Analys av Chomskys analys

I förra inlägget skrev jag om hur Chomsky inte presenterade hela sanningen i sin analys av freden mellan Israel och Egypten efter Jom Kippur-kriget i oktober 1973. Chomskys tes är att USA vill upprätthålla Israel som regional stormakt för att behålla kontrollen över oljan. Det bästa sättet att göra detta är att se till att Israel ständigt är hotat av undergång vilket gör Israel beorende av USA och därmed lydigt USA. När Egypten enligt Chomsky visar sig vara en makt att räkna med inser USA att Israel måste skyddas från Egypten som blir en amerikansk klientstat något som Egypten velat under lång tid. Egypten kastar ut ryssarna för att få de amerikanska bidragen. Med detta vill Chomsky visa att Egypten hela tiden velat ha fred men USA inte velat det. Men efter det att Egypten visat sig starka nog att slå Israel måste USA gå med på att det skulle vara bra med fred mellan Egypten och Israel (Att förstå makten, s.163-167 (Ordfront pocket 2008)).

Som jag tidigare skrivit så stämmer det inte riktigt att Egypten visade sig vara så pass starka. Efter den inledande framgången för egyptierna kunde de israeliska trupperna hota så väl Alexandria som Damaskus (att Syrien deltog i kriget nämndes inte av Chomsky*) samt hotade att förinta en egyptisk armé. Egypten visade sig alltså inte vara ett hot mot Israel snarare framstod israel som än mer oövervinnerligt.

Däremot var nog Egyptierna rätt trötta på ryssarna som inte velat ge dem det stöd som de begärt och redan i juli 1972 kastat ut näsan alla av de 20 000 ryska militära rådgivarna. Att Egypten allierade sig med USA istället för Sovjet var inget som USA hade något emot.

Chomsky menar alltså att det inte var förrän Egypten visat sig tillrckligt starka för att hota Israel på allvar som USA går med på ett fredsavtal mellan Israel och Egypten. USA har av samma skäl avvisat Egypten som bundsförvant. Men analysen haltar av två skäl. För det första verkar det finnas en motsägelse i det att först ska Israel känna sig så pass hotat att det måste lita på USA vilket Chomsky själv säger inte var fallet eftersom såväl USA som Israel faktiskt underskattade det egyptiska hotet och menade att ”araber inte kan slåss”. Här underkänner ju Chomsky sitt eget argument. För det andra har han ju fel i det att Egypten lyckades inte besegra Israel förutom inledningsvis.

Jag finner hela resonemanget väldigt förvirrande och ännu mer så när jag försöker komma till rätt med det.

Chomskys argument
• Egypten vill ha fred
• USA vill inte ha fred eftersom Israel måste känna sig hotade för att vara en lydig bundsförvant

Men enligt Chomsky så
• innan kriget så kände sig inte Israel särskilt hotade av Egypten
• efter kriget kände sig Israel hotade av Egypten

Enligt Chomskys eget resonemang borde USA velat ha fred innan kriget men inte efter. Han verkar mena att Israel ska vara lite hotat men inte allt för mycket. Men Chomskys uppgifter om kriget stämmer ju inte. Israel kände sig inte hotade av Egypten vare sig före eller efter kriget. Chomsky verkar också mena att USA inte vara intresserade av Egypten som bundsförant innan kriget. Men även detta faller ju i och med att Egypten åter igen misslyckades.

Chomskys argument för att det är USA:s fel att det inte blivit något fredsavtal mellan Egypten och Israel förrän efter detta krig faller således. En troligare förklaring är att Egypten insett att man måste ha fred och att USA är en bättre bundsförvant än Sovjet. Men det betyder ju att Chomsky inte kan peka ut USA som den stora boven i dramat eftersom det är Egypten som ändrat sig inte USA. Fredsavtalet blir i stället till för att USA kräver fred mellan sin gamla bundsförvant Israel och sin nya bundsförvant Egypten. USA håller fortfarande freden i sin hand och den är underordnad det större spelet med Sovjetunionen.

Jag förstår inte hur han Chomsky komma undan med den i boken. Jag tror det har att göra med att argumenten framförs muntligt under under två rubriker och redigeringen för dem närmare varandra. Men även om det är en förklaring så är det ingen ursäkt. Det här alltså en liten analys av Chomsky i en fråga där jag har lite kunskap. Det framstår som att Chomskys argument snarare bygger på etos och patos samt på att åhörarna vill tro på det han säger.

Slutsatsen måste vara att även om Chomsky (oftast) använder korrekta uppgifter och inte direkt ljuger utan bara undanhåller vissa fakta (vilket fakta som är relevanta i ett resonemang är alltid en avvägning) så sätter han ihop dem på ett tvivelaktigt sätt.

*Det ska nämnas att Chomsky besvarade muntligt en fråga som handlade om fredsavtalet mellan Egypten och Israel vilket borde inverkat på hans svar. Om han hade skrivit en artikel om det hela hade nog Syrien nämnts.

Annonser

6 reaktioner på ”Analys av Chomskys analys

  1. utan att gå in på allt för mycket detaljer så borde du faktiskt maila chomsky, han svarar dig garanterat, och det tillfredsställande. Men för att kommentera din text… Israel har alltid känt sig hotat och det gör de än idag (ganska foglöst) men det är vad mycket av deras ockupationspolitik går ut på, enligt dem själva. 1971 erbjöd Egyptierna det som Israel skulle komma att acceptera efter kriget, återlämning av Sinai mot fredsavtal. Israels vapenarsenal var nästan uttömd, och kriget visade sig vara kostsamt även för dem. Att USA först inte ville ha fred är ganska uppenbart om man känner till Kissingers svar på det egyptiska kravet för fredsavtal 1971. Att Egypten lyckades visa att de kunde skada Israel gjorde israelerna osäkra och det var därför ett fredsavtal kom till med tillbakadragande från Sinai. Kanske ville USA att Israelerna skulle förstå att ett reellt hot innan regionen ”stabiliserades”. bara en tanke. Själv har jag inte hört Chomsky göra det argumentet. Jag utgår bara från vad du skrivit om honom. Att Israel förlorade kriget är väll inte så tokigt att påstå ändå, Egypterna fick vad de ville och krigade för (Sinai) och israelerna fick ge upp det som de krigade för att behålla (Sinai).

    1. kan ju tillägga att i arabvärlden och Ryssland så har man uppfattningen att Egypten vann kriget. Att väst drabbades av brist på gas och olja påverkade ju också USA:s roll. En märklig notis som ofta dyker upp i sammanhanget är att Israels armé bara var 100 km ifrån Kairo. Det indikerar ju nödvändigtvis inte några enorma militära framsteg eftersom Sinai-halvön som Israel ockuperade låg på ungefär det avståndet från Kairo. Det är också märkligt att de egyptiska krigsdokument som offentliggjorts sedan ett decennium tillbaka inte studerats av akademiker i väst.

  2. Jag tackar för påpekandet. Du har rätt i att Egypten vann på det storpolitiska planet även om man förlorade striderna. Jag kollade helt enkelt inte den nivån.Men det är det som är bra med att skriva offentligt, så andra kan komma med kommentarer så att man förstå saker bättre.

    Chomskys analys framstår då inte som lika konstig även om det som skrivs ut explicit är svårtolkat. Jag tror som sagt att det kan förklaras genom skriftens form.

    Att USA agerar utifrån en ”realistisk” maktpolitisk logik i omvärlden, särskilt under kalla kriget är dock inte okänt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s