Liberalismen och maktproblemet

Tidigare har jag skrivit om ”Vänstern och maktproblemet”, tankarna där utvecklade jag senare i ”Styrkan, svagheten och moralen” där jag tog upp skillnaden mellan att definiera maktproblemet* i termerna ‘dominerande-dominerad’ och ‘starkare-svagare’ men utvecklade inte moraldelen i problematiken utan nöjde mig helt enkelt att säga att den starkare och den svagare har olika sorters ansvar. Den starkares ansvar är att inte dominera (men mycket möjligt vägleda**) den svagare, medan den svagares ansvar är att ta vara på sig själv. Vad innebär då detta?

Vi kan börja med den liberala samhällsstrukturen vars grundprincip är maktdelning. Maktdelningen är till för att hindra att någon alltid är den starkaste, ingen ska ska ha absolut makt. Detta gör man på olika men en grundläggande uppdelning är i politiskt och ekonomisk makt† där politiken sätter gränsen för vad man får göra inom ekonomin som i sin tur skapar grunden för vilka resurser som finns i samhället. (Detta i kontrast till t.ex feodala system eller planekonomi där fursten/staten kontrollerar ekonomin på ett helt annat sätt.) Den liberala maktdelningen hindrar alltså inte att vissa har mycket mer makt än andra men ser till att de med makt har det inom olika områden och alltså balanserar varandra. Att vissa individer har betydligt mer makt än andra ger problemet att individer med mindre makt måste skyddas vilket man löser med olika rättigheter. De liberala rättigheterna är civila (t.ex rätten att inte dödas, yttrandefrihetn etc), politiska (t.ex rösträtt), sociala (t.ex. rätten till utbildning)‡. Det är i denna struktur som maktrelationerna utspelas. Mellan dessa regler får individerna handla som de vill. Det betyder att det finns många möjligheter för individen att dominera sin omgivning och bete sig omoraliskt även om man följer lagarna. Det är både lätt att föreställa sig sådant beteende och ge exempel på det.

Här finner vi liberalismens akilleshäl. Socialister pekar på de orättvisor som uppstår och vill lagstifta mot dem och moralkonservativa vill lagstifta mot moraliskt förfall. Liberalismen vill varken lagstifta mot orättvisor eller mot moraliskt förfall (lagen som system är så klart både rättvist och bygger på en moral men det är något annat). Det är upp till individen att lösa sina problem med orättvisan och bedömma vad som är moraliskt inom det ramverk och stöd som den liberala samhällsstrukturen ger. Detta kan tyckas hårt vilket det också är. Liberalismen kräver av människor att de ska ta sitt ansvar för sig själva och andra. Eftersom det ingår i ansvar att frivilligt ta det är bör man inte lagstifta om ansvar. Den socialistiska och moralkonservativa moralen är så att säga institutionellt förmyndigande uppifrån medan den liberala är individuellt ansvarstagande underifrån

Tillbaka till den moraliska utgångspunkten principen att: den starkare skall icke dominera den svagare och den svagare skall ta ansvar för sig själv. Till detta kan vi tillägga att den som är så svag att den inte kan ta hand om sig själv ska hjälpas. Liberalismen tillhandahåller en institutionell struktur var i detta är möjligt att handla efter denna princip. Hur denna princip omsätts i praktiken på individuell nivå är upp till var och en. Självfallet kan man välja t.ex en kristen moral eller en socialistisk, så länge de inte bryter mot det liberala ramverket. Men vad innebär denna princip på individuell nivå och vad säger den liberala moralen om hur man som individ bör handla?

Tills jag skrivit om det rekomenderar jag denna: leva fritt & leva väl av Per Ericson

* I varje mänsklig relation finns en maktassymetri, maktproblemet handlar om hur vi ska hantera detta faktum. Hur maktrelationen ser ut är beroende av situation vilket alltså betyder att vem som är den starkare respektive den svagare varierar. Se ”grundföreställning” för mer om min syn på makt.

** Var gränsen mellan att dominera och att vägleda går blir en annan reflektion

† Detta kritiseras ofta bl.a. av Karl Polanyi i Den stora omdaningen, där han menar att ekonomins frikopplande från sociala relationer är skadligt. Jag håller med honom att det inte går att frikoppla ekonomin från sociala relationer men att man ska (försöka) skilja den politiska makten från den ekonomiska. Även detta är intressant att undersöka.

‡ Libertärer/nyliberaler brukar stanna vid civila och politiska rättigheter. Om man är för en upplyst despot kan man tänka sig att endast de civila rättigheterna är nödvändiga. Fler rättigheter är t.ex kulturella rättigheter och djurrättigheter.

Annonser

2 reaktioner på ”Liberalismen och maktproblemet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s