Efter att Christer Sanne (här) sågat Johan Norbergs artikel i SvD om fattigdomsminskningen i världen (Norberg försvarar sig här) har en bloggstrid brutit ut efter att flertalet vänsterbloggare bejublat Sannes angrepp på Johan (Ett hjärta rött (”nyliberala statistikvrängare”), Rabulist (”plockar isär Norberg”), Johan Sjölander (”läsvärd käll- och metodkritik”) och Svensson (”en nyliberal lögnare”) debatten i denna är en fars). Problemet är att Norberg har rätt, som vanligt. Inte för att han skulle vara så fenomenalt bra utan för att han helt enkelt håller sig till att uttala sig om det han har koll på uppbackad med tllförlitliga källor (att detta kan vara hans vinnande koncept är tragiskt).
Diskussionen gör det tydligt att vänstern inte har någon aning om vad en liberal står för. Det gör att deras argument ständigt missar liberalerna och socialisterna framstår som fåniga och oseriösa för alla andra som inte delar deras åsikter (se också ”Den socialistiska logiken”).
Detta fick mig att tänka på ett tankeexperiment man kan göra: tänk dig två personer; den mest extrema socialisten och den mest extrema liberalen (kopplingen till bloggandet ovan är inte helt självklar men det är charmen med associationskedjor). Ett sådant experiment kräver så klart att man har en definition av åsikter vilket självklart skiljer sig mellan olika individer men jag tar det enkelt.
En grundläggande skillnad mellan liberaler och socialister handlar om begreppet frihet (detta tas upp av bla. Hayek men är ett experiment som lätt kan genomföras på egen hand genom att låta en liberal respektive socialist definiera frihet). Liberalen talar om frihet i negativa termer (frihet från) och socialisten i positiva (frihet till).
Vad leder dessa definitioner om frihet till? Den extreme liberalen är då en person som aldrig kan godta att en annan människa sätter sig över annan människa och om man använder Kants gamla devis om att ”en förnuftig (vad som är förnuftig och vem som är det är en annan diskussion) varelse aldrig får användas som enbart medel, den är alltid ett mål i sig”. Den liberale tillåter alla att göra vad de vill så länge det inte går ut över andra. Detta kan leda till att människor blir olika mäktiga eftersom människor är olika. De har olika förmågor och intressen. Liberalen säger inte vad som är bra för en enskild människa eller ens för alla människor. Det är upp till var och en att själva avgöra. Det betyder att varje individ är ansvarig för sig själv (detta är starkt påverkat av Nozick). Det största felet hos denna person blir att den kan upplevas som arrogant (speciellt om den får rätt i alla arguement).
Den extrema socialisten då? Vart leder det positiva frihetsbegreppet? Det är ett mycket sympatiskt begrepp (åtminstone innan man börjar syna det). Detta begrepp, frihet till saker är tanken att människan har rätt att utveckla sig oavsätt position, det grundar sig på alla likhet. Kant grundar det i det ovan nämnda att alla människor är ett mål i sig. Vad är problemet i detta? Problemet är att det missar att människor är olika.
Om vi nu tänker oss den extrema socialisten, hur lever denne. Till att börja med går det inte att tänka sig denna som ensam. Den positiva friheten står alltid i relation till andra individer (till skillnad från de negativa rättigheterna som inte är så relevanta men ändock finns kvar om man tar bort alla interagerande individer). Den positiva friheten försvinner när det inte finns någon att jämföra sig med. Detta betyder att vi måste se den extrema socialisten i en grupp interagerande individer. Hur får dessa individer agera mot varandra? Alla måste komma överrens om att ingen får agera på ett sätt så att en annan motverkas. Detta kan vara relativt lätt i en liten grupp som delar ideal. Och det är heller inget problem när alla i grupper deltar frivilligt. Men så fort man vill utöka gruppen till alla människor så går det över till maktutövning. Den extreme socialisten är, precis som liberalen, universialist. Det är bara det att när man innefattar alla människor i positiva friheter så måste man tvinga folk till att göra saker. Universella negativa fiheter tvingar bara folk från att göra saker. Detta betyder att den exterema socialisten måste tvinga alla att följa hans moral. Alltså innebär socialismen tvång. Alltså att tvinga folk vara goda (är man god när man är tvungen att utföra en handling? Är man ond om man tvingas utföra en handling?). Vad blir den extrema socialisten, mycket lik de ledare man ser i kommunistiska stater.
Den stora frågan är hur tänkande människor som är så kritiska till saker kan var så blinda för sin egen ”goda” tro. Jag har ett svar här.
Björn Axén 
”Liberalen talar om frihet i negativa termer (frihet från) och socialisten i positiva (frihet till).”
Nej. Jag är liberal, och pratar om ”frihet till”. Mycket få socialister jag har stött på pratar om ”frihet till”. När dom säger ”frihet” så menar dom socialism.
”Problemet är att det missar att människor är olika.”
Nej, varför skulle det missa det?
”Den positiva friheten står alltid i relation till andra individer (till skillnad från de negativa rättigheterna som inte är så relevanta men ändock finns kvar om man tar bort alla interagerande individer). Den positiva friheten försvinner när det inte finns någon att jämföra sig med.”
Roligt argument. Roligt därför att när jag kritiserar den negativa frihetssynen :
http://lennartregebro.blogspot.com/2007/11/mattias-svenssons-har-inte-frsttt-vad.html
http://lennartregebro.blogspot.com/2007/11/mer-absurditeter-med-negativ-frihet.html
Så får jag hela tiden höra att negativ frihet enbart relaterar till andra individer, dvs att i avsaknaden av andra är man alltid totalt fri, medan man klagar på att den positiva frihetsbegreppet relaterar till omgivningen även om det inte finns några andra personer inblandade. 😉
”Alla måste komma överrens om att ingen får agera på ett sätt så att en annan motverkas.”
Demokrati, kallas det.
”Detta betyder att den exterema socialisten måste tvinga alla att följa hans moral. ”
Det kallas ”rättsstat”.
Summa summarum:
Bra försök, men du har nog inte greppat skillnaden mellan socialister och liberaler. Skillnaden är att socialister inte VILL förstå, för då hade dom insett att dom hade fel. Samma sak gäller nyliberaler, men nyliberaler dyrkar det rationella, och därmed brukar man för eller senare kunna övertyga dom, medan socialister har genom åren skaffat sig en rent anti-intellektuell kultur, så dom är svåra att nå med argument.
Du har nog inte förstått skillnaden mellan socialism och liberalism heller. Liberalism är för frihet. Socialism är för, tja…. socialism. 🙂
Tänkvärda motarguement. Jag återkommer med svar. Men även om du skulle ha rätt så kvarstår frågan vad frihet är för en socialist. Att säga socialism innebär egentlig frihet enligt socialisten så har vi fortfarande inte kommit längre än den intetsägande debatten där ingen förstår varandra.
Visst, och längre än så kommer man inte på den vägen. Skillnaden mellan socialister och liberaler har helt enkelt inte med frihetssynen att göra, utan ligger nån annanstans. Fråga mig inte var…
Svaren till första kommentaren.
”Nej. Jag är liberal, och pratar om “frihet till”. Alltså inte en extrem liberal.
Att säga att: ”När dom [socialisterna] säger “frihet” så menar dom socialism” är inte heller särskilt utvecklande eller intressant. Frågan är här hur socialister ser på frihet (eller socialism om man så vill). Hur liberaler och socialister skiljer på frihetsbegreppet är det intressanta. Socialister och liberaler hävdar båda att de står för den sanna friheten.
Det är uppenbart att den socialistiska friheten är galen och leder åt helvete och det vill de inte se.
Alltså är slutsatsen att ”skillnaden mellan liberaler och socialister är att socialister inte VILL förstå, för då hade dom insett att dom hade fel” inte heller den särskilt intressant. Varför de väljer att blunda är intressant det med. Det har jag skrivit om tidigare.
Angående skillnaden mellan frihet och rättigheter tackar jag för klargörandet. Det var något som jag anande men inte hade definierat.
För att klargöra mig: de negativa rättigheterna hindrar att handlingar genomförs medan de positiva rättigheterna ålägger att man gör vissa saker för varandra. Den extreme liberalen i mitt exempel vill att man stannar vid negativa rättigheter då alla positiva friheter inskränker individens rättigheter. De postiva rättigheterna syftar till för att göra alla människor lika fria (ha samma makt) relativt varandra. Detta kan man göra genom antingen höja alla till den högstas nivå eller sänka alla till den lägstas nivå vilket om det ska genomföras absolut är absurdt.
“Alla måste komma överrens om att ingen får agera på ett sätt så att en annan motverkas.” Demokrati, kallas det.
“Detta betyder att den exterema socialisten måste tvinga alla att följa hans moral. ”Det kallas “rättsstat”
Ja helt rätt. Om alla går med på att följa den socialistiska idén (demokratiskt) och att detta genomförs utan godtycklighet (rättstat) så är det inte ett problem. Poängen var att om man vill att alla människor ska vara socialister (vilket man som universialist vill) och folk motsätter sig det (för att man har en annan syn på frihet t.ex) så får man problem. Här skiljer sig liberalen och socialisten från varandra på så sätt att de positiva rättigheterna tvingar folk till att göra saker, medan de negativa tvingar folk från att göra saker vilket hindrar människor att ta ansvar och välja sina egna handlingar. Den absoluta kollektiva moralen lämnar inget utrymme för individens personliga positiva handlingar. Den absoluta individuella moralen är öppen för alla individuella positiva handlingar som inte strider mot vissa särskilda förbud.
“Problemet är att det missar att människor är olika” olycklig formulering från min sida. Jag menar att problemet med positiva rättigheter är att människor är olika och det därför är svårt att komma överens om dem. En negativ rättighet är inte lika påtaglig som en postiv rättighet iom. att den positiva ålägger en plikt.
Angående positiv frihet i relation till andra människor.
”… negativ frihet enbart relaterar till andra individer, dvs att i avsaknaden av andra är man alltid totalt fri, medan […] den positiva frihetsbegreppet relaterar till omgivningen även om det inte finns några andra personer inblandade”.
Det är helt sant men jag hade i exemplet en syn på detta som handlar om hur man vill att friheten ska vara. Den positiva friheten blir då relevant i jämförelse med andra människor. Jag vill vara lika fri (ha samma makt, möjlighet att göra samma saker) som alla andra. Med det negativa friheten behöver man inte tänka på hur andra männsikor har det eftersom alla har in grunden samma frihet att göra saker.
Dessa två beskrivningar säger inte emot varandra utan ger en bättre beskrivning av vad det handlar om.
summa summarum
Jag har sammanblandat två uttryck och formulerat mig lite otydligt. Jag tackar Lennart Regebro för dessa upplysningar och påpekningar. Jag ska försöka vara tydligare och precisare i mina resonemang så att det blir lätt att följa mina tankar.
Vidare så tycker jag mig kunnat klargöra för skillnaden mellan socialister och liberaler mer utvecklande än att skillnaden skulle vara att socialister inte vill vill förstå verkligheten och att de är anti-intellektuella (jag håller f ö. med om det).
”Att säga att: “När dom [socialisterna] säger “frihet” så menar dom socialism” är inte heller särskilt utvecklande eller intressant.”
Eh. Nej. Det är många saker som inte är utvecklande eller intressant här i världen. 🙂
”Frågan är här hur socialister ser på frihet (eller socialism om man så vill). Hur liberaler och socialister skiljer på frihetsbegreppet är det intressanta. Socialister och liberaler hävdar båda att de står för den sanna friheten.”
Jag tror som sagt inte att socialister ser på frihetsbegreppet alls. Dom har inget frihetsbegrepp. När dom säger att dom står för sann frihet är det som när kommunister säger att dom står för sann demokrati.
”Alltså är slutsatsen att “skillnaden mellan liberaler och socialister är att socialister inte VILL förstå, för då hade dom insett att dom hade fel” inte heller den särskilt intressant. Varför de väljer att blunda är intressant det med. Det har jag skrivit om tidigare.”
Javisst är det det som är det intressanta. Som jag sa: Jag vet inte varför.
”För att klargöra mig: de negativa rättigheterna hindrar att handlingar genomförs medan de positiva rättigheterna ålägger att man gör vissa saker för varandra. Den extreme liberalen i mitt exempel vill att man stannar vid negativa rättigheter då alla positiva friheter inskränker individens rättigheter.”
Kalla det inte extrem liberal är du snäll. Kalla det libertarian eller nåt. Jag ÄR extremt liberal. Men jag är inte libertarian. 🙂 Jag har inte en negativ frihetssyn. Att ha en negativ frihetssyn är inte mer liberalt än att ha en positiv frihetssyn.
”De postiva rättigheterna syftar till för att göra alla människor lika fria (ha samma makt) relativt varandra.”
Inte alls. Det positiva rättigheterna syftar till att öka friheten. Att kräva att alla skall vara lika fria är utopistiskt och farligt. Notera att den negativa frihetssynen försöker just detta. Man försöker definiera frihet på ett sådant sätt att alla kan vara 100% fria. Men man åstadkommer detta genom att göra frihetsbegreppet praktiskt meningslöst.
”Poängen var att om man vill att alla människor ska vara socialister (vilket man som universialist vill) och folk motsätter sig det (för att man har en annan syn på frihet t.ex) så får man problem.”
Att du likställer socialism och demokrati i den här debatten finner jag störande, men jag orkar inte tjafsa om det. Frågan blir ändå ”Varför det?” Varför skulle man få problem med demokrati? Det begriper inte jag. Vad är problemet med att man demokratiskt kommer överens om en gemensam moral, dvs att man har gemensamma lagar?
Jag kan se MASSOR av problem med att inte ha rättstat och inte ha gemensamma lagar, däremot.
http://www.liberalism.nu/ideologier/anarkism/
”Den absoluta kollektiva moralen”
Vad är en ”absolut kollektiv moral”? Om vi stryker ordet ”absolut” så blir ju bara påståendet ”Den kollektiva moralen lämnar inget utrymme för individens personliga positiva handlingar.” vilket är uppenbart fel.
”Den absoluta individuella moralen är öppen för alla individuella positiva handlingar som inte strider mot vissa särskilda förbud.”
Vad är det då som är ”absolut” med den, om det finns vissa särskilda förbud man inte får strida mot?” Låter inte speciellt absolut, tycker jag.
”“Problemet är att det missar att människor är olika” olycklig formulering från min sida. Jag menar att problemet med positiva rättigheter är att människor är olika och det därför är svårt att komma överens om dem.”
Ingen har sagt att politik är lätt. I själva verket skulle jag påstå att negativ frihet är ett försök att ta nåt som är både svår och viktigt och sopa det under mattan därför att man inte orkar hantera det svåra och viktiga.
”Det är helt sant men jag hade i exemplet en syn på detta som handlar om hur man vill att friheten ska vara. Den positiva friheten blir då relevant i jämförelse med andra människor.”
Frihet är bara relevant i jämförelse och relation med andra människor, det är korrekt. Om du vore den enda människan i hela universum anser jag frihet vara ett meningslöst begrepp.
”Vidare så tycker jag mig kunnat klargöra för skillnaden mellan socialister och liberaler mer utvecklande än att skillnaden skulle vara att socialister inte vill vill förstå verkligheten och att de är anti-intellektuella (jag håller f ö. med om det).”
Ja, mer utvecklande kan det kanske vara. Fast det är fel. 🙂
Gränsen mellan positiv och negativ frihetssyn går mellan libertarianer och liberaler. (Eller socialliberaler som man ofta kallar dom i Sverige). När du försöker skylla socialisternas misstag på en positiv frihetssyn så har du dels fel, dels straffar du ut liberalism som socialism, och det är bara dumt.
hmm jag tror att jag och Lennart håller med varandra i det mesta. Jag återkommer med ett längre svar.
Ursäktar att jag tog sådan tid med svaret.
jag börjar med din avslutning.
”Vidare så tycker jag mig kunnat klargöra för skillnaden mellan socialister och liberaler mer utvecklande än att skillnaden skulle vara att socialister inte vill vill förstå verkligheten och att de är anti-intellektuella (jag håller f ö. med om det).”
Ja, mer utvecklande kan det kanske vara. Fast det är fel. 🙂
Gränsen mellan positiv och negativ frihetssyn går mellan libertarianer och liberaler. (Eller socialliberaler som man ofta kallar dom i Sverige). När du försöker skylla socialisternas misstag på en positiv frihetssyn så har du dels fel, dels straffar du ut liberalism som socialism, och det är bara dumt.”
– Jag försäker inte skylla på socialisternas misstag på en positiv frihetssyn. Jag tycker mig kunna se att det går en skiljelinje mellan socialister och liberaler där socialister glömmer bort de negativa rättigheterna och bara betonar positiva rättigeter. Socialisternas stora fel tror jag är att de vill så väl och inte vill gå med på att någon någonsin far illa. Total rättvisa är deras ideal vilket leder till att de alltid verkar ont, när det alltid vill väl.
– Att ordet frihet används på så många sätt är ett problem. Det är irriterande när folk driver ett begrepp för långt så att det blir missförsånd. Det är det som händer här. Du, och liberaler, vill att frihet ska betyda en sak, socialisterna en annan. Genom att inte vilja gå med på deras definition kommer man inte så långt. Debatten stannar där. Faktum kvarstår – socialisterna ser sin definition som verklig frihet. Som Den verkliga friheten.
– Att säga att striden står mellan ”sanna” liberaler och libertärianer (jag tycker det borde stavas så, det är mycket lättare att säga på svenska) blir då felaktigt. Striden mellan olika liberala grupper om det liberala begreppet frihet är en annan sak (som jag var omedveten om tills jag nu blev upplyst och jag tackar för det. Det var mycket intressant).
”“De postiva rättigheterna syftar till för att göra alla människor lika fria (ha samma makt) relativt varandra.”
Inte alls. Det positiva rättigheterna syftar till att öka friheten. Att kräva att alla skall vara lika fria är utopistiskt och farligt. Notera att den negativa frihetssynen försöker just detta. Man försöker definiera frihet på ett sådant sätt att alla kan vara 100% fria. Men man åstadkommer detta genom att göra frihetsbegreppet praktiskt meningslöst.”
– ja positiva rättigheter är till för att öka friheten, men drar man det för längt utan spärrar som socialister då blir den utopisk och farlig. Att kräva att alla ska vara samma leder till att man hela tiden måste driva jämlikheten längre. Någonstans måste spärren ligga åt vardera håll. Var kan man diskutera.
”Att du likställer socialism och demokrati i den här debatten finner jag störande, men jag orkar inte tjafsa om det. Frågan blir ändå “Varför det?” Varför skulle man få problem med demokrati? Det begriper inte jag. Vad är problemet med att man demokratiskt kommer överens om en gemensam moral, dvs att man har gemensamma lagar?”
– Jag likställer inte socialism med demokrati. Du har missförstått. I min naivitet trodde jag aldrig att någon skulle göra den kopplingen, det var slarvigt. jag menade: om alla genom demokratiskt beslut gick med på att införa socialism så är det ok att göra det. Som universialist vill man att alla människor ska omfattas av samma rättigheter. Som förespråkare av positiva rättigheter får man problem då dessa rättigheter kräver plikter från andra att utföra handlingar. Den extreme liberalen (libertärianen) kräver negativa rättigheter var plikt kräver att man inte utför vissa handlingar. Detta är skillnaden. Det är inget problem med att man tillsammas kommer överrens om en gemensam moral. Det är väldigt bra och svårt. De positiva rättigheterna kräver det och det enda vettiga sättet är genom demokrati.
”utan godtycklighet” = rättstat. Det är jättejobbigt utan rättstat jag håller med dig. I ”vägen till träldom” har Heyek en utläggning om att en plannerad stat inte kan vara en rättstat men det är en annan diskussion.
”“Den absoluta kollektiva moralen”
Vad är en “absolut kollektiv moral”? Om vi stryker ordet “absolut” så blir ju bara påståendet “Den kollektiva moralen lämnar inget utrymme för individens personliga positiva handlingar.” vilket är uppenbart fel.”
– Det är därför absolut ska vara kvar. Med det menar jag ‘fullständigt’. Om man har en fullsändig (absolut) moral som är positiv så finns inget utrymme för individen att välja, alla handlingar är redan uttänkta om hur individen ska handla.
”“Den absoluta individuella moralen är öppen för alla individuella positiva handlingar som inte strider mot vissa särskilda förbud.”
Vad är det då som är “absolut” med den, om det finns vissa särskilda förbud man inte får strida mot?” Låter inte speciellt absolut, tycker jag.”
– Åter betyder absolut här ‘fullständigt’. En individ kan ha en fullständig individuell moral som täcker alla tänkbara handlingar och på sätt inte ha kvar någon handlingsfrihet. Förbudet syftar här på vissa negativa rättigheter, som t. ex. att inte bli dödad (och den följande frihetsinskränkningen att inte få döda).
återigen, jag tror vi håller med varandra. Du är bara mer invis än vad jag är.
”Jag tycker mig kunna se att det går en skiljelinje mellan socialister och liberaler där socialister glömmer bort de negativa rättigheterna och bara betonar positiva rättigeter.”
Det är sant. Jag vill dock här påpeka att det är ett vanligt misstag att tro att positiva rättigheter kommer ur en positiv frihetssyn och negativa rättigheter ur en negativ frihetssyn. I själva verket är kopplingen där mycket svag, och det går bra att argumentera för att även negativa rättigheter kräver en positiv frihetssyn.
”Du, och liberaler, vill att frihet ska betyda en sak, socialisterna en annan. Genom att inte vilja gå med på deras definition kommer man inte så långt. Debatten stannar där. Faktum kvarstår – socialisterna ser sin definition som verklig frihet. Som Den verkliga friheten.”
Jag har som sagt aldrig sett en socialist komma med en frihetsdefinition som inte definierar frihet som socialism.Och detta uteslutande i diskussionen som hävdar att socialister är för frihet. Ren cirkeldefinition, alltså. Jag kan mycket väl tänka mig att acceptera en socialistisk definition av frihet i en debatt med en socialist, men inte när dom definierar frihet som slaveri. Det är inte en definition, det är ordlekar och nyspråk.
”positiva rättigheter är till för att öka friheten, men drar man det för längt utan spärrar som socialister då blir den utopisk och farlig.”
Jag tror inte problemet är att socialister vill ha positiva rättigheter utan spärrar, och att socialismen därför blir utopistisk. Problemet är att socialismen är utopistisk, och anser att ändamålen helgar medlen. Det innebär att dom är utan spärrar helt, oavsett dom det är rättigheter eller skyldigheter eller våld. Så ditt resonemang här har fått orsak och verkan om bakfoten.
”Att kräva att alla ska vara samma leder till att man hela tiden måste driva jämlikheten längre.”
Javisst. Och här ser du också att fokus inom socialismen ligger just på (jäm)likhet, inte frihet. Man skiter i hur fria folk är, det viktiga är att dom skall vara *lika* fria.
”om alla genom demokratiskt beslut gick med på att införa socialism så är det ok att göra det.”
Javisst. Det är fel, men OK. Demokrati är viktigare än att ”rätt” politik genomförs. Jag vet inte riktigt vad detta har med resten av debatten att göra… 🙂
”Som förespråkare av positiva rättigheter får man problem då dessa rättigheter kräver plikter från andra att utföra handlingar. Den extreme liberalen (libertärianen) kräver negativa rättigheter var plikt kräver att man inte utför vissa handlingar.”
I teorin, ja. I praktiken behöver även negativa rättigheter skyddas, vilket innebär att man har positiva skyldigheter också, som allra minsta minimum har man skyldigheten att betala skatt. Men OK, det är detaljer i sammanhanget.
”Det är inget problem med att man tillsammas kommer överrens om en gemensam moral. Det är väldigt bra och svårt. De positiva rättigheterna kräver det och det enda vettiga sättet är genom demokrati.”
Även en libertariansk stat har en överenskommen gemensam moral. Oavsett om man bestämmer att samhället har en skyldighet att ta hand om dom som inte kan ta hand om sig själva eller inte, så är det ju ett moraliskt ställningstagande.
”Om man har en fullsändig (absolut) moral som är positiv så finns inget utrymme för individen att välja, alla handlingar är redan uttänkta om hur individen ska handla.”
Denna ”absoluta moral” är en idé som är så fantastiskt omöjlig att genomföra i praktiken att jag helt misslyckas med att se hur detta är relevant ens i en hypotetisk debatt.
ups, jag glömde en länk om positiva och negativa rättigheter:
http://lennartregebro.blogspot.com/2007/11/mer-absurditeter-med-negativ-frihet.html
Jag håller med dig i alla dina punkter, men tycker ändå mitt inlägg är relevant. Jag ville försöka mig på att ge socialisternas frihetssyn en chans. Men visst du har rätt i att deras frihetssyn leder till slaveri eftersom de är utopiska. Men eftersom de hävdar att de måste ta tillbaka frihetsbegreppet från liberalerna så finns en debatt där. Och det finns olika grader av socialister precis som det finns olika grader av liberaler. De positiva rättigheterna är en ingångspunkt där man kan försöka förstå sig på skillnaden.
Att det blir nyspråk av det hela det är så sant. Tyvärr kan det vara så att man måste gå med på att andra använder ord på ett sätt som man själv inte gillar. Vad ord betyder är konventioner som styr. Men för att man ska kunna ha en konversation måste man gå med på den andras användning av ordet. Bara att beklaga det hela.
Jag måste dock erkänna att de socialister jag pratat med skiljer starkt sig från de rabiata galningar som lurar här i bloggvärlden. De socialister i min bekanskapskrets är liberaler i jämförelse (eller så vågar de inte öppna upp sig helt i min närvaro).
Visst ligger fokus på jämlikhet, tillsammans med utopism och radikalism är det galet. Men det var inte vad jag ville diskutera.
”Denna “absoluta moral” är en idé som är så fantastiskt omöjlig att genomföra i praktiken att jag helt misslyckas med att se hur detta är relevant ens i en hypotetisk debatt.”
jo det var meningen att den skulle vara omöjlig. Det hypotetiska var att man inte kan driva dem hur långt som helst, vilket socialister verkar vilja.