EU:s legitimitetskontradiktion

I förra posten klagade jag på Peter Wolodarskis söndagskrönika. I denna utgår jag från krönikan. Wolodarski avslutar sin krönika med en varning att inte hålla samman EU. Och jag håller med honom. Det skulle vara fruktansvärt om EU börjar dekonstrueras. Här kommer vi in på ett intressant problem, och ett i praktiken rätt obehagligt dilemma: Jag tror att om EU ska räddas så är offret demokratin. (Alltså inte för evigt men i detta skede.)

Detta har visserligen alltid varit så att att det europeiska projektet (se detta inlägg) men nu har integrationen gått så pass långt att EU behöver förankras demokratiskt för sin legitimitet. Man kan säga att förmågan att leverera fungerande politik (output-legitimitet ) står mot demokratisk förankring (intput-legitimitet). Jag tror att det enda möjliga är att sätta demokratin åt sidan tills krisen är över. Att bygga upp demokratiska institutioner på EU-nivå är enligt mig svårare än man tror. Demokratiska institutioner som vi känner dem bygger på idén om en nationalstat. EU är ingen nationalstat. Och kommer troligen aldrig att bli en nationalstat eftersom EU består av en samling av stater med mycket stark nationell känsla som kommer att vara svår att överföra till en europeisk nivå. Det är på många sätt denna nationalitet som möjliggör demokratin som vi känner den. Vi måste således utveckla legitima institutioner som passar den typ av samhällelig institution som EU är. Frågan är hur dessa ska se ut.

Eftersom vi inte har möjlighet att tänka ut dem i förhand, eftersom vi inte kommer att ha en revolution (det är det ingen som önskar), så måste vi hålla tillgodo med en långsam process. Eftersom demokrati måste byggas underifrån för att inte bli ett tomt skal så måste medborgarna i EU driva processen. Som det hittills har sett ut i EU så har sammanlänkandet av länderna och politiken gått väldigt långt med de demokratin i stort sätt inte utvecklats alls. De demokratiska institutioner som finns har utvecklats uppifrån och är snarare en fråga om inflytande för de nationella politikerna. Folket har inte hängt med i utvecklingen. Antagligen för att EU:s media civilsamhälle i stort sätt är av nationell karaktär. Det finns ingen allmän europeisk debatt således finns inga europeiska frågor på allmänhetens dagordning. För att vi ska få en demokratisk utveckling på EU-nivå måste EU:s medborgare engagera sig på EU-nivå.

Demokratin måste växa underifrån eftersom den kräver aktiva medborgare. Det är däremot inte fallet för rättsstaten vars syfte är att skydda medborgarna. Och mycket riktigt har EU en rätt väl fungerande rättsordning som skydda alla EU:s medborgare bl.a. från staterna. Att detta institutionella ramverk finns på plats och fungerar visar på att det inte är hopplöst för EU. Kanske vi inte behöver demokrati på EU-nivå så länge EU upprätthåller medborgarnas rättigheter. Demokrati är en fråga om legitimitet. Frågan är så klart om EU:s medborgare anser att rättsstat tillsammans med out-put-legitimitet är tillräckligt för att legitimera EU. Mycket talar för att om EU:s politik ska diktera ländernas enskilda ekonomiska politik så kräver man även input-legitimitet.

Och  då är vi tillbaka där inlägget började. Om vi vill ha en gemensam ekonomisk politik på EU-nivå så vi måste skapa en gemensam diskurs om detta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s