematisk av flera skäl (var av dessa jag kom på i skrivande stund):

1. Den får liberaler att framstå som egoistiska, hjärtlösa materialister (och en mängd hjärtlösa materialistiska egoister kan hävda att de är liberaler).’

2. Liberalismen framstår som teknokratisk (som alla andra som överger sina ideal).

3. De ekonomistiska argumenten döljer liberalismens etiska och moraliska implikationer (vilket också kan vara ett av skälen till att man använder sig av ekonomistiska argument).

4. Liberalismen framstår som prokapitalistisk snarare än proliberal vilket innebär att kapitalismen (det ekonomiska systemet) kommer före den liberala ideologin; att frihet skulle vara en konsekvens av kapitalism när det snarare förhåller sig tvärt om: kapitalismen är en konsekvens av friheten i det öppna samhället.

5. De proliberala argumenten undermineras av effektiva ekonomiska system i diktaturer (detta är en mycket oroande utveckling och ett av de stora hoten mot liberalismen under de närmsta decennierna).

6. Det framstår som att liberalismen anser att företag och vinst är lösningen på alla problem som staten inte kan lösa; civilsamhället glöms bort.

7. Liberalismen kan viftas undan med argument som att den bygger på en felaktig bild av människan som homo economicus.

Dessa går så klart in i varandra och är antagligen inte uttömmande. Men de visar i alla fall på en rad problem med att framförallt använda sig av ekonomistiska argument. Det ska så klart inte tolkas som att ekonomistiska argument inte ska användas utan bara att det krävs mer. Jag skulle nog hävda att de har varit mycket effektiva och nödvändiga för att bryta ner socialistiska och etatistiska föreställningar men de börjar spela ut sin roll. Vi liberaler måste nu verkligen titta lyfta fram de etiska aspekterna i liberalismen (vilket jag skrivit om t.ex. här). Om vi inte kan göra det så kommer liberalismen att förpassas till att agera socialismens medel vilket varken gör socialister eller liberaler glada.

Det var meningen att det här skulle bli ett inlägg om just liberalismens etiska sidor men det får bli en annan gång. Ibland inser man att något annat först måste behandlas. (Det tänkta inlägget finns nu här)

Uppdaterad: 2013.04.12, små rättningar stavfel o dyl.; 2013.02.21, lade till länken till inlägget jag tänkt skriva; 2013.02.18

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s