Dags att åter bli vänster?

För att bli en riktig liberal sökte jag till Timbros Stureakademi men ack jag var allt för gammal för att antagas. Men essän i sig är det inget fel på.

Essäns tema är som alltid ‘Liberalismens betydelse idag och dess utmaningar’ och min handlar om att det för liberalismen är:

Dags att åter bli vänster!

Förnuft & Känsla
1989 deklarerade Francis Fukuyama historiens slut – alltså slutet på den dialektiska kampen mellan de två olika förnuft som delat världen mellan sig. Som segrare stod det liberala perspektivet och frågan som öppnade sig var vad som nu skulle komma. Det dröjde ett drygt decennium men den 11:e september 2001 drämde svaret in i världens medvetande. Ur tvillingtornens rök söktes svaret på var världen nu var på väg. Den nya sköna världen var inte fullt så vacker som man föreställt sig. Men när chocken lagt sig och det långa kriget mot terrorismen blivit vardag framstod den nya tiden som inte allt för farlig. Världen fortsatte längs liberalismens bana. Världen öppnades allt mer och allt större del av världens befolkning kunde följa med moderniteten. Men säg den framgång som varar.

Under det kalla kriget stod som sagt två förnuft mot varandra. Det liberala och det socialistiska. Kampen mellan dessa olika rationella perspektiv tvingade alla att välja sida, att välja ett av de två förnuftiga perspektiven. När endast ett av dessa perspektiv nu ensamt står kvar öppnar sig möjligheten att välja något annat. Detta andra är inte nödvändigtvis ett förnuftigt perspektiv. När endast ett förnuft finns att välja då framstår det oförnuftiga som ett alternativ. Vänstern har övergivit förnuftet och de konservativa har aldrig drivits av förnuft, endast lånat idéer av liberalism och socialism. Nu är det tid för liberalismen att lämna konservatismen och ensam gå vidare.

Kampen handlar med andra ord inte längre om ekonomin utan moralen. Den normativa och narrativa kampen fortsätter i den postindustriella eran. I denna kamp kan traditionerna och känslan utmana det liberala förnuftet. Detta oförnuft tar många olika skepnader som alla kan beskrivas med ett gemensamt ord – känsla. Känslan kryper in i medvetandet och förpassar förnuftet till att efterrationalisera känslans idéer. Nu är det inte så att känslan är fel i sig som grund för beslut. När det inte finns ett tydligt val är känslan ofta det enda som kan avgöra. Men känslan får aldrig vara herre över förnuftet. Varje beslut måste kunna granskas förnuftigt och kunna ifrågasättas. Det finns inget som är heligt, inte ens förnuftet själv. Men det är det medel som människan är hänvisad till när det gäller att bemästra känslan. Och förnuftet kan även granskas av sig själv medan känslan aldrig kan svara på varför något är fel, endast att något är det.

Ett av de tydligaste bevisen på liberalismens seger är det faktum att socialismen som en gång så tydligt stod för en förnuftig framtid grundat på vetenskapens ideal idag ständigt attackerar förnuftet och vill framhålla dess begränsningar. I detta visar de också sin egen begränsning. Utan förnuftet kan inget mål avgöras och för den som inte vill använda sig av förnuftet finns då ingen väg framåt. Men hellre än att se det rivaliserande förnuftet segra söker man riva ner allt vad förnuft heter. På så sätt bereds vägen för känslan.

Den historiska kampen fortsätter nu mellan det liberala förnuftet och känslan. Den senare tar som sagt många former. I Kina uppträder den som nyfascism, i mellanöstern som reaktionär militant islamism, i Ryssland faller man tillbaka på gammal makt och imperielogik. Vi ser detta i västvärlden med framväxande invandrarfientliga rörelser som Sveriegedemokraterna och Dansk folkeparti. Gemensamt för dem alla är värdepartikularismen – att människor har olika värde beroende på omständigheter. Men det handlar också om olika moraliska förbud – att tvinga människor att handla rätt. Känslan leder till en tro på de traditionella värdena utan att kunna ifrågasätta denna tro. Detta i sin tur delar upp människor längs de traditionella och kulturella linjerna och därmed hotar en civilisationernas kamp både inom och mellan olika kulturer och maktsfärer.

Den öppna moralen
I partikularismen förenas de antiliberala krafterna. Den socialistiska universalismen har visat sig vara ett ontologiskt luftslott för fina tankekonstruktioner. Liberalismen är det enda alternativet för universalism värd namnet. Denna universalism är den öppna och tillåtande moralen.

Just denna öppenhet och tillåtenhet är både liberalismens styrka och svaghet. Styrkan är just att den möjliggör det breda heterogena samhället där alla, inom vissa gränser, kan välja sin moraliska identitet. Men detta är också en av svagheterna, att alla måste välja en moral inom liberalismen. Denna moral kan både vara individuell eller ett färdigt paket som en religion eller egalitärism. Men även om moralsystemet måste hålla sig inom det liberala ramverket är det ofta så att dessa förkastar vissa delar av liberalismen eftersom de bygger på en annan logik. Detta innebär att liberalismens öppna moral tillåter och kämpar för dem som otacksamt önskar dess undergång. Dessutom kan liberalismen politiska moral missförstås som omoral och liberalismens belackare kan diffust anklaga liberalismen för allt det som tillåts eftersom de själva vill påtvinga alla sin egen otillåtande moral. I ett öppet samhälle måste flera olika moraliska system vara tillåtna och detta kräver att den moral som politiken grundas på måste vara vid och tillåtande. När det liberalt politiskt moraliska uppfattas som omoral och samhället i grunden är liberalt kan samhället framställas som omoraliskt. Att alla kan då ha sin egen uppfattning om vad liberalismen står för. Dess fiender får fylla den med sina egna föreställningar om vad liberalismen handlar om. Men allt som liberalismen tillåter är inte liberalt. Det liberala är att våga tillåta även det man inte håller med om.

Liberalismen står nu alltså inför två besläktade hot som utmanar det öppna och fria från varsitt håll. Från ett håll utmanar den obetvingade makten och från det andra den omfattande moralen. Den obetvingade makten hotar inte bara utanför den demokratiska världen. Även inom demokratierna försöker makten inskränka friheten med övervakning av medborgare och undantag från grundläggande rättigheter. I den ickedemokratiska världen samlar sig makten och den demokratiska framtiden är fortfarande endast en hägring i allt för stor del av världen. Den omfattande moralen å andra sidan handlar om omyndighetsförklarandet av människor. Detta återfinns överallt där det finns de som tror sig veta bättre än andra. En moral som vill att människor ska ta ansvar för sig själva måste vara den öppna och tillåtande moral som människor själva väljer. I stället för en institutionell moral ovanifrån står liberalismen för en individuell moral underifrån med det viktiga tillägget om den universella liberala rättstaten som möjliggör det individuella moraliska ställningstagandet.

Båda dessa hot, den obetvingade makten och den omfattande moralen, måste bemötas tillsammans. Den obetvingade makten hotar friheten både utifrån och inifrån och osäkerheten breder ut sig och med osäkerheten tar känslan över från förnuftet. Utan förnuftet försvinner den moraliska riktningen och därmed möjligheten att betvinga makten. Målet är alltså en liberal demokratisk rättsstat där staten betvingas av begränsad politisk moral. För detta krävs en klar och tydlig argumentering för den öppna liberala moralen och visa upp att all makt måste vara begränsad och så mycket som möjligt måste vara tillåtet. Men också att makt i sig inte är omoraliskt och fel.

Den liberalt tyglade makten är en förutsättning för det öppna samhället och denna makt måste kunna utövas för att vara reell. Liberalismen är även universell och omfattar alla människor och där med är det det universella mänskliga snarare än det nationella som ska försvaras även om detta mycket väl kan ske inom ramen för rådande liberala politiska strukturer.

Alltså
Under allt för lång tid har vänsterns bild av vad som är rättvist och gott varit den rådande och förutbestämda. Liberalismen har fått nöja sig med att visa upp att de liberala medlen är bättre än de socialistiska i att uppnå målen. Detta innebär en ständig kamp mot grundförståelsen av rättvisa och vad samhället bör vara. Det är nu dags att definiera världen. Kampen om medlen är vad det verkar vunnen och nu är det hög tid för kampen om målen och världsbilden.

Detta har så klart pågått under lång tid men det är en kamp långt ifrån vunnen. Den självklara politiska grunden ska vara liberalismen inte bara som ekonomiskt system utan som moralisk utgångspunkt. Detta är också något som vänstern känner är på väg. Under lång tid har de tagit sin tillflykt till kritik av själva språket och tvingas på så sätt undergräva förnuftet självt. Detta visar att vänsterns socialistiska idéer är nära slutet. Men kritiken mot liberalismen finns även på andra håll. När socialismens teoretiska bygge ramlar ihop under sin egen tyngd flyr anhängarna till den andra sidan. Konservatismen erbjuder för dem som kan överge egalitärism och universalism en plats varifrån liberalismen kan kritiseras.

Under lång tid har liberalismen samarbetat med konservatismen och samlats i den gemensamma högern. Detta anser jag nu bli allt mer överspelat. Liberalismen måste bryta med konservatismen och höja sig över detta beroende och stå för sig själv för att inte behöva kompromissa med sina ideal. Det är genom denna oheliga allians som liberalismen kan framställas som förtryckande och den liberala moralen inte kan framhållas. Detta bäddar så klart för en ideologisk strid inom högerblocket. Men det är en nödvändighet för kunna sätta dagordningen och definiera världen. Liberalism och konservatism kan bara samsas så länge de har en gemensam fiende. Denna fiende är i realiteten besegrad. Skulle detta ske skulle det vara en seger för förnuftet och hela mänskligheten. Under 1900-talet var socialismen den ideella progressiva kraften och liberalismen den reella. Under detta århundrade kan liberalismen åter bli, såväl reellt som ideellt, den progressiva och radikala kraft den en gång var.

Annonser

2 reaktioner på ”Dags att åter bli vänster?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s