Bloggåret 2012

Så nu har ännu ett år gått och återigen såg det ut som att jag skulle sluta blogga i mitten av året men satte igång igen under hösten. Under året har jag funderat rätt mycket över bloggens format och haft flera planer på att lägga ner den och sätta igång med en ny blogg med annat tema.

Framförallt tre idéer har jag funderat på att utveckla. Först en blogg om hälsa under namnet ”Evolutionär hälsa”. Den skulle handlat om vad människan utvecklats för och hur vi bör leva våra liv för att bäst ta till vara på vår potential utifrån våra biologiska begränsningar som evolutionen gett oss. Men den skulle även handlat om s.k. transhumanism – alltså hur människan kan förbättra sig själv med teknik.

Den andra stora idén går under arbetsnamnet ”realliberalism” som växte fram ur en text jag skrev för tankesmedjan Fri Värld som de sedan valde att inte publicera. Idén var i alla fall att skriva om internationell politik utifrån en uttalat filosofisk ståndpunkt som jag alltså kallar realliberalism. Jag har en tanke om att skriva om detta i ett inlägg under det kommande året. För den som är insatt i IR-teori handlar det föga förvånande om en kombination av perspektiven liberalism och realism med det normativa tillägget från liberalism inom politisk teori. (Termen ‘liberalism’ handlar om besläktade men olika saker inom IR och politisk teori.)

Den tredje idén går under namnet ”Androcentrism” och handlar om att skriva om människan utifrån ett explicit manligt perspektiv. I jämställdhetens namn glöms ofta många problem för män bort och inte minns finns problemet att vad en positiv manlighet innebär.

Ingen av mina idéer har varit tillräckligt starka för att bli verklighet. Dessutom ryms ämnena inom Reflektionernas tema. Det finns dock en grundläggande skillnad mellan den här bloggen och alla mina nya idéer att de nya skulle handla om att sprida idéer och budskap medan den här handlar om att utveckla mina egna tankar. Jag verkar helt enkelt fortfarande ha ett större behov av att utveckla mina egna tankar än att predika för andra. Bloggen är snarast mitt sätt att ge mig själv en grund för att predika IRL.

I alla fall, nog om det som inte hände på bloggen under året. Vad skrev jag egentligen om? Som ni kommer att se flera av inläggen in under någon av de tre idéer som jag beskrev ovan.

Jag började året med att 7 januari skriva om Civilisation och tänder: om hur den civiliserade livsstilen förstör, inte bara genom karies och tandsten, utan även om hur käkarna blir mindre så tänderna inte får plats. En mycket intressant del i detta är att smala käkar inte bara innebär att tänderna inte får plats utan bredare käkar dessutom är vackrare.

Dagen efter skrev jag om Hotet från Kina. Det var en fortsättning på ett inlägg om hur Kina har problem med sin utveckling. Hotet från Kina handlar i mångt och mycket om hur den liberala ideologin utmanas på ett oroande sätt. För att tala med Poppers ord så utmanas det idén om det öppna samhället.

Den 23 januari skrev jag en post utifrån ett diagram om kapitalismens utveckling under 1900-talet och de tio första åren under 2000-talet. Bilden visar tydligt att den senaste krisen endast är marginell i den stora utvecklingen. Själva posten utgick från en diskussion på Facebook om bilden där en gammal vän som är frihetlig socialist gav en alternativ förklaring som jag kritiserade.

Det är f.ö. en intressant trend att diskussionen kring mina bloggposter allt oftare sker på FB. På ett sätt är det bra. Folk som annars aldrig annars läser min blogg blir engagerade men å andra sidan försvinner kommentarerna i FB:s ständiga informationsflöde. Jag har funderat på att helt enkelt kopiera över kommentarerna men det känns som ett övertramp. En lösning skulle kunna vara att fråga om det går bra men det verkar så omständligt.

Den sista januari skrev jag om Fetma i Egypten. Det var en kommentar till en artikel i DN:s utrikesmagasin om hur fetman nu breder ut sig även utanför västvärlden.

Den 3 februari skrev jag om Socialismens kärlek till nyspråk. jag tar upp hur vänstern ständigt vill förändra språket som instrument för att förändra samhället och hur detta undergräver det rationella samtalet. Min kritik handlar bland annat om att detta leder till metadebatter och förvirring.

Den 6 februari skrev jag om kognitiva skillnader mellan könen. Även detta var en kritik av en artikel i DN. Artikeln försökte spela ner skillnaderna men går mycket bra att argumentera att dessa skillnader visar på mannen och kvinnans olika roller i ett jägar–samlarsamhälle.

Den 7 februari skrev jag ett inlägg som skulle leda till en lång och intressant diskussion på bloggen med två ytterligare långa inlägg som följd. Inlägget En ytlig politisk resa  handlar om att jag gått från att vara soicialistisk anarkist/frihetlig socialist till liberal hök (det jag kallar realliberalism). I inlägger skriver jag helt enkelt om att min politiska förändringen endast är ytlig; jag har helt enkelt inte bytt åsikter insett att mina åsikter bättra platsar i det liberala paradigmet.

En okänd herre, Robin Bankel, kommenterade detta och kritiserade hela min politiska position vilket innebar att jag skrev inlägget Enjoy Capitalism där jag i mitt försvar mot Bankel både förklarar och förvarar liberalismen.

Den 11 februari upprördes jag av DN:s krönikör Lena Andersson som bevisade vänsterns moraliska överlägsenhet. Samtidigt rasade debatten om huruvida man får kritisera feminismen eller inte. Debatten visade tydligt att den som vågar kritisera feminismen måste vara beredd på hårda repressalier – åtminstone som vit man. Det är en strid jag inte riktigt orkar ta men vi får se vad näste år innebär. I alla fall skrev jag den 15 februari en kort post om Könsmakt och könskrig. Det jag fruktar är att utvecklingen som den nu ser ut tvingar fram ett könskrig eftersom feminismen kräver att få definiera allt som med kön att göra, inte tål kritik och dessutom inte vill erkänna att de har statsmakten på sin sida.

Månadens sista inlägg var en fortsättning på mitt försvar av min politiska position. Centralt för liberalismen är staten som ses som en nödvändig institution men som måste begränsas. Posten Staten ur ett liberalt perspektiv försöker förklara för socialister varför liberaler anser staten bör begränsas.

Nu infaller en lång stilla tid på bloggen. I Mars skrev jag visserligen ett kort inlägg om Anna Karenina-principen som Jared Diamond formulerat. Sedan dröjer det ca. ett halvår innan posten om Homo ergaster där jag hade en tanke om att på allvar börja skriva om människans evolution. Jag insåg dock att vet för lite om ämnet för att det ska vara vettigt för mig att skriva om det. Jag har inte tid att sätta mig in tillräckligt i det heller.

Inte förrän i oktober kom jag igång igen med bloggen på allvar och skrev då ett försvar för den elokventa svenskan och människors förmåga. Posten tar upp två saker jag stör mig på i det svenska samhället: att vi klagar på att svenskan är ett fattigt språk—få ord i jämförelse med engelskan t.ex.—samtidigt som vi klagar på dem som använder elokventa formuleringar. Detta kopplade jag till att vi i Sverige är allt för rädda att utmana människor. Människan är antifragil och blir starkare av motstånd. Det betyder att vi växer när vi utmanas. Detta anses vara fult i den offentliga debatten vilket är ett stort problem – inte minst i skolan.

November var en produktiv månad och jag skrev en rad inlägg. I månadens första inlägg återvände jag till Lena Andersson och indignationsprivilegiet och kopplar det till politisk korrekthet (PK) och menar att PK är en normativ institution som fyller samma funktion som kyrkan tidigare haft.

Därefter återvände jag till ett gammalt tema; hur förhåller sig egentligen fascism och nazism till socialism. I inlägget Nationalsocialismen är inte fascism skriver jag om hur det är en villfarelse att nazismen är fascism och snarast liknar den kosmopolitiska socialismen. I det följande inlägget, Socialismen och nazismens likhet beskriver jag likheter och skillnader mellan socialism och nazism.

När Stockholms kulturhus sade att de skulle rensa ut Tintin ur barnbiblioteket dök det upp en fantastisk bild på kapten Haddock som ryter ”Bovar! Banditer! Byråkrater! och jag skrev i slutet av månaden en post om utifrån detta hur byråkrater är bovar och banditer.

Den 28 november skrev jag om hur gluten skulle kunna ligga bakom kronisk trötthet.

I december har jag skrivit två inlägg. Ett reflekterar över skillnaderna mellan olika politiska ideologier i upplysningens efterföljdDet andra tar upp hur Sverigedemokraternas framgång kan vara bra för det offentliga samtalet och liberalismen.

Det visar sig att jag fortfarande brottas med hur människan på olika sätt ser på samhället och politik och att jag fortfarande verkar behöva en plats där jag kan reda ut mina tankar kring det.

Annonser

En reaktion på ”Bloggåret 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s