Behovet av Leviathan

I Afrika verkar krigen kunna pågå i oändlighet och att få slut på dem verkar vara omöjligt. Jeffrey Gettleman skriver om detta i Foreign Policy:

There is a very simple reason why some of Africa’s bloodiest, most brutal wars never seem to end: They are not really wars. Not in the traditional sense, at least. The combatants don’t have much of an ideology; they don’t have clear goals. They couldn’t care less about taking over capitals or major cities — in fact, they prefer the deep bush, where it is far easier to commit crimes. Today’s rebels seem especially uninterested in winning converts, content instead to steal other people’s children, stick Kalashnikovs or axes in their hands, and make them do the killing.

Detta är precis i linje med vad Mary Kaldor beskriver i boken ”New & Old Wars” . I de gamla hederliga krigen var våldet ett medel för ett uttalat mål medan i de nya krigen har våldet inget annat mål än våld. Den klassiska bilden av krig är att soldater slåss mot soldater och även om civilbefolkningen lider är de inte direkta måltavlor. I de nya krigen är civilbefolkningen direkta måltavlor där de stridande parterna helt enkelt undviker varandra. Det är ju dödligt att gå in i strid med varandra. Istället ger man sig på civilbefolkningen.

Kaldor bygger sin analys på kriget i Jugoslavien och visar på att det finns ett mönster för de konflikter som uppstår när stater kollapsar. Vi ser hur otroligt svårt det är att faktiskt få slut på dessa krig. I Jugoslavien har världen verkligen ansträngt sig och lagt stora resurser på att få det att fungera. I t.ex. Somalia eller Kongo ser vi hur svårt det är att faktiskt göra något åt det utan dessa massiva resurser. Det är konflikter som är mycket svåra att lösa genom medling just eftersom de stridande inte vill sluta strida eftersom de inte har något annat egentligt mål med våldsamheterna.

Gettleman skriver att det enda egentliga sättet att få slut på striderna i Afrika är just att döda ledarna. Men det är i så fall endast början. Det krävs också att en civil struktur skapas i landet. Här skiljer sig Jugoslavien markant från Afrika på så sätt att något sådant knappt finns i Afrika. Det krävs att någon makt går in och krossar våldsverkarna och inför lag, ordning och stabilitet så att människor får en grundläggande säkerhet. Utan detta kan inget samhälle byggas.

Jag funderar på om Europas idéer om mänskliga rättigheter och demokrati är allt för högtflygande i många fall. Europa byggdes först genom tvinga in människor under en furste i en process som var mycket blodig och tog flera sekel. Först när staterna stabiliserats kunde man börja utveckla rättvisan. Det är en intressant utveckling som vi nu ser med Kina som går in och investerar i Afrika utan andra mål än stabiliserande för att kunna säkra sina resurser.

Det krävs att våldsverkarna tvingas förstå att det ligger i deras intresse att sluta slåss. Det innebär att någon extern makt måste gå in och betvinga freden på något sätt. Det skulle vara lite ironiskt om det visade sig att Kinas krassa egenintresse skulle visa sig vara för Afrikas utveckling än alla de goda projekt som västvärlden satsat på sen slutet på andra världskriget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

3 reaktioner på ”Behovet av Leviathan

  1. Tack för länken, det var intressant läsning (och fick upp mitt alltför låga blodtryck). Att skriva vad som försöker vara en seriös analys om krigen på kontinenten, men ändå behandla Afrika som ett enda land får en att lyckas med konststycket att verka både arrogant och hyfsat puckad. Det är mitt “pet-peeve”, kontinenten är jättediversifierad, men likt förbannat behandlar många den som ett enda jätteland, där alla problem har samma orsaker och tänkbara lösningar.
    Mina erfarenheter sträcker sig till Senegal efter mina månader där, och den fortsatta konflikten i Casamance räknas väl knappast som ett krig, men liknande tendenser till att lägga sin tillit till icke-politiska ledare (etniska, religiösa) fanns där som återfinns i andra länder. Först när jag kom försökte jag förstå deras politiska system utifrån de referensramar jag hade med mig härifrån, men sen började jag inse att det inte spelar särskilt stor roll vem man röstar på eller vad politiker säger att de har för ideologi – man får samma sak, nespotism och korruption, som stadigt förstör all tillit till politikerna. Det blir ju en total rundgång mellan korruption och avtagande tillit. Här tog sig Abdoulaye Wade ända till Kulturnyheterna med sin 200-miljoners staty och framstod som ett skämt, men så värst kul är det egentligen inte…
    Att tro att man skulle åstadkomma någon lösning genom att mörda ledarna för dessa krig känns oerhört naivt, det kommer ju ständigt nya, och nya anhängare strömmar ständigt till. Det är lätt att missa den dynamik många av dem innehåller.
    Kan annars rekommendera Europarådets/PACE:s rapport om Kosovo som kom för ett par veckor sedan.
    Rollen för Kina ska jag nog inte ens ge mig in på, för då slutar jag aldrig… Men visst, jag är väl ungefär lika positiv till mycket av deras aktivitet som jag är till det bla. svenskar gör utanför Västafrikas kust.
    Det här blev visst värsta maratoninlägget, jag kanske borde starta min egen blogg, fast det är mycket roligare att kapa andras.
    Nu ska jag hänge mig till husguden, Youssou N’Dour.

  2. kapa gärna min. Det är bara kul. Men det skulle vara bra om du var lite mer konkret i vad du menar t.ex angående Kosovo och Kina.

    Även om det i många fall så klart är ett problem att behandla som Afrika som ett land så betyder inte det att det alltid är det. Vad menar du t.ex. med att konflikten i Casamance inte kan räknas som ett krig. Passar mönstret inte in på det som Kaldor kallar ”nya krig” vilket i bland kallas ”lågintensiv konflikt”. Om det t.ex. är så att alla krig som nu pågår i Afrika är ”nya krig” så är det ju inte fel att behandla hela Afrika som en region i det sammanhanget. Vilket är vad Gettleman gör även om han inte använder termen ”nya krig”. Att han sen tror att det räcker med att döda ledarna är en annan sak.

    Angående Kina så kan man tänka sig att deras stabilisering för resurser kan komma att leda till något bra på sikt. Alltså även om det är dåligt i dagsläget och att de endast vill åt resurserna. Vad tror du om det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s