Huruvida man ska köpa grundargumentet. Svårt att säga hur pass sant det är men jag tror i alla fall att det ligger något i det. Det verkar säga något om människan i alla fall.

Hur som helst är det en inspirerande och mäktig berättelse som den kan ge. Kanske handlar det helt enkelt bara om hur människan förstår världen. Men det är viktigt ur en mänsklig synvinkel även om det kanske spelar någon roll för universum.

Nietzsches argument om Den sista människan tycker ju Fukuyama är svårare att bemöta. Hans svar är typ att den liberala demokratin har genom kapitalismen sätt till att megalothymianerna söker till den ekonomiska sfären och blir entreprenörer på så sätt kan deras storhetsvansinne göra nytta för samhället eftersom de inte kan bli lika tillfredställda inom politiken och militären.

Fukuyama menar även att det liberala demokratiska samhället erbjuder den bästa balansen mellan Platons tre själadelar: förnuft desire (min svenska försvann för mig) och thymos. Nietzsche glömmer helt enkelt bort de andra delarna som utgör själen enligt Platon.

(Själv föredrar jag variation i ”lycka” typ Josef, det är minst lika bra att ha bara en kortare någorlunda lycklig stund varje dag än att leva i ett lycko-rus, och att vara någorlunda lycklig är för mig att helt koppla bort denna omda värld (!) vilket jag gör med ett parti schack)

Jag tänkte mig inte en individuell egoistisk lyckoprinciputan ett moralsystem som gör människor så lyckliga det går i en mörk värld, mörker får alla tillräckligt av ändå, och orsaken är att lyckliga människor är friskare.
Hälsan ger bättre överlevnad. Mindre risk för epidemier genom bättre immunförsvar.
Naturligtvis är idealet att hitta ett system som ger individuell frihet för ”egenheter” som du är inne på.
Att få utveckla sin individuella begåvning vad den nu är ger nog en rejäl motivation att leva.
För tyvärr är det många som tappar den.