Socialliberalism – vad är grejen?

Det här med socialliberalism funderar jag en del över. Vad är det egentligen? En mycket enkel definition som används av en del är helt enkelt att man är socialliberal om man är liberal men vill ha en mer än en den minimala nattväktarstat* – utifrån det är även jag socialliberal. Men jag är skeptisk till den definitionen då det skulle innebära att t.ex. Hayek skulle vara socialliberal, även så  tankesmedjan CATO (och även säkert Timbro). Även Milton Friedman och kanske även Nozick.

Hayek är t.ex. för grundläggande sjukvård, bostäder och infrastruktur för alla i samhället. Bara det inte är i statlig regi men kanske genom att staten allokerar resurser (Vägen till träldom, s. 130, Timbro 2004). Milton Friedman var den som först propagerade för det friskolesystem vi nu har i Sverige och även om Nozick driver tesen om att en stat mer omfattande än den minimala är illegitim så är det endast’ ett teoretisk ahistoriskt argument. Han skriver rakt ut att om man tar hänsyn till historiska fakta kan det vara nödvändigt att i åtminstone under en övergångsperiod ha en mer omfattande stat. CATO är en amerikansk liberal tankesmedja som jag tror få har svårt att klassa som socialliberal och där har en skribent skrivit exempelvis om en symbios av Hayek och Rawls. (Rawls brukar lyftas fram som socialliberalismens eller t.o.m. som en socialdemokratisk filosof.)

Så om det inte kan vara så enkelt att liberaler (nyliberaler och libertärer etc.) känns igen på att de är extrema utopister som kräver en minimal stat vad handlar då egentligen socialliberalismen om?**

Jag tror det är ett försvar mot anklagelsen om ”extremliberalism” vilket ofta går under namnet nyliberalism. Det är helt enkelt en anpassning till socialismen där man gått med på den socialistiska problemformuleringen men inte velat överge liberalismen fullt ut. Som jag tidigare skrivit, man överger sina liberala mål men behåller de liberala medlen. Resultatet blir en ängslig liberalism eftersom mål och medel inte hänger samman. (På ett liknande sätt bli socialdemokratin en socialism missnöjd med sin egen politik.) Socialliberalismen och socialdemokratin blir i praktiken alltså väldigt lika varandra men det finns fortfarande skillnader: Båda vill använda utnyttja kapitalismen för att uppnå socialismens mål men med skillnaden att socialdemokrater i grunden ogillar kapitalism och företagande medan socialliberaler gillar dem.

Jag menar att det som utmärker socialliberalismen är dess kapitulation inför socialismens kritik av kapitalism och individens frihet. Den förklarar också socialliberalens undfallenhet mot socialister (särskilt socialdemokrater som ju gått med på liberalismens medel). Man har ju gått med på socialismen mål om att kapitalismen ska tyglas och att individer inte ska behöva ta ansvar för sin frihet. Man har accepterat att målet är den omhändertagande staten där alla kan låtsas vara fria. Där ingen får göra misstag och inga val får vara problematiska. Ett samhälle reglerat av den totala staten*** som kväver spontan utveckling underifrån i misstänksam välvilja. Det är ett mål där individens frihet har ersatts av individens rätt till självförverkligande vilket i praktiken innebär allas rätt att aldrig växa upp.

De här föreställningarna är endemiska i svenska samhället och är förhärskande i den svenska samhällsdebatten. Jag skulle säga att det är alla svenskars utgångspunkt som man som liberal måste slå sig bort ifrån. Annars är man dömd till socialliberalism. Det här förklarar också varför det är så svårt att nå fram med en verkligt liberal politik. Vi liberaler vinner allt fler strider men i kriget mot den allt mer omfattande staten verkar vi stå maktlösa. Detta för för att målet är illiberalt. I den meningen är socialliberaler och socialkonservativa endast marginellt bättre än socialdemokrater.

Själva etiketten socialliberal fungerar alltså som en skylt bakom vilken fega liberaler kan skydda sig från vänsterns anklagelser om hjärtlöshet men den döljer för liberalen själv vad liberalismen handlar om. Den gör liberalen till en praktisk socialist.

*Den minimala staten, eller nattväktarstaten, är en stat som endast upprätthåller lag och ordning.

** F.ö. den minimala staten är inte utopisk då det är en kompromiss eftersom man inte tror anarkism skulle fungera.

***Man måste skilja på den ‘totala staten’ och den ‘totalitära staten’. Den totala staten omfattar hela samhället men kan vara en demokrati vilket den totalitära staten aldrig är.

Länkar i inlägget

https://bjornaxen.wordpress.com/2012/12/04/upplysningens-ideologiska-barn/

https://bjornaxen.wordpress.com/2008/11/06/minimal-stat-som-nodvandig-men-inte-tillracklig/

http://www.cato-at-liberty.org/is-rawlsekianism-the-future/

https://bjornaxen.wordpress.com/2010/11/17/moderaterna-%E2%80%93-tillbaka-till-konservatismen/

Uppdaterad 2014.07.14 korrektur

Annonser

En reaktion på ”Socialliberalism – vad är grejen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s