Viljan att vara god

Som vanligt när jag läser om marxismen slås av förundran över att den fortfarande är en levande vetenskaplig tradition även om dagens marxisms inte på något sätt egentligen liknar den klassiska marxismen. Jo en sak finns kvar. Kritiken av kapitalismen och viljan till jämlikhet. Jag tror att det är just detta som gör att det finns en plats för marxismen, men frågan är hur den fortsätta vinna anhängare. När den hela tiden visat sig ha fel. Hur rationellt är det att hålla fast vid något som endast verkar ha fel? Nu är det är det ju inbyggt i marxismen att man utifrån det perspektivet ser saker som ingen annan ser. Ett annat svar som dök upp i mitt huvud var att det är rationellt att kritisera kapitalismen inte utifrån ett matriellt nyttoperspektiv utan från ett symboliskt nyttoperspektiv. Det finns en symbolisk nytta att vara god. Att vilja vara god kan symboliseras av att vara emot det rådande systemet och då erbjuder marxismen en bra utgångspunkt att vara kritisk.

Ett annat svar på den frågan skrev jag för ett tag sen innan jag bytte till wordpress. Jag återpublicerar det svaret här.

Människor vill vara goda och jag tror att det är en stor anledning till att de väljer att vara vänster. Det är att välja att vara god. Den marxistiska analysen ger ett verktyg att kritisera kapitalismen och det librala samhället i vilket man ser så många orättvisor. Det spelar inte så stor roll att denna terori inte verkar stämma eller att den goda strävan visar sig leda fel gång på gång. Hur kommer det sig? Här följer en förlklaring.

Problem med den marxistiska analysen (marxister är här inte ‘socialister’, ‘vänster’ eller t.ex. ‘kommunister’ per se utan de intellektuella som analyserar världen utifrån ett marxistiskt perspektiv som i sin tur grundar sig i Hegels dialektik)

Man kan fråga sig vad idén om Herren och slaven gett för bild av verkligheten. Är et verkligen sant att världens relationer består av sådana maktrelationer? Tänk om det är helt annorlunda, eller att det bara ibland är så. Det är kanske en gråskala, eller en färgskala. Då kan man fråga sig om vad den marxistiska analysen har för värde.

Den säger inget om hur världen är, bara hur den uppfattas, eller rättare presenterar världen på ett sätt som gör den lätt för människor att inordna i en helhet. På så sätt är den lik rasismen. Det är en analys som lämpar sig väl att göra världen begriplig på det sätt att en historia, en berättelse kan bildas. Det blir lätt att till sig den bild som förmedlas. Däremot är det svårare att faktiskt arbeta ut denna historia ur alla fakta. Problemet är att det primära är att konstruera denna berättelse, inte att faktiskt för stå hur världen faktiskt fungerar.

I den marxiska traditionen pressar alla in sina analyser i samma narrativa struktur och då framstår alla dessa tillsammans, som sins emellan stödjer varandre på samma sätt, som något som faktist är på riktigt. När det egentligen är så att de mytologiserar världen. Pga. detta förklarar marxister inte så mycket nytt, de lyckas bara förmedla det nya som händer i det gamla narrativet som påbörjades av Marx. Med varje berättare blir narrativet starkare, traditionen förmedlas och analysen framstår som allt sannare.

Marxistisk analys är däremot bra för på att dra delarna till en helhet, visa upp samband etc, men det måste göras i en miljö som är kritisk till vad som sägs och det är synd att den marxistiska miljön är så fast i sitt traditionella narrativ.

Det är intressant att se hur denna marxistiska berättelse ligger till grund för vänstertänkare och deras idéer om hur samhället ska organiseras. Det är först när man förstår denna berättelse som man kan förstå hur man kan kritisera t.ex kapitalismen med faktiska faktafel. Berättelsen blir viktigare än enskilda fakta. Överbevisas ett faktum byter man inte ståndpunkt, man byter till ett nytt faktum som man kritiserar utifrån. Olika fakta kan också tolkas sinsemellan kontradiktiskt beroende på hur det ska användas, ändamålet helgar medlen. Vad än den kapitalistiska gör är det dåligt. Man kan alltid hitta något faktum som visar på det.

Varje omdöme kräver en värdegrund. Den enda bestående värdegrunden hos vänstern är att kapitalismen är dålig, vilket verkar vara grundat på att profit är utsugning. Eftersom det inte verkar vara fallet faller hela arguemantetionen. (Det är slående hur man håller fast vid en nationalekonomisk analys som är så krånglig och inte verkar stämma när det finns andra teorier som både är enklare och förklarar mer)

Marxismen är att försöka se systemet utifrån – att se kapitalismen (det rådande systemet) för vad det är, inte vad det verkar vara. Man kan fråga sig hur mycket ett eget system det är. För mig ser det mer ut att vara det ”nuvarande” sättet att organisera världen vilket inte går att koppla bort från historien. Det är en utvecklingsprocess. Då blir målet att försöka se samhället för vad det är, inte vad det verkar vara. Frågan är om man med det mänskliga språket kan uttrycka något som inte är en del av människan. Och där med kan man fråga sig om det går att tänka sig utanför människan. Marxismen blir bara ett av flera sätt att beskriva mänskigheten och frågan är då hur värdefull marxismen är. Den blir om den verkar i en kultur med flera röster om inte vettig, så i alla fall inte skadlig (jag landar nog i att alla röster är bra att de finns men att jag måste bekämpa dem jag inte håller med om), men om den får råda ensam utan motstånd då är den mördande galen. Man kan aldrig låta en ensam åsikt få råda i samhället. Det är synd att marxisterna får det att låta som att deras åsikt inte hörs då den är mycket välspridd.

Annonser

2 reaktioner på ”Viljan att vara god

  1. Jag skulle vilja se Marxismen som sagor i den positiva bemärkelsen – men då kallar vi det gärna vishetslitteratur eller uppbyggelselitteratur. En litteratur som svävar mellan filosofi, lyrik och berättelser.

    Det mest stupida man kan göra är att försöka förverkliga denna sorts litteratur, det skulle vara som att försöka förverkliga Pippi Långstrump eller ”Bä-bä, vita lamm”. Det hindrar inte att det finns visdom, sanningar och många goda ideal att finna hos Marx och Engels, ideal som får hitta verkligheten på annat sätt.

    När det just gäller kritiken av kapitalismen, eller idén om jämställdhet, så finns ju detta även inom andra inriktningar än marxism – men vi har fått oss itutat att det är bara på vänsterkanten man bryr sig om ex arbetare, kvinnors jobb och barnens sociala hälsa. Detta är självklart i grunden fel, men har samtidigt blivit en ”självuppfyllande profetia” eftersom alla tror det – alltså är vänstern bättre på dessa frågor, även om det börjat ändra sig.

    Det viktigaste hos alla politiskt intresserade är väl att diskutera realpolitik, men då måste vi släppa alla fördomar och tyvärr har väl vänstern pga Marx och kommunismen hamnat i en häxkittel av fördomar som alla har svårt att ta sig ur.

    // Larvad (som varit medlem i V.)

  2. Jag håller helt klart med dig. Även om jag inte varit medlem i V eller aktiv i någon annan vänstergrupp var jag länge vänster, dock insåg jag att vänstern döljer för dem som där ingår att även andra människor kan vara goda och där med andra sätt att se på världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s