Statens storlek och tron på människan

Vänster kan beskrivas som hur radikalt man vill samhället ska förändras. Detta förenade liberaler, socialister och anarkister under 1800-talet. Under 1900-talet hade liberalismen fått igenom många av sina idéer och försvarade det som vunnits mot den dominerande radikala kraften socialismen. Således allierade sig liberalerna med de ständigt motsträvande konservativa mot de andra pogressiva krafterna och liberalismen blev en del av högern.

Dock är vänstern fortfarande delade mellan de som vill ha mycket stat och de som vill ha lite stat. Det intressanta är att denna förening egentligen endast handlar om kritik av det rådande samhället och dess orättvisor och inte på vad orsakerna till problemen eller deras lösningar. Anarkister anser att det är staten som är problemet medan kommunister/socialister* anser att den, åtminstone i en övergångsperiod, är lösningen.

Det finns här en intressant likhet mellan anarkister och liberaler i det att båda ser just staten som ett problem. Detta är inte konstigt på något sätt då staten både teoretiskt och empiriskt är förtryckande av individen. Statens funktion är i grunden att organisera våld som riktas mot det som utmanar de styrandes auktoritet.

Skillnaden mellan anarkister och liberaler ligger i mångt och mycket i hur mycket stat som anses nödvändigt. Anarkister menar att det inte behövs något vålds- eller straffutmätande monopol då detta klaras av det fria statslösa samhället. Liberaler tror inte så pass mycket på människans inneboende godhet utan anser att våld och hot om våld samt ett koherent rättsystem (en stat) måste finnas för att ett ”bra” samhälle ska kunna finnas. Hur mycket stat som anses nödvändigt är alltså beroende på hur positiv människosyn man har. Ju positivare människosyn desto mindre stat behövs.

Detta kan man kontrastera mot den stora statens förespråkare inom vänstern och högern. De extremaste är de totalitära med kommunister på vänsterkanten och fascister högerut. Det finns flera skillnader mellan dessa ideologier men det finns en tydlig likhet i hur de anser att staten är nödvändig för att kontrollera och forma människan. Människan ska fullkomnas och kan inte klara sig utan stat. De totalitära ideologierna har en mycket pessimistisk människosyn vilket också synns i hur stor stat som förespråkas. Individen anses värdelös och kollektivet anses vara den enda form människans storhet kan komma fram.

I stället för en vänster-högerska har vi då istället en positiv-negativ syn på människan där anarkismen är den mest positiva, följd av liberalismen. Lite mer pessimistiska och förespråkande en större stat är socialdemokrati och socialkonservism och totalt pessimistiska angående människan är de totalitära ideologierna kommunism och fascism.

Vad är nu din bild av människan?

tron-på-människa-stat

*Termer i dessa sammanhang är ett härke men det borde vara uppenbart vad jag syftar på.

Uppdaterad 2013.07.24 Lade till skalan.

Annonser

24 reaktioner på ”Statens storlek och tron på människan

  1. ”Anarkister menar att det inte behövs något vålds- eller straffutmätande monopol då detta klaras av det fria statslösa samhället. Liberaler tror inte så pass mycket på människans inneboende godhet utan anser att våld och hot om våld samt ett koherent rättsystem (en stat) måste finnas för att ett “bra” samhälle ska kunna finnas.”

    Anarkister tror inte heller på individens godhet; utan ”godhet” och ”ondska” lämnas bäst till teologiska debatter. Anarkister tror på människans rationalitet, och att människorna i regel vill leva i ett samhälle där de inte ständigt hotas av våld. Vad händer då om en majoritet av människorna inte vill känna sig hotade av våld? De går ihop för att skydda sig från våld, och voilà – där har vi en skyddssammanslutning (eller troligare flera samarbetande sådana) baserad helt på frivilliga kontrakt hellre än statligt tvång. Det krävs ingen som helst godhet, bara en allmän önskan att vara skyddad från våldsamma individer.

    Här visar sig staten helt onödig; finns en önskan hos folket att vara skyddade från våld, då skapar de frivilliga sammanslutningar som tar hand om detta. Finns inte denna önskan, då är ju staten hur som helst illegitim och bör avskaffas då folket hellre önskar ett ”allas krig mot alla”. Av en snabb undersökning hos vänner och bekanta kan nog däremot de flesta upptäcka att de allra flesta faktiskt vill vara skyddade ifrån våld; därför är det troliga att beskyddsorganisationer uppstår, och (som jag skrev i den andra kommentaren) antagligen samarbetar med varandra hellre än skapar något slags maffiakrig, då detta både är vad människorna som uppdragsgivare vill, och vad som är ekonomiskt rationellt för beskyddssammanslutningarna.

  2. jag tror helt enkelt inte att det är så enkelt. Att du och andra andra anarkister tror det ser jag som en positiv syn på människan som jag även kallar godhet. Rationalitet skulle lika gärna kunna vara att man bildar ett rövarband och tar saker av andra.

  3. ”Rationalitet skulle lika gärna kunna vara att man bildar ett rövarband och tar saker av andra.”

    Absolut! Så är det ju även i dagens samhälle. Därför krävs det ju, liksom i dagens samhälle, ett starkt försvar från våldsamma individer. Om vi utgår ifrån dagens samhälle verkar det vara så att folk föredrar att det finns en polis som skyddar dem från våld. Som jag skrev anser de flesta att detta är en av statens allra viktigaste uppgifter. Jag ser ingen anledning att denna åsikt skulle förändras ifall staten blev ersatt av frivilliga organisationer.

    Vad jag tror att liberaler och andra statsförespråkare måste komma ifrån är den här synen på staten som något slags mystiskt väsen vars uppgifter enbart staten kan utföra. Staten är helt enkelt människor som fattar beslut, och besluten utgår ifrån majoritetens vilja. Skulle det vara så att folk inget hellre ville än att starta rövarband skulle de helt enkelt göra det. Man skulle helt enkelt rösta fram ett parti som lägger ner staten och ger subventioner till rövare. Detta händer inte. Varför? Antagligen för att människor uppskattar att skyddas från våld, hellre än att på lika villkor fritt få utsätta folk för våld och själva utsättas för detsamma.

    Vilka anledningar finns det att tro att människans önskan att vara skyddade från våld i ett samhälle av frivilliga organisationer skulle vara mindre än samma önskan i ett samhälle styrt av en stat?

  4. Där tror jag och andra liberaler att du har fel. Det är dock en mycket stor fråga som inte är så lätt att svara på. Men den logik du talar om är inte uppenbar.

    För det första krävs om inte samma världsbild och samma moral så åtminstone en tillit till andra. Om det nu är så att vem som helst får bilda en försvarssammanslutning och vissa av dessa sammanslutningar börjar arbeta i t.ex. preventivt syfte och utdöma straff efter egna regler. Om denna försvarssammanslutnings regler inte gillas av andra försvarssammanslutning vem ska då avgöra vem som har rätt?

    Det är lätt att tänka sig att detta snabbt undergräver den tillit som finns inom det som förr var staten.

  5. ”Om denna försvarssammanslutnings regler inte gillas av andra försvarssammanslutning vem ska då avgöra vem som har rätt?”

    Det är troligt att sammanslutningarna, ifall inget samarbete finns från början (vilket däremot är det troliga scenariot), kommer att ha problem gällande hur straff ska utdelas osv. Det är däremot troligt att man ganska fort kommer till insikt om att samarbete är att föredra, och kommer fram till ett slags jämviktstillstånd där man gör upp gemensamma regler mellan sammanslutningarna som sedan respekteras av dem alla. Det är givetvis även tillåtet att starta upp sammanslutningar utanför denna gemenskap, men det är inte troligt att dessa skulle leda till speciellt stora problem för någon; hellre tvärtom, då de trots allt finansieras av de som skall beskyddas av dem. David Friedman skriver mer angående detta här: http://www.daviddfriedman.com/Academic/Law_as_a_private_good/Law_as_a_private_good.html

    ”Det är lätt att tänka sig att detta snabbt undergräver den tillit som finns inom det som förr var staten.”

    Det FINNS ingen större tillit till staten. I en undersökning på aftonbladets hemsida för någon månad sedan uppgav ungefär 80% att de inte litade på Polisen; ändå skulle dessa 80% garanterat mena att Polisen behövs, då vi behöver någon som skyddar oss från brott. Hade de däremot bilden klar för sig om konkurrerande beskyddsorganisationer, hade många som är skeptiska till dagens Polis och våldsmonopol kanske föredragit en sådan lösning. Då är det inte längre lönsamt för poliser att vara dryga och otrevliga; då tappar de helt enkelt stöd, och därmed direkt finansiering, och blir av med jobbet. Idag händer ingenting, då vi inte har några valmöjligheter. Troligtvis skulle tilliten, då man själv tilläts välja, enbart öka. Slutar man lita på en organisation väljer man en annan; litar man inte på någon är man fri att i sitt grannskap eller i sin stad själva organisera en försvarsorganisation – som kan deltaga i en större försvarsfederation – om man föredrar det. Jag ser helt enkelt inga anledningar till att tilliten skulle sjunka; mer än att man ger staten någon slagt mystifierad roll som något mer än den egentligen är (vilket man skulle märka att den aldrig heller var, om den ersattes av kompetenta frivilliga organisationer).

  6. Att staten har en låg tillit är ett problem men inte på långa vägar ett så stort problem som om det inte finns tillit mellan skyddssammanslutningar.

    Att det finns teoretiska bevekelsegrunder för att kunna tänka sig att det kan fungera med skyddssammanslutningar utan att ett rövarsamhälle utvecklas är lite väl osäkert för min del. En stat som organiseras efter liberala principer som visserligen kan ha vissa fel men som skyddar mot en sådan utveckling är betydligt bättre och säkrare i så fall. Speciellt i en värld som vår där rent maktutövande fortfarande är primärt. När alla människor lever i liberala stater kan kanske avvecklandet av staten bli relevant.

  7. ”Att det finns teoretiska bevekelsegrunder för att kunna tänka sig att det kan fungera med skyddssammanslutningar utan att ett rövarsamhälle utvecklas är lite väl osäkert för min del.”

    Se t.ex. David D. Friedman, han har skrivit en hel del i detta ämne. Jag kan rekommendera denna artikel, ”Law as a Private Good”: http://www.daviddfriedman.com/Academic/Law_as_a_private_good/Law_as_a_private_good.html
    även ”Anarchy and Efficient Law”:
    http://www.daviddfriedman.com/Academic/Anarchy_and_Eff_Law/Anarchy_and_Eff_Law.html
    samt ”Rational Criminals and Profit-Maximizing Police”:
    http://www.daviddfriedman.com/Academic/Becker_Chapter/Becker_Chapter.html

    Han beskriver här oftast på rent ekonomiska grunder varför det är rationellt för skyddssammanslutningar att samarbeta hellre än att kriga eller bli ”rövare”; därtill kommer ju även alla sociala funktioner och mänskliga värderingar som spelar in. I stort är det faktiskt ganska otroligt att beskyddsorganisationer som växer fram genom en gradualistisk process som alternativ till statlig polis skulle utvecklas till rövarband; men en åsikt som många ändå har, utan några rationella argument i grunden. I Francis D. Tandys bok ”Voluntary Socialism” avslutar han kapitlet ”Defence of Person and Property” med just:
    ”After all this whole question of defence is relatively unimportant. I would not have taken up so much space discussing it, did not the opponents of Anarchism lay so much stress upon it.” 😉

    Det är för övrigt en till bra text som förklarar hur ett icke-statligt beskydd skulle fungera; finns att läsa här:
    http://praxeology.net/FDT-VS-5.htm

  8. Med tanke på hur världen tett sig de senaste millenierna så anser jag inte att det är en oviktig fråga om människor lever rövare. Det handlar som sagt om en grundföreställning om mänskligt beteende.

    Jag tror att den era där anarkism är möjligt är en era då skyddssammanslutningar är överflödiga.

    Tack för länkarna, jag ska läsa dem med intresse

  9. ”Med tanke på hur världen tett sig de senaste millenierna så anser jag inte att det är en oviktig fråga om människor lever rövare.”

    Absolut; det är ju inte tal om att människor INTE kommer att leva rövare. Det KOMMER vissa att göra; därför krävs skyddssammanslutningar. Vad folk däremot ofta har svårt att skilja på är vilken del av beskyddsverksamheten som beror på att vi har en beskyddsverksamhet, och vilken del av den som beror på att beskyddsverksamheten är monopoliserad och kallas för ”stat”.

    Som jag ser det är själva beskyddsverksamheten beroende av att människor vill ha en beskyddsverksamhet. Med eller utan stat. Utan en stat kan de helt enkelt välja att inte finansiera eller organisera sådana; med en stat kan man helt enkelt välja ett styre som förespråkar att beskyddsverksamheten ska läggas ner. Beskyddsverksamheten är alltså i alla lägen – utom i totalitära diktaturer – ett resultat av att människor VILL ha en sådan. Frånvaron av rövarband är på samma sätt för att människor INTE vill ha sådana; man föredrar istället att vi beskyddas från våld – hellre än att vi lever i Hobbes’ ”allas krig mot alla”. Inget är hittills beroende av staten; staten är tvärtom beroende av folkets vilja. Det enda staten faktiskt gör är att monopolisera beskyddsverksamheten genom sitt våldsmonopol, och därmed göra tjänsten dyrare och sämre (vilket är en generell konsekvens av monopol).

    Vad monopolet sedan dessutom resulterar i är att staten har rätt att utöva vilket våld denna än vill mot alla andra; och alla andra som brukar någon typ av våld – om än genom en ömsesidig överenskommelse – måste godkännas av staten. Det rör sig alltså inte för staten – ens i teorin – om rent självförsvar; utan alla stater reserverar sig rätten till aggressionsvåld om den skulle anse att sådant behövs. Detta skulle aldrig tillåtas hos konkurrerande organisationer, som istället skulle ”tvingas” att agera som rena självförsvarsorganisationer (ifall den generella åsikten hos folket är att självförsvar är det önskvärda; vilket allt pekar på). Jag mailade med David D. Friedman för ett par veckor sedan, och han uttryckte skillnaden mellan frivilliga skyddssammanslutningar på ett bra sätt:
    ”The underlying idea is that a society contains a network of mutually recognized commitment strategies, used by individuals to defend their rights. A government is an organization with regard to which those strategies are dropped.
    […]
    A private rights enforcement agency may use violent force, but only in the ways in which a private individual, in principle, can. A government acts as if it has additional rights, and that action is de facto accepted by almost everyone.”

    ”Jag tror att den era där anarkism är möjligt är en era då skyddssammanslutningar är överflödiga.”

    Det tror inte jag. Jag tror att skyddssammanslutningar alltid kommer att behövas; och att vi faktiskt skulle ha bättre och effektivare sådana om konkurrens mellan olika alternativ tilläts. Som Tucker skriver är anarkismen inte något framtida ”fredsrike”; utan ett system där allt från polis till militär och fängelsen i allra högsta grad kan – och bör – existera, och där dessa dessutom effektiviseras i jämförelse med dagens monopol. Visst krävs en del stora förändringar i samhället för att anarkismen skulle vara möjlig; men att alla måste vara ”goda” är definitivt inte en av dessa förändringar. Det räcker med att en majoritet föredrar fred framför krig och röveri; vilket dagens demokratier är ett bevis på att människor faktiskt överlag önskar.

  10. Jag uttryckte mig lite slarvigt. Det jag menar är att jag tror att systemet med skyddssammanslutningar kan fungera i en tid då det inte finns mycket våld men där våld kan förekomma sporadiskt – enskilda personer eller små grupper. I ett sådant scenario tror jag att det kan fungera. Men jag tror det då är nödvändigt med en relativt homogen kultur där de anarkiska principerna är ett ideal hos alla så alla (utom de de fåtaliga undantagen då) vill upprätthålla denna övergripande kultur där staten inte finns.

    En annan fråga är angående skyddssammanslutningarna. Har dessa våldsmonopol?
    Vad avgör om man får bilda en skyddssammanslutning och vilka får vara med i den? Får vem som helst bilda en skyddssammanslutning? Vilka regler måste en skyddssammanslutning följa? Vem bedömmner det? Vem upprätthåller det?

    I naturtillståndet hos Locke och Hobbes är det upp till var och än att sörja för sin säkerhet och har därmed rätt att utdöma och verkställa straff som man själv anser lämpligt. Om inte skyddssammanslutningen har/tar sig rätten att bedöma vad detta innebär så kan vem som helst utifrån vilket moralsystem, bedömningssystem utdöma och verkställa en bestraffning och det är de som är starkast som kan få igenom sin vilja – den starkes rätt blir rådande.

    För att undvika detta bör skyddssammanslutningarna ha monopol på detta och ha ett gemensamt regelverk och då börjar man få överlappande minimala stater med t.ex. mänskliga rättigheter som grund. Vilket iof. inte är fel. Men det är löjligt likt libertarianism med den skillnaden att staten/sammanslutningen inte är bunden till ett territorium. Detta tycker jag dock skulle vara en fin utveckling.

    Det krävs att det finns en gemensam moral eller regelsystem för hur bedömning, utdömning, verkställande ska ske. I en minimal stat (med eller utan territorium) skulle man kunna ha det gemensamma regelverket och möjligen skulle man kunna ha olika polisorganisationer som inte var statliga. Och i en minimal stat har man då kanske en överpolis (som kanske ingår i armén – det yttre försvaret) som övervakar och kontrollerar de konkurerande polisgrupperna utifrån de gemensamma reglerna.

    Man kan fråga sig när man konkurrerande polisgrupper vilka ska dessa grupper, skyddssammanslutningar eller underpoliser, skydda? Är det vissa områden de är knutna till eller bara de personer som gått med i en viss sammanslutningen/polisgrupp? Hur finansiseras dessa grupper? Ska man då inte få hjälp om man inte tillhör den grupp som råkar vara nära?

    Jag tror den stora knäckfrågan här är frågan om moralen. Jag tror en minimal moralisk samordning krävs och även samordning utdömande och verkställande av straff. Och därmed behövs en minimal stat. Jag tror också att det är bra att staten har ett klart avgränsat mandat som även är begränsat i rummet (vilket kärver antingen en federation eller yttre försvar) eller omfattar alla.

    Jag tror att det alltid är ett problem med flera konkurrerande maktcentra särskilt om de inte har gemensamma regler. Det system du skisserar är beroende av att de olika skyddssammanslutningarna kommer fram till tillräckligt lika värderingar (som möjliggör samexistensen) som också förblir så. Det stora problemet är att förhindra utvecklingen av nya värderingar som inte går ihop med de andra sammanslutningarnas. Med en minimal stat garanteras denna gemensamma grund.

  11. ”En annan fråga är angående skyddssammanslutningarna. Har dessa våldsmonopol?”

    Nej, de har samma rätt till våld som alla individer i samhället. De är alltså bara organisationer som sysslar med självförsvar. Ser vi på samhället finns, i stora drag, rätten genom styrka och rätten genom kontrakt; rätten genom styrka råder till den ersätts av ett kontrakt. Idéen med försvarsorganisationerna är att de ska vara sådana kontrakt, där man säger ”jag använder inte våld emot dig, du använder inte våld emot mig; använder du våld emot mig kommer jag däremot bestraffa dig för det”. Människor som inte vill innefattas av ett sådant kontrakt är givetvis fria att använda våld emot varandra bäst de vill; men använder de våld emot någon som ingår i en självförsvarsorganisation står de ensamma mot denna organisation, som ju har en betydligt större styrka än en enskild individ eller mindre gruppering. För medlemmarna i sammanslutningarna råder alltså rätten genom kontrakt; för utomstående gäller rätten genom styrka. Den enda egentliga makten som KAN finnas är ju däremot rätten genom styrka, vilket innebär att även sammanslutningarna är beroende av att vara starkare än de kriminella elementen för att ha något reellt inflytande på samhället.

    Detta innebär alltså inget våldsmonopol; sammanslutningarna reglerar på inget sätt allt våldsanvändande inom ett område, utan människor får i teorin använda våld bäst de vill, och behöver bara avstå om det är i deras intresse att göra så (vilket i praktiken förmodligen oftast är fallet, då en majoritet av folket lär föredra att vara beskyddade, och då människor som använder våld emot dem blir bestraffade för det). Vill du och en ”fiende” däremot lösa en konflikt genom ett slagsmål eller till och med en pistolduell finns det däremot inga hinder för er – förutsatt att ni ömsesidigt kommit fram till att lösa konflikten på detta sätt – då rätten till att använda våld utgår från er själva, liksom rätten till att utsättas för våld om man så önskar. Individen har alltså ett ”våldsmonopol” över sig själv.

    ”Får vem som helst bilda en skyddssammanslutning?”

    Jepp.

    ”Vilka regler måste en skyddssammanslutning följa?”

    De som de själva sätter upp.

    ”Vem upprätthåller det?”

    1) Medlemmarna; följer de inte sina regler lär de lämna sammanslutningen för en annan (eller organisera en helt ny).
    2) Andra sammanslutningar; sammanslutningar lär granska varandra och försöka hitta fall där en sammanslutning betett sig regelvidrigt (mot sina egna regler), då det ligger i deras intresse att deras konkurrenter tappar stöd samtidigt som det ligger i deras eget intresse att få mer stöd själva. Konkurrens och aktiv granskning är effektiva sätt att motverka korruption.

    Här blir det antagligen även så att sammanslutningarna samarbetar med varandra inom vissa aspekter, då det är både ekonomiskt och praktiskt gynnsamt. För att en sammanslutning ska få vara med i en sådan ”federation” kan ju federationen då ställa kravet att sammanslutningarna måste ha inskrivet i sina regler att de inte kommer att använda våld emot andra sammanslutningar i eller utanför federationen om dessa inte först anfaller den egna organisationen, et.c; vilket gör att man har ännu en säkerhet emot att sammanslutningarna utvecklas till ”rövarband” (och OM någon skulle göra det skulle den stå ensam mot många av de andra sammanslutningarna tillsammans, samt tappa stöd hos befolkningen vars pengar den är beroende av för att existera).

    ”vilka ska dessa grupper […] skydda? Är det vissa områden de är knutna till eller bara de personer som gått med i en viss sammanslutningen/polisgrupp? Hur finansiseras dessa grupper? Ska man då inte få hjälp om man inte tillhör den grupp som råkar vara nära?”

    De skall skydda sina medlemmar.
    De är inte knutna till områden; visst KAN en grupp välja att bara verka inom ett specifikt område, men vem som helst är givetvis fri att skapa egna alternativ.
    Grupperna finansieras av medlemmarna, som en slags försäkring. Inom anarkismen brukar man kalla det ömsesidig hjälp, eller mer vanligt med den engelska termen ”mutual aid”.
    Om man inte finansierar någon organisation är man inte heller skyddad av någon; men troligtvis får man ändå hjälp av någon organisation ifall man drabbas av något, då de ju är ute efter nya klienter, samt folk som kanske tillhör andra sammanslutningar men som kanske kan tänkas byta om en annan visar sig bättre. Francis D. Tandy beskriver det i kapitlet av ”Voluntary Socialism” jag länkade till i förra kommentaren på detta sätt:
    ”If a man refuses to patronize such an association he need not expect any special service from it. If a stranger was being robbed, however, such associations would usually find it to their advantage to render him assistance in cases of emergency, and take chances of collecting afterwards. If the stranger refused to pay he would be extremely foolish, as he need then never expect any such help in future. […] But these are only very exceptional cases hardly worthy of consideration.”

    ”Jag tror en minimal moralisk samordning krävs och även samordning utdömande och verkställande av straff.”

    Jag tror tvärtom att ingen moral utom individens egna sådana krävs i samhället (detta innebär naturligtvis inte att människor ska sluta sprida moraliska läror, t.ex. religiositet, nykterhet eller humanism; men helt enkelt att de inte ska påverka lagstiftningen för människor med annan moral). Polisens uppgift är att skydda individen från brott – vilket är intrång från andra individer på sin egen person eller egendom; varken mer eller mindre än så. Med frivilliga skyddsorganisationer blir det omöjligt för någon att tvinga sin moral på någon annan – alla skapar sina egna lagar de lever efter, inom ramen att de inte får anfalla någon annan om de inte vill bli bestraffade för detta. All form av paternalistisk lagstiftning som kännetecknar ALLA staters lagar (oavsett om detta var eller inte var tanken från början) blir omöjlig; lika omöjligt verkar det att ha en generell statlig lagstiftning utan att denna övergår i paternalism. Förutom att skada andra bör individer vara fria att göra vad de vill, vilket Lysander Spooner argumenterar väldigt väl för i ”Vices are not crimes”, som finns att läsa här: http://www.lysanderspooner.org/VicesAreNotCrimes.htm

    För verkställande av straff är det absolut fördelaktigt med en samordning; därför är det troligt att man kommer överens om en sådan utan något som helst tvång. Det minimerar konflikter mellan olika skyddsorganisationer, och därmed även kostnader och arbetsbelastning; vilket maximerar nyttan för aktörerna. Då det är fördelaktigt såväl för samhället som för de enskilda aktörerna är tvång alltså både kontraproduktivt och helt onödigt. Friedman skriver angående detta:

    ”Firms almost always abide by arbitration because it is almost always in their interest to do so. Describing this as a single legal code is, however, somewhat misleading, since there may be as many legal codes as there are pairs of agencies.

    The distinction between a market equilibrium and a constraint is not merely a verbal one. Consider the analogous case of an ordinary competitive market. Economic theory tells us that firms selling identical goods will all charge the same price. That does not mean that firms are not free to change their price if they wish, nor that a change by one firm will somehow force every other firm to make an identical change. On the contrary, the analysis of what the price will be depends on the assumption that each firm is free to set whatever price it wishes, and deduces both the existence and level of the common price from that assumption. Similarly, protection firms under anarcho-capitalism [Friedman är själv anarkokapitalist; men detta är gällande inom alla former av marknadsanarkism/mutualism/anarkistisk socialism/individualanarkism/et.c.] will agree on arbitrators to settle disputes between them, but that is a consequence of their profit maximizing behavior not a constraint upon it. The fact that they are free to refuse to agree to arbitration is one of the elements that determines what the actual terms of arbitration will be.”

    Det handlar alltså inte om att man inte vill ha en samordning, utan istället om att dagens samordning är dålig och det behövs en bättre; byggd på frivilligt deltagande och lika villkor, hellre än tvång och monopol.

    ”Det system du skisserar är beroende av att de olika skyddssammanslutningarna kommer fram till tillräckligt lika värderingar (som möjliggör samexistensen) som också förblir så.”

    Det är snarare beroende av att skyddssammanslutningarna är just skyddssammanslutningar; inte moralmonopolister. Det enda de ska syssla med är att se till att dess medlemmar är skyddade från våld ifrån andra individer och grupper. Vilka värderingar man sedan har är irrelevant, då individen här är suverän, snarare än att man har ersatt denna suveränitet med ett våldsmonopol. Vill en individ gå med i en organisation där man t.ex. har en regel om att alla medlemmar måste vara nykterister är ju det enda som händer ifall denne inte lyder detta att ha exkluderas ur organisationen och får gå med i en ny; således blir det som sagt slut på paternalistisk lagstiftning – då det är frivilligt om man ska lyda den eller inte. Enbart skada som påverkar en annan individ kan straffas, just då den utgår över någon som inte gett sitt medgivande till det. Värderingar är alltså upp till individen; skyddssammanslutningarnas uppgift är beskydd.

    ”Det stora problemet är att förhindra utvecklingen av nya värderingar som inte går ihop med de andra sammanslutningarnas.”

    Det problemet kan jag tyvärr inte se alls. Kan du utveckla?

  12. Min kritik är helt enkelt att människor styrs av sina idéer, föreställningar och uppfattningar om världen hur världen är och bör vara. Dessa måste enligt mig vara likartade för att anarkismen ska fungera. Problemet är att det lätt utvecklas åt olika håll och då uppstår konflikter. Här verkar vi ha olika uppfattningar om människans natur.

    Eftersom en fri marknad kommer ge olika människor olika mycket makt, särskilt över generationer, så kommer också olika människor se sig själv och andra på olika sätt. Det är lätt att tänka sig att de med makt går samman och förtrycker dem med mindre makt. På samma sätt kan man föreställa sig hur de som mindre makt uppfattar sin position som orättvis oavsett om de mäktigare gått samman eller inte.

    Även om processen utgått och fortskridit på ett fullt godtagbart sätt så kan ett senare resultat, särskilt om utgångspunkten då är oklar, uppfattas som orättvis speciellt om flera olika moralläror är gällande.

    Om det bildas en skyddssammanslutning som anser att den har rätt att ta resurser från dem med mer personlig makt dessa att lämna ifrån sig resurser. För att motverka detta kan det tänkas att de mäktigare går samman just för att förhindra detta. Det enda som behövs är att en sådan utveckling fruktas för att en sådan negativ spiral ska utvecklas.

  13. ”Min kritik är helt enkelt att människor styrs av sina idéer, föreställningar och uppfattningar om världen hur världen är och bör vara.”

    Det är också anarkisternas kritik. Anarkisterna riktar däremot sin kritik mot staten; inte mot statslösheten. Människor styrs av sina idéer, intressen och uppfattningar; det är därför inte rimligt att ha en stat som avgör hur världen (eller åtminstone den del av den där de bor) hur samhället ska utvecklas, denna makt bör istället ligga hos varje individ.

    ”Dessa måste enligt mig vara likartade för att anarkismen ska fungera.”

    Varför? Snarare är det väl så att dessa måste vara likartade ifall en stat ska fungera; eller snarare fungera på ett sätt som individerna faktiskt vill, snarare än ett sätt där dessa förtrycks? I anarkismen finns det som sagt inga nackdelar med att några vill ha ett kommunistiskt samhälle, andra ett mutualistiskt, en tredje ett kapitalistiskt, en fjärde ett fundamentalistiskt kristet samhälle et.c. Alla sätt att organisera sig är (givetvis) tillåtna, och man behöver bara söka sig till andra intresserade för att förverkliga sina tankar och utopier. Så länge man inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak uppstår det inga problem, och varför skulle man med våld försöka göra detta, när man fritt kan skapa sitt samhälle UTAN våld? Då våld baserat på meningsskiljaktigheter uppstår i stater är det ofta just pga att staten förhindrar en grupp att organisera sig så som de vill. Revolutioner eller revolutionsförsök utbröt t.ex. här och där under auktoritära styren där folket inte tilläts organisera sig som de ville och rösta fram sina egna representanter. I de länder där allmän rösträtt accepterades av de styrande undvek man i hög grad revolutioner. Den svenska högerns huvudargument för att ge vika för vänsterns rösträttskrav kan sammanfattas i ”hellre demokrati än revolution”. När människor kan förverkliga sig utan våld verkar våld ofta inte vara vägen man väljer.

    ”Eftersom en fri marknad kommer ge olika människor olika mycket makt”

    Fast det beror i allra högsta grad på. En fri marknad i sig är inte mer än en fri spelplan; vad denna leder eller inte leder till är upp till aktörerna. Vi kan anknyta till de konstruktivistiska tänkarna i internationella relationer och internationell politik; Wendt skrev t.ex. ”anarchy is what states make of it” (menandes den mellanstatliga anarki som råder i internationella relationer). På en fri marknad går det att översätta till att anarki är vad individerna på marknaden gör av den.
    För det första tar ju en genuint fri marknad bort de allra flesta sätt att göra sig rik på andras bekostnad. Med avskaffandet av de kapitalistiska monopolen som jordmonopol, valuta- och beskattningsmonopol samt patent (som alla inte är kompatibla med en fri marknad) sjunker profitkvoterna ner till nästan ickeexisterande nivåer – lönen består alltså av det nedlagda arbetet. Citerar från ett svar från min egen blogg:
    ”I princip kommer arbete att ge betalt, och ”the distinction between wage-payers and wage-receivers will be wiped out, and every man will be a laborer exchanging with fellow-laborers”, som Tucker skrev.

    De som arbetar mer än andra, och mer mer välbetalda jobb än andra, kommer därför att få lite mer betalt; men detta kommer inte ge dem ett sådant ekonomiskt försprång jämfört med resten av befolkningen att de kan organisera ett maktövertagande genom en självförsvarsorganisation; om de ens skulle önska det, då även dessa löner skulle utjämnas genom principen om utbud och efterfrågan. Den VERKLIGT fria marknaden är den bästa utjämnaren av välstånd som finns; eller för att återigen löst citera Tucker är den mest perfekta socialismen enbart möjlig genom den mest perfekta individualismen ;)”

    Väljer man dessutom att organisera sig i kooperativa mutualistiska banker, arbetarkooperativ och små egenföretagare finns stor anledning att tro att de ekonomiska lagarna kombinerade med de mest rationella sätten för individer att organisera sin produktion inte alls kommer att leda till speciellt stora skillnader i rikedom – även om skillnader absolut kommer att finnas. De allra största skillnaderna som finns idag beror på statsregulationer av marknaden; inte på den lilla del fri marknad som finns i samhället.

  14. ”“Dessa måste enligt mig vara likartade för att anarkismen ska fungera.”

    Varför? Snarare är det väl så att dessa måste vara likartade ifall en stat ska fungera; eller snarare fungera på ett sätt som individerna faktiskt vill, snarare än ett sätt där dessa förtrycks? ”

    En viktig gemensam idé är t.ex. att inte betvinga andra med våld och att alla människor har ett lika värde. Man kan lätt tänka sig en grupp som anser sig stå över andra grupper.

    Jag förstår inte hur det inte kan vara så att i en fri marknad skulle olika människor få olika mycket makt. En person som är driven och arbetar mycket och kanske lyckas organisera människor på ett sätt så de arbetar åt henne (en entreprenör med andra ord) kan mycket väl i en fri marknad få en betydligt bättre position än andra utan att begagna våld. Om denna persons barn eller andra som denne testamenterar resurser kommer ha en annan utgångspunkt än andra människor och på så sätt kan vissa få det bättre utan att skapa makten själva. Den fria marknaden kommer i och med sin natur att ge olika personer olika resurser trots samma utgångsläge. Även om alla endast lever efter fria byten med varandra så kommer det alltid finnas de som lyckas bättre pga. mer, arbete, tur eller skicklighet.

    Med olika situation kommer också en annan syn på världen och det är som sagt i synen på världen som jag ser det största problemet.

    ”De som arbetar mer än andra, och mer mer välbetalda jobb än andra, kommer därför att få lite mer betalt; men detta kommer inte ge dem ett sådant ekonomiskt försprång jämfört med resten av befolkningen att de kan organisera ett maktövertagande genom en självförsvarsorganisation; om de ens skulle önska det, då även dessa löner skulle utjämnas genom principen om utbud och efterfrågan”

    Jag skulle säga att det är möjligt att det skulle fungera men det är inte på något sätt säkert. Det finns många möjliga andra scenarier för hur samhället kan utvecklas i en fri marknad.

    Bara för att man kan beskriva en sådan process där det fungerar så innebär inte det att det är den utveckling som kommer att ske. Jag tror därför att det är bra med en stat som upprätthåller en grundläggande moral samt ser till att människor som av någon anledning faller utanför samhället eller på annat sätt behöver stöd har den garanten.

  15. ”En viktig gemensam idé är t.ex. att inte betvinga andra med våld och att alla människor har ett lika värde.”

    Visst; och det är en idé som i gradualismen växer fram som en allmän attityd hos människor. Den finns i stor utsträckning redan idag – gemene man tycker inte att våld är något positivt om han kan lösa ett problem på ett annat sätt. Visst tycker en minoritet fortfarande att våld är acceptabelt för att nå sina mål, men denna minoritet bekämpas av polisen efter folkmajoritetens intresse (i ett statssystem liksom i ett anarkistiskt samhälle där detta intresse och institutionerna som krävs för detta finns). Detta är däremot i stort sett det enda man behöver vara överens om – att man inte ska bruka våld emot varandra och att de som ändå gör det blir straffade för det. Så länge en majoritet tycker det blir det antagligen så; med eller utan stat – institutionerna för att åstadkomma detta är inte beroende av stater, utan av intresse och effektiv organisation.

    Däremot har staten ytterligare problem; majoriteten är fri att göra i stort sett vad som helst på minoritetens bekostnad. Vill majoriteten att muslimer inte skall få bära slöja i skolan? Då blir det så; oavsett vad muslimerna själva vill. Vill majoriteten att man inte ska få organisera sig i kommunistiska partier eller organisationer? Då blir det så; oavsett vad kommunisterna vill. En stat som styrs av en majoritet förgör individens suveränitet, och tvingar individen att bli en del av ett kollektiv vars utseende majoriteten avgör. Därför utfördes terrorattentat av ETA, därför utfördes terrorattentat av IRA, därför utfördes terrorattentat av PKK, et.c. Ifall vi inte hade en stat som avgjorde vad dessa människor fick och inte fick göra, fick och inte fick tycka, fick och inte fick bestämma om i sina egna liv; då skulle vi med all sannorlikhet besparats detta våld. För t.ex. ETA hade knappast kampen för en baskisk stat varit speciellt viktig, om människor som identifierade sig som baskier helt enkelt kunde organisera sig i frivilliga sammanslutningar som identifierade sig som baskiska. Och att deras baskiska sammanslutningar inte anfölls, med löftet att de baskiska sammanslutningarna inte anföll andra, skulle troligen vara en bra överenskommelse; speciellt med tanke på att finansieringen nu kommer direkt från ”medborgarna”, så att externalisering av kostnader för militära konflikter inte är möjlig på det sätt en stat kan göra detta genom skattesedeln.

    ”En person som är driven och arbetar mycket och kanske lyckas organisera människor på ett sätt så de arbetar åt henne (en entreprenör med andra ord) kan mycket väl i en fri marknad få en betydligt bättre position än andra utan att begagna våld”

    Absolut är det så! Man kan få mer resurser än någon annan genom att arbeta hårdare, genom att göra bra affärer, genom att ha ett arbete med högre efterfrågan än ett annat, genom att introducera en ny vara/tjänst/idé på marknaden, et.c. Min poäng är däremot att dessa på en FRI marknad inte skulle göra så stor skillnad. Speciellt viktigt är här att entreprenörer inte har någon artificiell superlön baserad på statsmonopol, utan har marknadsriktiga löner (man har alltså inga patent som ger en monopol på en specifik vara eller tjänst, utan fri konkurrens tillåts), att inkomster genom jorduthyrning och ”absentee landlordism” blir en omöjlighet (i.o.m. jordmonopolets avskaffande och jordägande baserat på besittning och bruk blir standard) och att det på allvar uppstår alternativ till kapitalistisk produktion på marknaden då valuta- och beskattningsmonopolen försvinner och det blir möjligt att organisera sig i kooperativa mutualistiska banker med icke-räntebärande och icke-beskattningsbar valuta för billiga lån.

    Visst kommer det alltså finnas skillnader i inkomst och förmögenhet; men denna skillnad kommer att drastiskt jämnas ut på en fri marknad, jämfört med hur det ser ut på en reglerad marknad som aktivt ser till att vissa sysselsättningar ger större belöning än andra på artificiellt sätt.

    ”Med olika situation kommer också en annan syn på världen och det är som sagt i synen på världen som jag ser det största problemet.”

    Jag förstår däremot, fortfarande, inte riktigt varför du ser det här som ett problem med anarkismen – där synen på världen kommer att spela en betydligt mindre roll, då alla är fria att utveckla just sitt liv precis efter den syn på världen hon själv har, så länge hon inte skadar någon annan – då det ju är ett betydligt större problem för en stat. Med det här argumentet måste man ju säga att man som statsförespråkare skjuter sig lite i foten; problemet är ju betydligt mindre när människor faktiskt får leva som de vill, än när människor av staten tvingas leva på ett sätt de INTE vill. Även om statens påtvingade levnadssätt inte alltid leder till våldsamma konflikter – vilket det däremot ofta gör – tvingar den individen att leva sitt liv på ett sätt som om denne fick välja inte skulle leva på det sättet. Här måste vi ju, om vi ser individen som någon som har ett värde mer än som en komponent i maskineriet staten och en beståndsdel i kollektivet folket, se ett problem som måste lösas. Och lösningen är naturligtvis att försöka hitta ett alternativ som ger individen så stor makt som möjligt att själv bestämma över sitt liv och sina angelägenheter; detta system kan knappast innefatta en stat, då det är själva definitionen av en ofrivillig sammanslutning.

    Om vi alltså vänder på resonemanget; du anser att människors olika viljor om hur samhället bör se ut är problematiskt för en anarkistisk ordning. På vilket sätt löser man det bättre genom en statlig ordning? Genom att helt enkelt inte låta människor uttrycka sig och skapa det liv de vill? Är detta då en bra lösning, och skapar inte detta just de konflikter vi ser runt om i världen, där människor måste ta till våld då de inte kan få fram sin vilja på annat sätt?

    ”Jag tror därför att det är bra med en stat som upprätthåller en grundläggande moral samt ser till att människor som av någon anledning faller utanför samhället eller på annat sätt behöver stöd har den garanten.”

    Absolut; så länge staten har monopol på att bidra med sociala skyddsnät, sjukvård, polis, et.c. krävs den ju för att ta hand om detta (framför allt för att ingen annan får göra det ;)). Vad jag förespråkar är helt enkelt att succesivt dra tillbaka de statliga alternativen till förmån för frivilliga sådana. Däremot ska man naturligtvis inte, som nyliberaler och andra högerförespråkare som i regel bara vill att de rika ska bli rikare ofta förespråkar, helt enkelt ta bort det statliga alternativet och hoppas på det bästa – utan istället bör man ersätta ett statligt alternativ med ett väl fungerande frivilligt sådant. Det nya samhället måste alltså uppstå i det gamla samhällets skal, som Industrial Workers of the World’s motto lydde (lyder?); så på så vis håller jag absolut med dig om att staten behövs – men att den måste tillåta frivilliga alternativ, och att det är fullt möjligt att den i framtiden helt ersätts av sådana. Vad jag menar är alltså, åter igen, inte att statens uppgifter inte BEHÖVS; utan helt enkelt att någon annan bör ta hand om dem, på frivillig basis. Den som inte vill vara med i någonting behöver inte vara det, och den som vill starta något nytt får hemskt gärna göra det.

    Jag själv skulle t.ex. mer än gärna betala in pengar till en polis och ett sjukvårdssystem som gör att jag har någon att vända mig till ifall jag skulle bli anfallen eller bestulen, eller ifall jag skulle bli sjuk eller skadad. Jag skulle heller inte ha något emot att betala in en del av min lön till sämre ställda; dvs till olika former av lokal och internationell välgörenhet och bistånd. Jag skulle däremot dra tillbaka mina pengar ur saker jag idag tvingas finansiera men gör så helt och fullt emot min vilja; t.ex. partistöd till Sverigedemokraterna eller Moderaterna, subventionering av europeiskt jordbruk, framställnings- och transportkostnadssubventionering av europeiska varor för att konkurrera ut producenter i tredje världen, statsstöd till t.ex. opera eller teater som inte klarar sig på egna ben, et.c. Över huvud taget skulle antagligen ersättandet av staten med frivilliga organisationer inte innebära någon större skillnad i de tjänster vi faktiskt är nöjda med och vill ha kvar (förutom en individualisering och en enorm effektivisering av dessa); medan de delar vi INTE vill ha kvar av staten helt enkelt försvinner. Låt producenterna betala kostnaderna om de vill konkurrera med tredje världen; låt europeiska bönder anpassa sig efter konkurrensen eller se sig utkonkurrerade; låt de som vill ha kultur själva betala för denna – om nu inte någon känner att de fullt frivilligt vill betala andras produktionskostnader, vill ge pengar till redan rika producenter för att hålla kvar fattiga i misär eller teaterbiljetter; vilket jag tvivlar på.

  16. ”Däremot har staten ytterligare problem; majoriteten är fri att göra i stort sett vad som helst på minoritetens bekostnad. Vill majoriteten att muslimer inte skall få bära slöja i skolan? Då blir det så; oavsett vad muslimerna själva vill.”

    Ett klassiskt demokratiproblem som jag anser liberalismen löser rätt bra och där staten har en roll. Människor kan betvingas inte bara av staten utan även folkopinionen. Staten ska begränsas och så få positiva rättigheter som möjligt ska vara lagstiftade och fungerar samtidigt som en garant för individens rätt att vara annorlunda.

    Om separatister så finns ju problemet, som illustreras av Nordirland där katoliker vill vara en del av Irland och protestanter vill vara en del av UK, om olika delar av befolkningen i ett område vill olika saker.

    ”Visst kommer det alltså finnas skillnader i inkomst och förmögenhet; men denna skillnad kommer att drastiskt jämnas ut på en fri marknad, jämfört med hur det ser ut på en reglerad marknad som aktivt ser till att vissa sysselsättningar ger större belöning än andra på artificiellt sätt.”

    Kanske det. Jag kan inte avgöra något sådant men jag tror som sagt att det skulle vara mycket svårt att hindra framväxt av organisationer som utnyttjar systemet och som förändrar förutsättningarna vilket tillslut leder till en malign anarki istället för den benigna som du skisserar.

    ”“Med olika situation kommer också en annan syn på världen och det är som sagt i synen på världen som jag ser det största problemet.”

    Jag förstår däremot, fortfarande, inte riktigt varför du ser det här som ett problem med anarkismen – där synen på världen kommer att spela en betydligt mindre roll, då alla är fria att utveckla just sitt liv precis efter den syn på världen hon själv har, så länge hon inte skadar någon annan – då det ju är ett betydligt större problem för en stat.”

    Det är för att man kan t.ex. ha en syn på världen som säger att det rätt att betvinga andra att göra som jag vill. Ett typexempel är en karismatisk person som samlar folk omkring sig och dessa dessa tvingar in folk i denna sammanslutning. Det skulle kunna tänkas att en sådan organisation växer sig så pass stark att regerätta krig bryter ut. Människor har en läskig tendens till fanatism som inte alls behöver vara knuten till en stat. När en sådan utveckling tar fart tror jag helvetet är nära.

    Det verkar som vi har olika syn på idéers makt eller deras tillkomst – möjligt båda. Jag tror att det är inneboende i människan att dela upp sig i vi och dem. Denna grundläggande uppdelning samt att det alltid finns intressekonflikter tror jag alltid kommer att leda till konflikter. Därmed tror jag att våld måste minimeras som konfliktinstrument. Att inte ha ett våldsmonopol tror jag skulle innebära att våld blir ett sätt att lösa konflikter. När en sådan dynamik kommer igån är den svår att hindra. Att detta inte är rationellt utifrån hela mänskligheten (alla som lever i det anarkistiska samhället) är irrelevant eftersom människor agerar utifrån det som är rationellt utifrån det som betraktas som ‘vi’.

    Kraften i konceptet ‘nation’ ligger i den stora grupp som innefattas i vi. Nationen kombinerat med en effektiv våldsorganisering (staten) blir då en mycket mäktig mänsklig organisation som kunna konkurrera ut alla andra. Jag tror att detta stora ‘vi’ är nödvändigt för att anarkin ska kunna fungera och jag tror att det är svårt att upprätthålla denna gemenskap när alla kan ingå i vilken grupp de vill. Och jag tror det är mycket farligt när dessa vi kan beväpna sig. En minimerad stat som upprätthåller en minimal moral kan då vara det som ser till att de olika gemenskaperna inte löser konflikter med våld. (Även om våld så klart kan vara ett nöje.)

    ”Med det här argumentet måste man ju säga att man som statsförespråkare skjuter sig lite i foten; problemet är ju betydligt mindre när människor faktiskt får leva som de vill, än när människor av staten tvingas leva på ett sätt de INTE vill. Även om statens påtvingade levnadssätt inte alltid leder till våldsamma konflikter – vilket det däremot ofta gör – tvingar den individen att leva sitt liv på ett sätt som om denne fick välja inte skulle leva på det sättet. Här måste vi ju, om vi ser individen som någon som har ett värde mer än som en komponent i maskineriet staten och en beståndsdel i kollektivet folket, se ett problem som måste lösas. ”

    Som sagt tror jag det handlar om syn på människan. Människan är inte perfekt och det finns ingen enkel lösning för ett mänskligt samhälle. Jag kan inte kompromissa med den övertygelse jag har om hur människor fungerar för att finna en perfekt organisering av människans samhälle.

    ”Och lösningen är naturligtvis att försöka hitta ett alternativ som ger individen så stor makt som möjligt att själv bestämma över sitt liv och sina angelägenheter; detta system kan knappast innefatta en stat, då det är själva definitionen av en ofrivillig sammanslutning.”

    Staten är så klart ett problem i sammanhanget och den bör minimeras. Men även människan är ett problem i sammanhanget (en stat är även den en del av människan) och en organisation som reglerar det sämsta hos människan tror jag är en bra sak. Sedan kommer ju frågan om vad som är det sämsta hos människan.

    ”Jag själv skulle t.ex. mer än gärna betala in pengar till en polis och ett sjukvårdssystem som gör att jag har någon att vända mig till ifall jag skulle bli anfallen eller bestulen, eller ifall jag skulle bli sjuk eller skadad. Jag skulle heller inte ha något emot att betala in en del av min lön till sämre ställda; dvs till olika former av lokal och internationell välgörenhet och bistånd. Jag skulle däremot dra tillbaka mina pengar ur saker jag idag tvingas finansiera men gör så helt och fullt emot min vilja; t.ex. partistöd till Sverigedemokraterna eller Moderaterna, subventionering av europeiskt jordbruk, framställnings- och transportkostnadssubventionering av europeiska varor för att konkurrera ut producenter i tredje världen, statsstöd till t.ex. opera eller teater som inte klarar sig på egna ben, et.c.”

    Jag håller med dig. Jag vill inte heller betala för detta. Men jag förstår inte varför det inte skulle vara bra med grundläggande funktioner garanterade. Och så kan man anställa extravakter om man nu vill det. En minimal stat ska ju endast upprätthålla lag och ordning och lagen är i stort sätt endast den att man inte får bryta äganderätter där individen ses som ägande av sig själv.

  17. ”Människor kan betvingas inte bara av staten utan även folkopinionen. Staten ska begränsas och så få positiva rättigheter som möjligt ska vara lagstiftade och fungerar samtidigt som en garant för individens rätt att vara annorlunda.”

    Fast det gäller ju bara så länge majoriteten accepterar minoritetens rätt att vara annorlunda. Här har du samma problem du ser med anarki, men mycket större. I anarki har människor helt enkelt att ta ställning till om de vill leva fritt efter sina egna övertygelser, eller om de vill försöka tvinga sina övertygelser på alla (och då i värsta fall skapa krig). I en liberal demokrati har man redan rätten att tvinga alla andra att göra saker de inte vill, och enbart majoritetens solidaritet med minoriteten skyddar dessa minoriteter. Förlorar majoriteten solidaritet för någon grupp, kan denna grupp inte räkna med någon vidare frihet; och det är så systemet SKA vara, vilket väl bör vara en varningssignal för vilken individualist som helst.

    ”Om separatister så finns ju problemet […] om olika delar av befolkningen i ett område vill olika saker.”

    Precis, och detta problem skapar enormt lidande, stora konflikter; och är samtidigt något ofrånkomligt så länge alla inom ett geografiskt område tvingas tillhöra samma stat. Anarkismen förespråkar ju just att olika delar av befolkningen i ett område SKA kunna tillhöra olika samarbeten och sammanslutningar – allt efter vad de själva vill – och själva roten till separatismen skulle ju då försvinna (då vem som helst får ”separera” sig precis som denne vill). Här skulle anarkismen således ta bort en hel del orsaker till politiskt våld. Sedan skulle ju självklart våld på olika sätt existera – därför krävs starka poliskårer eller självförsvarssammanslutningar. Men i.o.m. ett avskaffande av privilegiesamhället, och därmed en utjämning av ekonomiska förhållanden, samt ett avskaffande av statens totala kontroll över ett geografiskt område, skulle många orsaker till våld som finns idag (fattigdom, alienation, utanförskap och politiskt motstånd emot förtryckande stater) helt enkelt inte finnas längre.

    ”Att detta inte är rationellt utifrån hela mänskligheten (alla som lever i det anarkistiska samhället) är irrelevant eftersom människor agerar utifrån det som är rationellt utifrån det som betraktas som ‘vi’.”

    Mjo, men jag pratar heller aldrig om någon kollektiv rationalitet, utan en individuell rationalitet som ”som av en osynlig hand” även skapar kollektivt välstånd i samhället. Det är min högst individuella rationalitet som säger att jag inte ska använda våld emot dig, för att du inte ska använda det emot mig; om vi står inför ett sådant kontrakt. Visst är det så att en organisation där en klar majoritet av folket vill ta över resten av samhället med all säkerhet kan göra det; därför är det som sagt viktigt med konkurrens i bekyddsverksamheten. Som sagt, VILL människor inte leva i frihet finns det mycket som talar för att de inte kommer att göra det. Frihet är däremot något som historien visar att om man har den, vill man ogärna ge upp den. I demokratier vill man gärna ha kvar sin demokrati (om det inte kommer till andra faktorer som begränsar den reella frihet man verkligen har, och ett avskaffande av demokrati kan ses som ett sätt att få mer frihet på lång sikt, vilket däremot är ovanligt); den som har politisk makt och därmed en väldigt stor frihet, t.ex. en diktator, vill ogärna ge upp denna makt, et.c. Därför tror jag att människor skulle uppskatta sin frihet högst. Alliansen har t.ex. idag (eller hade åtminstone vid valet) en majoritet av folket bakom sig; skulle de däremot försöka ta över samhället och införa diktatur under moderat ledning skulle de garanterat tappa mycket av detta stöd, då den ofriheten inte är något folket önskar, även om en majoritet står bakom deras idéer.

    Men som sagt, vill människor inte leva i frihet finns det inte mycket att göra åt det; då var det ett misstag att förespråka frihet, helt enkelt. Jag tror däremot att det är vad människor i regel vill. Visst kan de mycket väl dela upp sig i ”vi och dem”, men gör de det kommer det alltid finnas en klar majoritet av andra vars största mål är att bevara friheten, och konflikter kommer därför att vara sällsynta tills den eventuella dagen då en klar majoritet vill upphäva just friheten. Visst kommer det finnas konflikter även i en anarki, det kommer det alltid att göra; vad jag säger är bara att det finns anledning att tro att konflikter skulle bli mycket mer sällsynta, då alla stora bakoliggande orsaker till konflikter kommer att vara försvunna.

    ”en organisation som reglerar det sämsta hos människan tror jag är en bra sak.”

    Absolut, det tycker jag med! Däremot behöver man inte något som står ÖVER människan för att åstadkomma detta. Som sagt har man ju som förespråkare av ett sådant system dessutom uppgiften framför sig att visa på vad som faktiskt står över människan. Är det Gud? Är det ”den store ledaren”? Är det ”allmänviljan”? Hur man än definierar detta måste man ha någon typ av religiös övertygelse att det finns något som står över människan, och att man ska organisera samhället efter dennes principer; man måste även ha en liten del hybris och anse att man själv är den som kan tyda denna övermänskliga vilja – hellre än människorna själva (och man kan inte komma ifrån det jobbiga faktum att man själv faktiskt också är en människa, som då, om man ska vara konsekvent, inte är kapabel att resonera i sådana här frågor).

    Jag tycker hellre att denna reglering ska utgå ifrån människors lika värde, och ömsesidiga överenskommelser. Jag är lika mycket värd som du, och vi har därför samma rätt att ingå kontrakt med varandra om vi så önskar; eller givetvis välja att inte ingå ett sådant kontrakt om vi hellre vill det. Genom kontrakt reglerar jag sedan vad jag anser vara det sämsta med dig – då troligtvis att du kan använda våld emot mig – medan du reglerar vad du anser vara sämst med mig – vilket troligtvis är detsamma. Går vi med på kontraktet har vi hittat ett sätt att reglera våra sämsta sidor. Du skriver att ”sedan kommer ju frågan om vad som är det sämsta hos människan”; och detta är givetvis vad man kommer överens om. Vad som är dåligt hos människorna måste utgå från människorna själva. Här har vi alltså kommit fram till en reglering av våra sämsta sidor, utan någon form av tvång, utan istället helt enkelt genom en frivillig överenskommelse där det är i bådas intresse att avstå från att använda våld.

    ”Men jag förstår inte varför det inte skulle vara bra med grundläggande funktioner garanterade.”

    Det är jättebra med grundläggande funktioner garanterade! Staten är däremot ingen sådan garanti. Problemet med en minimal stat är att den har våldsmonopol, och inte tillåter konkurrens. Den är således ineffektiv och alldeles för dyr, vilket i sig är ett argument för att den är icke-önskvärd, men inte alls det starkaste argumentet. Det starkaste argumentet är istället att en minimal stat knappast kan antas vara minimal speciellt länge. Det ingår i staten natur att den expanderar; ingenstans i världen kan du se ett exempel på stater som är mindre – eller ens lika stora – idag som den dag den skapades. Staten expanderar genom att stora intressen använder den som en säkerhet för sina intressen, och detta skapar ojämlikhet i samhället, vilket sedan är grogrunden för alla möjliga typer av brottslighet, vilket i sin tur legitimerar statens vidare expansion. En minimal stat är lätt att påverka för stora ekonomiska intressen; en stat som inte har några uppgifter annat än högst begränsade sådana söker sätt att expandera, samtidigt som stora ekonomiska aktörer söker sätt att säkra sin ekonomi. Det finns inga som helst anledningar, en teoretiska sådana, att tro att en minimal stat skulle fungera; allt pekar på att den skulle expandera och troligtvis bli någon form av fascism med korporativistisk ekonomi styrd av staten och de stora ekonomiska intressegrupperna.

    Botemedlet för detta är för det första, och mest uppenbart, givetvis att INTE ge staten något våldsmonopol, och inte heller ge den monopol på några funktioner; vilket innebär konkurrens istället för att all rätt att använda våld samlas i ett fåtal personers händer. Ett andra botemedel, som är lika viktigt, är att de kapitalistiska monopolen och privilegierna avskaffas, så att välståndet i samhället jämnas ut. Då det inte finns några enorma ekonomiska intressen, utan istället flera små och en del halvstora till stora som däremot i regel antagligen kommer att vara kooperativt ägda och styrda, och inte heller någon som har ensamrätt på våldsutövande; då är ju en övergång från frihet till fascism betydligt mindre trolig än i ett system med en minimal stat, som i stort sett är IKEA-versionen av fascism, där det enda som krävs är att sätta ihop delarna själv 😉

    Rent moraliskt är ju också en minimal stat inte att föredra, då den är ett lika stort tvång moraliskt som en jättestat, men i praktiken innebär ett tvång på lite mindre skala (så länge staten håller sig minimal, dvs). Att ha ”grundläggande funktioner garanterade” måste alltså utgå ifrån folket; bara folket kan garantera sådana funktioner, och bara om de vill göra så (vilket det antagligen är i deras intresse att göra). Du fastnar återigen i missuppfattningen att staten är någon slags garant bortom mänskliga intressen och över mänskligt förstånd; så ÄR det inte. Det finns inget mystiskt med staten, och staten kan aldrig garantera något som inte människor själva kan garantera minst lika bra. Staten består av människor; den enda skillnaden mellan en stat och ett frivilligt samarbete är att staten tvingar människor att göra saker de inte vill.

  18. ”Fast det gäller ju bara så länge majoriteten accepterar minoritetens rätt att vara annorlunda.”

    Det kan lösas med t.ex. konstitutionsdomstol. Det finns inget som säger att majoritetsvälde är ett måste i en demokrati.

    Jag hänvisar annars återigen till tron på människan. Där ligger skillnaden mellan våra synpunkter. Jag tror inte vi kommer längre än så.

    Du säger att jag ”fastnar återigen i missuppfattningen att staten är någon slags garant bortom mänskliga intressen och över mänskligt förstånd; så ÄR det inte. Det finns inget mystiskt med staten, och staten kan aldrig garantera något som inte människor själva kan garantera minst lika bra.”

    Så klart det inte finns något mystiskt med staten som någon slags garant men av den erfarenhet och kunskap jag har av människor så tror jag att en organisation som staten behövs. Glöm inte bort att staten är en funktion av mänskligt handlande. Precis som potentiella skyddssammanslutningar är det. Det handlar bara om vad man tror är det bästa sättet att organisera människor.

    Jag säger att utan våldsmonopol kommer vi hamna i ett rövarsamhälle. Jag kan helt klart gå med på att den minimala staten inte skulle bestå utan utvecklas till något annat. Det samma gäller för anarkin som är än mindre stabil. Hur ett samhälle utvecklas kan inte förutses. Jag håller med om de anarkistiska idealen och ser liberalismen som den bästa lösningen på de praktiska problemen.

  19. ”Mjo, men jag pratar heller aldrig om någon kollektiv rationalitet, utan en individuell rationalitet som “som av en osynlig hand” även skapar kollektivt välstånd i samhället. Det är min högst individuella rationalitet som säger att jag inte ska använda våld emot dig, för att du inte ska använda det emot mig; om vi står inför ett sådant kontrakt.”

    Precis _din_ rationalitet från din utgångspunkt som säger det. Med en annan utgångspunkt har man en annan rationalitet. Och det är det som är problemet.

  20. ”Det kan lösas med t.ex. konstitutionsdomstol. Det finns inget som säger att majoritetsvälde är ett måste i en demokrati.”

    I teorin kan det lösas med en konstitutionsdomstol, i verkligheten verkar detta däremot vara ganska tandlöst då staten – som företrädare av majoriteten (eller åtminstone majoriteten i ekonomiska resurser) vill något annat. Se t.ex. på USA. Det gäller dessutom att man har en konstitution som folk kan uppskatta; vill tillräckligt många människor ändra konstitutionen måste man ju ändra konstitutionen. Vi kommer då givetvis in på det odemokratiska med att ens HA en konstitution (som Spooner skrev; ”we know, historically, that only a small portion even of the people then existing were consulted on the subject, or asked, or permitted to express either their consent or dissent in any formal manner. Those persons, if any, who did give their consent formally, are all dead now. […] And the constitution, so far as it was their contract, died with them. They had no natural power or right to make it obligatory upon their children.”)
    I länder där man har svag, eller ingen, konstitution – t.ex. Storbritannien (åtminstone innan EU) – behöver man inte ens ”gå runt” en konstitution för att skapa majoritetsvälde.
    Så visst går det att göra en del för att säkra minoriteters intressen osv. i det majoritetsvälde man förespråkar; men varför ens förespråka majoritetsvälde om minoriteten ska ha sådant inflytande? Och varför påstå sig förespråka folkstyre, om man egentligen förespråkar en konstitution, som står över folket (eller i en representativ demokrati, över folkets representanter)?

    ”Glöm inte bort att staten är en funktion av mänskligt handlande.”

    Nej, jag är fullt medveten om att staten är en funktion av mänskligt handlande. Det mänskliga handlandet vi då talar om är naturligtvis mord, stöld, tvångskollektivisering, exproprinering av rättmättig egendom, et.c.

    ”Precis som potentiella skyddssammanslutningar är det.”

    Nja, ”precis” är väl ett ord som inte riktigt passar in där 😉 Medan frivilliga sammanslutningar är organisationer uppbyggda av individer genom att de praktiserar sin individuella suveränitet, är staten en organisation som tvingas på samma individer genom en direkt kränkning av deras individuella suveränitet (om vi nu antar att något sådant som individuell suveränitet existerar; anser man att vi bara är kugghjul i ett maskineri är det naturligtvis inget konstigt med att förespråka en stat). Frivilliga sammanslutningar kan i allt väsentligt se ut PRECIS som en stat – men utan medlemsskapstvånget för människor inom ett geografiskt område; det är som sagt tvånget anarkister är emot, inte funktionerna – som absolut kan vara mycket bra och önskvärda, men på frivilliga sätt.

    ”Jag säger att utan våldsmonopol kommer vi hamna i ett rövarsamhälle.”

    Mjo, du säger det om och om igen; men har du något resonemang för VARFÖR det skulle ske? 😉 Här har du, återigen, en bunt med källor som påstår att det troligtvis inte är fallet:
    http://www.daviddfriedman.com/Academic/Law_as_a_private_good/Law_as_a_private_good.html
    http://www.daviddfriedman.com/Academic/Anarchy_and_Eff_Law/Anarchy_and_Eff_Law.html
    http://www.daviddfriedman.com/Academic/Becker_Chapter/Becker_Chapter.html
    http://www.panarchy.org/swartz/mutualism.7.html
    http://praxeology.net/FDT-VS-5.htm

    ”Jag kan helt klart gå med på att den minimala staten inte skulle bestå utan utvecklas till något annat. Det samma gäller för anarkin som är än mindre stabil.”

    Inte alls. En minimal stat kan vi jämföra med en militärdiktator som själv inte har speciellt mycket resurser, utöver sin militär och sin militära auktoritet. Han kommer att vara mycket intresserad av att ta emot stöd från stora intressen, och gynna ett intresse över ett annat i syfte att cementera sin makt och gynna sig själv. Folket kan sedan inte försvara sig på något sätt. Den här diktatorn är den ende som legitimt får använda våld, så motstånd mot diktatorn – till och med genom något så oskyldigt som att bygga ett skydd FRÅN diktatorn – vore nog för att hamna i fängelse, om diktatorn – med ensamrätt att besluta i sådana frågor – beslutat på så vis.
    En anarki, däremot, ger alla samma rätt till våld. Börjar en självförsvarsorganisation använda våld på ett oönskat sätt är människor fullt fria att både gå ur denna organisation, och därmed ta bort dess finansiering, och skapa organisationer som skydd från den. Här gör ingen stat anspråk på den enda legitima utövaren av våld, ingen har rätt till skattepengar från andra individer, och ingen kan förbjuda någon annat att göra något – annat än att angripa medlemmar av en annan självförsvarsorganisation – då de inte har mandat att göra detta. En anarki har alltså en slags inbyggd maktutjämningsmekanism som inte existerar i ett samhälle där en enda aktör är den ende som får använda våld (detta skapar, naturligtvis, en enorm ojämlikhet mellan de individer som har stöd av staten och de som inte har detta stöd – medan både de som har och inte har stöd tvingas betala för förtrycket). Det går inte att på samma sätt manipulera en av flera självförsvarsorganisationer, som det går att manipulera en stat som redan har ensamrätt på våld. I allt väsentligt skulle antagligen en anarki vara betydligt mer stabil än en minimal stat; givet att den utvecklats fram genom gradualism.

    ”Precis _din_ rationalitet från din utgångspunkt som säger det. Med en annan utgångspunkt har man en annan rationalitet.”

    Jo, jag kan givetvis alltid bara utgå ifrån min egen rationalitet, och det beteende som går att se i samhället som faktiskt existerar idag. Går du ut och frågar hundra människor om de hellre vill leva i ett samhälle där de är beskyddade från våld och inte får använda våld själva, eller ett samhälle där de fritt får använda våld – vilket även gäller alla andra – tror jag absolut att alternativ A får en överväldigande majoritet av stödet. Det kan du även se i.o.m. att människor världen över röstar fram regeringsalternativ som förespråkar skydd för medborgarna. Kommer du fram att det INTE är så människor vill ha det saknar staten ändå legitimitet, och bör avskaffas pga att människor önskar ett ”allas krig mot alla” hellre än en skyddad tillvaro. Människors rationella val verkar i regel däremot vara A; de vill bli skyddade från våld, och ger därför upp ”rätten” att använda våld emot andra annat än i självförsvar – medan en liten minoritet alltid kommer att ställa sig utanför denna överenskommelse och faktiskt använda aggressionsvåld emot fredliga människor, varför starka poliskårer behövs.

    ”Och det är det som är problemet.”

    Nja, så länge du inte visar på att det faktiskt finns något fel i det jag påstår – dvs att människor i regel INTE resonerar så här – ser jag inte riktigt problemet. Och är det så att en majoritet faktiskt föredrar att kriga emot alla andra måste du väl hur som helst, som god demokrat, ge dem rätten att göra det i din demokratiska stat – då blir det väl allas krig mot alla oavsett demokrati eller anarki? Anledningen att både du och jag vill att folket ska bestämma är väl för att vi tror att folket är kapabla till detta? Varför denna misstro till människans förmåga i vissa fall, och så stark tro på den i andra? Ska man dra den här hållningen du har till sin konsekventa extrempunkt måste man ju hamna i någon slags ”god diktatur” som skyddar människor från sig själva; liksom Hobbes menade att Leviathan skulle fungera. Och då, givetvis, utan att ens ta reda på om människor faktiskt KAN styra samhället själva, utan enbart anta att de inte kan det och basera ofriheten på sina egna antaganden om att människan faktiskt inte kan ta hand om sig själv (vilket ju som sagt skapar en jobbig situation om man själv anser att man vet folkets bästa, då man ju själv antagligen också är en människa som av sin egen argumentation inte KAN veta hur man ska styra samhället).

  21. ”varför påstå sig förespråka folkstyre, om man egentligen förespråkar en konstitution, som står över folket (eller i en representativ demokrati, över folkets representanter)?”

    Det beror ju på vad man menar med folkstyre. Den parlamentariska lösning som vi lever med i moderna liberala demokrater är en kompromiss mellan praktiskhet och ideal som så klart har sina historiska tillfälligheter inbakade. Problemet med idealitet är ju att det finns så många olika. Jag förstår att den anarkistiska lösningen är lockande då alla kan välja idealitet. Men jag tror som sagt att vissas ideal går ut på _att alla ska med och ingen komma undan_ så att säg och därför tycker jag nog att en konstitution är att föredra.

    ‘Precis som en stat’ syftar så klart inte att de är pricis som stater utan att de är mänskliga organisationer _precis_ som handelsorganisationer som medeltidens Hansan eller imperier är det. De har så klart olika struktur precis som olika stater har olika struktur (sig den stat som är lika dan somen annan i struktur).

    När det gäller tvång så tror jag det kan bli problem hur man än gör även i anarkistiska sammanslutningar. En sammanslutning kanske bestämmer att man inte får lämna den, annan att man inte/att vissa inte får gå med. Man kan vara hindrad av språk eller handikapp som gör att man inte kan leva på ett sätt som en grupp lär. Vad händer med sådana personen som ingen grupp vill ha? Ska de bilda en egen grupp för mobboffer?

    ”Mjo, du säger det [att utan våldsmonopol kommer vi hamna i ett rövarsamhälle] om och om igen; men har du något resonemang för VARFÖR det skulle ske? 😉 Här har du, återigen, en bunt med källor som påstår att det troligtvis inte är fallet:”

    Jag tycker iof. att jag har berättat varför flera gånger du har bara inte accepterat mina förklaringar precis som jag inte accepterar dina förklaringar varför det inte skulle bli så. Här hänvisar jag som sagt till grundföreställningen om hur människor fungerar. Jag tror inte vi kan lösa en sådan hypotetisk fråga här. Jag är helt enkelt mer pessimistisk än du. Jag anser för övrigt ”troligtvis” inte är tillräckligt säkert eftersom jag anser att den liberala staten är tillräckligt bra. Jag kan gå med på att en fungerande anarki skulle vara bättre men jag håller det för osäkert att det skulle fungera. Ett möjligt helvetiskt rövarsamhälle är tillräckligt avskräckande för att jag inte ska vilja chansa på ett möjligt perfekt samhälle när jag inte ser så många problem i ett liberalt samhälle.

    Angående den minimala statens utveckling till en hemsk diktatur så jag har kommit med liknande scenarier om hur en anarki utvecklas till ett rövarsamhälle (som antagligen kommer leda till ett feodal diktatorisk samhällssystem) och dessa scenarier anser jag vara minst lika troliga som hypotesen om den minimala statens utveckling.

    Angående rationaliteten övertygar du mig inte. Så klart att de flesta människor vill vara skyddade från våld vid en sådan fråga. Men dels så beter sig inte människor alltid rationellt och det kan mycket väl vara rationellt i en situation att använda våld. I en sådan miljö där våld utövas av flera aktörer så är jag övertygad om att det kommer framstå som rationellt att använda våld betydligt oftare än i vår fredade värld. Vad som är rationellt är ju också beroende på vilka mål man har och med olika uppfattningar om världen så kommer olika grupper ha olika mål (individerna kommer antagligen gå med i grupper med liknande mål som de själva har). Detta kommer leda till konflikter och till slut kommer sådana konflikter leda till väpnat våld. Eftersom det i praktiken är omöjligt att skilja attack från försvar så tror jag att en våldsspiral kommer utvecklas. Dynamiken att välja grupp handlar då om den grupp som är bäst på våld. Och då stundar snart rövarsamhället.

    Och visst jag gillar Hobbes men jag tror att Leviathan kan tämjas och att det bäst görs med liberala medel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s