Moralens mål

I min post ”Några tankar om moral” skriver signaturen Hans att en bra moral (enligt min tolkning) har som mål att främja släktets bestånd samt lycka för individerna.

Främja släktet låter som ett evolutionens imperativ och får mig att tänka på Hobbes naturlag om att man som människa måste försöka överleva. Den andra påminner om Benthams utilitarism att den objektiva moralen är att göra alla lyckliga.

Båda dessa anser jag vara otillfredsställande svar på vad moralens mål ska vara. Att bara överleva som lycklig skulle innebära att t.ex. Huxleys ”Brave New World” skulle vara en utopi. Att helt enkelt droga sig lycklig och fortsätta le är ur ett sådant perspektiv inte bara helt ok utan utopiskt ultimat.

Ett annat svar på vad som är moralens mål erbjuds av Hegel där människors erkännande av varandra är målet. Människan är ofta beredd att dö för att bli erkänd. Det är detta som enligt Hegel skiljer oss från djuren. Ett samhälle med ett moralsystem som erbjuder alla att erkännas som individer skulle då vara slutmålet.

Enligt Marx är det socialistiska samhället svaret på detta, enligt Fukuyama är det det liberala.

Att ömsesidigt erkännande skulle vara moralens mål tilltalar mig mycket och jag tar det till mig allt mer. Det betyder inte att det måste vara det slutliga svaret men det är det bästa jag hittills kommit över.

Uppdatering 091112
Att Marx skulle anse att ömsesidigt erkännande är ett moraliskt eller samhälleligt mål vet jag inte. Jag tolkar det i alla fall som så att med de socialistiska produktionsprinciperna så blir slavarna/arbetarna sina egna herrar och blir erkända som människor av varandra. Skillnaden mellan Marx och Hegel är då att bara att drivkraften i historien är hos Hegel ideell medan den hos Marx är materiell.

Annonser

21 reaktioner på ”Moralens mål

  1. Jo… – Björn – det kan jag hålla med Dig om. Det tog mig ca 10 år att få till det.

    För mig är det realiteter – och för dom flesta andra är det på sin höjd ännu bara goda ”drömmar” än så länge, tyvärr tyvärr… 😥

  2. ???
    Så du menar att om du formulerar dig begripligt så skulle man kunna förstå vad du menar och då skulle du inte längre vara orginell?

    Eller menar du att svenskan som språk inte räcker till för att uttrycka det du tänker?

    Om det senare är fallet så tror jag ändå att du skulle kunna utveckla svenskan om du försökte. Du skulle kunna skriva i flera nivåer, en första nivå där dina tankar riskerar ”dogmighet” med en metanivå där du beskriver tankarna mer utförligt, hur man ska tolka det du skriver.

  3. Jag fortsätter slå på trumman för överlevnad och lycka.
    Benthams util. ideer är uppfyllda sedan länge i moderna demokratiska länder och bara en del av vad jag åsyftar.
    Verklig lycka är att få uttrycka precis den man är och full utlopp för sin speciella kreativitet vilket innefattar att lufta sina ideer med sådana som förstår dem någorlunda och har egna ideer som komplement.
    Erkännande? Det är ju självklarheter och nödvändigt i alla såna sammanhang, dessutom är i samma moderna samhällen samt i de flesta U-länder alla individer erkända ömsesidigt, eller hur?
    Hur skulle det se ut om jag inte erkände dig som individ?
    Kan du ge exempel på där sådana förnekanden existerar?

    Tror att Josef menar att han än så länge inte kan ta fram kärnan som passar var och en utan att en sån text skulle färgas av hans personlighet?

  4. ”Verklig lycka är att få uttrycka precis den man är och full utlopp för sin speciella kreativitet vilket innefattar att lufta sina ideer med sådana som förstår dem någorlunda och har egna ideer som komplement.”

    Det låter som ett recept på hur just du blir lycklig. Men om du blev lycklig av något annat, som en drog, då skulle ju resultatet vara det samma. Om du inte vill gå med på det så är det ju inte lycka som du faktiskt vill åt. Frågan är vad det är.

    Att bli erkänd som människa utifrån den individ man är skulle kunna innefatta det du vill åt oavsett om du blir lycklig av det eller ej.

    Jag tror det är mycket vanligt att folk inte blir erkända t.ex. som arbetstagare i en hierarkisk arbetsmiljö, eller som invandrare, eller som åldrig och sjuk undanskaffad på något äldreboende. Kort sagt situationer där man inte blir tagen på allvar.

    Angående Josefs texter.
    Glöm att försöka uttrycka något utan att färga det med ens personlighet. För det första går det inte att göra. För andra leder sådana försök till att uttrycken blir svårbegripliga och tråkiga.

  5. Lyckan för mig är att vara lycklig ibland – att vara olycklig ibland – och vad som däremellan ibland…

    = att uttrycka mig lättbegripligt ibland – obegripligt ibland – och vad som däremellan ibland…

    + att vara tråkig ibland – ej alls tråkig ibland – och vad som däremellan ibland…

    = att TILLÅTA mig själv att vara både och av ALLT

  6. ”Glöm att försöka uttrycka något utan att färga det med ens personlighet”
    Sant, men i varierande grad förstås. Du är ibland bra på att använda nästan matematiskt neutrala resonemang.
    Och oftast gör du välvilliga analyser av vad andra är ute efter men här gav du upp Josefs synvinkel lite lättvindigt, du har ju nyligen uttryckt att jag bara fått fram vad som är lycka i mitt eget fall och Josef har lagt fram sin synvinkel på sann egentlig lycka, det kan se motsägelsefullt ut att denna innefattar olycka ibland.
    Josef tangerade faktiskt den livets upplevelseprincip som beskrivs av bland annat Martinus.
    Att tycka att lycka är att ha full dynamik i upplevelseskalan, ont-gott, ljus-mörker.

    Låt oss säga att vi alla tre blir lyckliga av att äta en otroligt god glass (utan droger i) i en bekväm vilstol solskenet, det finns iaf de som blir lyckliga av det för stunden, särskilt barn kanske.
    Men hur skulle det kännas efter en vecka i samma situation varje dag?
    Naturligtvis skulle den lyckan avta och troligen försvinna helt, men om man mitt i veckan tvingas sitta i en mörk källare på bara råa morötter i några dygn så skulle övergången till stranden och solen och glassen medföra lycka.

    Jag hävdar dock fortfarande att människan är en i grunden kreativ, uppfinningsrik, nyfiken och laborerande varelse som därmed blir lyckligast av att få utlopp för detta, dvs inte bara jag.
    Det är vad som skiljer oss från de flesta djuren förutom språket.

  7. ”Du är ibland bra på att använda nästan matematiskt neutrala resonemang.”

    Tack! Jo så klart man kan försöka vara neutral i sitt bedömande men jag tror inte att man kan lyckas. Mitt sätt att komma så nära som möjligt är just att försöka se mina egna föreställningar och bemöta dem. Genom att alltid ta motargument på allvar – vilket för övrigt ingår i den moraliska principen om att erkänna den andre.

    Jag går med på att jag förkastade josefs påstående lite väl snabbt och dräpande. Ursäkta mig. Det var fult av mig (jag bröt min moraliska princip).

    Men Josefs uttryckta lyckoprincip verkar inte handla om lycka utan om frihet att vara sig själv. Om det hade handlat om lycka så att det inneburit att alla känslor var lycka och så hade det inte egentligen betytt något alls.

    Angående glassen, så ser jag ingen principiell skillnad mellan att bli lycklig av en glass eller en drog. Att man tröttnar på glassen, men inte den ideala drogen som alltid gör en lycklig, betyder bara att glassen inte är en lika bra lyckogenerator. Att man blir lycklig av ett dynamiskt liv kan jag nog gå med på men man kan lika gärna bli olycklig.

    Jag tror lycka är ett bra mål att sträva efter, men inte det ända. Genom att istället bestämma att det moraliska målet ska vara ett moralisk system där varje individ kan sträva efter sitt eget mål, vilket kan vara lycka, utan att förstöra för varandra. Alltså att man ser varje individ som ett mål i sig självt. Principen om ömsesidigt erkännande verkar för mig vara den bästa principen för detta ändamål. Den fungerar dessutom som princip på såväl individuell, samhällelig eller statlig nivå vilket är en förtjänst. Dessutom tror jag att den är universell.

  8. Men är det inte så att livet i vår tillvaro ÄR dynamiskt, ofrånkomligen? Vem lever ett helt liv i sus och dus?
    Vanligen är väl det hela neutralt med inslag av glädjeämnen och sorg. För de flesta?
    Summan verkar vara relativt konstant, de som vinner en massa pengar eller spelar in miljonerna genom att dunka på en boll åt rätt håll är nog lyckliga ett tag men det tycks ofta sluta i kaos, olycka, kanske droger.
    Hur är det att födas sjuk och dö efter några månader?
    Vi kanske har svårt att sätta oss in i det men barnet har inte hunnit skaffa sig några krav och preferenserna är alldeles annorlunda, lite ammande kanske betyder den högsta lyckan.

    Jag tänkte mig inte en individuell egoistisk lyckoprinciputan ett moralsystem som gör människor så lyckliga det går i en mörk värld, mörker får alla tillräckligt av ändå, och orsaken är att lyckliga människor är friskare.
    Hälsan ger bättre överlevnad. Mindre risk för epidemier genom bättre immunförsvar.
    Naturligtvis är idealet att hitta ett system som ger individuell frihet för ”egenheter” som du är inne på.
    Att få utveckla sin individuella begåvning vad den nu är ger nog en rejäl motivation att leva.
    För tyvärr är det många som tappar den.

  9. Kom att tänka på, när du skrev ”lyckogenerator” att varken glassen eller drogerna, inte ens de ideala drogerna (som inte finns) torde vara den optimala lyckogeneratorn, den har vi i stället i vårt medvetande, våra krav och preferenser.
    Det var väl antagligen därför jag kom att skriva om döende spädbarn (som det fortfarande finns massor av i ”tredje världen”) som inte alls har samma preferenser som levat länge.
    Kanske kunde det vara intressant att fundera vidare på dessa preferenser, åldrar o.s.v.?

  10. Höll på att glömma bort det.
    Du skrev
    ”Alltså att man ser varje individ som ett mål i sig självt” och det är jag med på, men är inte det bästa för var och en att vara frisk och lycklig??

    (Själv föredrar jag variation i ”lycka” typ Josef, det är minst lika bra att ha bara en kortare någorlunda lycklig stund varje dag än att leva i ett lycko-rus, och att vara någorlunda lycklig är för mig att helt koppla bort denna omda värld (!) vilket jag gör med ett parti schack)

  11. Jag förstår förresten hur du tänker, tror jag, du tycker antagligen att moralens mål inte bör uttryckas i termer av lycka därför att lyckan är mer en följd-effekt av att bli erkänd som individ i sin omgivning, du söker den mer näraliggande effekten av ett bra moralsystem och inte en positiv bi-effekt även om den är viktig.
    Förstår jag rätt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s