Lena Andersson bevisar vänsterns moraliska överlägsenhet

DN:s krönikör Lena Anderson har lyckas visa på vänsterns otroliga självgodhet. Vänstern är övertygad om att de är goda. De är så fast i sin övertygelse om sin egen moraliska överlägsenhet att de inte kan förstå att andra faktiskt inte håller med dem. Andersson skriver att hon tror att:

hatet vore mindre hätskt om samvetet inte samtidigt kände att kulturvänsterns och feminismens samhällsanalys i sina förnuftiga delar är relevant, nödvändig och moraliskt oavvislig; att själva basen i dem är ofrånkomlig.

 Andersson använder ordet ”indignationsprivilegiet” för att beskriva detta. Hon menar att den allmänna vänstern besitter detta privilegium vilket innebär:

 ”… att identifiera och ständigt påtala det som var och en innerst inne vet är rättfärdigt. Den rörelse som äger indignationsprivilegiet äger det moraliska övertaget i samhället, också om den saknar varje annan makt. Makten över samvetena är dock ingen liten sak.

Andersson visar här tydligt på sin egen övertygelse om sin egen moraliska överlägsenhet. Man baxnar. Men jag är inte förvånad. Jag tror att vänstern i allmänhet verkligen ser det på det här sättet. Det förklarar varför upprörs så av rationella eller empiriska argument som visar att de har fel. De kan ju inte ha fel eftersom de har objektivt moraliskt rätt.

Och Andersson har rätt i vad hon säger. Vänstern har verkligen indignationsprivilegiet. Eller med ett annan formulering som vänstern brukar använda i andra sammanhang: Vänstern har en hegemonisk position i samtalet i dessa frågor. Alltså, vänstern har ett tolkningsföreträde. Dagens svenska moraliska diskurs är vänsterhegemonisk och det har inte ändrats på dryga fem år av borgerligt styre. Borgerligheten har endast kunna vinna val genom att retoriskt och taktiskt anpassa sig till den hegemoniska vänsterdiskurs som fortfarande råder. Det vi nu ser är att denna vänsterhegemoni faktiskt utmanas av andra idéer om vad som är moraliskt rätt.

Till skillnad mot liberaler är det för vänstern dessutom förödande att ha moraliskt fel. Eftersom liberaler erkänner att alla människor kan fela så vill man bygga ett samhälle utifrån principen om maktbalans. Det betyder att man kan vara öppen för olika idéer till och med för de idéer som inte är liberala — eftersom ingen får utöva makt utifrån dessa!

Vänstern å sin sida kan aldrig vara öppen för nya idéer eller ifrågasätt vad man håller för sant. Man vill ju tvinga på alla människor det man anser vara rätt. Om det visar sig att man haft fel så är det ju en katastrof. Alltså håller man fast vid sina dogmer så hårt man kan. Medan liberaler fruktar all makt, frukar vänstern endast andras makt. Den egna makten älskar man.

Det är fascinerande att vänstern som så ofta talar om att mångfald och partikulära perspektiv är så otroligt endimensionella och självupptagna att de inte förstår att det finns andra perspektiv på tillvaron. Att man sedan ofta försvarar sin position med vetenskapsteoretiska argument (postmodernism, dekonstrukionism etc.) som underkänner att man kan ha någon säker kunskap visar väl i bästa fall på vänsterns intellektuella förfall och i värsta fall på dess moraliska.

 Ja du Lena Andersson. Det är fint att du lyfter fram detta så tydligt.

Annonser

7 reaktioner på ”Lena Andersson bevisar vänsterns moraliska överlägsenhet

  1. Lysande!

    På samma sätt är det när vänstern med sitt sedevanliga ”Gott mit Uns”-tänk stampar in i utrikespolitiken där den post-koloniala och marxistiska diskursen går över allt annat. Hitchens & Orwells poäng att det finns alltid en tydlig skillnad mellan en anti-imperialistisk vänster och anti-totalitär vänster är ständigt närvarande när man tittar ut i världen och på fall som Libyen och Syrien.

    Var är alla massdemonstrationer för demokrati och fred, mot fascism och massmord i Syrien? Varför är inte alla namnkunniga personer vars namn brukar stå på den av Bengt Ohlsson nämnda ständigt runtvandrande ”listan” inkopplade och marscherar i solidaritet? Varför var det så också 2009 med Iran?

    Vi vet ju båda svaret på den frågan.

    Jag tycker Lundbergs newsmill-artikel var definitiv och träffsäker som det bara kan bli, tyvärr skulle den stått i DN eller Aftonbladet som replik.

    Vi behöver mer sånt.

    [lade in länken till Lundbergs artikel ”Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera”/ Björn]

  2. Själv kallade jag det hela ”idiot-argumentet”. Det var långt innan ord som PK användes i debatten.

    Principen är detsamma – du kan ha vilka argument du vill men eftersom jag vet bättre (eller du inte lärt dig tillräckligt än) spelar det ingen roll. Om vi sen kan baka ihop de som är emot vitpixling och tillrättaläggande av nyheter med Berivik så mycket bättre.

    Redan på 90-talet skrek invandrarungdomar ”rasist” så fort man ifrågasatte dem och vänstermänniskorna slöt upp bakom. Minns när jag satt på Vänsterpartiets lokalkontor och diskuterade ungdomsvåld – de vägrade ta in att invandrarungdomar var överrepresenterade (statistiskt sett är brott begångna av svenskar fler) och om de hamnade i slagsmål behövde man också se till deras ofta jobbiga historia.

  3. Och när man påtalar sådan statistik så menar de att det är rasistiskt att undersöka det. (jag har varit med om detta) Ett sådant tankesätt är värre än att anse att det är ok att låta sin ideologi gå före fakta då det betyder att en ideologi _ska_ gå får fakta. Sen bygger man upp man upp kvasivetenskapliga system som dölja detta. Vilket innebär att den som seriöst försöker ta reda på hur samhälle fungerar måste slåss en mass normativa argument som dolt som fakta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s