Gör Sverige bort sig i Afghanistan?

Det menar Malalai Joya att Sverige gör i en intervju av Per Jönsson i DN Kultur (så klart inte nätpublicerad). Hon har varit parlamentsledamot i Wolsi Jirga, Afghanistans parlament, 2005-2007 men uteslöts efter att ha kallat sina kollgor för krigsherrar och knarkhandlare. Sen dess har hon utsatts för flera mordförsök. Hon verkar vara en formidabel och beundransvärd kvinna som arbetar för sitt land och sitt folk. Men att hennes främsta politiska mål just nu är att få bort Natos/Isafs styrkor får mig att undra över hennes strategiska kompetens. Hon menar att det afghanska folket är ”klämt mellan tre fiender: talibanerna, skurkarna kring Karzai och utländska ockupationsstyrkor”. Hon menar att om Isafs styrkor drar sig tillbaka blir folket i alla fall av med en fiende. Hon menar att det redan är inbördeskrig så det skulle inte vara någon egentlig skillnad.

Och jag undrar verkligen hur hon tänker. Om man tar bort Isaf ur ekvationen så har vi kvar talibaner och krigsherrar. Det skulle betyda att det inte finns någon motkraft mot just dem som slängde ut henne ur parlamentet. Det är ju inte så att det afghanska folket har någon möjlighet att försvara sig mot talibanerna eller krigsherrarna. Utan den militära närvaron skulle omvärlden inte heller kunna stödja folken humanitärt i någon större utsträckning. Jag förstår inte hur hon tror att hon ska kunna verka för det afghanska folket utan isafs närvaro.

För att det afghanska folket ska få fred och stabilitet så krävs vapenmakt. Det krävs att en aktör är starkare än de andra och kan påtvinga sin lag. Alternativt kan de olika aktörerna komma överens och kompromissa kring hur det ska se ut. Utan Isaf så är de möjliga aktörerna krigsherrarna och talibanerna. Genom att ta bort Isaf så finns inte alternativet som väst står för kvar. Inget av alternativen krigsherrar, talibanerna, eller en kompromiss mellan dessa verkar vara något som Malalai Joya   skulle uppskatta. Även om hon ogillar Isafs närvaro och verksamhet så verkar hon i alla fall dela västerländska ideal och då finns det bara en aktör att lita till och det är Isaf.

En mer konstruktiv hållning skulle vara att kritisera det Isaf gör dåligt samtidigt som man framhåller att Isaf är nödvändigt. Som hon gör nu framstår hon bara som naiv och undergräver sitt eget mål.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

8 reaktioner på ”Gör Sverige bort sig i Afghanistan?

  1. Problemet är att Isaf inte heller skulle kunna operera utan krigsherrarna. De har givits makt i kampen mot talibanerna. Vad väst har gjort är att avstätta medeltidsidioter med hjälp av kriminella med lite mindre medeltidsåsikter och givit dem makten. Hamid Karzai skulle inte heller kunna regera utan deras stöd, vilket man har sett. I I hans regering ingår flera av dem. Inte så konstigt om Malalai Joya har svårt o skilja hyenorna från hundarna. Vad som återstår är o vara antagonist. Hennes åsikter som du beskrivit verkar ju rent ologiska och kontraproduktiva, hennes önskan är väl en starkt nationell, sekuulåt och icke korrupt armé. Hennes åsikter är väl normerande på lång sikt för det afghanistanska folket där nationsbygge går före splittring och profit.

  2. Ja det är bra beskrivning av bakgrunden. Om inte väst verkligen vill lägga riktigt mycket resurser och energi på Afghanistan så är det nödvändigt att ta med krigsherrarna. Det är tillräckligt svårt att få bort talibanerna.

  3. En väsentlig fråga är väl varför USA med allierade är kvar i Afghanistan? Motivet att straffa talibanerna efter 11 september, kan man förstå. Usama bin Laden hade ju faktiskt en fristad där. Men nu har det gått snart tio år!

    Om det handlade om någon sorts omtanke om t.ex. kvinnors rättigheter eller bekämpande av islamsk fundamentalism, så vore det lika motiverat att invadera Saudiarabien. Men skillnaden är väl att därifrån strömmar oljan utan besvär. Medan talibanerna satt käppar i hjulet för de pipelines man planerat att dra genom Afghanistan.

  4. Svaret på den väsentliga frågan är att om de skulle lämna Afghanistan så skulle de vara tillbaka på ruta 1. Talibanerna och Al Qaida skulle få tillbaka fotfästet. Afghanistan är inte redo att rå om sin egen säkerhet ännu. Det ena skälet är alltså våldskapitalet, det andra är att Afganistan behöver utvecklas ekonomiskt och intellektuellt för att på lång sikt öka sin levnadsstandard för att inte utgöra en destabiliserande faktor. Att förbättra kvinnornas kvinnornas status utgör en nyckelroll i det arbetet. Det är en så kallad covariations variabel.

    Sen som du säger Hannu, Saudierna har olja, och det Saudiska kungahuset har under en lång tid varit vänner till de amerikanska administrationerna. Oljan spelar en nyckelroll men jag anser det inte förklara allt.

  5. Hannu:
    Jag tror väst är kvar i Afghanistan för att man faktiskt inte vill förlora. Men det är en annan fråga.

    ”Om det handlade om någon sorts omtanke om t.ex. kvinnors rättigheter eller bekämpande av islamsk fundamentalism, så vore det lika motiverat att invadera Saudiarabien.”

    Man kan inte invadera alla och man måste alltid göra strategiska överväganden. Jag tror för övrigt att det är en dålig idé att invadera länder men om man nu ska göra det så bör man göra det så bra man kan.

    En längre reflektion om det kan du läsa här:
    https://bjornaxen.wordpress.com/2008/03/17/usa-ut-ur-irak/

  6. Jämför med Kinas korta krig mot Vietnam, som motiverades som en ”straffexpedition”. En liknande straffexpedition kunde motiveras mot talibanerna.

    Men vilken rätt har USA med allierade att år efter år stanna kvar i Afghanistan? Principen om nationellt oberoende gäller inte längre?

    Vietnamkriget motiverades med att USA hade ett ansvar för försvaret mot den ”kommunistiska ofriheten”. På den kallade vi USA:s krig för imperialism. Och att vietnameserna hade rätt att välja regim oberoende av inblandning utifrån.

  7. Rätt till krig är en mycket svår och omfattande fråga som jag inte har tid eller plats att reda ut här. Jag har försökt reda ut det i en kort uppsats en gång vilket gick så där. Praktiskt så handlar det dock om vad man har för resurser och hur pass viktigt man anser något vara. Vad som anses viktigt är så klart en normativ fråga. Vad som är normativt rätt är som vi vet rätt svårt att avgöra.

    Om det var rätt eller fel att invadera Afghanistan det vet jag inte. Men om man drar sig ur innan man kunnat ordna upp landet lite bättre anser jag inte skulle vara bra.

    Men vad det här inlägget handlar om är att om man är emot talibaner och krigsherrar så måste man rent praktiskt vara för Isaf. Man har inget annat praktiskt val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s