En känsla för liberalism

En sak som jag ofta funderar kring är ett problem som många politiskt intresserade torde fastna i: Om nu liberalismen (sätt in valfri rationell politisk ideologi)* är så pass bra varför är det då inte fler som skriver under på detta. Jag hade nu inte tänkt fundera allmänt kring detta utan just varför liberalismen inte är så poppis som den borde. Jag har ju full förståelse för varför socialism/marxism/kommunism eller anarkism inte är så populärt.

För den som redan är liberal är det ju självklart att liberalismen är den bästa ideologin. Men hur kan det komma sig att så få faktiskt är liberala. I Sverige och Norden har liberalismen aldrig varit stark så det kanske inte är att förvänta sig annat men det är fortfarande konstigt utifrån ett liberalt perspektiv. Liberaler älskar förnuftet och vill vädjar helst endast till denna del av människan. Om alla människor tog sitt förnuft till fånga så skulle alla människor vara liberala! Den tragiska slutsatsen liberaler verkar behöva dra är att människor inte är förnuftiga. Endast en minoritet verkar vara öppen för liberalismen.

Om man tittar på hur liberaler för fram sina ståndpunkter så verkar det som att liberalismens förkämpar vägrar släppa idén om människan som huvudsak förnuftig. Och det är genom förnuftet vi vill övertyga människor om att liberalismen är den bästa ideologin. Problemet är dock att det inte verkar fungera – människor övertygas helt enkelt inte bara av förnuftiga argument. Anledningen till detta är enkel; människan är helt enkelt inte bara förnuftig utan minst lika mycket en känslovarelse och det är något som liberaler måste erkänna för att effektivt kunna driva sina frågor. Jag menar t.ex. att en stark bidragande orsak till socialismens framgång är just att socialister är betydligt bättre än liberaler att vädja till människors känslor. Socialisterna tog denna del med sig när de samtidigt tog över som den progressiva rörelsen (eller hyperprogressiva som jag kallar det).

Francis Fukuyama argumenterar i The End of History & the Last Man utifrån en bild av människan hämtad från Platons idé om ett tredelat psyke. Förutom förnuft består det av drifter och thymos där de två senare vanligen går under namnet känslor. Psykets drifter syftar på de grundläggande drifterna som människan delar med djuren att hålla sig vid liv, mättnad och sex. Civilisationen, och där med ideologi, handlar i mångt och mycket om att tillfredsställa och tukta drifterna. Libertinerna var en grupp som gjorde uppror mot den föreställningen. Thymos däremot är känslor som människan inte delar med djuren (vad vi vet). Thymos är en social känsla som handlar om att bli erkänd av sin egen grupp. Thymos handlar om mod och skam och får oss att känna att vi inte kan sätta våra egna behov, drifterna, före gruppens. Det är thymos som driver oss till stordåd och uppoffringar. Det är känsla som civilisationen har lärt sig att utnyttja.

I alla fall vi liberaler har varit fokuserat våra argument nästan uteslutande på förnuft och drift och i stort sett helt glömt bort thymos. Men det är thymos är den kraft som driver politiken längre än rent nyttomaximerande. Men i alla fall den svenska debatten har liberalismen i stort sett blivit en ekonomistisk ideologi där man lyfter fram hur pass bra kapitalismen är på att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov. Att vi glömmer thymos gör att socialismen kan definiera samhällets övergripande mål trots att liberalismen med sin kapitalism vinner striden om vilka medel som ska användas. Med detta framstår liberalismen som en hjärtlös ideologi för att rationellt tillfredsställa grundläggande drifter där man glömmer bort de stackare som inte klarar sig i konkurrensen. Jag är övertygad om att det inte stämmer. Men jag är också övertygad om att vi liberaler har en vag känsla av att vi missar något och detta något är just thymos. Vi måste visa vad i liberalismen som väcker människors thymos.

Vi måste visa att liberalismen står för ett samhälle där inte bara alla är materiellt tillfredsställda utan stolta individer som känner att de har makt över sina liv.

*Med ‘rationell politisk ideologi’ syftar jag på sammanhängande ideologiska system som liberalism, marxism, anarkism; till skillnad från exempelvis folkrörelser som socialdemokrati eller allmänna attityder som konservatism. (Att konservatismen snarast är en attityd är något som bör vara uppenbart för alla som studerar politisk teori; attityden konservatism återfinns i alla ideologier och det är antagligen den mest utbredda av politiska ståndpunkter även om inte alla gör den till sin politiska primat.)

Länkar i texten
https://bjornaxen.wordpress.com/2013/01/27/hyperprogressivitet/
https://bjornaxen.wordpress.com/2011/01/08/forsvar-av-historiens-slut/
http://en.wikipedia.org/wiki/Plato’s_tripartite_theory_of_soul
http://en.wikipedia.org/wiki/Thumos

Annonser

5 reaktioner på ”En känsla för liberalism

  1. Ibland händer det något som gör att man plötsligt ser omvärlden på ett nytt sätt, vilket kan vara både bra, dåligt, läskigt eller roligt. För min del hände det när jag började arbeta kommunalt, för första gången i mitt liv! Det var en ögonöppnare vill jag lova, och det jag helt plötsligt såg var… politiken!! Jag vet att jag borde ha vaknat lite tidigare, men jag avsäger mig allt ansvar och skyller istället på mina föräldrar och samhället jag växte upp i…. Vår lilla stad är knallblå… Sommarhusen i vår kommun tillhör kungligheter, artisteliten, högt uppsatta näringslivsmänniskor etc etc. Jag kände ingen som bodde i lägenhet förrän jag började i gymnasiet… det kanske säger en del. Politiken har man alltså inte behövt bry sig om, det där sköter ju någon annan… Men när man tar steget in i den kommunala sfären händer något i en, eller nja, inte i alla men i mig! Man blir tokig!!! Det händer ju inget! Byråkratin är så seg att man dööööör och cheferna måste vara något som fiskats upp i kölvattnet från den privata sektorns soppråm! Hur som haver, detta fick mig att börja läsa allt om politik, ideologi, retorik mm mm och ofta hamnade jag här, på din blogg, och hittade massa intressanta inlägg! Vill bara säga tack för det, önska dig fortsatt trevlig resa genom livet och förvarna om att jag kanske dimper ner här igen och eventuellt ställer dumma frågor!! Må så gott!

  2. Kuckeliku. Tack för länken – men jag uppskattar när man skriver något om inlägget. SKriv en kort sammanfattning och länka till det längre inlägget

    Inlägget du länkar till argumenterar inte utan säger bara att ideologi är dåligt. Det är i stort sett ointressant inlägg. De 117 kommentarerna orakar jag inte läsa. Om du vill höra mina argument för ideolog så får du komma med en kritik på min blogg eller i alla länka till något intressant.

    1. Jag har argumenterat för ideologi i ett annat inlägg där jag skrev:

      ”På samma sätt finns det en föreställning att den som ställer sig bakom en ideologi låser sina åsikter. Men precis som en teori hjälper en att välja relevanta fakta för att bilda sig en uppfattning om ett fenomen så hjälper ideologin en att ta ställning i en komplex värld. De är genomtänkta system om hur man ser på samhället utifrån vissa premisser som hjälper en att göra en konsistent analys av samhället så man slipper uppfinna hjulet på nytt i oändlighet.”

      https://bjornaxen.wordpress.com/2013/05/01/att-ta-stallning-ar-en-dygd-och-ideologier-hjalper-en-att-gora-det/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s