Frivillig solidaritet

Det finns en kritik av liberalismen om att den förutsätter en gemensam värdegrund som den samtidigt undergräver iom. dess bejakande av egocentrism och materialism. Från konservativt håll anses nationen eller religionen stå för det nödvändiga kitt som håller människor samman och håller ihop samhället. Detta undergrävs av globalisering och kulturrelativism. Faktum är att både liberaler och socialister har ett problem med detta faktum och historiskt sett är det nationalismen man vänt sig till. Svaret är dock i denna globaliseringens era* då nationalismen visat vilka problem den för med sig börjar den ändå framstå som kanske något nödvändigt. Detta öppnar för den analys som t.ex. Sverigedemokraterna står för nämligen att nationen, som kultur, måste hållas relativt ren och inte förändras allt för snabbt för att inte samhället ska skadas. Svaret på vad som behövs istället för nationalism verkar vara det som betecknas ‘solidaritet’ (möjligen med preciseringen ‘internationell). Detta som en mer allmän term istället för ”broderskap” (frihet, jämlikhet och …).

Vad jag menar är att det inom liberalismen ingår att vara solidarisk mot resten av mänskligheten. Detta är en del av liberalismen som inte betonas tillräckligt vilket gör att det framstår som att liberaler inte bryr sig. Detta betyder dock inte att den liberala solidariteten är den samma som den socialistiska.

Den liberala solidariteten är till skillnad från den socialistiska frivillig och individualistisk. Den socialistiska solidariteten bestäms av kollektivet (eller kanske snarare dess uttolkare) och som överordnas individer. De individer som inte går med på kollektivets solidaritet bestraffas på ett eller annat sätt. Den liberala solidariteten är snarare en vädjan och också bygger på tron om att människor i grunden är solidariska.

Denna frivilliga solidaritet är viktig att påpeka och lyfta fram då den annars lätt glöms bort i allt tal om frihet. Denna solidaritet tar liberaler för given men dess meningsmotståndare ser den inte och förstår den inte vilket får dem att tro att liberalismen är hjärtlös. Genom att lyfta upp den liberala solidariteten kan även problemen med den socialistiska solidariteten diskuteras samtidigt som det kan ges ett svar på vad som kan fylla nationalismens tomrum.

Annonser

19 reaktioner på ”Frivillig solidaritet

  1. Socialister är mycket medvetna om denna liberalismens solidaritet. Självmotsägelsen ligger snarare i att samtidigt som liberalismen säger att alla människor är goda inombords och viljan att göra gott är det som driver oss framåt. Samtidigt säger liberalismen att vår drivkraft till förbättring är att man vill komma upp i hierarkin, få större plånbok, att girigheten och egocentrismen ska driva oss. Detta är fullständigt motsägande.

    Ser man det till hur verkligheten faktiskt ser ut så leder vissa individers frihet till att andra berövas sin frihet. Men det är naturligtvis fel att beröva dessa individers frihet också. Det som socialismen (notera inte alla socialister utan socialismen) vill är inte att beröva dessa individers frihet utan att öppna upp de förtrycktas frihet. På en ideologisk nivå är detta väldigt motsägande men det handlar egentligen om ekonomi och materiella betingelser och lägger man undan ideologiskt tänkande kan man se hur detta faktiskt är möjligt genom att börja räkna på saker lite annorlunda.

    Väldigt intressant förövrigt med uttrycket frivillig solidaritet. Som en talare för den socialistiska solidariteten kan jag förstås förstå att folk inte vill ta till sig den solidariska solidariteten. Den bygger mycket på att folk ska både veta och förstå vad de delar gemensamt och vad de tjänar på att samarbeta. Om man inte förstår detta är det rent naturligt att man ryggar tillbaka och håller sig till sin liberala solidaritet då man inte förstår vad man själv tjänar på att gå med den socialistiska solidariteten.

    Man kan skönja ett tänk i den socialistiska solidariteten att människor faktiskt är egoistiska och arbetar för sina egna intressen. Detta är inte minst tydligt då man historiskt kunnat se flera gånger hur vänsterledare var efter varannan kämpat för allas rättvisa för att när de sedan själva hamnar på upphöjda positioner finner att de trivs väldigt bra på deras nya position och börjar tänka bara på sig själva. Precis som de tidigare ledarna, vilka dessa än var.
    Kanske inte helt tilltalande att tänka så, samtidigt förnekas det allt för ofta att människor faktiskt har olika intressen beroende på vilka positioner de besitter.

    Det är dock viktigt att förstå att det är positionens intressen som styr. En företagschef kan vara en mycket godhjärtad person som tänker på sina anställda och miljön, men med tiden hamnar de i en position där de måste välja mellan att driva igenom försämringar eller gå i konkurs. De själva vill kanske inte avskeda arbetskollegor, men i den positionen de sitter har de inget annat val. Är reglerna uppsatta så egoism uppmuntras så är det naturligt att det är så folk utvecklas till att bli, varken de vill eller inte kan sägas.

  2. Du grundar tyvärr ditt inlägg på två (mycket vanliga) missuppfattningar om liberalismen.

    ”liberalismen säger att alla människor är goda inombords och viljan att göra gott är det som driver oss framåt.”

    – Detta är en missuppfattning. Liberalismen anser inte alls att alla människor är goda och har en vilja att göra gott. Liberalismen utgår istället ifrån att det alltid finns människor som är onda, vill ha makt och är hänsynslösa och att samhället måste organiseras på så sätt att dessa människor istället gör gott eller i alla fall gör så lite ont som möjligt.

    ”Samtidigt säger liberalismen att vår drivkraft till förbättring är att man vill komma upp i hierarkin, få större plånbok, att girigheten och egocentrismen ska driva oss.”

    – Även detta är en missuppfattning. Detta är enligt liberalismen något som driver *vissa* människor. Och om samhället är organiserat på rätt sätt, på det liberala sättet, så kommer dessa drivkrafter samhället till del.

    Det är alltså ingen motsättning här. Tänk alltid på att liberalismen utgår från att människor är väldigt olika och vill leva på olika sätt. Problemet är vilka samhällsinstitutioner som möjliggör att alla dessa olika individer kan leva så lätt som möjligt med varandra.

  3. Jag tackar för att ha gett mig den absolut tydligaste förklaringen av liberalism jag hört. Jag har själv bara hört av vissa liberaler att liberalismen är väldigt missförstådd, men ingen av dom har kunnat förklara liberalism när jag frågat. Jag har anat att det funnits någon sådan här beskrivning.

    Det slår mig dock hur denna beskrivning går på pricken beskriver värdegrunden i ett socialistiskt samhälle (inte kommunistiskt). Vilket jag anar är ett uttalande som kommer bli väldigt missförstått eftersom folk ofta tänker på Sovjet när man nämner socialism. Har du orken får du gärna läsa denna bok: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0742513009
    Den beskriver i helhet hur ett samhälle i praktiken skulle kunna se ut, som inte är särskillt olikt vårt nuvarande, och där de som jobbar mer naturligtvis får mer, men utan att nån behöver gå arbetslös eller att man inte tar hand om de som behöver hjälpen. Och de som vill jobba som entreprenörer också får det (vilket ofta är uppfattningen att de inte skulle få). Boken är väldigt inriktad på hur detta samhälle skulle se ut, inte vägen dit. Om inte annat så är det väldigt nyttigt att få ett konkret alternativ presenterat i sin helhet för att kunna jämföra det nuvarande samhället med något. Det ger perspektiv så att säga.

  4. Vad bra att jag kunde bena ut det. Jag måste ju säga att många liberaler är dåliga på att tala för sin sak. Men det tror jag beror på att man i mångt och mycket, särskilt i Sverige, måste uttrycka sig i en socialistisk tanketradition när det gäller politiska frågor.

    Det som enligt mig skiljer liberalism och socialism från varandra är synen på kapitalism. Både liberalismen och socialismen hyllar parollen ”frihet, jämlikhet och broderskap/solidaritet”. Skillnaden här är då att medan liberaler inte ser kapitalismen som ett problem för detta anser socialisten att det är det och vill åt vad man ur ett socialistiskt synsätt kan kalla ”verklig frihet, jämlikhet och solidaritet” vilket då är det Kommunistiska samhället. Frågan som man kan ställa sig är vem som avgör när detta verkliga Kommunistiska tillstånd infinner sig.

    Här kommer vi in på frågon om medel och mål. De socialister som nu brukar kallas kommunister, alltså de som förespråkar revolution och våld, sätter målet över medlen. De socialister som inte gör och alltså inte sätter målet över medlen är de som nu brukar kallas socialdemokrater. Även frihetliga socialister hamnar i den senare kategorien.

  5. Mycket intressant.
    Ytterligare marxistisk termologi är att veta skillnaden mellan revolution och statskupp, samt skillnaden mellan socialism och kommunism.

    Statskupp är när en minoritet tar över styret i ett land, ofta med militära medel annars kan de inte stå emot den stora majoriteten som är emot dom.

    En revolution är när den stora majoriteten tar över styret från en minoritet som uppenbarligen missbrukat makten då ett så stort motstånd växt upp att gemene man faktiskt är beredd är gå ut på gatorna för att överta makten. Inget styre släpper ifrån sig makten frivilligt och därför kommer denna minoritet använda sig av militära medel för att försvara sin position. Denna minoritet genomför ofta en kontrarevolution, vilket enkelt kan beskrivas som deras revanch för att ta tillbaks makten. Det är mer regel än undantag att en kontrarevolution är mycket blodigare än en revolution.

    Båda situationerna skapar ofta våld, men inte nödvändigtvis. I februarirevolutionen i Sovjet då tsaren störtades gick folket upp till tsaren mot ett obetydligt motstånd. De soldater som skulle skydda tsaren vände om och gick med folkmassorna. Visserligen dog några och fler skadades, men det var bara ca 10 personer som dog har jag för mig, kan dock inte ge mitt ord på det. Jämfört med vad som kan förväntas i en sådan situation och med tanke på att det var flera miljoner som deltog så är det förvånande att det inte var fler som dog/skadades.

    Ytterligare brukar det anses för att ett kommunistiskt samhälle inte kan fungera om man går över till det direkt från kapitalism. Ett socialistiskt samhälle där emellan är nödvändigt av flera anledningar. Man kan säga att skillnaden mellan socialister och kommunister är vilket mål de har, men oavsett har de samma väg att följa så därför samlas de i samma grupperingar. Dock brukar få bry sig så mycket om de kallas för socialister eller kommunister eftersom i dagsläget inte innebär någon konkret skillnad.

    Själv är jag övertygad om att ett socialistiskt samhälle är överlägset ett kapitalistiskt, dock är jag inte övertygad av kommunismen. Jag har visserligen inte fått det beskrivet för mig hur kommunism ska fungera i praktiken. Jag låter mig sällan övertygas av fina idéer utan vill ha en beskrivning av hur saker ska fungera rent konkret.

    Angående medel och mål har ofta alla socialister samma mål. (Utom stalinister. Nu är jag visserligen trotskist så om en stalinist läser detta kommer han/hon inte alls hålla med mig.) Det som skiljer grupperingarna är ofta vilken väg de vill ta. Det antagligen viktigaste i en sådan här diskussion är att förstå att det inte finns facit som säger vilken väg som är den rätta. Vilken väg som fungerar kommer troligen ge sig den dagen socialismen uppnåtts och kan bestå som ett fungerande samhälle. Därför är det viktigt att studera historien och se vad som skett förr så man inte gör om samma misstag igen. Detta med att studera historien förklarar varför socialister ofta framstår som så insnöade på sin grej. Har man läst 100-200 års historia om politiska händelser så ska det till mer än en diskussion eller en enda händelse för att en socialist ska ändra sin politiska linje. Men naturligtvis är man alltid i ett skeende av inlärning.

    Dit jag äntligen vill komma i alla fall är att marxismen brukar grovt dela in de olika vägarna till den revolutionära och den reformistiska vägen. Reformistister menar att socialismen ska uppnås genom att sitta i parlament och besluta reform efter reform tills vi hamnar i mål.
    Revolutionärer menar att reformismen har begränsningar för att vara en inomkapitalistisk väg och har därför en gräns för hur långt den kan nå. Reformismen kan aldrig nå utanför kapitalismens ramar och utmana den på allvar.
    Den revolutionära vägen förutsätter ett hög nivå av politiskt medvetande hos befolkningen och att folket faktiskt själva tar makten som de egentligen alltid haft men aldrig tagit i bruk.

    En som gjort bra analyser av dessa två vägar är Rosa Luxemburg (1871-1919) i sin bok ”Sociala reformer eller revolution?” skriven 1899.

    Jag utgick förövrigt från att du menade socialdemokrater i ordets mening och inte de socialdemokrater som vi har i riksdagen idag.

  6. Det intressanta är att socialdemokrater i alla länder just eftersom de inte förespråkar revolution och inte sätter målet före medlen har inneburit att socialdemokrater närmat sig liberalismen. Precis som liberalismen närmat sig socialismen och börjat kallas socialliberalism i Sverige.

    Det finns också en skillnad mellan socialdemokrater som en folkrörelser och andra mer elitistiska rörelser som antagligen innebär att socialdemokrater är betydligt mer pragmatiska och verklighetsnära än olika grupper av kommunister etc som är betydligt mer teoretiska.

    Så du är alltså trotskist. Då måste jag fråga dig vad som gör dig till det. Du vet att Trotskij t.ex. tyckte det var rätt att invadera Finland? Vad jag vet om Trotskij så hade även han inga problem med att mörda människor för saken (precis som t.ex. Lenin).

    Jag måste också säga att bolsjevismen, som Trotskij var en del av, är en av de mest mordiska ideologier som någonsin funnits. Kommunismen är en ideologi som grundar sig i att skilja folk åt även om man önskar sig en harmonisk framtid där detta inte behövs. Det stora problemet är när kommunister tar över statsapparaten och får tillgång till det mest effektiva maktmedel människan skapat – staten. Då blir det läskigt. Lyckas man dessutom bygga upp en total stat där det inte finns några andra maktstrukturer blir den kommunistiska hammaren otroligt skrämmande vilket historien visat gång på gång.

    Som jag skrivit i ett annat inlägg är socialism endast vettigt inom liberala ramar annars går det rent åt helvetet.

  7. Det som gör mig till trotskist är Trotskijs analyser av olika händelser och åsikter om olika saker. T.ex anser jag det självklart att man ska få arrangera motdemonstrationer mot SD, som det skrevs mycket om före valet. Något som stalinistiska KP tycker är fel. Ytterligare är jag starkt emot den form av stat som byggdes upp i Sovjet under Stalin och är för att en arbetarrörelse måste vara global. Stalinisterna monterade ner det internationella samarbetet och har aldrig byggt upp ett nytt igen.

    När bolchevikerna fick makten i Sovjet infördes lagförändringar som att alla partier fick pressfrihet, yttra sina åsikter och ställa upp i val förutsatt att de inte reste vapen mot staten. Dödsstraff avskaffades och rättigheter för HBT-personer inskaffades. Allt detta försvann i och med att Lenin dog och Stalin tog över. Stalin hade under en längre tid undergrävt partiet tillsammans med de byrokrater (som var samma byrokrater som jobbade under Tsaren). Stalin använde sig av argument som att socialismen var nu uppnådd, att han var den naturliga ledaren efter Lenin osv. Stalinismen har sedan dess varit den dominerande formen av ”kommunism” som folk kännt till som spred sig över världen. Bl.a Mao hyllade Stalin. Den trotskistiska synen på stalinism är att enda skillnaden mellan den och fascism är planekonomin, som visserligen inom stalinismen fungerar illa p.g.a centralismen, byrokratin osv. Man kan säga att alla föreställningar folk har om kommunism egentligen är stalinism.

    När bolchevikerna fick makten förklarades också att de områden som vill förklara sig som egna nationer fick tillåtelse till det, vilket Finland gjorde. Detta skapade direkt inbördeskrig i Finland främst mellan arbetarrörelsen och de vita styrkorna. Här kan nämnas att de svenska socialdemokraterna skickade 1200 soldater för att stödja de vita styrkorna mot arbetarna. Det var visserligen inte S som parti utan var fyra personer i S-toppen som gjorde detta. De var visserligen inte ensamma, den vita styrkorna fick både vapen och trupper främst från Tyskland. Den vita terrorn blev sedan så brutal att till och med borgerliga tidningar utomlands protesterade.

    För att jämföra lite siffror. Den vita terrorn tillfångatog 80’000 varav många kvinnor och barn. 67’788 av dessa dömdes för landsförräderi. Drygt 14’000 avrättades ofta utan någon domstol inblandad. Över 15’000 svalt ihjäl medans deras rättegångar pågick. Ca 30’000 föll för den vita terrorn jämfört med 1’649 som uppskattats föll för den röda terrorn. (Jag läser innantill i mina böcker när jag skriver detta.)

    I brist av ork så orkar jag inte kolla upp alla skrifter igen, men jag har för mig att Trotkij tog sig upp till Finland med en elittrupp för att stödja arbetarrörelsen. Det var naturligtvis våldsamt men att skylla den röda sidan (vid denna tidpunkt) är som att skylla amerikanarna och engelsmännen för terror när de anföll Tyskland under andravärldskriget. Många civila dog av bombrejderna över Tyskland men att döda nazister i Tyskland är tydligen helt okey medans att göra samma sak i Finland räknas som terror. (Jag mår nästan dåligt av min egna formulering.)

    Det var krig helt enkelt. Krig är blodigt, det är död och det finns ingen heder i det nånstans. Vilket får mig att tänka på den franska dokumentärserien Apocalypse från 2008. I sex delar går dom igenom hela andra världskriget, lagom detaljerat och endast med filmklipp som spelades in under själva kriget. Det är alltså det verkliga kriget man får se och inga montagescener. Väldigt gripande och rekommenderas starkt.

    Kommunism är tvärtom från vad du säger en ideologi som bygger på att sammanföra folk och peka på gemensamma intressen. Det handlar inte om att alla ska vara likadana, det handlar om att finna vad vi har gemensamt med varann. Dock pekar man också på motsatta intressen, vilket kan tolkas som att kommunismen vill dela upp folk. Tvärtom pekar man på detta för att påvisa att vi har ett system just nu som delar upp folk och detta vill man lösa. Inte genom att angripa personer med motsatta intressen utan angripa samhällsystemet i sin grund. Vi vill absolut inte återuppspela vad som hände i Sovjet men de historiska händelser som utspelades där är en guldgruva av lärdomar för arbetarrörelsen idag. T.ex håller nästan alla med idag om att Stalin var en ond man etc. etc. Det gick åt pipsvängen milt sagt. Många stoppar dock där, det är väldigt intressant (i alla fall tycker jag) att läsa sig in på vad det var som Stalin egentligen gjorde som drev ner allt till pipsvängen. Detta är lärdomar som MÅSTE tas in av dagens arbetarrörelse, annars KOMMER samma saker hända igen. Snävt sagt.

    Och för att bjuda på ett argument mot Trotskij som jag faktiskt inte kan försvara:
    Det var vid något tillfälle några sjömän som strejkade. De hade skrivit ner sina krav och skickat in. Kraven var vettiga och nånting som ett kommunistiskt parti borde stödja. Av någon anledning samlade Trotskij en styrka som åkte dit och dödade dessa sjömän. Varför Trotskij valde att göra så är för mig oförståeligt då det bryter rakt mot den trotskistiska linjen. Detta är en händelse som är på min lista över saker jag vill läsa in mig mer på då hur man än vrider och vänder på det i spekulationer både för och emot Trotskijs fördel så hänger det inte ihop.

  8. Oavsätt vad den vita sidan så var det inte rätt av Stalin att invadera Finland (eller Polen, Baltikum etc för den delen) uncer WW2 och bygga upp det ryska imperiet igen. Om Stalins Sovjetunion var i sak det samma som fascismen så är det ännu tydligare att det var fel.

    Det jag känner till om den ryska revolutionen om vad Lenin, Trotskij o Co. gjorde så var ingen av den särskilt trevlig. Det var brutalt och vidrigt maktövertagande som har få ljusa sidor.

    Om jag förstår dig rätt så är du trotskist för att du är kommunist men vill avsvära dig stalinismens vidrigheter. Detta är inte något nytt. Många västerländska intellektuella har sätt Trotskij som en intellektuell räddning av det kommunistiska projektet på samma sätt.

    Det jag inte kan förstå är varför man ska svära sig till en sådan lära knuten till en person? Det är något som går igen i hela marxismen. Man är marxist och inte sällan lägger man till ett namn som ger en tolkning av marxismen i en viss riktning.

    Detta till skillnad från t.ex. liberalismen där man utgår från några principer om hur samhället ska organiseras där man drar från en mängd tänkare och erfarenheter.

    Det framstår som att man söker en auktoritet som kan berätta sanningen likt en profet eller messias. Inte sällan brukar kommunismen betraktas som en sekulär religion och all min erfarenhet stödjer det.

    Jag frågar mig vad det är som är kärnan i det socialistiska tänkandet och mitt svar är att jämlikheten istället för liberalismens individens frihet (även om jag för egen del hellre sätter individens autonomi som det främsta). Om man kan formulera vad som är det viktiga på detta sätt (det måste inte vara endast en sak och de kan vara motstridiga) så behöver man inte knyta sig till en lära på det sättet. Framförallt behöver man inte knyta sig till en person som man måste försvara. Det är väl då man får sådant som frihetlig socialism.

    I alla fall tror jag inte på färdiga politiska paket. Skapa din egen ideologi.

  9. Jag tror vi tänker på olika händelser angående Finland. Jag pratade om när Trotskij gick in i Finland för att stödja arbetarna mot de vita styrkorna. Du verkar prata om när Stalin gick in för att ta över landet.

    Jag kan ge en snabb beskrivning av det absolut viktigaste i den ryska revolutionen:
    1917 bryter den ryska revolutionen ut på den internationella kvinnodagen 8 mars (23 feb enligt dåtidens kalender). Vid denna tidpunkt var bolchevikerna ett väldigt litet parti som snarare hängde med i revolutionen än ledde den. Det nya styret bestod av en borgerlig allians mellan Menchevikerna (borgerliga) och Socialrevolutionärerna (Socialdemokraterna). Främst var det menchevikerna som styrde i detta samarbete och lät SR vara med för att inte få folk emot sig. SR var vid detta tillfälle det största ”arbetarpartiet”. Men inga förbättringar infördes. Istället sköts löften som kortare arbetsdagar till 8h, avskaffandet av dödstraff, högre löner, anställningskydd och demokrati upp hela tiden. Det enda man gjorde var små saker av liten betydelse. I april kommer Lenin tillbaks från Tyskland där han höll sig gömnd från Tsaren. Han presenterade ett program som gick ut på att arbetarna skulle vinna majoritet genom sovjeterna för att ta makten.
    I juli hade missnöjet över att det nya styret inte genomförde några av de förbättringar som revolutionen hade handlat om vuxit sig så stort att en ny revolution var runt hörnet. Lenin påpekar om och om igen hur viktigt det är att inte genomföra revolutionen än. Detta av lärdomarna från Parisrevolutionen 1871. Folket på landet hade inte hängt med i händelserna, vilket resulterade i att revolutionen blev isolerad till staden Paris. Problemet var inte att ta makten utan att behålla den, och efter 2-3 månader kunde den inte behållas längre.
    Lenin menade att folket utanför Moskva måste hänga med i revolutionen också, annars kommer det inte lyckas i längden. Bolchevikerna gick ut med detta till resten av befolkningen också och därav blev det ingen revolution i juli. Vid denna tidpunkt hade det bolchevikiska partiet växt från 8’000 medlemmar i februari till 79’000 i april till 200’000 i juni.
    I augusti publicerar Lenin sin bok Staten och revolutionen med den marxistiska synen att den borgerliga staten måste ersättas av en arbetarstat med valda representanter utan privilegier.
    Under hösten 1917 vinner bolchevikerna majoritet i sovjeterna som tar makten i oktoberrevolutionen.
    Detta fortsätter med inbördeskrig mellan bolchevikerna, menchevikerna, SR och de vita styrkorna. Samtidigt som landet invaderas av 21 länder pga ekonomiska intressen. Men nu var det bara revolutionen jag skulle ta.

    Jag är inte Trotskist för att jag vill avsvära mig stalinismen. Det argumentet är lika logiskt som att du skulle vara liberal men vill avsvära dig Pinochets eller Hitlers terror.

    Marxismen har inte bara en person. Förutom Marx, Engels, Lenin och Trotskij så har det funnits Rosa Luxemburg, Paul Cardan, Karl Liebknecht. Jag skulle kunna lista över 50 namn på klassiska marxistiska tänkare. Att det sedan skapats vissa inriktningar med personers namn beror på att dessa personer gjorde väldigt bra analyser av händelser som skedde. Det var inte Marx som skapade uttrycket marxism, och Trotskij kallade sig själv för Lenin bolchevist.
    Marx och Engels skapade inte allt sitt material själva utan mycket av deras värk är sammanställningar av många tänkare och vetenskapsmän från den tiden. Tanken med att läsa om andras erfarenheter är just för att kunna fortsätta där som dom slutade så inte hjulet måste upfinnas på nytt hela tiden.
    Ett bra exempel på det är från sent 1800-tal då Rosa Luxenburg hade många diskussioner med Socialdemokraten Bernstein. Bernstein påstod att reformismen var möjligt och därför behövde man inte gå så långt som till att göra revolution. Bernstein påstod 1897 att genom att trubba av kapitalismens motsättningar kan man få den att funka genom att tygla den. Han menade att vi inte skulle få se några fler kriser nu eftersom kommunikationen blir bättre, tekniken blir bättre osv. Tre år senare slog en ny finanskris ut och så kom hela 1900-talet med 7 finanskriser, 2 världskrig och fler krig än något annat århundrande innan. Det som fashinerar mig med det här är att argumenten är exakt de samma som man kan höra idag om man hamnar i samma diskussion. Vid denna tid diskuterades också huruvida socialdemokraterna egentligen var ett arbetarparti eller högerparti. Vissa saker känns som vi inte kommit nånstans med helt enkelt.

    Angående ideologi så består min egna sådan i att jag avfärdar alla ideologier. Detta var en tanke jag hade innan jag blev socialist och innan jag började läsa på sådana här saker över huvud taget.
    Mitt resonemang går som så att vilken ideologi man än väljer så säger dom grovt: ”om alla bara tänker så här och följer den här rättvisan så kommer allt bli bra med gröna ängar och sjungande barn.”
    När man sedan försöker sätta en ideologi i system så leder det antingen till svält, krig, miljöförstöring eller annat jävelskap. Men ideologierna är ju fina, det som verkligen skapar jävelskap är systemet som skapats. Så jag väljer att istället för att följa en ideologi så vill jag titta på systemen direkt och se vad det är som egentligen är fel och jobba utifrån det.

    Om man jämför värderingarna ”ett samhälle där man delar lika och alla kan ha det bra” och ”ju mer man gör ju mer ska man få” är två sorters rättvisor som verkar motsatta varann på en ideologisk nivå. Tittar man däremot på det rent ekonomiskt så kan man dock se att dessa två till synes motsättningar kan fungera tillsammans i ett samhälle. Utan att den ena behöver rucka för att ge den andre plats heller.

    Sedan är jag sedan tidigare ett fan av den vetenskapliga metodiken, vilket verkligen är lättare sagt än gjort att praktisera. Men utifrån de kunskaper jag samlat på mig så har jag hamnat där jag är nu.

    Och det framstår trevligare om du frågar vad jag har för ideologi istället för att anta att du vet vad jag följer från fördomar.

    Vad andra socialister följer för ideologi får dock stå för dom. Socialismen, som jag skrev annan stans, enligt sin egna termologi påstår sig inte följa någon ideologi utan ett materialistiskt tänkande. Sedan finns det även här underkategorier som kallas dialektisk materialism och historisk materialism, vilket jag inte kommit till att läsa mig in på djupet än så jag nöjer mig med att bara tala om att dom finns.

  10. ”Jag tror vi tänker på olika händelser angående Finland. Jag pratade om när Trotskij gick in i Finland för att stödja arbetarna mot de vita styrkorna. Du verkar prata om när Stalin gick in för att ta över landet.”

    – Helt rätt jag pratar om när Stalin invaderade Finland, det var du som började ta upp Trotskijs resor dit under revolutionen. Min poäng var att Trotskij inte var emot invasionen. Trotskij ansåg att revolutionen skulle spridas utanför Ryssland.

    ang. revolutionen
    Jag skulle det hela beskrivit det på ett annat sätt men det handlar väl om vad som anses vara viktigt. Som jag förstått det lyckades bolsjevikerna ta makten just för att de hade en bra organisation och var de mest hänsynslösa av de olika grupperna. Jag förstår inte heller vad som är relevant med beskrivningen. Sen har jag för mig att Lenin befann sig i Schweiz men jag kan minnas fel. I alla fall fick han resa genom Tyskland eftersom det gagnade Tyskland i kriget.

    De länder som invaderade gjorde dels pga. ekonomiska intressen men inte bara. T.ex. ideologiska – man ville helt enkelt inte ha en socialistisk stat. Men man ska komma ihåg att det var aldrig fråga om särskilt stora styrkor som sattes in och de var utan samordning. Den största utländska gruppen var en grupp tjecker som endast försökte ta sig tillbaka till Tjeckien.

    ”Jag är inte Trotskist för att jag vill avsvära mig stalinismen.”

    – Jag tror dig. Men jag frågade tidigare ”Så du är alltså trotskist. Då måste jag fråga dig vad som gör dig till det” och ditt svar var

    ”Det som gör mig till trotskist är Trotskijs analyser av olika händelser och åsikter om olika saker. T.ex anser jag det självklart att man ska få arrangera motdemonstrationer mot SD, som det skrevs mycket om före valet. Något som stalinistiska KP tycker är fel. Ytterligare är jag starkt emot den form av stat som byggdes upp i Sovjet under Stalin och är för att en arbetarrörelse måste vara global”

    Det enda i substans som jag finner i det uttalandet är motståndet till Stalin. Därför skrev jag ”Om jag förstår dig rätt så är du trotskist för att du är kommunist men vill avsvära dig stalinismens vidrigheter”.

    Den slutsatsen drog av att du inte kom med några andra förklaringar. Eftersom det är rätt vanligt att man som kommunist/marxist tar avstånd från Stalin men ändå gillar Ryska revolutionen och tar till sig Trotskij så föreslog jag det som en förklaring.

    ”Det argumentet är lika logiskt som att du skulle vara liberal men vill avsvära dig Pinochets eller Hitlers terror”
    Fel. Argumentet skulle vara lika dant om jag var liberal FÖR ATT jag ville avsvära mig Pinochets och Hitlers terror och dessa två herrar ansågs ha något att ha med liberalismen att göra. Hitler är så mycket oliberal man kan vara och Pinochet var nästan lika oliberal även om han gillade kapitalism. Men Stalin kan du inte säga inte var kommunist även eftersom väldigt många människor betraktar honom som sådan.

    Du har fortfarande inte svarat på varför du Trotskist, eller vad som är bra med trotskismen utom att den inte är stalinism. Så vad ska jag tro?

    Jo jag vet att det finns flera marxistiska tänkare än Marx. Jag känner även till att Marx själv sa något i stil med om de som kallar marxister är det så är inte jag marxist.

    Jag skrev. ”Det jag inte kan förstå är varför man ska svära sig till en sådan lära knuten till en person? Det är något som går igen i hela marxismen. Man är marxist och inte sällan lägger man till ett namn som ger en tolkning av marxismen i en viss riktning.”

    Först och främst menar jag att det finns något av en personkult inom denna rörelse som inte finns inom t.ex. liberalismen. Att denna skillnad finns är mycket intressant. Inom liberalismen lyfter man fram olika tänkare men det är ingen som säger sig vara t.ex. Lockean, Smithist eller Schumpeterian (den senare en stor beundrare av Marx.). Man är kort och gott liberal och drar inspiration från en mängd källor. Nu menar jag inte att marxister inte gör det. Men jag tror påverkar att man identifierar sig med ett visst namn som att dess tankar ges företräde andras. Visst detta är svårt att bevisa men jag tror det spelar roll. Inom denna rörelse så hänvisas det oftare till personer än till principer som i liberalismen.

    ”jag väljer att istället för att följa en ideologi så vill jag titta på systemen direkt och se vad det är som egentligen är fel och jobba utifrån det.”

    – Ok, jag kan förstå vad du menar efter vår diskussion om ideologi–materialism men jag har två invändningar som jag redan varit inne på.

    1. Du måste ha någon slags utgångspunkt eller ideologisk uppfattning för att kunna göra en bedömning av vad som är bra respektive dåligt i ett samhälle. Om du inte har det så kan du bara säga vad som är utan värdera det. Har du ingen uttalad ideologi eller värdesystem så har du ett implicit sådant. Det kan du inte komma ifrån om du ska värdera saker.

    2. Om du nu vill detta varför väljer du då Trotskism som är ett mycket värdeladdat ideologiskt system?

    ”Och det framstår trevligare om du frågar vad jag har för ideologi istället för att anta att du vet vad jag följer från fördomar.”
    – Jag förstår inte. Kan du utveckla dett.

    Angående fördomar så är det något som alla människor har och man måste använda sig av för att fylla ut luckorna i det partikulära man ännu inte känner till. Jag känner dig inte. Eftersom det enda jag känner till om dig är det som du skriver här på min blogg så har jag rätt lite att gå på när det gäller att förstå dig. Jag skulle kunna göra efterforskningar genom att börja läsa på din blogg och försöka skapa mig en bättre bild men jag har tyvärr inte tid med det. Det gör att jag måste dra på de erfarenheter och kunskaper jag har om världen. Jag håller fortfarande på att försöka skapa mig en bild av dig men än så länge är den otydlig. Men du är kategoriserad och jag har en idé om vilken slags person du är. Inte helt olik mig själv skulle jag säga.

    ”Socialismen, som jag skrev annan stans, enligt sin egna termologi påstår sig inte följa någon ideologi utan ett materialistiskt tänkande”
    – och med ‘materialistisk’ menar du typ vetenskap? Jag blir allt mer förvirrad över att du kallar dig Trotskist. Du verkar ju inte veta vad det innebär!

    Fö. måste jag fråga varför du använder den franska stavningen av bolsjevik? När du stavar det med ‘ch’ på svenska ser det rätt konstigt ut.

  11. Inser att du har helt rätt angående frågan varför jag är trotskist, så istället för att motargumentera gör jag ett nytt försök. Jag antar att jag kan säga att jag är socialist till vilket mål jag eftersträvar, och att jag är trotskist i vilken väg jag är övertygad om som kommer fungera. Den politiska vägen som jag är övertygad av grundar sig till att börja med på ekonomi. Utan dom ekonomiska analyserna så tappar alla andra (politiska) argument verklig bärhet. Enligt min egna mening.
    För att försöka dra ekonomin så kort jag bara kan så finns det motsättningar inom ekonomin som skapar överproduktion, arbetslöshet, miljöförstöring osv. Dessa intressen måste ge vika för vinstintresset. I Marx analys förklaras varför vinstintresset dominerar alla andra intressen. Alla större företag kommer till slut till gränsen då de måste välja mellan att göra antingen omoraliska/olagliga handlingar eller gå i konkurs. För att motverka detta krävs stort gemensamt arbete av den så kallade arbetarklassen.
    Det absolut första steget är att informera folk. Lämpligen genom att prata med folk, bedriva egen tidning osv. Skapa en gräsrotsrörelse. Utan en bred och medveten rörelse så kommer det omöjligt att lyckas. Arbetares vapen är vidare främst att organisera sig fackligt, demonstrera, strejka och ockupera arbetsplatser/skolor. Helst kan man dock försöka undvika sådant genom namninsamlingar osv, men man får inte heller dra sig från att strejka osv, så en namnlista inte framstår som ett tomt hot. Man försöker alltså vara tillmötesgående men utan att kompromissa.
    Vidare så finns det principer att förtroendevalda ska inte ha några privilegier som skapar skillnader mellan deras intressen och de som representeras. De som representeras ska påverkas av försämringar de själva röstar igenom, och också ta del av de förbättringar som de röstar igenom. Inte vara skyddade från sina egna beslut som idag. Representanter ska också kunna röstas bort och ersättas med annan förtroendevald när som helst. En sådan process kan dock ta ca en månad som kortast. Det handlar alltså om lojalitet.
    Vidare finns en tolkning av ekonomin som visar hur dagens ekonomi bäddar för att göda rasismen. Där kan också nämnas kort att argumentet lyder att nedskärningspolitik skapar missnöje och oro. Detta stärker faktiskt både rasismen och vänsterrörelsen, vilket ger en naturlig förklaring varför dessa två ofta växer upp samtidigt. De som skiljer vilken väg individer kommer in på är hur medvetna dom är om samhällsituationen. Jag själv brukar säga att det pågår ständigt ett race mellan vänstern och rasismen.
    Typiskt för trotskismen är här att kamp mot rasismen måste även vara en kamp mot borgerlig politik. Därför kan man inte demonstrera mot rasismen tillsammans med högerpolitiker eftersom det gör demonstrationen tandlös. Man skulle då demonstrera mot symptomen tillsammans med orsaken.

    Egentligen har jag inte läst nått av Trotskij än, men planerar göra så. Det att jag kallar mig trotskist är helt enkelt att jag följer denna linje och fått det förklarat av andra att det är det som är trorskism. Namnet kan kanske lämpligast säga fått sitt namn av lärdomarna från Trotskij, inte vad Trotskij som person gjorde.

    Vilket leder mig naturligt in på detta med persondyrkan inom socialismen. Jag är nog beredd om att hålla med dig i dina påståenden om liberalism kontra socialism. Det blir lätt en fälla man hamnar i. Jag säger: ”Jag är trotskist.” Du säger: ”VA? Vet du inte att Trotskij gjorde det här och det här?” och där hamnar jag i fällan att börja försvara Trotskij till varje pris trots att det inte finns någon anledning för mig att egentligen göra det. Det är antagligen korrekt att säga att det är omarxistiskt att identifiera sig med t.ex Trotskij på det sättet. Marxismen är grundar sig på vetenskapliga metoder, men dessa metoder går till mycket emot hur vi fungerar som människor, därav hamnar man i samma fälla som när man studerar något rent vetenskapligt. Dock är det väldigt ofta som både Trotskij och främst Lenin svartmålas mer än befogat. Jag säger inte att dom var änglar men det finns borgerliga intressen till varför dom ska svartmålas så mycket som möjligt.

    För att fatta det kort så skrev du: ”Inom denna rörelse så hänvisas det oftare till personer än till principer som i liberalismen.”
    Trotskij var en person. Trotskism är en princip baserad på de lärdomar han skapade.

    Svar till invändning 1: Mitt svar här är att man först studerar saker (enligt mig främst ekonomi då det är den jag är mest insnöad på) och efter att ha en hel bild av denna sak så kan man lägga till en värdering. För mig är det t.ex uppenbart hur kapitalismen skapar elände och arbetslöshet, tills den till slut krachar. När ekonomin krachar får folk lida. Det anser jag dåligt och då vill man se vad man kan komma upp med för lösningar. Så värderingen läggs till efter att man analyserat, men självklart måste man någonstans värdera.

    Svar till invänding 2: Jag förklarade precis varför jag kallar mig trotskist, kanske har jag förstått ordets innebörd fel, men jag läser helt enkelt vidare på det jag känner att jag inte kan än, så är det mycket möjligt att jag ändrar åsikt i framtiden. I just detta fall är det kanske mer sannolikt att jag kan ändra vilket ord jag kallar mig för än att ändra den faktiska politiska linjen.

    Detta med orden är rörigt och jag blir inte alltid klok själv på dom. Ifall man liknar dessa vid en lök (som inom psykologin) så hamnar marxismen längst in. Trotskismen hamnar på det yttersta lagret. Materialism är jag osäker på var jag vill sätta. Antingen längst in tillsammans med marxismen eller själv i det andra lagret inifrån.

    Varför jag stavar bolsjevik på franska är så enkelt att jag kommer aldrig ihåg riktigt hur det stavas så jag ägnade fem sekunder till att se vad google föreslog och gick på det.

    1. Ursäkta att jag lägger mig i men jag hängde upp mig på den psykologiska löken. Jag har inget emot löken som allmän metafor men jag har nog missat den psykologiska inriktning som beskriver något som en lök.

      Egentligen är det kanske oviktigt, men du nämnde det som en så lättsamt självklarhet att jag ”hajade till”.

      Det behövs inget resonemang, bara en referens.

  12. Just det, vi pratade lite historiska händelser också. Att jag snabbt gick igenom ryska revolutionen var för att jag tolkade att du inte kände till så mycket om den. Så det var helt enkelt en tjänst kan man säga att jag beskrev några viktiga händelser som dessutom inte brukar nämnas överallt. Kan för skojs skull också nämna att under månaderna mellan februari och oktober under 1917 försökte Kornilov genomföra en militär statskupp mot Kerenskijs (SR) regering. Detta misslyckades tack vare att Lenin försvarade Kerenskij med den röda armén. Detta av anledningen att man föredrog den sittande socialdemokratin före ett rent fascistiskt parti.
    Lenin själv satt i fängelse vid denna tid och var inte på plats personligen. Han fick brev från kamrater som undrade varför dom skulle försvara sin fiende varpå Lenin svarade i ett brev tillbaka: ”Använd Kerenskij som ett gevärsstöd, för att skjuta Kornilov! Vi ska ta itu med Kerenskij efteråt.”

    Dock känner jag att våra diskussioner börjar bli ganska långdragna, främst för att vi pratar om så många saker samtidigt. Kan vi vara överens om att dra ett streck för historiska händelser i denna tråd främst för att begränsa oss om hur många saker vi pratar om? Om det inte blir relevant för de andra diskussionerna förståss. Nu syftar jag endast till denna tråd. Jag ska så snart jag kan fortsätta svara där också.

  13. Tack för utläggningen om varför du är trotskist. Som du påpekar börjar svaren bli långa. Jag återkommer med ett längre svar.

    Ett kort svar skulle dock vara att du låter som en frihetlig socialist, typ chomsky, och inte så mycket som en trotskist. Jag tror det är en bra idé att inte kalla sig trotskist innan man läst Trotskij (vilket gäller generellt) även om man hört saker som verkar bra inom den riktningen. Det kan visa sig att det som låter bra med andras ord visar sig vara galet när man går tillbaka till källan.

    Trotskij var som sagt för ett elitparti som uttolkar folkets vilja sk. central demokrati. Jag vet inte, men det låter inte som du är för sådant.

  14. Din anledning till att du är marxist börjar alltså med ekonomin som du ansers vara den viktigaste av alla frågor. Menar du likt Marx att alla andra frågor är underställda ekonomin? Om inte varför är ekonomin den viktigaste frågan. Du skriver i slutet av din kommentar att det är för att det är den som du är ”mest insnöad på”. Det är ett rätt konstigt svar; varför är du mest intresserad av ekonomin och inte t.ex. hur staten som organisation är konstruerad. Faktum är jag tror detta är ett av grundproblemet för socialister. Ekonomin sätts alltid i fokus men man glömmer att det är staten som sätter gränserna för ekonomin vilket liberaler alltid har som fokus.

    ”[De] motsättningar inom ekonomin som skapar överproduktion, arbetslöshet, miljöförstöring osv. Dessa intressen måste ge vika för vinstintresset. I Marx analys förklaras varför vinstintresset dominerar alla andra intressen. Alla större företag kommer till slut till gränsen då de måste välja mellan att göra antingen omoraliska/olagliga handlingar eller gå i konkurs. För att motverka detta krävs stort gemensamt arbete av den så kallade arbetarklassen.”

    – Vad är det som säger att detta är sant förutom att Marx har sagt det? Obs. att jag väljer att inte gå i polemik mot själva teorierna här utan hoppas kunna återkomma till det senare.

    ”Det absolut första steget är att informera folk”

    – Jag antar att detta är vad Trotskij/trotskismen anser man ska göra; alltså en praktisk handlingsplan, och att du anser att detta är en bra plan.

    ”Man försöker alltså vara tillmötesgående men utan att kompromissa”

    – Detta tolkar jag som man att man kan ta till våld om nöden så kräver, vilket jag även stödjer på dina tidigare uttalanden om att bolsjvikerna var tvugna att till våld pga. omständigheterna. Jag säger inte att det är principellt fel, jag är inte pacifist, men jag undrar om det finns några tydliga principer på när man får ta till våld och mot vilka?

    ”Vidare så finns det principer att förtroendevalda ska inte ha några privilegier som skapar skillnader mellan deras intressen och de som representeras.”

    – Vad innebär ett privilegium? Är det inte ett privilegium att vara förtroendevald? Eller

    menas endast materiella privilegier typ som inkomster. Jag utgår nu från att idealet är den enkla fördelningsmodellen att alla har exakt samma materiella standard. Förtreoendevalda ska alltså utses genom omröstning; hur sker denna omröstning? Vilka har rätt att delta etc?

    ”Vidare finns en tolkning av ekonomin som visar hur dagens ekonomi bäddar för att göda rasismen. Där kan också nämnas kort att argumentet lyder att nedskärningspolitik skapar missnöje och oro.”

    – ja det är en idé som inte bara finns inom marxismen. Mer allmänt brukar man säga att när tillväxten sjunker så blir folk oroliga och ser till sig själva vilket ger rasism. Tillväxt är nödvändigt för att man ska kunna fördela resurser utan att ta från andra. Mer om detta när jag förhoppningsvis skriver ett svar om din ekonomiska analys.

    ”Marxismen är grundar sig på vetenskapliga metoder”

    – Jag kan gå med på att man marxismen är en vetenskap men med en tydlig politisk inriktning men det kräver en väldigt bred definiton av vetenskap. Det är inget problem då jag i stort sett anser att vetenskap är det samma som filosofi grundat i empiri. Filosofi grundar sig på logik och behöver inte vara empiriskt.

    ”men dessa [marxistiska] metoder går till mycket emot hur vi fungerar som människor, därav hamnar man i samma fälla som när man studerar något rent vetenskapligt”

    -??? Vad är det för fälla man hamnar i?

    ”Dock är det väldigt ofta som både Trotskij och främst Lenin svartmålas mer än befogat. Jag säger inte att dom var änglar men det finns borgerliga intressen till varför dom ska svartmålas så mycket som möjligt.”

    – Min slutsats är den motsatta, ju mer jag läser om dess herrar och om kommunismen i allmänhet desto mer upprörd blir jag över hur deras vidriga fasansfulla handlingar inte lyfts fram. Deras handlingar visar att det är rätt lyftas fram deras handlingar som de var oavsett ens politiska eller apolitiska agenda. Eftersom deras handlingar var vidriga oavsett deras avsikter är det en mycket viktig lärdom. Det faktum att kommunister inte har några änglar vid makten att lyfta fram som förebilder innebär inte att det är rätt att försöka de faktiska ledarnas dåliga handlingar.

    ”Trotskij var en person. Trotskism är en princip baserad på de lärdomar han skapade”
    – ja men varför ska man hålla sig till principer tillhörandes en person?

    ”Svar till invändning 1: Mitt svar här är att man först studerar saker (enligt mig främst ekonomi då det är den jag är mest insnöad på) och efter att ha en hel bild av denna sak så kan man lägga till en värdering. För mig är det t.ex uppenbart hur kapitalismen skapar elände och arbetslöshet, tills den till slut krachar. När ekonomin krachar får folk lida. Det anser jag dåligt och då vill man se vad man kan komma upp med för lösningar. Så värderingen läggs till efter att man analyserat, men självklart måste man någonstans värdera.”

    – För att få det klart och tydligt. Du menar alltså att du objektivt kan titta på världen och sen dra värderade slutsatser om den. Alltså att din observation av fakta inte påverkas av ditt värderingssystem. Detta samtidigt som du menar att du använder samma analysverktyg för att observera världen och att värdera faktan? Jag menar att det du gör är att använda dig av ideologiserade analysverktyg. Det är ok men endast om man vet vad man gör och är öppen med det. Du verkar inte ens känna till problematiken.

    ””Socialismen, som jag skrev annan stans, enligt sin egna termologi påstår sig inte följa någon ideologi utan ett materialistiskt tänkande”
    – och med ‘materialistisk’ menar du typ vetenskap? Jag blir allt mer förvirrad över att du kallar dig Trotskist.
    […]
    ”Detta med orden är rörigt och jag blir inte alltid klok själv på dom. Ifall man liknar dessa vid en lök (som inom psykologin) så hamnar marxismen längst in. Trotskismen hamnar på det yttersta lagret. Materialism är jag osäker på var jag vill sätta. Antingen längst in tillsammans med marxismen eller själv i det andra lagret inifrån.””

    – För att reda ut marxismens ideologibegrepp så klipper jag in från svenska wikipedia som har en bra sammanfattning:

    Ideologi: Utan att fastställa en entydig definition av ideologi, har Marx i flera texter använt termen för att beteckna skapandet av bilder av hur samhället bör och faktiskt fungerar. Som en följd av att den dominerande klassen kontrollerar samhällets produktionsfaktorer, kommer överbyggnaden, liksom de styrande idéerna, att bestämmas enligt den dominerande klassens intressen. Marx sade såhär: “idéerna hos den härskande klassen är i varje tid de härskande idéerna, det vill säga den klass som är den styrande kraften i samhället rent materiellt, är samtidigt samhällets styrande intellektuella kraft”. Resultatet av ideologin kan bli att relativt sett maktlösa men utnyttjade grupper ändå tror att samhället är rättvist ordnat. Den falska föreställningen kallas för falskt medvetande.

    stickspår: Jag har skrivit om det falska medvetandet här: https://bjornaxen.wordpress.com/2009/10/16/till-husnegerns-forsvar/

    Materialism skulle antagligen ligga längst in löken eftersom det är ett grundantagande inom marxismen. Materialismen, som jag skrev tidigare, innebär att man anser att det är samhällsstrukturerna, och inte föreställningar och idéer, som det som styr människans villkor. Det är dock paradoxalt eftersom man sedan anser att det viktiga för att få till en förändring är att väcka människor till medvetande om situationen. Paradoxen blir tydlig i frågan om revolution är oundviklig pga. den historiska utvecklingens logik eller om man måste arbeta för revolutionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s