En ytlig politisk resa

Det här inlägget är rätt introspektivt så jag ber om ursäkt om det inte är så intressant för andra än mig själv. Men kanske finns det ett mer allmänt värde. Det handlar om min politiska utveckling från någon slags socialistisk anarkist – i stort sett samma åsikter som Noam Chomsky – till liberal hök.

Min politiska utveckling har varit socialt rätt knepig eftersom det råder vad man kan kalla en vänsterhegemoni både bland mina vänner och en stor del av min släkt och inte minst min familj. Som en av mina kusiner uttryckte det ”Vår släkt är så bra. Man får uttrycka vilka åsikter man vill”. Och stilla tänkte jag, ja så länge det är vänsteråsikter.

Det innebar att jag under flera år inte talade om politik och jag beskriver det som att jag till slut ”kom ut” som liberal. Vilket inte var lätt. Det är sällan jag hör det rätt ut men jag har känner av att det finns en osäkerhet. När politik förr var ett sätt att visa att man var nära varandra visar den nu istället på ett avstånd. Detta är ett verkligt problem när i stort sett alla man känner är politiskt intresserade.

Nu för ett par veckor sedan skrev dock en gammal vän, som fortfarande är socialistisk anarkisk, rakt ut vad han tyckte om mina åsikter. Det var rätt befriande. Han skrev (aningen redigerat): ”Jag har ungefär lika stor respekt/tålamod för dina politiska/ekonomiska påståenden som om du av någon religiös anledning gått med i Jehovas vittnen.”

Och jag kan förstå honom för jag verkar ha vänt upp och ner på nästan allt det som jag tidigare stod för. Jag är själv mycket fascinerad över att jag nästan alltid lyckas ta den motsatta ståndpunkten. Än mer fascinerande är att jag upplever det som jag bara förändrat min position på ytan. Jag har fortfarande samma politiska ideal som jag alltid haft. Jag har bara förstått mer av världen och kommit att inse att jag är liberal.

Jag har alltid varit skeptisk till makt. Det gjorde mig till anarkist. Kommunism har alltid känts läskigt – all makt hos en institution kan aldrig vara bra om det är människor som styr. Men anarkismen är allt för utopisk. Jag har helt enkelt aldrig riktigt kunnat tro på människan skulle kunna organisera sig spontant på ett ”trevligt” sätt även om jag tror att det är möjligt att under liberalismen skulle ett sådant samhälle långsamt, långsamt kunna växa fram. (Alltså inte i en överblickbar framtid.) Jag laborerade även med etiketten ”frihetlig socialist” men har aldrig riktigt kunnat förstå vad det innebär. Det verkar vara typ mer ordning än anarkism, mindre ordning än kommunism – ja typ liberalism utan kapitalism. Problemet var att jag inte riktigt kunde tro att den frihetliga socialismens ekonomiska lösningar skulle vara så bra.

Således fick jag som socialist (frihetlig eller anarkistisk) problemet att jag endast kunde tänka och uttala mig negativt om politik. Den positiva politiken var alltid utopisk. Vänsterns positiva förslag handlar alltid om olika påbud: Mer skatt, kvotering etc. Det kändes fel.

När jag dessutom började läsa politisk teori slogs jag av två saker. Jag höll väldigt sällan med om vänstertänkarnas teoretiska antaganden medan jag tyckte liberaler som Mill var förvånansvärt vettiga. Jag tyckte helt enkelt att vänsterns filosofer varken förstod människan eller människans samhälle och bara önskedrömde om en snällare värld samt att allt skulle bli bra bara kapitalismen försvann. Jag blev också allt mer varse vänsterns heterogenitet. Det verkade inte finnas något som förenade vänstern utom motståndet mot kapitalismen. Allt var bara en massa komplicerade argument för att kapitalismen var fel.

Men jag började få allt svårare att förstå vad som vad så problematiskt med kapitalismen. Det är det absolut bästa ekonomiska system vi har haft. Det är långt i från perfekt men otroligt mycket bättre än tidigare system och planekonomi är galet så fort man börjar fundera på dess implikationer för makten. En sådan tanke jag hade var att genom historien är det tydligt att det är just i områden med mycket handle som livet är gott och kulturen blomstrar. Liberalismens maktdelningsprinciper  kapitalismen är del av blev allt mer tilltalande.

Något mycket intressant i detta är att i grunden för mitt politiska engagemang är min känsla för frihet. Ja att våra ideologiska val till stor del handlar just om sådana känslor. Om det kommer jag skriva inom en snar framtid.

Uppdaterad 12.02.07, 13:00

Annonser

8 reaktioner på ”En ytlig politisk resa

  1. Min känsla är att du har gått från ideal vilket innebär, om än utopisk, så en skapad bild om rättvisa för alla, till en filosofi som fokuserar på jaget. DU känner större frihet skriver du. Vi behöver inte ägna någon tid åt den nutida kapitalismens orättvisor som ju självklart bygger på en snevriden maktbalans där konsumenter i väst köper varor som deras löner tillåter dem att ha råd med både på bekostnad av natur och de människor som producerar dessa produkter för en lön som med vilken de knappt har råd med mat för dagen. Om vi alltså bortser från att dagens kapitalismen bygger på de maktförhållanden som fanns sedan kolonialismen så finns det inbyggda mekanismer i kapitalismen som gör utvecklingen av samhällen begränsad (i bästa fall). Kapitalismen är en sorts ekonomisk darwinism där de bäst anpassade kommer längst och vice versa. Ser man detta i relation till sociala och miljömässiga effekter så blir paradoxerna många. Jag kan ta upp ett par av dem här. En är att värdet inte sätts av arbetet utan av konsumentens köpförmåga och villighet att betala för det. Sådant konkurrensbaserat system leder till ojämna inkomster vilket segregerar befolkningen in i olika klasser. Klassindelning är faktiskt ett av antagandena inom kapitalistisk teori. När väl klasser cementerats så blir kommande generationer påverkade av sina förfäders olika förutsättningar och val. Särskilt om utbildning privatiseras. Klassresan blir praktiskt taget en omöjlig utmaning och den som tycker det är rättvist att man föds med hundra gånger sämre odds än andra kan ju rättfärdiga kapitalismens oundvikliga klasskillnader genom sådan moralfilosofi. Hur som helst står det dock ganska klart att ekonomisk segregation leder till brott och ohälsa vilket skapar otrygga och instabila samhällen. Dessutom är kapitalismen oförenbart med en demokrati för folket. Demokratin blir till för kapitalet eftersom det är kapitalet som har makten, och de med kapital är inte folkvalda och representerar därför sina egna intressen och ingen annans. Logiskt sett för demokratin så skall folkvalda ledare vara de med effektiv makt och inte påverkas av det kapitalstyrda näringslivet som regerar utan hänsyn till samhällsintressen. Företag verkar i vinstintresse. Det överflöd som företaget lyckas åstadkomma går till aktieägare som inte arbetar för kapitalinkomsten. Om företag istället fanns till som verklig samhällsnytta skulle dessa pengarna gå till fler arbetstillfällen istället för privata inkomster vilket ökar klyftorna från de som inte har råd med kapitalinnehav. För att återkoppla till demokrati och kapitalets makt så blir de med stort kapitalinnehav mer mäktiga genom sina överrepresenterade röster på bolagsstämmor och genom sina bolags maktställning i samhället. Det finns mycket annat att ta upp men tvärtemot vad Adam Smith hävdar så menar jag att om man handlar i egenintresse så lär det slå hårt mot de som saknar konkurrenskraft. Smith menade att de sakerna i princip löser sig självt…. Den ekonomiska darwinismens är dessutom inte hållbar om man sätter den i den naturliga darwinismens perspektiv. Medan kapitalismen bygger på en ständigt växande ekonomi så är resurskällan så begränsad att hela systemet kommer att kollapsa och människan genom fortsatt kapitalistisk konsumtionsfokus kommer att visa sig vara ganska dåligt anpassad till det naturliga ekosystemet (läs Daly, 1973 & 1996, eller jackson, 2010)…det finns ingen lösning på problemet om kravet en ständigt växande ekonomi på en jord med begränsade resurser.

    Avslutningsvis så sätter du fingret på problemet när du skriver att DU känner dig mera fri i en liberal ekonomi. Det är just JAG-fokuset som gör att vi lyckas förbise naturen och alla de som lever under extrem fattigdom som en del av den kapitalistiska globala ekonomin. Majoriteten av de som påverkas av den globala kapitalismen lär gissningsvis inte känna att den tillför dem den frihet som du känner att den gör. Så om vi slutar fokusera på det egna så är det nog så att vi trots allt kan se på kapitalismens baksida på ett annat sätt. Många misstolkar även kapitalismen och tillskriver den all välfärd som väst har upplevt alltsedan andra världskriget och glömmer därmed att kapitalism knappast är en förutsättning för teknologisk utveckling. Samtidigt som man inte kan beskylla kapitalismen för allt ont som finns i kapitalistiska länder så kan man inte heller tillskriva den allt gott heller. Man får helt enkelt lära sig att skilja på saker och ting.

    Lösningen kanske inte allas är att staten skall ha all makt, men vinstintresset som dominerar kapitalismen driver människan att förstöra allt som finns runtomkring. Om människor vore helt empatiska i sin natur skulle kapitalismens varit perfekt eftersom en fördelning av välfärden skulle skett per automatik, men det är ganska tydligt att så ej är fallet. Regleringen är därför inte nödvändigtvis negativt. Människor är anpassningsbara och om en verkligt rättvis miljö kan utformas så är det inte helt otroligt att människor lyckas se fördelarna i detta och i sin anpassning lyckas utveckla sina empatiska sinnen som då stärker acceptansen av ett sådant system. Naturligtvis måste det gradvis så att människor får tid att anpassa sig och acceptera det. Om det inte finns något folkligt stöd för det och det måste implementeras genom våld, så blir det gamla sovjet all over again, och det är ju inte till någons fördel. Men ökat fokus bort ifrån individualismen till mer fokus på att bygga ett hållbart och rättvist samhälle där människor föds med så lika förutsättningar som är möjligt att skapa genom samhällsstrukturen är åtminstone något vi borde sträva emot. Inte bort ifrån.

  2. Åh vad trevligt. Det verkar som att detta inlägg trots allt engagerar någon (jag fick likes på FB också). Du får ursäkta att jag jag nu inte bemöter hela din kommentar den är rätt lång. Men en sak bör jag i alla fall bemöta nu. Du skriver ”Min känsla är att du har gått från ideal vilket innebär, om än utopisk, så en skapad bild om rättvisa för alla, till en filosofi som fokuserar på jaget.”

    Sen kommer en långutläggning som ska visa på att kapitalismen måste vara jag-fokuserad. Det håller jag verkligen inte med om, men som sagt du skriver långt om det så jag kommer att bemöta det i en senare post.

    Du tolkar min resa som att den inte alls är ytlig utan grundläggande. Egentligen kan jag inte bemöta detta fullt ut utan att gå in på din utläggning av kapitalismen men jag kanske kan förklara lite närmare med vad jag menar med en känsla av frihet. Jag håller även på att skriva ett inlägg som just tar upp sådana grundläggande känslor. Hittills har jag fyra: frihet, trygghet, skam och makt. Jag återkommer om det.

    Jag har alltså en känsla _för_ frihet. Jag känner mig också mer fri när jag gick över till liberalism, jag är mer fri att uttrycka mig som jag vill. Men min känsla för frihet handlar inte alls i första hand om mig själv utan om alla människor. Jag tror visserligen att många människor värderar trygghet högre frihet men det är inte poängen. Den liberala friheten handlar om frihet under ansvar – vilket så klart även gäller anarkistisk frihet även om anarkister brukar strunta i det. Den socialistiska friheten handlar inte om frihet utan om trygghet som jag skrev i ett tidigare inlägg (Socialismens kärlek till nyspråk).

    Jag ber om ursäkt för att detta är en aning spretigt och att jag hela tiden kommer in på sidospår.

    För övrigt skriver jag fel hela tiden – jag behöver en sekreterare.

  3. Eftersom din kommentar är så pass lång och framförallt eftersom den är en attack på hela min politiska position från flera olika håll så kommer jag att bemöta den i ett inlägg i stället för i en kommentar. Du kommer i det behandlar i tredje person i stället för andra vilket kommer ge ett opersonligt intryck men ska tolkas som en ära.

  4. blir intressant att läsa din artikel… speciellt hur du kommer argumentera för att kapitalismen inte handlar om fokus på jaget eller det egna… en liten kommentar på det med frihet så kan man ju säga att friheten inom kapitalismen är ganska relativ. Frihet handlar ju om vilka val som står till ens förfogande. När de ekonomiska klyftorna växer så växer ju även skillnaden i valmöjligheter och ens frihet att välja blir beroende av vilken ”ekonomisk klass” man föds inom…detta gäller livsgrundande val såsom utbildning och bostadsområde men även i den vardagliga konsumtionen. Det blir att människor uttrycker och baserar sin identitet till stor del beroende på vilken klass man tillhör istället för att de inneboende individuella dragen får utvecklas mer ostört. Det är välkänt i forskarled att ekonomiskt välstånd utöver tryggheten av försörjning inte ökar den upplevda livskvaliteten. Alltså, även för de som får större ekonomisk valfrihet så är det inte nödvändigtvis något positivt. . .viktigare är alltså att valfriheten innefattar demokratiska rättigheter och inte rätten att konsumera vad och hur man vill…Om alla skall vara födda med lika värde i ett system där (i princip) allt värderas i pengar, så krävs det ett system som ger lika ekonomiska förutsättningar från början. Kapitalismen ger inte de möjligheterna. Personligen är jag inte kommunist eller så (för mycket makt i få händer), jag har ingen bestämd uppfattning men en kraftig reglering av löner och vinster skulle vara till gagn för ett jämlikare och och mer blomstrande samhälle… som du märker är jag lite överallt precis som du men det blir ju så när man skriver med begränsat utrymme om saker som inte kan diskuteras som isolerade problem… som sagt, ska bli intressant att läsa artikeln, men posta gärna namnet på den här under så jag kan hitta den enkelt…

  5. Ah bra att du uttryckligen säger att du inte är kommunist. Det smalnar av olika tolkningsmöjligheter. Är du marxist? Det finns tydliga marxistiska tankegångar i det du skriver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s