Mer om Chockdokrinen

Jag har just läst Johan Norberg och Boris Benulics ”Extra! Allt om Naomi Kleins Nakenchock. Exklusivt avslöjande – allt om kejsarinnans nya kläder”. Och jag måste erkänna att den täcker in det mesta och en del till av den kritik av Chockdokrinen jag hade att framföra. Så jag kan inte göra annat än att rekomendera att läsa den. Boken är billig och går snabbt att läsa så det finns inga ursäkter (har man kunnat läsa nästan 600 sidor Klein måsta man kunna ta sig igenom detta alster på ca 130 sid.)

Trots Chockdoktrinens alla brister vill jag ändå lyfta fram en del poänger som ändå finns i boken. Det finns i Chockdokrinen en polemik mot idealistiska, revolutionära lösningar på problem. En känsla jag får när jag läser nyliberala tänkare är just att det samhälle som det propageras för är allt för utopiskt, det finns en historia som man måste ta hänsyn till som kanske glöms bort. Liksom kommunismen krävs det i den nyliberala utopin utgår från en samhällig tabula rasa där inga relationer människor imellan är infekterade av gamla maktförhållanden.

Klein verkar alltså stå för en demokratisk mittenväg mellan nyliberalism och revolutionär socialism. Så länge folket är med på den ekonomiska politiken är det gott. Man skulle kunna tolka Klein (hon är inte helt klar med detta) som om att nyliberal ekonomisk politik är helt ok om den är demokratisk förankrad. Dock verkar hon inte tro att det skulle vara särskilt troligt att en sådan situation skulle uppstå. Problemet här är dock att bortse från demokrati inte är något som man kan anklaga nyliberaler för. Möjligen kan man anse att den liberala definitionen av demokrati är allt för snäv eller något i den stilen, men det är inte något Klein gör. Hon verkar anse att de liberala demokratiska system som finns idag är fullt tillräckliga. Här kommer vi till ett stort problem hos Klein som varken Norberg eller Benulic explicit tar upp. Nämligen att Kleins kritik av nyliberalismen (även om allt hon säger skulle stämma) endast är inriktad på den nyliberala ekonomiska doktrinen. Nyliberalismen framstår helt enkelt som odemokratisk.

En annan intressant sak med Chockdokrinen är att det verkar finnas en ambition om att göra det som Hayek gjorde i ”Vägen till träldom” med den planerade ekonomin, att visa att den nyliberala ekonomin leder till katastrofer. Den slutsats man då kan dra av Kleins bok är att man inte kan/bör dela upp den nyliberala politiska dokrinen och den ekonomiska doktrinen. Dock verkar det finnas stöd för M. Friedmans tes att ekonomisk frihet leder till politisk frihet, ex: Taiwan, Sydkorea, Chile; Sverige, Storbritannien. Däremot verkar det lätt kunna bli problem om den omvända ordningen finns t.ex. Ryssland där den politiska friheten föregick den ekonomiska. Indien är intressant då den ekonomiska friheten varit kringskuren men den politiska friheten har kunnat bibehållas. Dock har inte ekonomin kommit igång förrän den ekonomin blivit fri(-are). Men varje förändring innebär förlorare så väl som vinnare och varje förändring är omvälvande för alla som är inblandade. En förändring bör alltid ha stöd underifrån, och det underlättar med stöd från ovan och utifrån också.

Som avslut måste jag bara säga det att det är mycket konstigt att man kan tro att man kan vara övertygande utan att låta den man anklagar försvara sig. Inte någon stans försöker Klein förklara något utifrån den hon kritiserars perspektiv. Om detta är det bästa arguementet mot nyliberalismen då är vänstern illa ute.

Annonser

En reaktion på ”Mer om Chockdokrinen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s