Bostäder fördelade efter kulturellt kapital?

Argumentet för marknadshyror är att det leder till en fördelning av människor efterinkomst. Ett argument mot detta är att förhindra marknaden leder till bostadsköer, svarta marknader etc. alltså det vi ser i Stockholms innerstads bostadsmarknad. Man skulle kunna säga att med marknadshyror får vi en fördelning efter inkomst medan den reglerade även gör det möjligt för den med kontakter att konkurrera på den reglerade marknaden. Det skulle kunna hävdas att detta är bättre än att endast de med köpkraften skulle bo i det eftertraktade området. Eftersom jag varken har köpkraften eller kontakterna ser jag bara hur jag utestängs från denna marknad. En vän till mig, som av en händelse bor vid Hornstull med utsikt över vattnet, föreslog (seriöst eller inte) att bostäder ska fördelas efter kulturellt kapital. En intressant idé. Kulturellt kapital har jag betydligt mer av än ekonomiskt. Men jag tänder inte på idén.

Det finns några frågetecken som: vad är egentligen kulturellt kapital? Vem avgör vad som är kulturellt kapital?  Ska marknaden helt vara reglerad utifrån kulturellt kapital eller delas den med den ekonomiska? Finns det kanske andra sorters kapital? Ekonomiskt och kulturellt kapital är ju båda elitistiskt kapital. Kanske borde en del av den attraktiva marknaden tilldelas icke-elitistiskt kapital, alltså sådana som varken har pengar eller är kulturella. Det verkar lättast att helt enkelt endast låta eliten dela dela på kakan.

Om vi ser till den första frågan så menar min vän att det finns ganska klara kriterier för vad som är kulturellt kapital. Jag känner dock inte till dessa även om jag säkert skulle kunna gissa lite. Jag är dock ganska säker på att dessa inte är så pass klara som de skulle behöva vara för att det skulle gå att klassificera människor efter dessa. Även om man löser frågan om vad som avgör om man har kulturellt kapital kvarstår frågan vem som gör bedömningen. Även här kan jag tänka mig ganska mycket problem.

Dock finns det största problemet kvar. Varför ska bostäderna fördelas just efter kulturellt kapital? Är det för att kulturmänniskor måste bo i innerstan för att kunna träffas och diskutera på stadens kaféer? Är det kanske för att kulturella människor passar bäst i stan? De kanske inte kan vara lika kulturella i mindre attraktiva områden. Det känns som svårt att argumentera för just att bostadsmarkanden kanske argumentet är att allt ska styras efter kulturellt kapital.

Kanske argumentet snarare vilar på någon i stil med att allt borde fördelas efter kulturellt kapital snarare än ekonomiskt. Kultur är ju faktiskt det som utmärker civilisation. Först var våldet fördelningsprincip, sen kom den kapitalistiska eran och pengar blev fördelningsprincipen och nu stundar en tredje era, den postmateriella, då kulturen är fördelningsprincipen. Det låter ju riktigt bra. Kulturen sätts som det högsta och det kulturen som människor kommer att arbeta för.

Det finns dock ett problem som krossar denna vackra dröm. Kultur är inte produktivt. Det är en biprodukt av annat arbete. Kultur är det vi ägnar oss åt när vi inte producerar eller vilar. Vilket alltså innebär att det bästa sättet att främja kulturen är att höja produktiviteten. Det bästa sättet att höja produktiviteten är att belöna entreprenörer. Det bästa sättet att belöna någon är genom pengar eftersom det är abstrakt och inte på förhand bestämt vad det ska gå till.

Om man å andra sidan vill främja kultur mer direkt genom att säga att låta saker som bostäder fördelas efter kulturellt kapital skulle jag säga att effekten blir det motsatta. För det första innebär det att någon måste bestämma vad som räknas som kultur vilket i sig är konservativt och hindrar kulturens utveckling och inte minst auktoritärt. Vi kommer inte heller bort från att kultur i sig inte är produktivt vilket innebär att vissa måste producera. Men eftersom det som i detta scenario är de som inte producerar som blir mest belönade så kommer antagligen samhällets produktivitet minska. Effekten blir att mindre resurser kan satsas på kulturen. På så sätt blir vi både materiellt och kulturellt fattigare.

Den postmateriella eran kanske är på väg men det skulle då vara för att det materiella inte längre är ett problem utan det är kultur och kunskap som är eftertraktat och detta motsätter inte en fördelning utifrån ekonomiskt kapital. Kapitalismen är alltså den bästa garanten för kulturell utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s