Högt och lågt : Ytligt och djupt

Det höga och låga; det ytliga och djupa. Jag har länge fascinerats av dessa två dikotomier som liksom är så lika och helt omvända. Det höga och det djupa anses vara önskvärt, det låga och det ytliga anses dåligt.

Den första dikotomin handlar om moralen, om man är en ädel eller usel människa. Den andra dikotomin handlar om vår orientering i världen, om vart vi riktar våra sinnen och tankar.

Om vi håller oss till det subjektiva och tolkande, även kallat ”vertikalen” så handlar det ytliga om det direkt uppenbara och oproblematiska även om det kan vara komplicerat. Det djupa handlar då om det dunkla och problematiska som är svårt att bringa klarhet i. Det djupa kräver förståelse medan det ytliga handlar om förklarande.

Det höga och det låga handlar då istället om hur man handlar. En person med låg moral kan vara så väl djup som ytlig; liksom en person med hög moral kan vara såväl djup som ytlig.

Nordbo skriver i en kommentar om sin syn på konsten att ”Mycket förenklat kan man säga att det goda, det sköna och det rätta är det som pekar uppåt. Nedåt har vi dunkla drifter, infernaliska impulser, psykisk upplösning, och det fula, det onda och det orätta. … för den som söker sig mot det som är ovan oss är det bättre att inte låtas sig distraheras av kaoset som döljer sig under oss, hur spännande det än kan te sig.”

Jag tror det här ett uttryck för en sammanblandning av dess dikotomier. Det djupa måste inte innebära det låga och att sträva efter det höga behöver inte innebära att man distanserar sig från det djupa. Snarare är det så att genom att undersöka det djupa kan vi verkligen sträva mot det höga. Att hålla sig till ytliga är dock inte värre än att man förblir tråkig.

Annonser

5 reaktioner på ”Högt och lågt : Ytligt och djupt

  1. Det jag skrev var en grov föörenkling. Dantes ”den Gudomliga Komedin” handlar om tillvarons vertikala dimension. Han färdas ned i inferno, innan han vänder sig uppåt och färdas till paradiset. Temat finns även i äldre traditioner. Tex när Orfeus färdades ned i Hades för att hämta Euridykes.

    På slutet av mitt inlägg om Gebser hänvisade jag till hans ord om att en del av mänskligheten antagligen kommer att fortsätta som nu vilket kommer att leda till psykisk upplösning. Det vill åtminstone jag undvika. Psykisk upplösning ligger nedåt i den vertikala dimensionen, även om det även kan finnas lärdomar där.

    Om du är intresserad av den filosofiska, eller snarare metafysiska bakgrunden så är de här värda att läsa:

    http://aperennial.wordpress.com/2010/04/28/medvetande-och-intelligens-tva-argument-mot-reduktionism/

    http://olympiark.motpol.nu/2010/05/03/bortom-materialism-och-ekonomism/

  2. Mkt intressant diskussion. Taoismen bygger på att det måste råda balans i dikotomin. När den ena blir hegemonisk råder inte harmoni och välstånd. Varken eller ordning eller kaos får regera.

    Men det är intressant att man kan vara både ytlig-hög och djup-låg och vice versa. Man kan kategorisera människor attityd och moral på det här viset 🙂

  3. Nordbo
    oavsett om det finns en tradition eller inte så tycker jag att mina dikotomier är klargörande på ett intressant sätt. Jag återkommer när jag läst dina länkar.

  4. Man kan tänka sig en ädel människa, som inte är djup. Och en niding som är fascinerande och i någon mening djup. Det har du nog rätt i.
    Den vertikala dimensionen i tillvaron är dock inte subjektiv, enligt det traditionella sättet att se på saken. Länkarna som jag bifogade tidigare ger en introduktion.

    Den moderna människan har hamnat i en förhårdnad subjektivitet. Det förklaras delvis av inlägget om Gebser. Det hänger alltså samman med det perspektiviska medvetandet som delar upp världen i ett observerande subjekt, ett observerat objekt och rummet mellan dem.

    Jag skrev inlägget för att illustrera individualismen ur ett annat perspektiv. Jag är själv en individualist på många sätt. Jag håller med om att en liberal ordning är bättre än en kommunistisk, eftersom den fortarande tillåter folk att följa sin egen väg. (får se om det ändrar sig framöver)

    Jag tänker alltså på samhället som helhet. Vi västerlänningar värdesätter att få gå vår egen väg. Tex Kina och mellanöstern har alltid varit mer kollektivistiska. Genom att öppna gränserna och ha mångkultur så får den västerländska civilisationen, som alltid har varit relativt mer individualistisk än andra civilisationer, ett allt mindre utrymme. Liberalismen gräver således sin egen grav.

    Jag ska utveckla det här i ett inlägg någon dag när jag hinner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s