Bilden har också kritiserats av en vän till mig med den alternativa förklaringen om att ”demokratisering tillsammans med arbetare i konflikt med arbetsköpare som har drivit på utvecklingen uppåt”. Själv förstår jag inte riktigt den förklaringen utan menar att det är rätt tydligt att kapitalismen leder till en stark ekonomisk utveckling på ett sätt som man inte kan förklara med ökad demokrati tillsammans med arbetarrörelsen kamp. Den senare handlar om andra sociala fenomen. Kort kan man säga att jag menar att kapitalismen driver ekonomin framåt och att det på så sätt skapas utrymme för fler rättigheter vilka krävs av arbetarna och där demokrati är en av dessa rättigheter.

En annan kritik som framfördes var (av en annan person) ”därför att ett antal stater med mycket makt väljer att handla endast med stater som går med på vissa villkor. Eller till och med går så långt som att kriga med länder som inte går med på dessa villkor”. Jag är inte helt säker på hur jag ska tolka detta påstående men det låter som en marxistisk (neo-)imperialistisk teori. Sådana teorier går ut på att kapitalismen ständigt måste expandera och finna nya marknader för att inte stagnera. Det leder till att ekonomisk starka stater (alltså de kapitalistiska, eftersom det är det effektivaste sättet att skapa rikedom) tvingar svagare länder att handla på sämre villkor vilket i princip för resurser från de svagare länder till de starkare. Det handlar alltså om internationell utsugning.

Min kritik mot detta är helt enkelt att jag har en helt annan bild av vad kapitalism innebär samt vad som skapar rikedom. I god liberal anda menar jag att det är den samhälleliga strukturen och framförallt de intranationella institutionerna som avgör hur rikt ett land är. Enkelt kan man säga att det fungera på samma sätt som för människor i det dagliga livet. En handling kan antingen var nyttig eller onyttig. Nyttiga handlingar leder till ett bättre fungerande liv. Den som arbetar kommer ha mer resurser än den som inte arbetar. Principen är den samma på nationell nivå även om det är betydligt mer komplicerat. Man kan säga att fattiga länders institutioner helt enkelt är ineffektiva i jämförelse med rika länders. Ju effektivare institutioner desto rikare blir man. Märk här att jag använder mig av en väldigt brev definition av institutioner som exempelvis omfattar sådant som arbetsmoral. Det betyder i alla fall att vi inte behöver en teori om utsugning för att förklara att vissa länder är fattiga. Denna liberala teori överensstämmer dessutom bättre med den faktiska historiska utvecklingen. Exempelvis förklarar den bättre än den marxistiska teorin hur Östasien utvecklats så pass mycket bättre än Afrika efter andra världskrigets slut. Att starka stater krigar och beter sig imperialistisk förklaras bäst av att de helt enkelt är mäktiga och utnyttjar sin makt. Det är inget nytt med kapitalismen.

Uppdatering 23/1-12, 09:58 & 10:33
Lade till att den andra kritiken kom från en annan person vilket framförallt är relevant då de båda olika argumenten verkar stå mot varandra i viss mån. Det första motargumentet menade att demokratisering och klasskamp ger ökad ekonomisk utveckling medan det andra argumentet (om det är neo-imperialistiskt) menar att det är kapitalismen som leder i internationell utsugning. Om man håller med om båda argumenten så påstår man att demokratisering och arbetarmakt ger kapitalism och på så sätt är demokrati och arbetarmakt orsaken till internationell utsugning. Jag tror inte att man menar att så är fallet. Vad jag tror man menar är att kampen för demokrati och arbetarrätt skapat en situation där de svaga länderna i mindre grad blir utsugna vilket också ska leda till  kris för kapitalismen eftersom den har färre länder/marknader att utnyttja. Detta verkar dock inte vara fallet som vi ser i bilden.

Uppdatering 24/1-12, 10:50
Ändrade en missvisande formulering i stycke tre.

Sovjet gick under på grund av sitt relativt kapitalismen ineffektiva ekonomiska system. Frågan handlar därför om huruvida Kinas styrande parti lyckas behålla en god ekonomisk utveckling byggd på statskapitalism utan att införa liberala principer. Hittills har vi sett en stark trend i världen att länder som omfamnar kapitalismen till sist även blir liberala i bred mening. Alltså förutom kapitalism även omfamnar rättsstaten och representativ demokrati. Kina kommer fortsätta stödja kapitalismen men underminera liberalimen. Och kapitalism utan liberala normer är fruktansvärt.

Att det har skett tidigare betyder inte att det måste gälla Kina. Detta är inte bara ett problem för Kinas dryga en miljard stora befolkning. Det är troligen ett mycket stort problem för människor i en rad andra länder, särskilt de som lever under stater som låter sig inspireras av Kina. Det är helt enkelt inte säkert att västs normer är de som kommer inspirera den fortsatta moderniteten under 2000-talet. Det skulle kunna innebära att mänskliga rättigheter och demokrati sätts på undantag förutom där de redan är etablerade.

Inte nog med det. Kinas växande makt riskerar dessutom att underminera liberalismen där den redan är etablerad. Vi ser redan hur vi har problem med detta i så väl Europa som USA. Med Kina som normativ förebild utmanas liberalismen inte bara inifrån utan även utifrån.

Ett inte helt otroligt scenario är att Kinas makt blir allt större samtidigt som västvärlden makt blir relativt mindre. Vi kan tänka oss flera scenarier här. Ett första är att att USA drar sig tillbaka från världen och isolerar sig och att Europa splittras. Kina kan här välja att antingen härska i sin egen region. Världen skulle då delas upp i olika regioner. Möjligen med djupa fientligheter i Östasien mellanKina, Indien och Japan och de mindre länderna allierade med dessa i olika konstellationer. Kina skulle också kunna välja att ta över positionen som världens hegemon när USA ändå dragit sig tillbaka. Ett annat scenario är att Kina och USA delar världen mellan sig liknandes den bipolära världsordningen under Kalla kriget. Men om Kinas ekonomiska utveckling fortsätter så verkar det otroligt att USA skulle kunna stå emot Kina med sin fyra gånger så stora befolkning.

Om inte Kinas ekonomiska utveckling hindras och dess fascistiska system inte går under så har vi mycket att frukta. Det vi skulle kunna hoppas på då är en ”liberal allians” mellan USA, Europa, Brasilien, Japan och Indien som då skulle kunna stå upp mot Kina. Men liberalismen är bräcklig och vi måste alltid kämpa för den.

]]> http://bjornaxen.wordpress.com/2012/01/08/hotet-fran-kina/feed/ 1 59.293283 17.943284 59.293283 17.943284 Björn Axén Chinese Communist Party http://bjornaxen.wordpress.com/2012/01/07/civilisation-tander/ http://bjornaxen.wordpress.com/2012/01/07/civilisation-tander/#comments Fri, 06 Jan 2012 23:59:29 +0000 Björn Axén http://bjornaxen.wordpress.com/?p=1907 ]]> Förutom att den moderna maten med raffinerat socker och vete gör oss feta och sjukliga på en mängd olika vis förstörs också våra tänder. Inte bara det att vi får hål i dem utan även genom att mångas käkar blir för smala för att rymma alla tänder vilket eller missformas på andra sätt vilket innebär att vi måste bära tandställningar och annat för att rätta till detta. Detta är något som inte återfinns hos naturfolk.

Det verkar finnas tre orsaker till att våra käkar inte utvecklas ordentligt i vår moderna livsföring. Det börjar tidigt, redan under graviteten. Ansiktets och käkarnas struktur formas framförallt under femte till elfte veckan. Och där med även hur tänderna platsar i munnen. Särskilt viktigt är det med K-vitamin vilket finns både i grönsaker och kött men det handlar om olika typer. Grönsaker innehåller vitamin K1 medan kött innehåller vitamin K2 och det är den senare som är relevant för utvecklingen av människans ansikte och käkar. Ytterligare ett argument för att kött är nyttigt.  Eftersom K-vitaminet byggs upp under lång tid i kroppen är det viktigt att äta kött innan graviditeten. Det är klarlagt att svår K-vitaminbrist leder till svåra problem med utvecklingen av ansikte och käkar. Det är möjligt eller till och med troligt att mindre brist leder till mindre problem vilket också är mycket vanligt i den industrialiserade världen. Intressant i sammanhanget är att alla barn i väst (i alla fall Sverige, Japan och USA) får k-vitamin strax efter födseln för att motverka blödningar som annars kan uppstå vilket indikerar att k-vitaminbrist är relativt vanligt. (Se denna post.)

Den andra orsaken verkar vara att vi inte ammar våra barn tillräckligt länge. Naturfolk ammar barn fram till tre, fyra års ålder. Vi matar barnen med nappflaska och stoppar i dem nappar för att de inte ska klaga. Det är också vanligt att barn suger på sina fingrar vilket har samma effekt. Det är framförallt just fram till fyra års åldern som människans ansikte och käkar utvecklas och får sin bestämda form.

Den tredje orsaken verkar vara den att vi helt enkelt äter för mjuk mat. Käken utvecklas genom motstånd. Att äta svårtuggade saker påverkar käkarnas form positivt fram till ungefär 17 års ålder då de ska vara tillräckligt stora för att rymma visdomständer.

Nu kommer vi till något mycket intressant. Käkens bredd verkar också påverka utseendet på ett subtilt och fascinerande sätt. Nedan visas bilder på ett par enäggstvillingar som båda hade problem med för små käkar för sina tänder. För att lösa detta användes olika metoder. I det ena fallet tog man bort tänder i det andra breddades tandbågen i käken. 

Flickan till vänster i den högra bilden fick tänderna utdragna medan flicka till höger i denna bild fick tandbågen breddad.

Detta inlägg bygger på en rad inlägg från bloggen Whole Health Source.

Men det finns en hel del sprickor i fasaden som blir allt tydligare och det är inte svårt att skissera ett scenario där utvecklingen inte alls är så spikrak som den ser ut att vara nu. Utan att på något sätt försöka ge en heltäckande bild så finns det en del problem i frågan om den ekonomiska utvecklingen vilket i sin tur kan stärka de sociala problem som finns.

För det första är det svårt att tänka sig att Kinas tillväxt kommer att kunna fortsätta i samma höga takt särskilt länge. Den höga tillväxt vi har sett handlar om att komma i kapp och implementera effektivare sätt att göra saker. Ju närmare den effektiva världen Kina kommer desto svårare kommer det vara att upprätthålla utvecklingstakten. Ju längre bort från den mest utvecklade desto lättare är det att få en hög tillväxt. Även om Kina kan upprätthålla en hög tillväxttakt tills de kommer ikapp den utvecklade världen så kommer de ha mycket svårt att utvecklas snabbare än resten av världen när de vl nått dit. Det kräver nämligen att Kina leder utvecklingen vilket kräver en dynamisk ekonomi som landet hittills inte visat upp. Det är helt enkelt en skillnad mellan att på ett effektivt sätt implementera det som andra uppfunnit och att uppfinna saker själva. (Där uppfinningar handlar både tekniska saker och sociala tekniker.)

För det andra så finns det en skepsis kring hur pass substantiell Kinas tillväxt faktiskt är. Det är visserligen uppenbart att Kina växer men det är inte säkert att alla investeringar är hållbara eller effektiva. Till detta kommer problemet med inflation (siffrorna friseras antagligen av partiet) och att fördelningen av de nya resurserna framförallt kommer eliten till del. Det finns tecken på att inflationen är högre än reallöneökningen. (Se ”The End of the Chinese Dream”)

Att tillväxten inte kommer alla till del är ett stort problem eftersom Kommunistpartiets legitimitet endast handlar om hur pass bra landet sköts, hur pass mycket man kan leverera. Den högre levnadsstandarden innebär också att folket förväntar sig och kräver mer. Inte bara materiellt utan även i andra frågor som har med rättigheter att göra. Den höga tillväxten har på många sätt även påverkat miljön som tar stor skada. (Se ”Falsk fasad i Peking”)

Kina är ett stort och heterogent land (eller snarare imperium) med många inre motsättningar – mellan kust och inland, mellan stad och land, mellan fattiga och rika, mellan olika etniska grupper. Dessutom finns ett stort glapp mellan antalet män och kvinnor som helt enkelt gör det svårt för män att finna en partner. Skulle dessa ensamma män dessutom få svårt att finna arbete skulle de utgöra ett stort problem för den sociala stabiliteten. I denna problematik ingår dessutom att Kina tidigare än andra utvecklingsländer drabbas av problematiken att färre unga ska försörja fler äldre.

Så om ekonomin skulle gå sämre än väntat, t.ex. genom en bostadsbubbla som spricker, så skulle det kunna leda till rätt stora oroligheter vilket i sin tur skulle kunna leda till än större problem. Kanske skulle kommunistpartiet inte längre sitta så säkert.

I stället måste man fråga sig hur man ska hantera dessa två motstridiga insikter. Jag har tidigare skrivit att det handlar om prioriteringar. Det hela blir lättare om man delar upp problemet kortsiktigt och långsiktigt. Kortsiktigt är det helt enkelt inte ett problem. Det är möjligt för alla i västvärlden och allt fler i framåtskridande världen att äta kött. Långsiktigt kan det bli ett problem om det stämmer att allt mer resurser går åt till att producera kött. Men lösningen på det problemet är långsiktigt och där kan vi redan i dag se möjliga lösningar som exempelvis in vitro-kött (alltså att odla kött utan att föda upp djur. Se denna post). Samtidigt är det inte säkert att köttätande är ett så stort problem som det framställs eftersom boskap är grundläggande för ett hållbart jordbruk. (Se t.ex. denna post.) Dessutom verkar boskap vara viktigt för att behålla vegetation och med hjälp av boskap kan ökenspridning hindras och till och med drivas tillbaka. (Se den här filmen, knappt en timme lång.)

Allan Savory – Keeping Cattle: cause or cure for climate crisis? from Feasta on Vimeo.

]]> http://bjornaxen.wordpress.com/2011/12/22/for-manga-for-att-ata-kott/feed/ 2 59.293283 17.943284 59.293283 17.943284 Björn Axén http://bjornaxen.wordpress.com/2011/12/21/slussen-utopisk-konservatism/ http://bjornaxen.wordpress.com/2011/12/21/slussen-utopisk-konservatism/#comments Wed, 21 Dec 2011 08:37:16 +0000 Björn Axén http://bjornaxen.wordpress.com/?p=1881 ]]>

Den nuvarande slussen

Diskussionen om den nya Slussen är fascinerande. Vissa, vanligen 50+, är väldigt starkt emot planen men få verkar vara för den. Det tror jag handlar om vad man kan kalla en ”utopisk mentalitet” hos den förra gruppen. Jag förstår dem inte. Att slussen måste byggas om är uppenbart. Och det snarast. Inte minst för att dess viktigaste funktion att slussa vattnet mellan Mälaren och Saltsjön där det finns stora brister i dag vilket kan leda till en smärre katastrof om exempelvis tunnelbanan översvämmas.

Dessutom är den nuvarande Slussen en estetisk katastrof, även om den inte varit så sliten. Möjligen har den varit praktiskt fungerande för andra än fotgängare och cyklister i en tidigare era. Jag har aldrig upplevt den nuvarande Slussen som vare sig estetiskt eller praktiskt lyckad. Att ett gäng gamla kulturmänniskor står upp för Slussen framstår endast som konservativt dravel.

Detta betyder så klart inte att man älskar förslagen på den nya slussen. Det kommer att bli annorlunda. Kanske inte bättre men antagligen inte sämre. Kritiken mot förslaget är enligt min mening att det inte är perfekt. Det finns något utopiskt i detta. Även om man skulle kunna ösa in obegränsat med resurser i bygget så skulle vi ändå inte kunna göra alla nöjda. Inte bara det att Slussen har allt för många praktiska funktioner för att estetiken ska få företräde samt att man kan prioritera mellan dessa praktiska funktioner. Dessutom är det omöjligt att komma fram till ett utopiskt konsensus. Det är därför dessa kulturmänniskor endast kan enas i det negativa. Vi som inte är negativa till Slussen inser att den måste byggas om nu och att det inte kommer att bli en utopisk plats utan en kompromiss — som sig bör.

För övrigt är den här parodin rätt kul

Frihetens negativa sida är att man inte är förhindrad av andra människor. Frihetens positiva sida är att man vägleds av andra människor – där uppfostran är ett tydligt exempel.

Berlins distinktion ska inte ses som normativ – alltså vad frihetsbegreppet borde betyda – utan idéhistoriskt deskriptiv – alltså hur begreppet frihet faktiskt har använts. Här ligger både hans styrka och det som ur ett liberalt perspektiv är ett problem: problemet är att det är förvirrande att tala om frihet när man istället talar om vägledning eller t.o.m. trygghet; styrkan är att han erkänner hur begreppet används trots att liberaler inte gillar den användningen.

Detta är ett tydligt exempel på kampen om begreppen, där man kan säga att liberalismen vunnit kampen om att frihet är bra i sig (vem är emot frihet?), men där liberalernas motståndare tar kampen vidare till att handla om vad begreppen ska betyda.

Jag har även tidigare skrivit om positiva rättigheter.  

Att människor drar ner på konsumtionen och sparar sina medel skulle då innebära att ekonomin bromsas upp eftersom det inte investeras i lika hög grad vilket, vilket leder till lägre avkastning samt färre arbeten. Deflationen kan även leda till arbetslöshet om lönerna (nominellt) ska hållas kvar på en viss nivå vilket innebär att produktiviteten måste öka för att hålla jämna steg med pengarnasvärdeökning.

Men frågan är om man kanske inte ska frukta deflationen så pass mycket. Problemet med inflationen skulle man kunna säga är att den döljer problem med produktivitet vilka med deflationen istället lyfts fram. Med inflationen kan produktivitetsproblemen döljas genom att sänka reallönerna medan nominella löner ökar. På ett liknande sätt uppmuntrar visserligen inflation till konsumtion och investeringar men det är ofta en slösaktig konsumtion och missriktade investeringar. Inflationen fungerar således som en illusion om att ekonomin går bra vilket sedan leder till en kris då illusionen bryts.

Eftersom pengar ökar i värde utan att man investerar under deflationen så uppmuntras i stället genomtänka inköp och investeringar eftersom det man lägger pengar på måste kunna vara till nytta. På så sätt effektiviseras investeringarna. Jag tror också att deflation i praktiken är bättre för vanliga människor som har svårt att förstå hur pengar bör investeras. Det är helt enkelt enklare för människor om pengarna blir mer värda istället för att de tappar värde. Att låna ut räntefritt ger också en avkastning eftersom pengarna i framtiden är värdefullare. Inflationen är snarare bra för dem som är speciellt insatta i det finansiella systemet och förstår sig på hur pengarnas reella värde förändras.

Med det sagt är det så klart dåligt med för mycket deflation precis som det är dåligt med för mycket inflation. Men i en värld med där vi lånar för mycket, sparar för litet och konsumerar för mycket och där vi investerar i fel saker så kanske deflationen är bättre än inflationen.

Valerie Solanas

SCUM-manifestet har diskuterats en del för inte allt för länge sen. Nyfiken som jag är var jag tvungen att läsa texten som visade sig rätt intressant och helt klart värd att läsa.

Manifestet handlar tydligt om att göra ner män. Att beskriva män som usla, och argumentera för att kvinnan är normen, mannen är sekundär. Till och med att mannen inte behövs. Det är en tydlig inspiration till radikalfeminism där man uttrycka sådant som att ”män är djur”. I Manifestet slås det fast att män är uslare än djur, och att de hellre vill vara kvinnor och att den rationelle mannen sin natur trogen passivt ska betrakta hur kvinnorna tar över världen. Den mest välvilliga tolkningen är att syftet är att ge igen för att kvinnor ansetts vara sekundära män och tar i så mycket som det bara går. Det kanske var relevant i slutet av 1960-talet. Eftersom det Idag är så pass ovanligt att måla upp kvinnan som sämre än mannen, utan snarare tvärtom framhålla att mannen är underlägsen kvinnan, är Manifestets budskap snarast vulgärt. Men också roande på ett bisarrt sätt. Det är dock intressant att man kan anse att det är ok att beskriva män på detta sätt. Intressant nog skulle män aldrig komma på tanken att beskriva kvinnor på detta sätt. I alla fall heterosexuella män skulle aldrig föreslå att man skulle kämpa för en värld utan kvinnor.

Man kan också fråga sig hur pass seriöst Manifestet är. Är det satir eller menat att ta på allvar. Om det är satir, vad är det då satir över? Vad ska det peka ut för något? Enklast är att se det som ett sätt att vända upp och ner på föreställningar om könsroller där männen beskrivs som kvinnor brukar beskrivas. Att Freuds koncept penis-avund vänds till det motsatta gör detta ganska tydligt.

Utifrån beskrivningen av hur Solanas levde sitt liv är intrycket att det Manifestet uttrycker en otrolig ilska och frustration. Det riktas brett och urskillningslöst, mot närmare hälften av mänskligheten, med så mycket uttryckt hat och förakt utan försök att ens försöka utstråla någon som helst sans eller saklighet. För mig framstår det som att denna frustration egentligen handlar om en person som har svårt att passa in i samhället och projicerar denna frustration på något som hon inte är. Ganska typiskt för många extremister. Det är även oklart hur författaren själv såg på sin text; om den skulle tas seriöst eller ses som satir. Men det spelar mindre roll. Många av de mest intressanta tänkarna och kritikerna av världen har varit rätt knepiga, för att inte säga galna, t.ex. Nietzsche som Solanas även jämförts med.

Om man försöker förstå sig på innehållet så är det rätt enkelt: mannen är roten till allt ont. Om männen försvinner så kommer kvinnorna få ett materiellt paradis liknandes socialismens utopi.

En annan intressant aspekt av Manifestet är dess antikaraktär. Den handlar om män och men uttalar sig inte så mycket om kvinnan. Manifestet är så inriktat på att besudla mannen med alla tänkbara negativa bilder att man undrar vad som finns kvar av kvinnan förutom en idealbild. Kvinnan framställs endast som en skuggbild av mannens uselhet. Några saker framkommer dock. Kvinnan förkroppsligar kärleken, och SCUM syftar på de idealiska hjältinnorna, hänsynslösa kvinnliga individualister som kämpar för det mansfria samhället.

Det är svårt att ta Manifestet på allvar men det är uppenbarligen inspirerande ord för många kvinnor vilket visar på problem i vårt samhälle. Jag tror tyvärr att allt för många ser för enkla lösningar i att man väljer en struktur som om den försvinner så försvinner alla sociala problem. Människans problem är att vi består av individer som är ömsesidigt beroende men inte skapta för att leva i så stora samhällen som civilisationen kräver. Jag har egentligen inget problem med texten förutom att det verkar finnas personer som tar den på lite väl stort allvar men det har aldrig varit ett bra argument för censur.

Den senare av dessa två skulle kunna förändras på två sätt. Tanken är här att partibidragen idag ger partiet mer resurser som kommer politikerna till del om de är lojala med partiet. Man skulle dels kunna minska partibidraget så att partierna måste samla in pengar från medborgarna, vilket skulle tvinga politikerna att nå ut med sina budskap. Det finns problem med detta men tillsammans med ett större inslag av personval så skulle länken mellan medborgare och politiker stärkas och partiledningarna skulle försvagas. Med större inslag av personval skulle även partibidragen kunna gå till de enskilda ledamöterna. Bidraget skulle kunna ingå i lönen och syftet skulle vara att den enskilda ledamoten skulle kunna bygga upp sin egen stab och kampanj kring detta.

Denna kombination av en mer direkt länk mellan ledamöter och väljare och ökade personliga resurser för ledamöterna skulle ändra maktbalansen mellan partiledning och ledamöter och på sätt individualisera den politiska processen i Riksdagen. Dessutom skulle antagligen fler människor intresseras för att gå in i politiken. Jag skulle i alla fall vara mer intresserad av det.