Rand vs. Nozick

En kort reflektion om skillnaden mellan Ayn Rand och Robert Nozicks libertarianism.

Även om båda dessa filosofer förfäkter den minimala staten så finns det en mycket stor skillnad dem i fråga om moralen.

I Nozicks  utopi besskrivs en värld där alla kan välja sin egen moral och identitet inom ramarna för den minimala staten. Nozick förfäktar inte någon egentlig speciell moral. Det är statens makt att styra denna han är emot.

Detta medan Rand förespråkar ett visst sätt att leva. Det är den framgångsrika, autonoma kraftfulla individen som hyllas medan hon närmast visar förakt för dem som inte lyckas, behöver eller vill ha hjälp.

Jag tror att om fler libertarianer som lutade åt Nozicks vision gjorde sina röster hörda skulle libertarianismen lättare fånga vänsteranhängare. På samma sätt tror jag att randianer mest av allt ur ett vänsterperpsktiv lyckas stärka idén om liberalism som fascism.

Annonser

18 reaktioner på ”Rand vs. Nozick

  1. Bra analys. Jag tror verkligen att det stämmer i fråga om själva frihetstanken. Frihet i sig är svårt att argumentera emot. Men lägger man in egoismen i förgrunden blir smaken fadd, särskilt för kollektivister.

  2. det kanske är värt att påpeka att denna skillnad till stor del beror på att Nozicks ”Anarchy, state & utopia” är politisk teori medan Rand höll på med moralfilosofi.

  3. Det är en uppfattning jag ungefär delar med dig; men är själv mer inne på den anarkistiska hellre än minarkistiska varianten av libertarianism – vad som har kommit att kallas ”vänsterlibertarianism” (http://all-left.net). Denna variant har hela tiden poängterat arbetarklassens utsatta position, möjligheten att på frivillig väg skapa ”en värld där alla kan välja sin egen moral”, et.c. Denna har heller inte haft problem att attrahera människor från vänstern, utan ÄR en del av vänstern, vilket libertarianismen traditionellt är (se Rothbards ”Left and Right – The Prospects for Liberty”).

    I och med den totalitära kommunismens inmarch blev däremot denna den nya ”huvudfienden” för libertarianerna, och man allierade sig i huvudsak med den konservativa rörelsen, som tidigare varit den stora fienden. Därmed skapades en sorts blandning mellan konservatism och libertarianism som är vad ”ur ett vänsterperpsktiv lyckas stärka idén om liberalism som fascism”. Vänsterlibertarianen Kevin A. Carson kallar dessa ”vulgära libertarianer”; ”a phrase that describes the use of a free market ideology in defense of economic inequality. According to Carson, the term is derived from the phrase ”vulgar political economy”, which Karl Marx described as an economic order that ”deliberately becomes increasingly apologetic and makes strenuous attempts to talk out of existence the ideas which contain the contradictions [existing in economic life].””

    Och det är här vi hittar de flesta konservativt influerade libertarianer. De är inte konsekventa libertarianer, utan lutar sig tillbaka på libertarianism då det passar, och vänder sig ifrån den då det inte passar. Den ena sekunden tycker man att saker i världen är dåliga eftersom att vi inte har någon fri marknad; den andra sekunden menar man att de som har det dåligt SKA ha det dåligt, då detta beror på den fria marknaden och är naturligt. Man framstår alltså som väldigt splittrade; och huvuduppgiften verkar vara att agera försvarsadvokater till storföretagen i världen, på ungefär samma sätt som den kommunistiska rörelsen på 60- och 70-talen hellre än konsekvent kommunism helt enkelt var ett försvar till varje pris av de kommunistiska staternas förda politik. Kommunismen har här helt enkelt ersatts av libertarianism, och de kommunistiska staterna av de multinationella storföretagen. Samma fanatiska framtoning, verklighetsfrånvändhet och inkonsekvens mellan vad man säger från den ena sekunden till den andra går att hitta i båda grupper. ”Economists and organizations accused of vulgar libertarianism include Ludwig von Mises, Milton Friedman, Madsen Pirie, Radley Balko and the Adam Smith Institute. The term is most frequently employed by libertarians and anarchists who favour a free market focus on popular equality, but reject corporate capitalism.”

    Detta märks även i (höger)libertarianers attityder. Har du för dålig lön? SÖK NYTT JOBB FFS!!! Gör arbetaren inte allt han kan på jobbet, utan bara precis så pass mycket att han klarar att behålla jobbet? VILKEN LAT JÄVEL, HOPPAS HAN FÅR SPARKEN!!! Man märker i den libertarianska diskursen att man på något sätt avgudar auktoritet och ser ner på t.ex. arbetarklassen, varför man nog inte borde räkna med dess stöd. Hellre än att på sin arbetsplats kämpa för bättre villkor bör arbetaren, om han inte är nöjd som det är, helt enkelt sluta arbeta där och söka ett nytt jobb. Arbetsgivaren bör däremot ha all cred i världen, och många ser det som stöld om en arbetare medvetet håller nere sin produktivitet (även om ju detta helt enkelt är nyttomaximerande handlande – lika mycket lön för mindre arbete är nyttomaximering!); medan samma nyttomaximering från arbetsgivarens håll ses som en självklarhet, och ”gillar man det inte får man byta jobb!” Av libertarianska principer är det ju självklart att båda sidor har samma rätt till nyttomaximerande; genom alliansen med de konservativa har däremot de (höger)libertarianska sympatierna kommit att ligga hos arbetsgivarna, och man har utvecklat en ganska långtgående vulgär libertarianism, då vad man förespråkar egentligen inte alls är libertarianism, utan ett samhälle med så mycket intervention på jord- och kapitalägarnas vägnar att man hellre än en fri marknad mer korrekt kan prata om statsmonopolkapitalism eller korporativ kapitalism (vilket är precis vad riktiga libertarianer innan äktenskapet med konservatismen, liksom dagens vänsterlibertarianer, gör). Det hela blir ett jättekonstigt försvar av stora ekonomiska intressen, som ibland kan utmynna i vad som kan verka som ren idioti och helt sjuka attityder, som då vice ordföranden i MUF Skellefteå gick ut på sin blogg och uppmanade människor att stödja Chiquita i en rättegång där de anklagades för att ha avrättat ett hundratal människor.

    Att libertarianismen har svårt att fånga vänsteranhängare är alltså helt enkelt att libertarianer i regel ställer sig på utnyttjarens sida, mot de utnyttjade – vilka vänsteranhängarna ofta anser sig tillhöra, eller åtminstone har sympatier med. Vad som måste göras är alltså att släppa den vulgära libertarianismen och de konservativa värderingarna och idealen, och istället åternärma sig den traditionella libertarianismen; vilket i allra högsta grad är en ideologi både vänsteranhängare och arbetare kan identifiera sig i och relatera till. Man får inte glömma bort att de tidiga libertarianerna stod nära arbetarrörelsen; Benjamin Tucker kallade sig anarkosocialist och såg fackföreningsrörelsen som något väldigt positivt, Lysander Spooner var medlem i Första Internationalen, et.c.

    Vill ni ha vänsteranhängare får ni helt enkelt lämna konservatismen och auktoritetskramandet bakom er, och på allvar acceptera människors lika värde och rättigheter. Jag vet att det finns många högerlibertarianer som faktiskt gör det; men det finns också många – antagligen fler, eller i alla fall mer högljudda – som INTE gör det, utan istället ser ner på arbetare och ser arbetsgivarens och jordägarens rätt som något som klart står över arbetarens; liksom t.ex. Rand ger uttryck för. Attityden där är att arbetare i regel är lata och odugliga; och anser man det är ju stöd från arbetarklassen ungefär lika troligt som att USA:s svarta befolkning skulle börja stödja Ku Klux Klan!

    Jag avslutar med ett citat ur Kevin A. Carsons ”The Ethics of Labor Struggle: A Free Market Perspective” som ett exempel på hur högerlibertarianer kommit agera, vilket vidare förklarar ett resonemang jag gjorde ovan:
    ”Fisticuffs: ”Economically speaking, why should [workers] do more than the minimum possible for their pay?”

    Charles M.: ”Why not just rob people if you can get away with it? Economically speaking?”

    Fisticuffs: ”If a person does a certain amount of work and gets paid for that amount of work, is the person really pricing himself efficiently if he does more work without getting paid more?”

    Here’s a little thought experiment: try imagining Charles M.’s reaction if Fisticuffs had complained that employers are ”robbing people” when they try to get the most work they can for an hour’s wages. You can also do an experiment in real life: go to any mainstream libertarian discussion forum and complain about the bad behavior of the typical worker. The responses will range from commiseration over ”how hard it is to get good help nowadays,” to visceral outrage at the ingratitude and perversity of such uppity workers. Then go to a comparable forum and complain in exactly the same tone about your boss’ behavior. The predictable response will be a terse ”if you don’t like it, look for another job.” Try it for yourself.

    I also recall seeing a lot of tsk-tsking from Paul Birch and others of like mind in some discussion forum several months back, about what blackguards union workers were for demanding higher wages when their labor was most needed. Golly, aren’t these the same people who defend ”price gouging” by the oil companies? It’s not very consistent to go from ”caveat emptor” and ”fooled you twice, shame on you!” in every realm except labor relations, to spelling ”God” E-M-P-L-O-Y-E-R within the workplace. The hostility is quite odd, assuming the person feeling it is motivated by free market principle rather than a zeal for the aggrieved interests of big business. They seem, in fact, to implicitly assume a model of employer-employee relations based on a cultural holdover from the old master-servant relationship.”

    MVH
    Emil
    http://mutualism.blogg.se (vänsterlibertariansk)

  4. Ja du. Visst jag håller med dig i mycket av vad du skriver. Jag är dock inte libertarian men gillar Nozicks ”Anarchy, state, and utopia”. Att liberalismen allierat sig med konservatismen är mycket olyckligt (och förvirrande) men kan som du säger förstås utifrån historiska skäl.

    Jag klassar mig själv som liberal och delar inte analysen av kapitalismen som dålig i sig själv utan menar att den i grunden är bra för människan och är en mycket stark progressiv och frigörande kraft. Dock skapar den ett samhälle som är krävande för individen som måste ta mycket eget ansvar vilket även det i grunden är bra. Men det är här som statens roll kommer in och jag anser att en mer omfattande stat än den minimala är att föredra.

    Till statens uppgifter måste det ingå tillräcklig utbildning och grundläggande socialt skyddsnät. Exakt vad detta innebär måste dock preciseras och är så klart beroende av kontexten. Angående ägande så tror jag även att detta är i grunden något gott. Problemet är snarare att allt för få människor äger t.ex. sina hem, inte minst i icke i-länder.

    Det finns ju också ett stort problem i att kulturella maktstrukturer ligger kvar i samhället och leder till att vissa människor förtrycker andra. Dock tror jag just att utbildning och allmänt ägande skyddat av en rättstat är det bästa botemedlet för detta.

  5. Jag delar dina åsikter om att privat ägande är positivt och att en fri marknad (hellre än kapitalism) är frigörande och progressiv. Däremot håller jag inte med dig om att det krävs någon stat, alls; men det är en annan fråga 😉

    Vad man dock kan se är att liberalismen, liksom libertarianismen, genom att alliera sig med konservatismen har distanserat sig från arbetarklassen och den politiska vänstern. Det har inte främst med ideologierna i sig att göra, utan vilka delar av dessa man belyser och väljer att basera sin politik på. Vänsterlibertarianer vill t.ex. privatisera statliga företag genom att de anses som ”icke-ägda”, och blir föremål för besittning och bruk, om man ska använda proudhonsk terminologi, eller förvärv, om man ska använda lockeansk sådan (vilket Murray N. Rothbard från Mises-institutet väl förklarar i ”Confiscation and the Homestead Principle” från ett nummer av The Libertarian Forum från 1969). Praktiskt taget alltså att statsegendom inte är legitim, och därför bör tas över av arbetarna som faktiskt arbetar på företagen i fråga. Den generella högerlibertarianska och liberala ställningen är däremot att staten ska sälja företagen till högstbjudande; dvs statens egendom, som inte är legitim och som folket finansierat, ska säljas ut till människor som gjort sig rika genom det system som inte är en fri marknad, och där en hel del subventionering och monopolverksamhet faktiskt existerar. Det blir alltså en slags ond cirkel där redan gynnade bara blir mer och mer gynnade, medan folket missgynnas, vilket de flesta från vänstern inte skriver under på. De flesta LIBERALER från gamla tider skulle garanterat inte skriva under på det heller; även om det är något som ofta fullt accepteras idag. Man glömmer bort alternativen, och tror att det står mellan ”staten eller kapitalet”, då vanligt folk naturligtvis är det självklara svaret.

    Att jag menar att kapitalismen är dålig är för att jag använder en klassisk anarkistisk definition av kapitalismen; dvs kapitalismen är det faktiska system som växt fram efter feodalismen. Detta system karaktäriseras av t.ex. valutamonopol, jordmonopol, patent, tullar, skatter, et.c. vilka inte är kompatibla med en fri marknad. Jag är för en fri marknad, och därför emot kapitalism. Väljer man att definiera kapitalism som synonymt med en fri marknad utan monopol- och privilegiesystem (som många idag gör) har jag inget emot ”kapitalismen”; men då får man hitta en annan term för att definiera dagens system 😉 Detta gör t.ex. anarkokapitalister, då de menar att de fria marknaden är kapitalism, medan dagens system (och den kapitalism som existerat i världen hittills) är statsmonopolkapitalism eller korporativistisk kapitalism. Vilket jag kan skriva under på – så länge man har definitionerna klara för sig spelar det naturligtvis ingen roll vad man kallar något.

    Jag tror en skilsmässa med konservatismen och ett närmande med arbetarklassen gällande faktisk politik och vilka frågor man väljer att hantera skulle föra såväl liberalismen som libertarianismen närmare den politiska vänstern och dess väljare; problemet ligger i första hand inte i ideologierna, utan i utövarna av och representanterna för dessa och hur de påverkar den politisk som de sk liberalerna eller libertarianerna faktiskt för.

    MVH
    Emil
    http://mutualism.blogg.se

  6. Jag ser inget egentligt problem med principerna för kapitalism. Problemet är snarare hur ägarförhållandena har växt fram. Där med är det också t.ex. vettigt med jordreformer i länder med många brukare av jord de inte äger. Att de som arbetar i ett företag också ska äga det tycker jag inte behöver vara en överordnad princip även om man så klart får ha en sådan ägarstruktur om man så vill. En anledning till att en sådan struktur inte är vanligare kan bero på att det inte är en särskilt effektiv struktur som alltså konkurreras ut av andra. Hur i en fri marknad kan man fö. utan en stat kontrollera hur arbete och ägande struktureras?

  7. ”Jag ser inget egentligt problem med principerna för kapitalism.”

    Inte jag heller, om man ser kapitalism som synonym med en fri marknad. Ser man däremot kapitalismen som det monopol- och privilegiesystem som är den idag dominerande ekonomiska modellen har jag problem med principerna; då de skapar ojämlikhet och orättvisor av alla dess slag.

    ”Problemet är snarare hur ägarförhållandena har växt fram.”

    Detta är ju däremot en direkt konsekvens av systemet. Det skulle troligtvis inte hända på en fri marknad, men händer då man ger vissa grupper (under kapitalismen kapital- och jordägarna) privilegierna att göra på detta vis.

    ”Att de som arbetar i ett företag också ska äga det tycker jag inte behöver vara en överordnad princip även om man så klart får ha en sådan ägarstruktur om man så vill.”

    Precis, i den tidigare kommentaren uttryckte jag mig, för att förtydliga, enbart om statliga företag. Dessa bör tas över av de som faktiskt arbetar där efter, om man så vill, Lockes förvärvsprincip. Murray Rothbard uttrycker det på detta vis:

    ”Let us now apply our libertarian theory of property to the case of property in the hands of, or derived from, the State apparatus. The libertarian sees the State as a giant gang of organized criminals, who live off the theft called ”taxation” and use the proceeds to kill, enslave, and generally push people around. Therefore, any property in the hands of the State is in the hands of thieves, and should be liberated as quickly as possible. Any person or group who liberates such property, who confiscates or appropriates it from the State, is performing a virtuous act and a signal service to the cause of liberty. In the case of the State, furthermore, the victim is not readily identifiable as B, the horse-owner. All taxpayers, all draftees, all victims of the State have been mulcted. How to go about returning all this property to the taxpayers? What proportions should be used in this terrific tangle of robbery and injustice that we have all suffered at the hands of the State? Often, the most practical method of de-statizing is simply to grant the moral right of ownership on the person or group who seizes the property from the State. Of this group, the most morally deserving are the ones who are already using the property but who have no moral complicity in the State’s act of aggression. These people then become the homesteaders of the stolen property and hence the rightful owners.”

    ”En anledning till att en sådan struktur inte är vanligare kan bero på att det inte är en särskilt effektiv struktur som alltså konkurreras ut av andra.”

    Det är en möjlighet. En troligare, och mer historiskt gångbar, möjlighet är att redan den primitiva ackumulationen la en grund för en auktoritär företagsstruktur, då kapital centraliserades till få händer med hjälp av statsintervention på marknaden, och ren kriminalitet. För mer angående detta kan du se kapitlet ”Primitive Accumulation and the Rise of Capitalism” i Kevin A. Carsons ”Studies in Mutualist Political Economy”: http://mutualist.org/id71.html

    ”Hur i en fri marknad kan man fö. utan en stat kontrollera hur arbete och ägande struktureras?”

    Det kan man inte, och ska man inte. Alla får sköta sina företag precis som de vill, efter vilka principer de vill.

  8. Om det är det kapitalistiska (ej förstått som fri marknad) systemet snarare än historien som ligger bakom orättvisorna hur kan då en fri marknad leda till rättvisa strukturer om det inte är förbjudet att organisera sig kapitalistiskt? Menar du att det är statens upprätthållande av dagens kapitalistiska system som ligger bakom orättvisorna?

    Angående en fri marknad så menar jag att en sådan är fri från våld och hot och jag tror att detta måste upprätthållas av en stat förstått som en institution med våldsmonopol och ensamrätt på utdömande av straff, alltså upprätthållande av spelregler.

    Utan en sådan institution tror jag följden blir maffia-/rövarvälde.

    ”En troligare, och mer historiskt gångbar, möjlighet är att redan den primitiva ackumulationen la en grund för en auktoritär företagsstruktur, då kapital centraliserades till få händer med hjälp av statsintervention på marknaden, och ren kriminalitet.”

    Jag har inte läst det du länkade till men jag håller med om att det är en den av förklaringen till varför det ser ut i dag som det gör (som en del i den historiska kontexten). Särskilt tydligt är detta i t.ex. Sydamerika. Men i t.ex. dagens Sverige finns det inget som hindrar företag att organiseras så att de som arbetar där äger företaget. Däremot finns en massa problem med en sådan lösning.

  9. ”Menar du att det är statens upprätthållande av dagens kapitalistiska system som ligger bakom orättvisorna?”

    Bingo 😉 Benjamin Tucker uttrycker det på detta vis i ”Labor and Its Pay”:
    ”[T]he minute you remove privilege, the class that now enjoy it will be forced to sell their labor, and then, when there will be nothing but labor with which to buy labor, the distinction between wage-payers and wage-receivers will be wiped out, and every man will be a laborer exchanging with fellow-laborers. Not to abolish wages, but to make every man dependent upon wages and secure to every man his whole wages is the aim of Anarchistic Socialism. What Anarchistic Socialism aims to abolish is usury.”

    Organisera produktionen på ett ”kapitalistiskt sätt” (genom auktoritär företagsstruktur, eller hur menar du?) får vem som helst definitivt göra om de vill; vad som ligger bakom orättvisorna är snarare precis som du säger statens upprätthållande av dagens system – framför allt genom ”de kapitalistiska monopolen”, vilka framför allt representeras av vad de amerikanska anarkisterna kallade ”the big four”, dvs jordmonopolet (jordäganderätt baserat på statsprivilegie snarare än besittning och bruk), valutamonopolet, patent och tullar.

    ”Angående en fri marknad så menar jag att en sådan är fri från våld och hot och jag tror att detta måste upprätthållas av en stat förstått som en institution med våldsmonopol och ensamrätt på utdömande av straff, alltså upprätthållande av spelregler.”

    Det tror däremot inte jag; jag tror att även våldsmonopolet är ett negativt monopol, som gör att servicen (då den saknar konkurrens) liksom inom vilket annat område som helst blir alldeles för dyr, och alldeles för dålig. Den enskilde aktören belönas även för ineffektivitet; ett nyttomaximerande beteende för t.ex. en polis är ju att göra så lite som möjligt medan han fortfarande gör nog för att behålla jobbet. Ju mindre han gör, desto mer resurser – desto mer av våra skattepengar – kommer att läggas på Polisen. Det är nämligen det enda sättet ett företag utan konkurrens kan bli effektivare. De nationalekonomiska lagarna vänds alltså upp och ner; ineffektivitet och dålig service ger belöning (mer resurser för att bli effektivare och kunna erbjuda bättre service), medan ett effektivt jobb ger nedskärningar.

    Våldsmonopolet skapar även korruption. Poliser granskar poliser; hur trovärdig hade t.ex. en restaurant som påstår sig betala full skatt varit om den enda granskande myndigheten var restauranten själv, och ingen annan granskade denna utan man tog deras ord för det?
    Konkurrens inom beskyddsverksamheten gör tjänsterna mer lönsamma, och bättre. Att det skulle utvecklas till något slags ”allas krig mot alla” är en ganska ogrundad åsikt, som inte direkt har något stöd att finna någonstans. David D. Friedman visar i många av sina verk, t.ex. i artikeln ”Law as a Private Good”, att det på ekonomiska grunder inte skulle vara rationellt handlande av en beskyddsorganisation att anfalla en annan; då möjligheten att istället samarbeta finns. Tar man dessutom in uppdragsgivarna i bilden, dvs folket som betalar för beskydd, uppskattar de nog att deras pengar används till just att skydda dem från våld, hellre än till kostsam krigföring mot andra organisationer. Företag som sysslar med sådant kommer helt enkelt att tappa stöd, och därmed finansiering. På samma vis kommer folk att agera mot ineffektiva och korrumperade företag; då väljer de helt enkelt ett bättre alternativ.

    Francis D. Tandy ger i boken ”Voluntary Socialism” exempel på just olika poliskårer som existerat inom samma område:

    ”We often find that this very evil which is so feared under Anarchy is not unknown to-day. For example: the Governor of Colorado has the right to appoint and discharge members of the Denver Fire and Police Board. When he determined to exercise this power in the Spring of 1894, the members he had discharged called upon the police force to protect them in their offices. At this the Governor called upon the State militia, and subsequently upon the Federal troops, to execute his order. But the Police Board was in possession of the field. On the housetops, at every window and scattered among the spectators were men armed with revolvers, Winchesters and dynamite ready to fight the troops. Whereupon the Game-Warden, fearing that the rights of sportsmen might be trampled upon, organized a small army of deputies to assist the Governor. After three days of excitement it was decided to await the action of the courts. The peaceable citizens had the privilege of paying the salaries of all concerned upon both sides.

    A similar trouble has recently occurred in Omaha. Another scene of the same kind was witnessed in Topeka in 1893, when the Populists attempted to organize a State Legislature, in order to elect a United States Senator. Under similar circumstances the same trouble arose in Colorado in 1891. No doubt many other instances could be given. From these facts we find, that while in modern times there never has been any actual conflict between different police associations, or associations under the command of different men, operating in the same city, yet there have been serious disagreements which almost resulted in open hostilities [men avvärjdes, då samarbete var en bättre väg]. But these disagreements have in every case been due to the endeavor of men to secure political power. This would be impossible if political power ceased to exist owing to the abolition of the State.”

    ”Särskilt tydligt är detta i t.ex. Sydamerika. Men i t.ex. dagens Sverige finns det inget som hindrar företag att organiseras så att de som arbetar där äger företaget.”

    Nej precis, det är inte omöjligt, men det finns en hel del som försvårar det; då främst att det mesta av kapitalet redan ligger i ett fåtal händer. Däremot finns det ju lyckade exempel; se t.ex. på Mondragónkooperativet som startade i Baskien 1956. Det startade som ett projekt i en stad med hög arbetslöshet, delvis ett resultat av det spanska inbördeskriget – och är idag Baskiens största företag, och hela Spaniens sjunde största. Det sköts efter demokratiska principer – de anställda väljer sina chefer, som i toppen har en kongress på 650 personer – och ägs av medlemmarna. Man har startat en ”arbetarnas folkbank” för medlemmarna, där dessa kan ta billiga lån för att finansiera verksamhet och entreprenörskp, och man har även ett tillhörande universitet där medlemmarna kan vidareutbilda sig (och är oftast i stort sett garanterade arbete i företaget efter examen). Barbara Peters, sociologiprofessor från Long Island University, skrev om det ”In Mondragon, I saw no signs of poverty. I saw no signs of extreme wealth, I saw people looking out for each other […] What I want to find out is if it can work here [i USA]. There are people in the U.S. who are economically abandoned. In places like the inner city, this could be both community building and economy building.”

    Däremot är det som sagt svårt att starta upp sådana här kooperativ på någon större skala; all jord är ägd av någon och man måste betala avgifter för att använda den, man måste betala skatter och avgifter till staten, man måste skaffa sig ett startkapital medan kapitalägare i regel inte är speciellt intresserade av kooperativ, et.c. Men visst går det, om man verkligen, verkligen vill, har folk med sig och vågar satsa; trots hindren 😉

  10. Jag tror att den stora skillnaden mellan oss är, precis som jag skrev i mitt senaste inlägg och på din blogg, att jag tror att en minimal stat är nödvändig för en fri marknad. Jag anser helt enkelt att anarkismen är naiv i denna fråga precis som konservativa anser att liberaler är naiva på samma sätt. Det handlar alltså inte så mycket om moral, hur människor borde handla, som hur man tror människor faktiskt handlar.

    Innan jag erkände att jag var liberal ville jag gärna att anarkismen skulle vara lösningen men jag kan inte se den som annat än en hopplös utopi som inte vill erkänna hur människor fungerar. Detta innebar att jag under en övergångsperiod kallade mig utopisk anarkist och praktisk liberal.

    Den liberala ståndpunkten, enligt mig, är att erkänna att en stat är nödvändig men att denna stat ska vara så liten som möjlig.

    Liberalismen balanserar där med mellan utopi och realism. Det hela blir ju inte heller enklare av det som tidigare utspelats i historien. Vi kan helt enkelt inte börja från noll och revolution är verkligen inte lösningen.

  11. Hehe, jo, jag skriver för långt för mitt eget bästa ofta 😉

    ”Det handlar alltså inte så mycket om moral, hur människor borde handla, som hur man tror människor faktiskt handlar.”

    Precis, grejen är den att anarkister inte heller beskriver hur människor borde handla; utan hur de faktiskt handlar. Inget i anarkismen är baserat på någon ”framtida idealmänniska”, utan på människan som hon faktiskt är och handlar. Människor har i regel en önskan att leva i ett samhälle utan hot om våld; därför är det logiskt att de organiserar ett sätt att skydda sig från detta. Det är ju hela anledningen att staten idag tar hand om sådant; människor är ju helt fria att rösta på alternativ som tar bort polisen, men gör det inte. Polisen är tvärtom vad de flesta av oss anser vara en av statens allra viktigaste uppgifter. Det finns ingen anledning att tro att detta skulle förändras om vi inte hade någon stat.

    ”Vi kan helt enkelt inte börja från noll och revolution är verkligen inte lösningen.”

    Nej, lösningen som redan den förste anarkisten, Proudhon, föreslog är istället gradualismen och ”dualismen”; dvs att man skapar alternativa organisationer inom dagens samhälle som bit för bit ersätter tvångssamhället med frivilliga alternativ. James J. Martin beskriver Tuckers ”vision” om detta:

    ”That in any given city a sizeable number of anarchists begin a parallel economy within the structure of that around them, attempting to include in their ranks representatives of all trades and professions. Here they might carry on their production and distribution on the cost principle, basing their credit and exchange system upon a mutual bank of their own which would issue a non-interest bearing currency to the members of the group ”for the conduct of their commerce,” and aid the disposal of their steadily increasing capital in beginning new enterprises. It was Tucker’s belief that such a system would prosper within the shell of the old and draw increasing attention and participation from other members of the urban population, gradually turning the whole city into a ”great hive of Anarchistic workers.””

  12. Jo jag läste uppskattande om detta om revolutionen på din blogg. Och jag tror faktiskt att det är möjligt med en relativt statslös framtid på mycket lång sikt. OMM samhället utvecklas dit av sig självt. Man skulle kunna tänka sig en sådan spontan process men jag tror tyvärr inte att den kan förhastas och under tiden tror jag att den liberala vägen är att föredra och även medlet för detta. Eftersom liberalismen vill minimera staten skulle ett långsiktigt mål med staten kunna vara att avskaffa till slut. Men det är inom en oöverskådlig framtid.

    Problemet med den anarkistiska beskrivningen om hur människor handlar är att själva beskrivningen är utopisk samt att den är för enkel. Det finns endast en (relevant) förklaring till varför vi inte har ett bra samhälle och det är staten. Ta bort staten och allt blir bra. Jag tror inte att det är så pass enkelt. Även om jag verkligen kan gå med på att staten och andra former av hierarkiskt organiserade maktstrukturer har varit ett av människans största gissel. Men staten har som sagt även en ljus sida. Det är inom staten som människan kunnat bli många, alltså har även trygghet skapats. Utan staten hade det inte funnits så många människor som kunnat fara illa på samma sätt som utan kapitalismen hade det inte funnits så många människor som kunnat bli fattiga och utan kapitalismen hade inte fattigdomen kunnat ses som något som inte behövde finnas.

    I väntan på den underbara framtid som anarkister skisserar måste vi dock acceptera någon form av stat. Jag anser alltså att en liberal stat är det bästa alternativet och även också det bästa medlet om vi någonsin vill nå det anarkistiska målet.

  13. ”Problemet med den anarkistiska beskrivningen om hur människor handlar är att själva beskrivningen är utopisk samt att den är för enkel. Det finns endast en (relevant) förklaring till varför vi inte har ett bra samhälle och det är staten. Ta bort staten och allt blir bra.”

    Är det uppfattningen du har om anarkismen är det inte konstigt om du uppfattar den som alldeles för enkel 😉 Jag tror definitivt inte att samhället skulle bli speciellt bra bara man tog bort staten. Och den åsikten delar jag med många anarkistiska tänkare. Kevin A. Carson skriver, delvis citerandes Benjamin Tucker:
    ””If government should be abruptly and entirely abolished to-morrow, there would probably ensue a series of physical conflicts about land and many other things, ending in reaction and a revival of the old tyranny.”

    He [Tucker] called instead for the gradual abolition of government, ”beginning with the downfall of the money and land monopolies and extending thence into one field after another, …accompanied by such a constant acquisition and steady spreading of social truth,” that the public would at last be prepared to accept the final stage of replacing government with free contract even in the area of police protection.””

    Brian Dominick skriver:
    ”The great task of grassroots dual power is to seek out and create social spaces and fill them with liberatory institutions and relationships. Where there is room for us to act for ourselves, we form institutions conducive not only to catalyzing revolution, but also to the present conditions of a fulfilling life, including economic and political self-management to the greatest degree achievable. We seek not to seize power, but to seize opportunity viz a viz the exercise of our power.

    Thus, grassroots dual power is a situation wherein a self-defined community has created for itself a political/economic system which is an operating alternative to the dominant state/capitalist establishment. The dual power consists of alternative institutions which provide for the needs of the community, both material and social, including food, clothing, housing, health care, communication, energy, transportation, educational opportunities and political organization. The dual power is necessarily autonomous from, and competitive with, the dominant system, seeking to encroach upon the latter’s domain, and, eventually, to replace it.”

    Benjamin Tucker skriver vidare:
    ”Anarchism does not repudiate the right of ownership, but it has a conception thereof sufficiently different from Mr. Bilgram’s to include the possibility of an end of that social organization which will arise, not out of the ruins of government, but out of the transformation of government into voluntary association for defence.”

    Det handlar alltså inte helt enkelt om att staten är ett problem och att staten därför måste försvinna. Det handlar om att staten är ett problem, och därför måste ERSÄTTAS av frivilliga organisationer som tar över de uppgifter staten har; men vilka är organiserade på ett frihetligt och frivilligt sätt.

    ”I väntan på den underbara framtid som anarkister skisserar måste vi dock acceptera någon form av stat.”

    Absolut; vid sidan av denna bör man däremot bygga upp frivilliga organisationer, och staten bör tillåta att så sker. Man bör även börja upphäva de kapitalistiska monopolen på ett sätt som inte är helt främmande för liberal ideologi; men som tyvärr känns väldigt främmande för dagens ”konservativliberaler”.

  14. ”Det handlar alltså inte helt enkelt om att staten är ett problem och att staten därför måste försvinna. Det handlar om att staten är ett problem, och därför måste ERSÄTTAS av frivilliga organisationer som tar över de uppgifter staten har; men vilka är organiserade på ett frihetligt och frivilligt sätt.”

    Jag menade inget annat eftersom det är en graduell process och inte en omstörtande revolution som förespråkas. Om dessa frivilliga relationer kan uppstå så att staten försvinner så är det så klart bara bra. Staten i sig finner jag inget värde i. Frågan är på vilket sätt sådana frivilliga organisationer kan växa fram. Som världen ser ut i dag och i överskådlig framtid så är det en praktiskt taget utopisk vision. Jag tror att ett första steg är att hela världen blir liberal. Därefter kan staterna börja avvecklas och frivilligheten utvecklas.

  15. Då är vi nog i stort sett överens 😉 Det är sant att den fullständiga anarkismen är en utopi i slutet av en gradualistisk process; och liberala stater är naturligtvis bättre än totalitära sådana. Det frihetliga samhället utgår däremot inte ifrån staten, utan skapas med fördel utanför denna för att sedan ta över statens uppgifter. Vi kan se det i kooperativt ägda företag, daghem, räntefria banker, et.c. vilket kanske en vacker dag utmynnar i ett helt fritt samhälle. Däremot är det fina med gradualistisk anarkism att det inte är antingen revolution eller ingenting; varje steg i gradualismen (eller vad Konkin kallade den ”libertarianska revolutionen”) ger ett friare samhälle, då varje steg innebär att ett nytt alternativ till staten finns. Även om man inte når hela vägen uppnår man därför ett friare samhälle; om inte friTT, så i alla fall friARE 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s