Trofasta randianer

Ayn Rands filosofi verkar inte vara mer än några enkla slutsatser:

• metafysik: objektiv verklighet (”Nature, to be commanded, must be obeyed”)
• epistemologi: förnuft (”You can’t eat your cake and have it, too”)
• etik: självintresse (”Man is an end in himself”)
• politik: kapitalism (”Give me liberty or give me death”)

Dessa slutsatser är alltså det slutgiltiga svaret på människans problem och måste försvaras av randianerna annars faller hela läran.

Detta är ett exempel på en filosofisk ‘tro’. Det som utmärker de troende är att de väljer en ‘tro’ som svarar på alla problem och så försvarar de denna tro mot alla tvivlare. Detta är vanligt bland religiösa men även bland marxister. Filosofin handlar då om att försvara dessa antagen vilket kan bli rätt omfattande.

Detta till skillnad från filosofiskt ‘sökande’ då man inte kan nöja sig med säkra svar utan tar alla invändningar och problem på allvar och försöker lösa dem.

Som sökande ser jag/kan jag se rands filosofi som en inspirationskälla men inte som ett slutgiltigt svar.

Uppdatering 080626
Jag en liknande uppfattning beskriven av Wirkman Virkkala som bl.a. skriver:

… take an ideology extolling The Individual and turn it into a cult.

Remember, cults encourage and nurture a sense of certainty. Reasonable people, on the other hand, cultivate the courage to doubt. Certainty is a luxury available only in a fantasy world, not the messy one in which we live. So, by emphasizing, as she did, apodictic truths and a dogmatic philosophy, Rand provided the pearl of great price that cultists everywhere demand: certainty.

And she [Ayn Rand] encouraged that sense of certainty with every pronouncement, every argument. Hers was the rhetoric of conclusions, and she scoffed at those who insisted that thought and debate be open-ended. The value of a rhetoric of inquiry was beyond her ken.

Rand herself, then, was the chief source her cult. She may have preached individualism, but she did not promote her notions in a wise and guarded fashion. Instead, she acted as a person wholly committed to presenting the bulk of her beliefs as certain truths. What foolishness!

Annonser

17 reaktioner på ”Trofasta randianer

  1. Det är förmodligen bortkastad tid och energi, men…

    1. Det du citerar är en sammanfattning av objektivismen – inte objektivismens hela. Att försöka reducera ett helt filosofiskt system till fyra rader text kan väl inte göras med rent mjöl i påsen? Rand har skrivit ett dussin fackfilosofiska essäsamlingar (varav några publicerats postumt). Varför skulle hon ha skrivit allt det, om hon bara behövde skriva fyra små rader? Varför skulle någon bry sig nämnvärt om fyra enkla slutsatser, hur vettiga de än må te sig? Vill du ta reda på vad objektivismen faktiskt är, då hänvisar jag till primärlitteraturen. Du kan ju åtminstone läsa hela den engelska Wikipedia-artikeln, som bara den är bra mycket längre än fyra rader.

    2. Objektivismens grundläggande slutsatser vare sig står eller faller med dess representanters försvarande av dem. De är sanna oavsett vad folk tycker och tänker och säger om dem, vilket förstås är hela poängen med att kalla dem ”objektiva” sanningar. (Hence: objectivism.) De där fyra raderna är inte heller lösningen på alla människans problem. Att säga ”självintresse” löser inte några etiska dilemman, och att säga ”kapitalism” gör inte världen rättvis. Man måste ta hänsyn till resonemangen bakom dessa slutsatser, och till vad de faktiskt vill säga, i dess måhända ganska omfattande kontext.

    3. Det heter ”objektivister”, inte ”randianer”.

    4. Objektivismen är inte en trosfråga. Den motiveras sakligt och rationellt, utifrån logiska resonemang.

  2. Om detta inlägg ska spegla olika syner på filosofi, ja, då avslöjar det bara att du har ett ytterst oseriöst och oärligt synsätt på filosofi – all filosofi. (Och detta är det snällaste man kan säga om dig och din attityd.) Du tror nämligen att du kan reducera objektivismen till ”fyra enkla slutsatser” och sedan behandla den på dessa grunder och sedan avfärda den, GRUNDLÖST, som en ”filosofisk tro”, dvs som en slags religion. Jag säger att det är grundlöst för det finns verkligen INGA grunder för ditt påstående. ”Det verkar”, skriver du. ”Verkar”? Herregud… Ayn Rand presenterade och argumenterade för sin filosofi med hjälp av fakta och logik i tusentals sidor. Det förekommer ingen tro alls inom objektivismen.

    Som Sundholm sade: det är nog ett rent slöseri med tid att försöka…

  3. Så klart har jag läst mer än de där punkterna och självfallet är detta inte all Rands filosofi men det är en förenklad sammanfattning.

    Ja jag fattar även att bara säga dessa fyra punkter inte löser människans problem man måste förklara dem och visa varför. Men jag trodde det var uppenbart att det var en förenkling. Jag tog med dem för att de som inte känner till Rands filosofi ska veta lite vad den handlar om. Men visst jag var dum som skrev att ”Ayn Rands filosofi verkar inte vara mer än några enkla slutsatser”. Det var helt enkelt missvisande.

    Att dessa slutsatser är sanna är inte uppenbar. Eftersom ni inte kan försvara dem mot min och andras kritik utom med tystnad, okväden eller förlöjligande leder mig att tro att objektivister är sk. troende.

    Med troende menar alltså att man bestämt sig för en utgångspunkt som man sen försvarar utifrån utgångspunktens lära. Att man är troende handlar alltså inte om hur logiska arguement man har. Objektivisters utgångspunkt är här Ayn Rand.

    Uppdelningen i sökande och troende är självfallet även den en förenkling men som människa måste man alltid förenkla. Den förenkling som förklarar mest med enklast medel är bäst. Jag tycker det är en givande dikotomi eftersom den förklarar olika sorters syn på filosofi (och kanske även annat men det är uppenbart så att den inte förklarar allt).

    Så klart Rand måste skriva en massa för att försvara sina slutsatser. Även om de kan låta vettiga så måste hin försvara sin ståndpunkt. Det är precis detta som är det typiska för ‘troende’.

    Angående objektivister vs. randianer. Objektivister kallas randianer eftersom de är så dogmatiska, troende etc. Precis som Marx efterföljare kallas marxister. Om det är så att ni har försökt övertyga mig om att ni inte är randianer så tyvärr ni beter pricis enligt mönstret.

    Men ni behöver inte vara ledsna för de då ni beter helt rationellt (ni bryter alltså inte denna randianska dogm). Det är nämligen jobbigt att ändra världsuppfattning så slå ifrån sig kritik är utifrån det en rationell handling. =)

  4. Med ett mer neutralt språkbruk så kan man istället säga att objektivister är ‘säkra’ medan jag är ‘osäker’. Det kanske gör det lättare att svälja?

  5. Du får väl utgå från att objektivismen är en trosfråga om du vill. Jag säger bara att det skulle löna sig att kolla upp hur saker ligger till innan man anklagar folk för att vara religiösa, så att man slipper hamna i den återvändsgränden. (Och återvändsgränd är det för att objektivismen är ett filosofiskt system motiverat utifrån logiska härledningar – inte utifrån ”faith”.) Men även om du bedriver ett litet korståg mot objektivismen, så tar jag mig nu friheten från att försvara den mot halmgubbar. Vill du har en korrekt uppfattning får du väl se till att skaffa den själv. Vill du inte ha det så slipper du givetvis, det är inte min sak att lägga ner massor av tid och energi på folk som hela tiden kommer med grundlösa och omotiverade påståenden (*det* kan däremot betraktas som religiöst).

  6. Att försvara och försvara och PROPAGERAT för objektivismen på Internet har jag gjort i flera år. På min blogg och på olika forum och på emaillistor. Jag har också skrivit insändare där jag argumenterar utifrån ett objektivistiskt perspektiv och nästan alla blir publicerade. Det finns andra objektivistiska debattörer i Sverige som gör samma sak. (Per-Olof Samuelsson har t ex skrivit hur mycket som helst både i tryck och på Internet. Se själv: http://www.nattvakt.com.) Det finns många hemsidor, både engelska och svenska, där man argumenterar för objektivismens slutsatser. Men efter ett tag blir man trött. Framför allt blir man trött på att upprepa sig (inte minst eftersom så få lyssnade på vad man sade första gången). Och inte känner man sig ett dugg motiverad att ”försvara” objektivismen, när kritiken som man får är, rent ut sagt, av en så låg kvalité att det verkligen inte är värt ens tid eller energi. I vissa fall är det inte ens några sammanhängande argument som man ska ta itu med utan bara en massa svammel och flum som man inte ens kan göra begriplig om man så försökte. Men jag kan säga så här. Om du eller någon annan har seriös kritik eller en ärligt ställd fråga, var så god och kom med den på min blogg. Jag har en Q&A-möjlighet där. Ställ din fråga eller kom med ditt problem, så ska jag besvara den när jag har tid och lust.

  7. Carl jag har läst din blogg med intresse precis som jag läst en del saker av Reisman. Jag kan verkligen uppskatta randianism.

    Men detta är ju bara löjligt. Ni har en grundläggande utgångspunkt om den mänskliga existensen som jag betvivlar.

    Kan ni inte ens peka på en skrift där jag kan läsa om hur Rand tar sig förbi problemet. Jag förstår att det är ett svårt problem att svara på eftersom ingen lyckas så jag förväntar mig inte ett enkelt svar. Men ni viftar bara bort frågan så det är lätt att misstänka att även Rand viftat bort frågan och inte har något svar.

  8. ”Ayn Rands filosofi verkar inte vara mer än några enkla slutsatser:”

    Byt ut ‘Ayn Rand’ mot vilken annan filosof som helst och du skulle få lika upprörda svar. Det beror på ditt påstående – inte på respektive filosofis anhängare. Vad jag vet finns det ingen filosofi som bygger på ”slutsater”. Det finns något som leder fram till slutsatserna. Slutsatserna är inte antaganden. På varje välsorterad nätbokhandel kan du hitta de titlar som du bör läsa. Objectivism – The Philosophy of Ayn Rand ger en bra sammanfattning för den late.

  9. Så klart det finns saker som leder fram till slutsatserna. Dessa slutsatser är det som de randianska objektivisterna ser som ”trossats”. Det innebär inte att de inte har argument för dem.

    Min kritik var att det verkar vara så att de håller fast vid Rands filosofi som ”troende” istället för ”sökande”. Eller om man hellre vill säga att de är ”säkra” istället för ”osäkra” på detta. Eftersom jag är osäker så framstår deras säkerhet som en tro för mig.

    De upprörda svaren handlade från början om att jag inte var säker på att man kan vara säker på sina sinnen och förnuft. Din poäng att man får upprörda svar vilken filosof man än här skriver om är om något endast en stärkande för mitt argument. Det handlade alltså om olika inställning till filosofi. Den ”sökande” blir inte upprörd vid ifrågasättande av en sanning utan intresserad och kanske tom. förtjust. Detta till skillnad mot den ”troende” som försvarar sin trossats så kraftfullt som möjligt. Det som utmärker den troendes försvar är att det saknar faktiska argument.

  10. Eftersom Tom kommenterade så skall jag väl inte vara sämre själv. Angående dessa sinnen nu:

    Kunskap börjar (men slutar inte) med det för våra sinnen givna. Därför skall jag redan från början svara på den oundvikliga frågan om huruvida dessa sinnen är att lita på eller ej. Att ge ett sådant svar, och att ens ställa en sådan fråga, är faktiskt en smula komiskt. Inte nog med att jag kommer att förutsätta mina sinnen för att uttala mig om dem, men även läsaren måste göra det för att ta del av vad jag har att säga. Utan mina sinnen skulle jag inte kunna ställa mig några frågor om dessa sinnen (jag skulle ju inte kunna veta vad vare sig sinnen eller frågor är), och hur skall läsaren begripa vad jag har att säga, om han saknar både syn och hörsel? Faktiskt: utan sinnen kan det inte finnas medvetande, för att vara medveten är att vara medveten om något. Och hur förnimmer vi vår omgivning så att vi kan vara medvetna om något? Just det – genom våra sinnen. Varje försök att kritisera sinnenas giltighet kommer av nödvändighet att utgå från dem. Man kan inte vederlägga, eller ens på rationella grunder betvivla, att något är sant, om varje tänkbar vederläggning och varje tänkbart tvivel måste förutsätta denna sanning. Att vi kan lita på våra sinnen är en axiomatisk och oreducerbar utgångspunkt. Att förneka den saken är som att förneka existensen av ett visst träd, samtidigt som man sitter på en av trädets grenar. (Det kan aldrig skada att vara övertydlig i dessa sammanhang.)

    Någon har säkert ett och annat att invända mot det här. Är det inte tydligt att sinnena är, om inte alldeles förledande, så i alla fall bristande? Om man äter psilocybina svampar så får man hallucinationer. Råkar man lida av schizofreni så är det i stort sett givet att man ibland ser och/eller hör saker som egentligen inte existerar. Och vi vet väl alla att våra sinnen grumlas när vi fått i oss lite alkohol – så är inte allt detta bevis för att sinnena trots allt är bristfälliga verktyg? Svaret är nekande. Hur vet vi att man får hallucinationer av psilocybina svampar, om inte genom våra sinnen? Vi har läst om det med våra ögon, eller hört om det med våra öron, eller upplevt dessa effekter själva. På exakt samma sätt är det med schizofreni och alkohol, för vad vet vi om dessa ting, frånsett den information vi hämtat genom våra sinnen? Inget alls, naturligtvis. Allt vi vet, eller tror oss veta, har vi våra sinnen att tacka för. Det är sant att vi ibland behöver så kallade sinnesproteser. För att se det mycket lilla använder vi mikroskåp, och för att se det mycket stora använder vi teleskop – men det innebär inte att våra ögon är ogiltiga verktyg för att samla kunskap. Vi måste ju faktiskt använda dessa ögon när vi tittar i mikroskopen och teleskopen. Att det vi ser med våra ögon inte är allt som finns att se, innebär inte att vad ögonen visar oss är falskt. Som Per-Olof Samuelsson brukar säga: anser man att ens ögon är bedragande så får man riva ut dem, så att man slipper bedras. När någon vänlig själ sedan förser en med en ledhund, får man fundera över om man bör riva ut även hundens ögon.

    ( http://www.equil.net/?p=511 ) Om det finns någon intellektuellt hederlig tredje part här som undrar, alltså. Och som kanske inte bryr sig om att fortsätta att söka efter svar som redan funnits, så att han kan ägna sin tid åt vettigare saker än att springa efter sin egen svans.

  11. Henrik, tack! Äntligen ett vettigt svar. Men tyvärr har jag aldrig betvivlat det du säger så vi kommer inte längre. Det svarar nämligen inte på min kritik. Men jag besviken på din raljerande och nedsättande ton.

    Jag vet inte om det är lönt att dra den igen men ok.

    Vi kan (antagligen) lita till våra sinnen de flesta fall. Men ibland räcker de inte till och vi behöver ett verktyg som förstärker vårt sinne. Denna förstärkning gör det möjligt att uppfatta en större utvald del av verkligheten. Hur stor del av verkligheten vi kan uppfatta kan vi inte avgöra eftersom den del vi inte uppfattar känner vi inte till.

    Min kritik var denna: logik och rationellt tänkande är beroende av korrekta premisser för korrekt utfall. Eftesom människans sinnen är begränsade och förnuftet inte är det enda som utmärker människan faller Rands filosofi kort som svar på människans frågor.

    Henrik du medger själv här att människans sinnen är begränsade. Vilket inte du inte kan förneka. Liksom jag inte kan förneka att vi hela tiden använder oss av sinnen. Båda dessa utsagor är uppenbara. Men vad innebär det att våra sinnen är begränsade? Det faktum att vi är tvungna att använda våra sinnen bevisar inte att de är perfekta. Det är här mitt tvivel kommer in. Eftersom det faktiskt är så att inte bara upplever vi verkligheten på olika sätt utan dessutom kan upptäcka mer av den med hjälp av olika verktyg så innebär ju det att vi inte kan vara säkra på att vi har en fullständig uppfattning om världen.

    Om jag förstått det rätt så anser nu Objektivister att man med hjälp av förnuftet kan vara säker på att man drar rätt slutsatser om världen. Men som sagt det kräver att man har korrekta premisser. Premisserna måste vara grundade i verkligheten. Om verkligheten visar sig vara annorlunda en man tidigare uppfattat den (som t.ex genom att man begagnar sig av ett bättre mikroskop) så innebär det att ens premisser ändras och alltså följer det att ens slutsatser ändras.

    Jag hade ytterligare en kritik och det var hur språket fungerar. Denna kritik är mycket närliggande. Eftersom det är språket som vi formulerar vår uppfattning om verkligheten om så hänger denna beskrivning på vad som kan uttryckas med språket. Även är det sant att vi använder språket och till stor del förstår varandra. Men språket är inte en perfekt bild av verkligheten. Det är en del av den mänskliga kulturen och ändras hela tiden.

    Den objektivistiska logiken verkar säga (detta är min förenklade tolkning) att eftersom vi faktiskt gör en viss sak så är det sant. Problemet är att det är en subjektiv bedömning vilka saker som vi gör som är sanna. Att hävda att något subjektivt är sant är enligt mig en tro.

    Jag hoppas att jag gjort mig tydlig men är något oklart fråga om det.

  12. ”Så klart det finns saker som leder fram till slutsatserna. Dessa slutsatser är det som de randianska objektivisterna ser som “trossats”. Det innebär inte att de inte har argument för dem.”

    Det som leder till slutsatser ÄR argument. Några hundra sidor orkar du nog läsa. Dessutom är det ju lite märkligt att du använder ordet ”trossats”. Jag gissar på att det är av okunnighet eller bara som en ren provokation. Objektivismens kunskapsteori ger ju knappast utrymme för några missförstånd om begrepp som tro och vetande. Man kan säkert läsa Rand som fan läser bilbeln, men är det i såfall Henrik eller du som gör det, eller är det jag, eller ingen av oss? Rent spontant verkar du försöka kritisera något som du saknar kunskaper om.

    ”Min kritik var att det verkar vara så att de håller fast vid Rands filosofi som “troende” istället för “sökande”. Eller om man hellre vill säga att de är “säkra” istället för “osäkra” på detta. Eftersom jag är osäker så framstår deras säkerhet som en tro för mig.”

    Objektivismens kunskapsteori ger mycket klara och logiska argument för när man bör tvivla och när man inte bör tvivla. Om man accepterar dessa kan man naturligtvis bli uppfattad på ett visst sätt av någon som har en övertygelse om en helt annat kunskapsteori. Jämför gärna med agnostikerns misstänksamhet eller förakt mot ateisten. Om du blir upprörd över att någon annan verkar vara säker på något bör du kanske söka efter orsaken?

    PS. Jag tror att det är klokt att skaffa sig kunskaper om det man vill kritisera. Det är bara en tro, men jag skulle kunna skaffa kunskap om detta och sedan hävda att jag vet att det är klokt.

  13. ”Vi kan (antagligen) lita till våra sinnen de flesta fall.”
    – Nej, inte antagligen, och inte i de flesta fall. Vi kan, och vi kan alltid. Vi har nämligen inget val. Även när vi förkastar sinnena, så måste vi förutsätta dem. Det har jag skrivit, och det känns tröttsamt att behöva upprepa.

    ”Min kritik var denna: logik och rationellt tänkande är beroende av korrekta premisser för korrekt utfall.”
    – Är det en kritik av objektivismen? Objektivismen har inget att invända mot den kritiken, men en petighet kan jag väl flika in. Logik och rationellt tänkande är verktyg med vilka vi når (förhoppningsvis) korrekta premisser. Sådana verktyg kan inte förutsätta det som de skall hjälpa till att åstadkomma, vilket blir ett cirkelresonemang. Korrekta premisser följer på logik och rationellt tänkande. Inte tvärtom.

    ”Eftesom människans sinnen är begränsade och förnuftet inte är det enda som utmärker människan faller Rands filosofi kort som svar på människans frågor.”
    – Människans sinnen är begränsade, i den mening att de inte är ofelbara eller allsmäktiga. Argumentum ad perfectum – man kan inte kritisera perceptionen bara därför att den är begränsad i redan angiven mening. Rand har heller ej påstått att människans sinnen är ofelbara eller allsmäktiga. Hon påstår bara att de är giltiga verktyg för att nå kunskap, och att de är en axiomatiskt oreducerbar utgångspunkt. Förnuftet är dock, ytterst, det enda som utmärker människan, dvs. som skiljer människan från alla andra livsformer på den här planeten. Andra saker kan finnas, men de kommer att utgå från förnuftet. Ytterst är det människans förmåga att tänka abstrakt och i mån av begrepp som skiljer henne från alla andra livsformer. Kritiken är ärligt talat en skenkritik.

    ”Eftersom det faktiskt är så att inte bara upplever vi verkligheten på olika sätt utan dessutom kan upptäcka mer av den med hjälp av olika verktyg så innebär ju det att vi inte kan vara säkra på att vi har en fullständig uppfattning om världen.”
    – Vi *har* inte en fullständig uppfattning om världen. Det finns massor som vi inte vet, det finns frågor som saknar svar, och det finns upptäckter som bara väntar på att avtäckas. Vi kommer aldrig veta allt, vi kommer aldrig bli ”perfekta” i den bemärkelsen. Men det påstår heller inte objektivismen, och det påstår inte jag heller. Det här med verktygen tyckte jag ändå att jag var solklar om. Även när vi använder mikroskop och teleskop så måste vi använda våra ögon för att validera den information dessa verktyg samlar in. Vi kommer inte från detta. Det *enda* som vi på rationella grunder kan sluta oss till, är att vi inte är några gudomliga supervarelser som kan allt och vet allt. Vi kan inte på rationella grunder avfärda eller ens betvivla våra sinnen. Det är irrationellt att säga ”jag tvivlar på mina sinnen”, när du måste använda dessa sinnen för att kunna tvivla, och förlita på *mina* sinnen när du tänker dig att jag skall begripa vad du har sagt.

    ”Om jag förstått det rätt så anser nu Objektivister att man med hjälp av förnuftet kan vara säker på att man drar rätt slutsatser om världen.”
    – Javisst. När och om man har rationellt fog för att vara säker på något, det vill säga. Objektivismen säger att du *kan* nå korrekta slutsatser. Den säger inte att du alltid gör det, bara du tänker logiskt. Människan är, som sagt, felbar.

    ”Men som sagt det kräver att man har korrekta premisser.”
    – Vilket tenderade att vara Ayn Rands favoritsvar om man hade tänkt fel. ”Check your premises.”

    ”Men språket är inte en perfekt bild av verkligheten.”
    – Fullt sant. Skulle Ayn Rand ha påstått något annat, så hade kritiken varit minst sagt skälig. Men nu har hon ju inte gjort det.

    ”Problemet är att det är en subjektiv bedömning vilka saker som vi gör som är sanna. Att hävda att något subjektivt är sant är enligt mig en tro.”
    – Vilka saker vi gör som är sanna? Handlingar är inte sanna eller falska. De antingen är, eller är inte. Kunskap är sann eller falsk. Bedömningen av om en viss kunskap är sann eller falsk skall göras utifrån de fakta som ligger på bordet. Inte utifrån något ”subjektivt”.

  14. (Skall tillägga att argumentum ad perfectum är mitt eget påfund, så att det framgår. Argumentet utifrån perfektion innebär att man förkastar något helt och hållet, bara för att detta något inte är perfekt, i betydelsen felfri och ofelbar.)

  15. Tom.

    Till att börja med är jag inte så upprörd. Men ni verkar vara det. Om något så är jag road, men börjar bli lite matt.
    Jag kritiserar allmänt utgångspunkten att vara säker på sinne och förnuft. Det enda motargumentet verkar vara att vi inte har något annat att tillgå och därför kan man vara säker på att det är rätt. Det framstår som en tro eftersom det inte är säkert enligt mig.

    Och du har rätt Tom jag behöver läsa mer Rand för att kunna kritisera henne med trovärdighet. Men ingen objektivist har lyckats komma med ens något som liknar en övertygande arguementation mot min kritik.

    Henrik
    Så bra vi (samt Rand) håller med varandra om det uppenbara =)

    ja du har skrivit detta gång på gång och det är inget övertygande argument att eftersom det är detta som vi har att tillgå så är det rätt. Det är därför du framstår som troende/säker.

    ”Bedömningen av om en viss kunskap är sann eller falsk skall göras utifrån de fakta som ligger på bordet. Inte utifrån något “subjektivt”.”
    ja detta är en mycket bra utgångspunkt. Men min kritik som du inte lyckas komma runt enligt mig är fortfarande att det alltid är subjektivt. Detta är ett problem som man inte kommer ifrån som människa.

    Alltså för att vara tydlig: jag anser att man inte kan vara säker på sina premisser alltså kan man inte vara säker på sin slutsats.

    Rands filosofi handlar om ”möjlig praktisk sanning”. Möjlig för man kan uppfatta världen på annat sätt. Praktisk eftersom den verkar bygga på en pragmatik, man måste utgå från den värld vi har. Det är kanske inte så mycket ‘sanning’ kvar då.

    ”Nature, to be commanded, must be obeyed” anser jag innefattar att människans möjlighet till säker kunskap om världen är begränsad och ett hinder man måste ta sig runt. Det innebär också att människor är olika och att för att erkänna människan måste flera uppfattningar om världen erkännas. Detta betyder så klart att världen blir väldigt komplex att ta ställning till och att inga enkla svar finns på hur man ska leva eller se på världen. Med det menar jag att Rand står för en möjlig tolkning av vad människan är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s