(Själv föredrar jag variation i ”lycka” typ Josef, det är minst lika bra att ha bara en kortare någorlunda lycklig stund varje dag än att leva i ett lycko-rus, och att vara någorlunda lycklig är för mig att helt koppla bort denna omda värld (!) vilket jag gör med ett parti schack)

Jag tänkte mig inte en individuell egoistisk lyckoprinciputan ett moralsystem som gör människor så lyckliga det går i en mörk värld, mörker får alla tillräckligt av ändå, och orsaken är att lyckliga människor är friskare.
Hälsan ger bättre överlevnad. Mindre risk för epidemier genom bättre immunförsvar.
Naturligtvis är idealet att hitta ett system som ger individuell frihet för ”egenheter” som du är inne på.
Att få utveckla sin individuella begåvning vad den nu är ger nog en rejäl motivation att leva.
För tyvärr är det många som tappar den.

Jag har speciella ideer för tågresande, till och med låta staten betala alla kostnader. Tågen skulle också gå sakta.
Samhället behöver bromsas (typ Horatsius nödbroms på X2000)
Låt tågen tralla omkring hela tiden, tätt och sakta och överallt.
Gratis för alla.
Hur många skulle inte sluta åka bil?

Tack! Jo så klart man kan försöka vara neutral i sitt bedömande men jag tror inte att man kan lyckas. Mitt sätt att komma så nära som möjligt är just att försöka se mina egna föreställningar och bemöta dem. Genom att alltid ta motargument på allvar – vilket för övrigt ingår i den moraliska principen om att erkänna den andre.

Jag går med på att jag förkastade josefs påstående lite väl snabbt och dräpande. Ursäkta mig. Det var fult av mig (jag bröt min moraliska princip).

Men Josefs uttryckta lyckoprincip verkar inte handla om lycka utan om frihet att vara sig själv. Om det hade handlat om lycka så att det inneburit att alla känslor var lycka och så hade det inte egentligen betytt något alls.

Angående glassen, så ser jag ingen principiell skillnad mellan att bli lycklig av en glass eller en drog. Att man tröttnar på glassen, men inte den ideala drogen som alltid gör en lycklig, betyder bara att glassen inte är en lika bra lyckogenerator. Att man blir lycklig av ett dynamiskt liv kan jag nog gå med på men man kan lika gärna bli olycklig.

Jag tror lycka är ett bra mål att sträva efter, men inte det ända. Genom att istället bestämma att det moraliska målet ska vara ett moralisk system där varje individ kan sträva efter sitt eget mål, vilket kan vara lycka, utan att förstöra för varandra. Alltså att man ser varje individ som ett mål i sig självt. Principen om ömsesidigt erkännande verkar för mig vara den bästa principen för detta ändamål. Den fungerar dessutom som princip på såväl individuell, samhällelig eller statlig nivå vilket är en förtjänst. Dessutom tror jag att den är universell.