Preferensutilitarism

Jag har två vänner som är uttalade utilitarister. Den ena sedan länge medan den andre övertygades efter en kurs i praktisk filosofi. Själv har jag alltid varit en aning skeptisk till utilitarismen. Den tilltalar mig faktiskt inte alls. Kanske för att jag inte gillar att räkna. I alla fall så var det en särskilt sorts utilitarism som min vän konverterade till, nämligen preferensutilitarismen.

Med preferensutilitarismen löser man problemet med utilitarismens allt för enkla bild av människan som endast någon som önskar sig lycka och hur man ska definiera lycka så att det faktiskt är något som alla vill åt. Från att försöka definiera ett grundläggande värde som ska maximeras för alla (även om det är svårt att avgöra vad som är lycka för olika personer) så ska man i stället ta reda på en mängd olika saker som ska maximeras. Problemet om vad som ska räknas som vad som ska maximeras skjuts fram till en primär plats. Istället för att fråga efter vad som egentligen är lycka erkänns att det finns olika saker som bör maximeras hos olika människor/varelser.

Preferensutilitarismen, som jag fått den förklarad för mig, innebär att istället för att maximera människors lycka (den klassiska utilitarismen) ska människors (och andra varelsers) olika preferenser maximeras. Om jag förstår det rätt är preferenser lika värda vilket skulle innebära att t.ex. preferensen att plåga andra varelser lika värdefull som preferensen att inte göra det. Detta vägs då upp av att de flesta inte gillar plågeri eftersom även om någon verkligen gillar plågeri så negeras denna preferens av de preferenser som är att inte bli plågade. Detta samtidigt som i ett sammanhang som endast inbegriper masochister och sadister så kan plågandet bli en preferens som mycket väl kan vara bra att maximera. Detta verkar ju vara en lovande lösning på problemet med vad det är som ska maximeras i utilitarismen.

Rent praktiskt kan man undra hur olika preferenser ska vägas mot varandra. Är det så att alla måste klargöra sina preferenser öppet? Hur går det i så fall till? Hur samlas dessa preferenser in? etc. Men idealt är det ett mindre problem. Men även idealt undrar jag över detta moraliska system. Även om man kan räkna ut vad vilka allas olika preferenser är och hur dessa på ett ultimat, eller i alla fall bästa sättet, passar ihop (alltså hitta t.ex. sadister och masochister) så innebär detta ändå en kompromiss där alla måste underställa sig denna rationella (uträknade) hopsättning. Om denna absurda utopi skulle kunna förverkligas skulle åtminstone jag känna mig otroligt klaustrofobisk och antagligen byta preferenser (men eftersom det är en ideal preferensutilitaristisk situation är det enda sättet att bryta sig ur den antingen genom att gå bortom systemet eller krascha det)*.

* Detta argument är inspirerat av Dostojevskij och ett liknande resonemang för jag här.

Annonser

3 reaktioner på ”Preferensutilitarism

  1. Jag tycker att utilitarism verkar krångligt. Preferensutilitarism likaså! Det blir som att vända och vrida, knyckla ihop och sträcka ut människoliv för att passa in dessa i ngt slags matematisk formel. Nu vet jag inte mer om utilitarismen än det jag fått filtrerat via dig, så det kan ju möjligtvis vara en felaktig bild. Men ändå, förmodligen inte av allt för stor betydelse. (Någon utilitarist får väl i så fall komma och redogöra lite bättre för vad det är.)
    Jag ser ett annat problem med preferensutilitarismen – att hur ska man använda sig av den annat än som ett klurigt tankeexperiment? Om vi tar exemplet med den person som gillar att plåga andra (eller som blir lycklig av ngn annan omoralisk handling), hur ska man avgöra huruvida den här personen verkligen uppnår lycka av detta? Någon kan säga att hon/han mår bra av och blir lycklig av att andra lider. Hur sant är detta? Ska man då in och gräva i vad som är ”den sanna kärnan” i en person? Ska man enligt preferensutilitarismen på ngt vis främja denna persons möjligheter att uppnå sin ”lycka”?
    Det blir antingen till att dissekera människors inställning till saker och ting eller till att blunda för problem.

  2. Detta tycker jag ingår i informationsproblemet för preferenserna. Jag funderade på att lägga in ett exempel om problemet med undermedvetna preferenser men tyckte det inte riktigt behövdes.

    Ett annat problem med utilitarism, som inte verkar gälla preferensutilitarismen (åtminstone som jag här tolkar den med matchande av olika preferenser), är att man arbetar med sammanlagd lycka (eller preferenser då) där den enskilde kan offras för det gemensamma goda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s