Förra inlägget ”En ytlig politisk resa” lyfter fram att min politiska utveckling i grunden inte har förändrats. I en kommentar på det inlägget menar Robin Bankel att min politiska position visst har förändrats i grunden: från solidatisk altruism till egoism. (Bankel använder inte de orden utan beskriver det som att min nya position är ”JAG-fokuserad”.)
Kommentaren är lång och angriper egentligen hela min politiska position där till i flera olika dimensioner. Så jag har inget annat val än att sätta mig ner och besvara honom. Jag kom fram till att det bäst görs i ett inlägg. Eftersom kritiken inte är ny, jag har brottats med problem som dessa i alla fall tio år. Mitt försvar kommer på så sätt också samla min syn på varför kapitalismen och liberalismen är att föredra.
Bankel menar alltså att jag förändrat min politiska position i grunden börjat stå för mig själv och inte för alla. Jag har bemött det i kommentarsfältet och jag menar att han helt enkelt har fel. Jag är inte alls egoistisk i mitt försvar för friheten även om han tycker det. Jag tror att vi måste stå upp för friheten världen över. Världen lider stor brist på frihet. Det är just pga. av att så många länder har så pass dåligt utvecklade institutioner som försvarar friheten som kapitalismen fungerar så dåligt på många platser. Detta är en mycket stor fråga och vi får se hur mycket jag kan besvara angående den i detta inlägg. Jag tror nämligen svaret ligger mycket i hur man betraktar kapitalismen. Jag kommer helt enkelt att bemöta Bankels antikapitalistiska argument och därmed även besvara hur jag kan vara solidarisk och prokapitalist. F.ö. menar jag att solidaritet är kräver frihet.
Vidare tolkar han det som att jag känner mig fri eftersom jag inte behöver oroa mig över kapitalismens alla dåliga sidor. Detta är förvisso sant på sätt och vis. Men det behöver inte innebära att de problem han som antikapitalist uppfattar är sanna. Det är lite som att vara mörkrädd. Det är lätt att skrämma upp sig själv för skuggor. Bara för att man har en övertygande teori, som marxism, som beskriver hur pass hemsk kapitalismen är så behöver det inte vara sant bara för att det är övertygande. Sen har kapitalismen problem som jag oroar mig över. T.ex. att vi lånar för mycket pengar. Men jag tror att det krävs en inomkapitalistisk lösning. (Se t.ex. detta inlägg där jag tar upp detta.) Det är också sant att jag kände mig mer fri när jag gick över till liberalismen: intellektuellt fri. Liberalismen erbjuder den mest öppna moralen av alla ideologier. Liberaler älskar förnuft och att vädra problem från alla håll. Detta i jämförelse med alla vänsterperspektiv där alla ens intellektuella funderingar kvävs i olika sorters moraliska hegemonier om vad som är rätt. Jag kan helt enkelt inte tänka i en vänstermiljö. Den är allt för förtryckande mot alla som tänker annorlunda. Vänstern allt för dogmatisk. Den pragmatiska sidan av socialdemokratin undantaget. Men det är inte bara denna frihet som jag värnar även om den är viktig. Jag menar helt enkelt att i grunden är friheten bra för alla människor. Vi ska utgå från friheten och ta fram speciallösningar för dem som det inte passar för. T.ex. kan de människor som vill leva i ett master–slave-förhållande lösa det utan statens inblandning.
Sedan kommer Bankel in på kritiken av kapitalismen där han försöker visa på att pro-kapitalism måste innebära JAG-fokus. Enligt Bankel förstärker kapitalismen människors asymmetriska förhållanden. Om det inte fanns någon asymmetri så skulle kapitalism kunna fungera. Ja håller med om att så är fallet men jag håller inte med om att det måste vara dåligt. Om man endast ser till relativa fördelar, vilket vänstern vanligen gör, är detta sant. Men om man ser till absoluta fördelar så är detta mindre av ett problem. Vi ser t.ex. tydligt hur den absoluta fattigdomen minskar världen över. Detta är otvetydigt och det är svårt att förklara detta utan kapitalismen. Detta samtidigt som vi ser ökade klyftor — alltså att den relativa fattigdomen ökar. Att kapitalismen skapar materiell välfärd är en grundsats hos Marx och t.ex. Wallerstein anser att det är proletariatet som tjänar på proletariseringen och menar att det kommer leda till kapitalismens undergång.
Bankel lägger in en maktdimension i dessa förhållanden. Det är nog här vi inte riktigt håller med varandra. Det handlar om hur kapitalismens inverkan på samhället och det politiska systemet.
Eftersom värdet på arbete sätts av marknaden leder till ojämna inkomster och olika samhällsklasser vilket ger olika förutsättningar för olika personer anser Bankeltatt klasserna cementeras. Detta särskilt om man inte har rätt till utbildning samt att klasskillnaderna leder till brott och ohälsa. (Här har jag tolkat relativt fritt. Bankel säger att det är särskilt om utbildningen är privat som detta blir ett problem.)
Intressant nog håller vi med varandra ganska mycket här. Först dock en liten diskussion om värdet på arbete. Jag menar till skillnad från Bankel att det värde marknaden sätt på arbete är ett mycket bra värde både praktiskt och moraliskt. Praktiskt handlar det om att hantera information. I prissättningen finns den information som behövs för att vi ska kunna allokera resurser på ett effektivt sätt. Detta är Hayeks tes. Moraliskt handlar det om makt. Marxister försöker med arbetsvärdeteorin dölja att de vill värdera arbete. Det finns inget objektivt värde på arbete alltså måste det värderas av något. Om inte marknaden värderar arbetet så måste ett moraliskt subjekt göra det vilket ger detta subjekt en otrolig makt. Medan marknaden är decentraliserad måste detta värderande subjekt vara centraliserat. (Jag har tidigare skrivit om att värdera arbete, II och III).
Det är som sagt sant att kapitalism och marknadsekonomi innebär skillnader mellan människor. Om man dessutom tillåter arv och familjer så kommer olika människor har olika bra sociala förutsättningar. Människor skiljer sig även biologiskt åt. I ett fritt samhälle är det oundvikligt med olika förutsättningar. Men det är något vi får leva med och hantera. Jag menar att vi därför behöver både grundläggande sjukvård och tillräcklig utbildning för alla människor så att alla kan klara sig i det fria samhället vilket jag också har skrivit om. (Se ”Minimal stat, nödvändig men inte tillräcklig”.)
Bankel tar även upp att klasskillnader leder till brottslighet. Sant är att i socialt utsatta grupper är brottsligheten högre. Det är ett problem. Men jag tror inte det i grunden handlar relativa skillnader utan om andra saker. Jag tror lösningen är dels fler lagliga möjligheter för människor vilket enligt mig skapas i ett liberalt samhälle, och dels ett fungerande rättsväsende som kan hantera de personer som inte klarar av att ta hänsyn till sina medmänniskor.
Han går sedan in på hur kapitalism och demokrati inte kan förenas. Jag utgår från att han menar med demokrati menar representativ demokrat som vi ser världen över. Han skriver dock ”demokrati för folket”. Jag tolkar det dock som att han helt enkelt vill poängtera att demos ska ugöras av hela folket. Hans argument är att makten i ett kapitalistisk samhälle ligger hos dem som har kapitalet.
Tyvärr kommer presenterar inte Bankel något egentligt argument för påståendet att det är de med kapitalet som har makten. Det är helt enkelt bara ett påstående. Allt jag kan göra är att säga att jag håller inte med honom om det. Det betyder dock inte att företagen inte har inflytande. Vi behöver nog ett klargörande om hur Bankel ser på såväl det politiska systemet och hur olika samhällsintressen kan påverka det. Utifrån det lilla som Bankel skriver om detta verkar han ha en binär syn på makt där den med mest makt har makten rakt av. Jag ska inte fortsätta spekulera, det leder ingen vart.
Efter att ha slagit fast att företagare är egoistiska fortsätter kritiken med att aktiesystemet ökar de ekonomiska klyftorna. Ja åter igen kommer vi in på frågan huruvida ekonomiska skillnader är problematiska i sig eller inte. Som liberal står jag fast vid att det är den absoluta ekonomiska situationen som är relevant — så länge man har en fungerande rättsstat och liberala rättigheter. Sen kan jag gå med på att aktiesystemet kan ha utvecklats på ett sätt så att det inte längre fyller sin funktion.
Ytterligare ett argument mot kapitalismen är att en ständigt växande ekonomi inte går ihop med ändliga naturliga resurser. Det här bygger på en missuppfattning av vad tillväxt är för något. Enligt den uppfattning som Bankel företräder måste ekonomisk utveckling tära mer på jordens resurser. Det stämmer inte. Tillväxt handlar om att göra saker mer effektivt. Vi kan utveckla hur vi gör saker allt mer effektivt och på sätt dra ner på miljöförstöringen. I frågan om resurser kan vi genom att utveckla tekniken utnyttja andra resurser som är mindre krävande för miljön.
Bankel skriver att kapitalismens vinstintresse driver människor till förstörelse. Det visar på en väldigt snäv förståelse av människan. Jag menar att förstörelsen helt enkelt ligger i människans natur. Det är tydligt om man tittar på människans framfart att hon alltid satt ekosystem ur funktion och utrotat olika arter. Man skulle lika gärna kunna säga att människan inte passar naturen. Men ett sådant synsätt bygger på en missuppfattning om vad naturen är. Alla organismer försöker, precis som företagen, tränga bort andra. Det är de andra organismernas konkurrens som skapar dem komplexa balansen vi ser i naturen. Människan har dock lyckas knäcka systemet genom att kunna anpassa sig kulturellt och inte bara biologisk. Det betyder att hon lyckas bryta ekosysemens balans. Men också att hon skapar nya ekosystem. Just att kapitalismen liknar det biologiska systemet är nog också dess styrka.
Han lyfter också fram att man ska komma ihåg att kapitalism inte är den enda vägen till ekonomisk utveckling. Visst, det är typ sant även om andra system verkar vara sämre. Men framförallt innebär andra system förtryck och ofrihet. Kapitalismen må ha vissa problem även i fråga om makt. Men makten i det liberal-kapitalistiska systemet är i alla spridd mellan en rad olika aktörer som kan balansera varandra. Där staten har både den största och den mest direkta makten. Andra ekonomiska system, i synnerhet de som har lyckats driva fram ekonomisk utveckling har varit totalitära diktaturer rakt av. Inte vilka regimer som helst utan just de som orsakat den största döden och lidandet i mänsklighetens historia.
Islutet av sin kommentar återkommer Bankel till det han kallar JAG-fokus. Han tar även upp i en senare kommentar att just detta är mitt stora problem. Jag anser som sagt att han har fel. Det är helt enkelt en halmgubbe att jag inte skulle bry mig om fattiga eller naturen. Det är just eftersom jag bryr mig om dem som jag är liberal och pro-kapitalist. Vi har helt enkelt olika föreställningar om vad kapitalism innebär. Jag hoppas att jag lyckats klargöra det här.
Uppdatering 12.02.10
Titeln ändrad från ”Försvar av min politiska position” till ”Enjoy Capitalism”.
intressant…återkommer med lång kommentar när jag får tillfälle. mvh // Robin
Vet inte om du orkar läsa, men har trots mängden text försökt korta ned…
För det första vill jag förtydliga vad jag menade med “jag-perspektivet”. Det är absolut inte någon attack mot din karaktär, att du skulle vara mer egoistisk än någon annan och att du bara tänker på dig själv är inte direkt vad jag menade. Jag syftade mer på en ändring i utgångspunkt. Du utgår ifrån dig själv som individ och din valfrihet utefter de förutsättningar du besitter. En person med de sämsta ekonomiska förutsättningarna är förmodligen benägen att önska en mer jämlik inkomstfördelning än vad ett kapitalistiskt marknadssystem tillåter. Detta är ju i så fall egoistiskt i den mening att han/hon syftar till att förbättra förusättningarna för sig själv. Men din ändring i utgångspunkt menade jag är grundad i de fördelar som du fått uppleva genom att födas på ”rätt sida av kapitalismen”. Dock skall ju tilläggas att Sverige knappast fungerat efter marknadsprinciper och att just detta gör det möjligt för väldigt många att se fördelar med en ren marknadsbaserad ekonomi (eftersom välfärden är relativt sett välspridd i landet med de jämnaste lönerna i världen). Om du tror att kapitalismen är det mest förmånliga system för samhället i stort kan ju ingen klandra dig för att vara självisk. Dock utgår alla de vanligaste kapitalistiska teorierna ifrån att alla människor agerar rationellt utifrån ett ekonomiskt perspektiv, vilket i sin tur innebär att alla försöker stärka sin egen position i varje ekonomisk beslutssituation. Företagen vinstmaximerar, gärna på samhällets bekostnad om det gynnar dem. Detta är inte någon åsikt utan helt enkelt grunden för den fria marknadens principer. Såsom jag tolkar det så är du i princip överrens med Adam Smith i tanken att sådan fokus är det bästa tänkbara för samhället i stort. Jag håller inte med. Jag tror att det är sådan fokus som har skapat konsumtionssamhället där människor konsumerar för konsumtionens skull och som från konsumentperspektivet drivs av ett vanebildande kortsiktigt psykologiskt belöningssystem medan producentperspektivet drivs på av vinstmaximeringsidén.
Det är sant att det råder stor brist på frihet i världen men där verkar du blanda ihop kapitalism med demokrati. Socialism t.ex. står knappast i kontrast till demokrati…att påstå att kapitalismen fungerar dåligt för att det finns så många länder som inte försvara friheten är delvis sant. Men samma argument om undermåliga institutioner kan ju lika gärna gälla kommunism eller socialism. Många USA-stödda diktaturer strider mot demokratins frihetsideal men försvarar en variant av kapitalism eftersom de ingår som en del i den globala kapitalistiska ekonomin. Om vi bortser till Nordens relativt socialistiska historia så finns det andra exempel där demokrati och socialism har förenats till förmån för folket. Två välkända exempel är Arbenz i Guatemala och Mosaddegh i Iran som på 50-talet försökte nationalisera sina naturtillgångar till förmån för majoriteten av sina respektive befolkningar. Båda var demokratiskt valda och blev avsatta p.g.a. att de inte passade in i USA:s bild av hur världsekonomin skulle se ut.
Det finns även många andra liknande exempel. Låt oss därför hålla oss till vilken påverkan de kapitalistiska teorierna i sig har på frihet och inte blanda ihop begreppen genom att sätta likhetstecken emellan dem. Alltså att stå upp för kapitalismen behöver nödvändigtvis inte vara att stå upp för friheten, utan vill du stå upp för friheten så föreslår jag att du står upp för demokratin. Jag tror inte många intellektuella marxister går runt och propagerar för fler diktaturer i världen…
Frågan är vilken typ av frihet det är du talar om. Demokratisk frihet, där din åsikt och dina tankar är lika mycket värda som alla andras i samhället är väl det som borde försvaras. I en kapitalistisk demokrati där enskilda individer och organisationer kan ansamla enormt stort kapital och därmed påverka beslutsfattare och deras makt blir vissa röster viktigare än andras. På så sätt skapar kapitalismens inkomstfördelning brister i den representativa demokratin, varför det även kallas hierarkisk demokrati. Jag påstår alltså inte att makten ligger i några få händer. Men det finns en maktfördelning i samhället. Riksdagsmännen/kvinnorna har den exekutiva makten att stifta lagar och de är folkvalda. Dock är det välkänt att företag och individer kan påverka hur detta arbete utförs. Särskilt företag med stort inflytande på ekonomin kan diktera vissa villkor, i synnerhet om de samverkar med varandra. Dessutom är förekomsten av lobbying och partibidrag väl ganska talande? Sedermera har många riksdagsmän aktier vilket innebär att de osannolikt stiftar lagar som går emot deras personliga ekonomiska intressen. Det finns väldigt mycket man kan ta upp men detta räcker nog för att belysa att det inte direktär en representativ demokrati i ordets riktiga bemärkelse.
Jag förstår dock dilemmat med att samla all makt i en centralstyrd regering. Utan att ha funderat alltför mycket kring detta så borde det finnas sätt att sprida insynen och makten ut över andra folkvalda som finns ute i landet. Principiellt är för mig att makten över samhällsutvecklingen bör ligga i de folkvaldas händer och de skall ta hänsyn till folkets bästa, inget annat. . .
Vidare skriver du att utan statlig inblandning kan t.ex. ”de människor som vill leva i ett master–slave-förhållande lösa det utan statens inblandning”. Med din oförmåga att inse att det på sätt och vis är så kapitalismen formar de sociala förhållandena över samhällskikten så synliggör du hur du bortser från alla psykologiska faktorer som spelar in när människor föds in i ett samhälle som begränsar individer genom hänvisning till etik och moral (lagar och regler) men som rättfärdigar att samhällsstrukturen missgynnar vissa redan från födseln vilket in princip betyder att vi inte är lika värda, eftersom den sociala miljön inte tillåter förusättningar för lika bra jobb, lika bra liv, lika bra hälsa etc som för de priviligierade. Inte nog med detta så vad jag förstår av din text förespråkar du endast grundläggande utbildning och sjukvård till de som inte har råd att betala för den. Med föräldrar som inte har råd med god utbildning så blir barnen totalt utkonkurrerade på arbetsmarknaden av de som haft turen att födas i rikare familjer och därmed ha råd med högre utbildning.
Att människor skiljer sig biologiskt åt och att naturen därmed skapar olika förutsättningar tas upp som ett argument för att rättfärdiga sociala strukturer att göra detsamma. Man kan dock tycka att ett civiliserat samhälle bör sträva bortifrån ett sådant dawinistiskt präglat system och inte anpassa sig efter det. Dessutom kan det då inte finnas några moraliska förpliktelser för de minst anpassade till det ekonomiska systemet att hålla sig till de regler som finns utan rent logiskt söker de alternativa sätt att maximera sin egen välfärd.
Varför inte alla bryter loss och istället accepterar systemet är den lilla, men befintliga möjlighet som finns att göra en s.k. klassresa. Den är dock få förunnad och förnimmelsen av den har en mycket starkare effekt på ”underklassen” än dess upplevelse. Om möjligheten inte fanns där överhuvudtaget så tror jag inte människor hade funnit sig i hur verkligheten ser ut.
I ett samhälle där ekonomin är religionen och arbetsplatsen är helgedomen så är det ganska förståligt att den orättvisa ”underklassens” ungdomar upplever när de föds in i en värld där deras framtidsutsikter ser helt annorlunda ut än andras, och där deras möjligheter att uppnå det ultimata målet inom det kapitalistiska systemet (att bli rik) är decimerade redan från födseln och förstärks i skolgången, så är det bara naturligt för den ekonomiske rationella individen att uppfylla detta mål utanför samhällets normer. Övervägande visar forskningen på att det är social uteslutning och den relativa – inte endast den absoluta – fattigdomen som leder till brottslighet. Hårdare straff har inte heller någon förmildrande effekt på brottslighet.
Ganska genomgående om man tittar runt i världen så kan man hitta ganska symmetriska förhållanden mellan olika nivåer av inkomstskillnader och brottslighet. Det är alltså inte så att brottslighet endast är individuell benägenhet utan det tycks vara ett mänskligt drag att under tärande förhållanden bryta sig fri från den struktur som tillåter vissa den framgång många andra aldrig har möjlighet att uppleva.
Effekter av just relativ fattigdom, alltså grundad på inkomstskillnader, finns att läsa om i massvis av forskning. Det material som jag stött på har styrkt det föregående argumentet. T.o.m. Adam Smith skriver om relevansen av just den relativa fattigdomen i sociala sammanhang (Wealth of Nations: 519).
Du talar om relativ fattigdom som om det vore oväsentligt. Jag håller med om att den absoluta fattigdomen är mycket viktigare, dock ger inte kapitalismen några incitament till förbättrade förhållanden för de allra fattigaste utan det är en bieffekt som kommer ifrån förbättrad teknologi och ansvarsfull lagstiftning. Kanske något argument kan presenteras för hur kapitalismen annars gjort det bättre för de som utnjyttjas allra hårdast?
Jag säger heller inte att företagare som individer är själviska, men i sin funktion som företagare måste de konstant se till sin egna konkurrenskraft för att överleva och vinna på den konkurrensutsatta marknaden. De som tar hänsyn till sådant som inte medför ekonomisk vinning bör enligt konkurrensstrategins teorier förlora konkurrenskraft och med tiden slås ut ur marknaden (finns att läsa i vilken management och marknadsföringsbok som helst). Således är alltså egenintresset det som styr individer och företag på marknaden.
Tillväxt handlar inte om att göra saker mer effektivt. Det är konkurrens som påstås driva sådan utveckling. Effektiviteten i energiförbrukning är praktiskt taget det enda område där ekonomiska och miljömässiga incitament samspelar på massmarknader. Vilken typ av energi som används är dock en annan fråga. Tillväxt har för dagens ekonomi betydelsen av att ekonomin växer; vi producerar mer produkter och tjänster som konsumeras. Det finns en rad olika försök av forskare inom företagsekonomi att klamra fast vid samma systematiska principer genom att förespråka mer fokus på konsumering av tjänster, fokus på behov istället för begär, fokus på att låna istället för att köpa varor etc, men alla dessa bortser från vad som driver producenter och konsumenter då de oftast säger emot sig själva vid centrala punkter.
På det sätt som konsumtionsekonomin ser ut idag finns det ingen teknologisk lösning. Det behövs en minskning av konsumtionen för att den skall kunna bli hållbar.
Att människor historiskt har bruter upp ekosystem och gått vidare är sant. Detta har möjliggjorts genom att man har haft något att gå vidare till. Det råder i princip konsensus över att människan på mitten av 80-talet slutade leva på den ”inkomst” jorden försåg oss med och istället började leva på jordens naturliga kapital, med andra ord att vi började förbruka resurser i snabbare takt än vad jorden hinner återskapa dem.
Och visst stämmer det att det råder en missuppfattning om vad naturen är; Naturen överlever i någon form även om människan lyckas utplåna dess nuvarande form, dock lär människan som är beroende av naturens nuvarande form inte överleva en sådan utveckling.
Jag tror föga förvånande precis tvärtom dig då jag tror att det kapitalistiska systemets natur är endast darwinistiskt framgångsrikt när det står i ett isolerat perspektiv, mot bakgrund av det naturliga darwinistiska systemet kommer det visa sig vara långt ifrån välanpassat. Därför räcker inte marknadsprinciper utan ansvarsfull lagstiftning och strukturella förändringar måste till för att undvika en för människan katastrofal utveckling.
Hursomhelst har jag inte något exakt svar på hur jag anser ett samhälle bör vara uppbyggt. Kanske lite oväntat skrev Tomas Bodström något som jag möjligen kan hålla med om; Marknaden är en usel herre, men en god tjänare. Personligen skulle jag till att börja med vilja se alla grundläggande samhällsnyttor såsom skola, utbildning, el och infrastruktur förstatligas eftersom ett försök att göra samhället med rättvist med mer lika förutsättningar är nödvändigt. Vidare skulle jag vilja reglera lönerna. Vissa inkomstskillnader kan vara ok för att skapa ekonomiska incitament som ibland kan vara fördelaktigt men dessa skall inte skapa helt olika världar mellan människor. Spridningen kan exempelvis ske genom att man tar bort privata kapitalinkomster (inkomster som inte kommer från något utfört arbete). Istället för att överblivet kapital (företagsvinster) går till ett begränsat antal aktieägare så kan företag expandera och skapa fler arbetstillfällen vilket betyder bättre spridning av inkomster.
Jag anser helt enkelt att det borde finnas en maxgräns för vad man kan tjäna. Dels för att jag inte tror det efter en viss punkt inte skapar några hälsosamma incitament, men mest för att det motverkar en spridning av välfärden. Företag borde finnas till som en samhällsnytta som förser människor med något de behöver och vill ha, samtidigt som jobb skapas. Det i sig borde vara motivation nog. Det finns dessutom inget som säger att ekonomin skulle gå sämre om de resurser som finns i samhället skulle vara mer jämnt fördelade. Den ekonomiska frihet som vissa samhällsgrupper får ta del av har konsekvensen att den begränsar andras ekonomiska frihet genom individuell konkurrens.
Jag anser inte frihet skall vara tärande på detta sättet. Den frihet vi bör sträva efter är demokratiska rättigheter, rättigheter som alla bäst får ta del av om vi är mer ekonomiskt jämlika. En människas frihet bör inte inkräkta på en annan människas frihet. Möjligheten till den ekonomiska friheten att kunna köpa vad som helst är inte tillräckligt viktig för att låtas inkräkta på andra människors möjlighet att kunna göra detsamma. Däremot inkräktar inte de demokratiska fri-och rättigheterna på andra människors dito.
Jag orkar. Jag läser alla kommentarer, och jag besvarar alla kommentarer med substans. Jag återkommer med svar.
Nu har jag läst din kritik. Jag förstår bättre vad du menar. Återigen så måste jag säga att du tar inte upp något jag inte tänkt på. Jag har en annan bild av kapitalismens implikationer. Din kommentar är lång så mitt svar blir långt. Jag har försökt hålla citaten av dig korta och hoppas att det ska vara tydligt.
Först och främst så anser jag att kapitalism kräver liberalism — alltså rättsstat och representativ demokrati — för att inte bli ett helvete. Det har jag inte skrivit rätt ut i dessa poster men jag tror att jag formulerat mig på ett sätt där man kan läsa ut det. Jag vill också påpeka att mitt grundläggande argument för liberalism är att jag anser man måste vara försiktig med hur staten används eftersom staten är en institution som bygger på våld. Jag har skrivit mer utförligt om det här: http://bjornaxen.wordpress.com/2009/03/19/varfor-liberalism/
Vissa problem jag ser hos socialismen kan också vara klargörande. I ett gammalt inlägg som är rätt svårtytt skriver jag i alla fall så här:
”Det behövs alltså något som begränsar den socialistiska logiken. Detta kan mycket väl vara ett liberalt ramverk, vilket är det vi ser i västvärlden. Detta förklarar varför det endast är inom den liberala strukturen som socialismen fungerar och varför socialisterna alltid är frustrerade över detta.
Liberalismen sätter alltså upp en formellt rättvist system där individerna har olika makt i relationen till varandra. Socialismen säger att detta inte räcker, men deras lösning är ouppnålig och leder till subjektiv relativ maktutövning utifrån en möjligt sann godhet (som man skulle kunna kalla godtycklig) när den inte är reglerad av ett liberalt ramverk.” Även kommentarerna kan vara av intresse. http://bjornaxen.wordpress.com/2008/02/18/den-socialistiska-logiken/
Så mer direkt till vad du skriver.
Robin Bankel (RB)
”För det första vill jag förtydliga vad jag menade med “jag-perspektivet”.
–Du utgår ifrån dig själv som individ och din valfrihet utefter de förutsättningar du besitter. En person med de sämsta ekonomiska förutsättningarna är förmodligen benägen att önska en mer jämlik inkomstfördelning än vad ett kapitalistiskt marknadssystem tillåter. […] Men din ändring i utgångspunkt menade jag är grundad i de fördelar som du fått uppleva genom att födas på ”rätt sida av kapitalismen”.”
Björn Axén (BA)
–Förutom att jag inte anser att kapitalismen har så farlig som du anser den så är det snarare så att jag är liberal och att utifrån min liberalism så anser jag att människor ska vara fria. Jag menar att ekonomisk frihet är grundläggande för all frihet. Varje regel du tvingar på någon är en inskränkning i friheten. Om vi vill att människor ska vara fria så ska vi ha så få regler som möjligt. Kapitalismen är det ekonomiska systemet som liberaler förespråkar eftersom det är det friaste ekonomiska systemet. Det betyder att det enligt liberaler är det mest moraliska ekonomiska systemet. Att det dessutom är det bästa systemet ur ett tillväxtperspektiv är bara en bonus.
Du menar dessutom att man väljer politisk position utifrån vad som gagnar en materiellt. Implicit verkar det här finnas en idé om att ifall man har en bättre social situation och kan dra fördel av kapitalismen så har man ett JAG-perspektiv. Men man kan välja att vara en större människa och välja anti-kapitalism och slippa JAG-perspektivet. Det här är en typisk tendens hos vänstern som jag stör mig på eftersom det underkänner människors egna tankar och förmåga att dra slutsatser. Jag har skrivit mer om det här: http://bjornaxen.wordpress.com/2009/10/16/till-husnegerns-forsvar/
Detta är relevant för hur socialister ser på demokrati som du diskuterar tidigare. Det här skrev jag i mitt inlägg ”Socialismens kärlek till nyspråk”. Din argumentation stärker min tes.
”Antingen är man en arbetare och då är ens klassintresse det samma som socialismens. Om man inte är en arbetare och ens klassintresse inte är konsistent med socialismen så bör man inse att man som en god människa ska vara socialist. Således eftersom alla människor är socialister, eller borde vara det, så kan man bestämma åt dem. […] Eftersom den socialistiska eliten kan avgöra vad som är bäst för alla så är detta demokrati eftersom alla egentligen är socialister.” http://bjornaxen.wordpress.com/2012/02/03/socialismen-bygger-pa-nysprak/
Jag har fått liknande kritik som denna tidigare och har då svarat så här: http://bjornaxen.wordpress.com/2009/01/03/ohotade-liberaler/
RB
”Dock utgår alla de vanligaste kapitalistiska teorierna ifrån att alla människor agerar rationellt utifrån ett ekonomiskt perspektiv, vilket i sin tur innebär att alla försöker stärka sin egen position i varje ekonomisk beslutssituation.”
BA
– det är en kritik jag delar om mot ekonomisk teori, inte mot kapitalismen. Jag kan rekomendera t.ex. Hayek i denna fråga.
RB
”Socialism t.ex. står knappast i kontrast till demokrati”
BA
– jo det kan man visst hävda. Pragmatisk socialism som socialdemokrati är förenlig med demokrati, men socialism generellt är mycket svår att förena med demokrati. På samma sätt kan en dogmatisk liberalism inte förenas med demokrati. Man måste vara beredd på att moderera sina åsikter för att vara demokrat. Jag menar att den socialdmokratiska rörelsen är socialism som anpassat sig till ett liberal-kapitalistiskt ramverk.
RB
”att påstå att kapitalismen fungerar dåligt för att det finns så många länder som inte försvara friheten är delvis sant. Men samma argument om undermåliga institutioner kan ju lika gärna gälla kommunism eller socialism.”
BA
– nej det går inte eftersom det inte finns några fall av fungerande socialism – om man inte räknar med socialdemokrati som fungerande socialism. Visst USA:s globala politik har varit förödande för många länder men det förklaras bäst enligt mig utifrån ett realpolitiskt perspektiv där man vill säkerställa USA:s globala säkerhetsintressen. För en längre diskussion om det hänvisar jag till min post om USA:s politik i Colombia
http://bjornaxen.wordpress.com/2009/01/22/usa-och-colombia/
RB
”vill du stå upp för friheten så föreslår jag att du står upp för demokratin.”
BA
– jag menar att demokrati och frihet är olika saker. Demokrati är ett sätt lösa konflikter. Frihet är något annat. Jag menar att vi behöver demokrati för att lösa de olika konflikterna som oundvikligen finns i komplexa samhällen. Demokratin är nödvändig eftersom människor ser på världen på olika sätt och vi värderar saker olika.
RB
”Jag tror inte många intellektuella marxister går runt och propagerar för fler diktaturer i världen…”
BA
– Det beror ju på hur man ser det. Marxister har en tendens att anse att de har funnit Sanningen. Marxister/socialister/vänstern har en tendens att vilja använda staten som ett verktyg för att driva sina egna moraliska idéer. Om folket är emot dessa idéer och man driver, eller vill driva, dem ändå så är det inte särskilt demokratiskt.
Angående olika särintressens inflytande på politiken är det så klart ett problem. Men det är inte kapitalismens fel. Det kommer alltid finnas olika särintressen. Jag övertygad om att det går att lösa inom det liberal-kapitalistiska systemet minst lika bra som inom andra system.
RB
”Jag förstår dock dilemmat med att samla all makt i en centralstyrd regering. Utan att ha funderat alltför mycket kring detta så borde det finnas sätt att sprida insynen och makten ut över andra folkvalda som finns ute i landet. Principiellt är för mig att makten över samhällsutvecklingen bör ligga i de folkvaldas händer och de skall ta hänsyn till folkets bästa, inget annat. . .”
BA
– du borde fundera mer på problemet med all makt i en enskild organisations händer. Fast då blir du kanske liberal. Det är det centrala i liberalismen. Liberaler är generellt för decentralisering, beslut ska ligga när medborgarna. Makten över samhällets utveckling är en intressant fråga. Principiellt anser liberaler att samhället ska utvecklas spontant inom vissa ramar. I detta kan jag inte annat än rekomendera Nozicks Anarchy, State, and Utopia. Den må vara väl teoretisk men den är intellektuellt mycket stimulerande.
RB
”Vidare skriver du att utan statlig inblandning kan t.ex. ”de människor som vill leva i ett master–slave-förhållande lösa det utan statens inblandning”. Med din oförmåga att inse att det på sätt och vis är så kapitalismen formar de sociala förhållandena över samhällskikten så synliggör du hur du bortser från alla psykologiska faktorer som spelar in när människor föds in i ett samhälle som begränsar individer genom hänvisning till etik och moral (lagar och regler) men som rättfärdigar att samhällsstrukturen missgynnar vissa redan från födseln vilket in princip betyder att vi inte är lika värda, eftersom den sociala miljön inte tillåter förusättningar för lika bra jobb, lika bra liv, lika bra hälsa etc som för de priviligierade.”
BA
– Nej. Du har fel. Jag tänker mycket på det. Det är du som utopiskt vill forma alla människor efter en egen idealbild av människan i stället för att erkänna att människor är olika och det är mänskligt. Du visar här just på den hos vänstern attityd om moraliskt överlägsenhet som jag inte står ut med. Jag rekomenderar mitt inlägg om Lena Anderssons attityd. http://bjornaxen.wordpress.com/2012/02/11/lena-andersson-bevisar-vansterns-moraliska-overlagsenhet/
RB
”Inte nog med detta så vad jag förstår av din text förespråkar du endast grundläggande utbildning och sjukvård till de som inte har råd att betala för den.”
BA
– nej jag förespråkar _tillräcklig_ utbildning vilket betyder att utbildningen ska vara anpassad till den samhälleliga kontexten. Det krävs olika typer av utbildning i olika samhällen. Jag har inte tagit ställning till vad tillräcklig utbildning innebär i t.ex. Sverige. Men jag anser t.ex. att alla människor i ett modernt samhället ska ha tillgång till högskola och att man ska kunna läsa upp sina betyg från gymnasiet. Det betyder dock inte nödvändigtvis att staten måste stå för all denna utbildning. Detta är en stor och komplicerad fråga. Om jag ska ta mig själv som exempel så är jag mycket tacksam att jag fått studera och nu har en master i statsvetenskap. Min egen bakgrund är s.k. bildad arbetarklass. Min far är snickare och min mor är tandsköterska och har inte gått gymnasiet.
RB
” sjukvård till de som inte har råd att betala för den.”
BA
– Jag menar att alla som behöver det måste få sjukvård, den måste bara inte ligga i statens regi.
RB
”Övervägande visar forskningen på att det är social uteslutning och den relativa – inte endast den absoluta – fattigdomen som leder till brottslighet. Hårdare straff har inte heller någon förmildrande effekt på brottslighet.”
BA
– Jag tror att människor måste få möjligheter, som utbildning och sjukvård. Därifrån måste alla människor ta sig fram själva. Staten kan inte ordna andras liv. Det måste komma från människan själv i ett socialt sammanhang. När staten tar över allt mer av civilsamhällets uppgifter tappar civilsamhället sin funktion. Människor tappar på så sätt sina naturliga gemenskaper och staten framstår som det naturliga stället att lösa samhällets problem genom. Men staten är inte bra på att lösa individens problem. Angående brottsligheten så handlar det inte bara om höga straff. Det handlar som jag ser det om att tidigt sätta exempel och visa att visst beteende inte tolereras.
RB
”I ett samhälle där ekonomin är religionen och arbetsplatsen är helgedomen…”
BA
– ja det är synd att människor ser det så. Enligt liberalismen är det upp till varje individ att finna sitt sätt de vill leva, inom de liberala ramarna. Men i ett kapitalistiskt system är det betydligt lättare att bli rik om man så vill än i något annat system. Särskilt när det finns utbildning att tillgå.
För att människor ska kunna röra sig uppåt krävs ekonomisk utveckling för att den sociala mobiliteten inte ska innebära ett nollsummespel.
Jag menar inte att relativ fattigdom skulle vara helt oväsentligt. Men jag menar att det är den absoluta som är problemet. Under 1700-talet räknades den som inte hade råd med en limpa bröd om dagen som fattig. Jag anser att i dagens sverige är man fattigare med betydligt mer resurser än så. Så klart att det är relativt. Men man måste fråga sig vad är staten bra på att ordna åt människor. Där menar jag just att staten ska fokusera på sjukvård och utbildning och grundläggande socialt skydd/socialbidrag. Men ansvaret måste ligga hos individen för vad man gör av sin situation.
RB
”dock ger inte kapitalismen några incitament till förbättrade förhållanden för de allra fattigaste utan det är en bieffekt som kommer ifrån förbättrad teknologi och ansvarsfull lagstiftning.”
BA
– Kapitalismen ger visst incitament för att förbättra sitt liv såväl materiallt som ”andligt” (i brist på bättre ord) om man så vill. Så klart man ska ha lagstiftning som skyddar löntagare. Och här kan jag lägga in att det är liberalt med fackföreningar. Det är inte liberalt att fackföreningarna är sammanväxta med staten.
Förbättrad teknologi är i huvudsak en effekt av kapitalismen liksom materiell standard vilket är en förutsättning för att kunna välja ett bättre ”andligt” liv.
RB
”hur kapitalismen annars gjort det bättre för de som utnjyttjas allra hårdast?”
BA
– hur såg världen ut innan kapitalismen, om jag får fråga? All välfärd som vi har idag bygger på kapitalism. Det är kapitalismen som frigjort dessa resurser. Det är inte så att vissa drabbas hårdare av kapitalismen. Det handlar om att vissa har inte fått del av kapitalismens frukter. Möjligen kan du attackera jordbrukssamhället och civilisationen för mänskligt armod men inte kapitalismen.
RB
”Jag säger heller inte att företagare som individer är själviska, men i sin funktion som företagare måste de konstant se till sin egna konkurrenskraft för att överleva och vinna på den konkurrensutsatta marknaden. De som tar hänsyn till sådant som inte medför ekonomisk vinning bör enligt konkurrensstrategins teorier förlora konkurrenskraft och med tiden slås ut ur marknaden (finns att läsa i vilken management och marknadsföringsbok som helst). Således är alltså egenintresset det som styr individer och företag på marknaden.”
BA
– ja, och? Det brukar kallas ”kreativ förstörelse” att företag slås ut. Det är en mycket bra social funktion. Och det är inget fel med att egenintresset styr så länge det leder till en effektivare ekonomi — alltså att vi gör saker mer effektivt.
RB
”Tillväxt handlar inte om att göra saker mer effektivt. Det är konkurrens som påstås driva sådan utveckling.”
BA
– Du blandar ihop kausalitet och beskrivning här. Jag beskriver tillväxt som effektivitetsförbättring. Kausaliteten (en av) är konkurrensen.
RB
”Tillväxt har för dagens ekonomi betydelsen av att ekonomin växer; vi producerar mer produkter och tjänster som konsumeras. […]
På det sätt som konsumtionsekonomin ser ut idag finns det ingen teknologisk lösning. Det behövs en minskning av konsumtionen för att den skall kunna bli hållbar.”
BA
– Jag håller inte riktigt med. Tillväxt handlar om att kunna få ut mer med mindre arbete. Om man kan göra saker mer kostnadseffektiva så borde ta mindre resurser. Vi måste lära oss att göra saker på ett sätt så att det inte tär på miljön. Det kräver teknikutveckling vilket bäst sker i kapitalistiska ekonomier. Visst skulle en minskning av konsumptionen vara en lösning, men den är inte praktiskt genomförbara. Särskilt inte om man ska få ihop den med fattigdomsbekämpning.
RB
”Därför räcker inte marknadsprinciper utan ansvarsfull lagstiftning och strukturella förändringar måste till för att undvika en för människan katastrofal utveckling.”
BA
– så klart vi måste ha lagstiftning. De liberal-kapitalistiska staterna har visat att man just inom dessa stater är bra på att anpassa en modern ekonomi till naturen. I alla fall bättre än auktoritära stater.
RB
”Personligen skulle jag till att börja med vilja se alla grundläggande samhällsnyttor såsom skola, utbildning, el och infrastruktur förstatligas eftersom ett försök att göra samhället med rättvist med mer lika förutsättningar är nödvändigt.”
BA
– jag menar att de inte måste vara i statlig regi även om statliga resurser ofta är nödvändiga. Med det sagt så är jag mycket kritisk t.ex. till hur man har skött den sk. privatiseringen av olika samhällsnyttor.
RB
”Jag anser helt enkelt att det borde finnas en maxgräns för vad man kan tjäna. Dels för att jag inte tror det efter en viss punkt inte skapar några hälsosamma incitament, men mest för att det motverkar en spridning av välfärden.”
BA
– jag ser inget behov av en maxgräns som sätts av staten. Däremot ett annat beskattningssystem. T.ex. att man beskattas på hur mycket pengar man har använt under året.
RB
”Företag borde finnas till som en samhällsnytta som förser människor med något de behöver och vill ha, samtidigt som jobb skapas.”
BA
– Två saker. 1) det lägger väldigt stor makt hos staten. 2) Företag måste kunna gå under i kreativ förstörelse vilket försvåras om företagen har en sådan uttalad samhällsnytta. Det blir då ett mycket statiskt system.
RB
”Det finns dessutom inget som säger att ekonomin skulle gå sämre om de resurser som finns i samhället skulle vara mer jämnt fördelade.”
BA
– om detta tvistar de lärde. Dessutom verkar du snarare mena att resurserna ska vara extremt ojämnt fördelade då staten verkar vara den aktör som i medborgarnas namn ska ha hand om de flesta resurser. Den liberala kritiken är både moralisk och praktiskt. Moraliskt får staten allt för mycket makt — maktkoncentration som vi var inne på tidigare. Den praktiska kritiken är att det är svårt för staten att satsa på rätt saker. Styrkan i kapitalimsen är decentraliseringen av vilka resurser som satsas på olika saker. Det är helt enkelt mycket samhällsekonomiskt kostsamt när staten satsar fel.
RB
”Den ekonomiska frihet som vissa samhällsgrupper får ta del av har konsekvensen att den begränsar andras ekonomiska frihet genom individuell konkurrens.”
BA
– jag menar att det liberal-kapitalistiska samhället maximerar människors frihet i jämförelse med andra system.
RB
”Jag anser inte frihet skall vara tärande på detta sättet. Den frihet vi bör sträva efter är demokratiska rättigheter, rättigheter som alla bäst får ta del av om vi är mer ekonomiskt jämlika.”
BA
– Enligt mig kommer jämlikheten genom lagar som skyddar individerna och genom utbildning.
RB
”En människas frihet bör inte inkräkta på en annan människas frihet. Möjligheten till den ekonomiska friheten att kunna köpa vad som helst är inte tillräckligt viktig för att låtas inkräkta på andra människors möjlighet att kunna göra detsamma. Däremot inkräktar inte de demokratiska fri-och rättigheterna på andra människors dito.”
BA
– ja det kallas liberalism.
För det första kanske vi bör klargöra vad det är vi egentligen debatterar. Kapitalism existerar i alla monetära system på ett eller annat sätt, såsom Friedman beskrev det; även i Sovjetunionen. Därför, för att förtydliga vad vi talar om så kan vi väll hårddra det och säga att du förespråkar en fri marknad med minimalt statligt inflytande, medan jag snarare förespråkar en fri marknad inom ett begränsat område och med vissa regleringar för välfärdsspridning?
Visst stämmer det att stater är grundade genom våld, vilket naturligtvis har implikationer för hur de fungerar. Men som argument för en kraftigt begränsad offentlig sektor är detta inte särskilt relevant. Eftersom stater som är beroende av kapital, vare sig det återfinns i den offentliga eller privata sektorn kommer använda sitt våldsmonopol internt och externt i den utsträckning som det tjänar dess syfte att säkra strategiska och ekonomiska mål så får den fysiska maktutövningen samma roll i båda fallen. Det finns otal exempel där stora bolag som agerar utamför nationell och internationell lag skyddas av staters maktmonopol på bekostnad av medborgarna. Dvs. jag håller med om att den statliga institutionen bygger på våld (och att det är beklagligt) men jag håller inte med om att dess benägenhet att använda våld minskas när den ekonomiska makten överförs till den privata sektorn, snarare tvärtom i en demokratisk stat eftersom kapitalet måste upphållas men inte i första hand för den sociala konstruktionens skull. Alternativet är att inte ha någon stat, men då blir det upp till invånarna själva att upprätthålla lag och ordning.
Jag håller med om att representativ demokrati är det som verkar mest rättvist, men jag tycker att den ska vara just representativ för väljarna, inte kapitalägarna. Det är här våra åsikter går isär och det är just detta som är en av de mest centrala delarna i mitt argument mot marknadskapitalismen, men du har i stort undvikit att besvara detta. Visserligen antydde du i ditt tidigare svar att du tvivlade på att människor med ekonomisk makt har större möjlighet än andra att påverka hur politiken i ett land förs. Om det är så du verkligen ser det så förstår jag att du har svårt att se kapitalismens mest grundläggande brister. Det vore ganska ändamålsfattigt att gå djupare in på denna argumentation eftersom du under förusättning av sådana antaganden är ganska insnöad i ditt förhållningssätt till politikens maktspel. Kort om detta kan jag bara säga att jag anser att representativ demokrati skall vara kvantitativt representativ i den mening att den skall svara mot varje enskild röst som skall vara av samma tyngd (i största möjliga mån). I den hierarkiska demokratiska modellen som vi ser idag är det ganska öppenbart (för de allra flesta) att vissa människor och organisationer (särskilt förmögna individer och stora företag) har större möjlighet att få sina viljor tillgodosedda. Dock skrev du kort om detta i ditt senaste svar: ”Angående olika särintressens inflytande på politiken är det så klart ett problem. Men det är inte kapitalismens fel. Det kommer alltid finnas olika särintressen” . Det jag menar är att dessa skall vara folkvalda och inte framhållna av styrelser och aktieägare. Även om vissa menar att det hamnar för mycket makt i för få händer så finns det strukturella åtgärder som kan användas för att fördela makten så att det inte blir en helt centralstyrd stat…som i alla system så krävs det stort medborgarinflytande för att det skall fungera effektivt. Hursomhelst, denna kritik är främst för att framlyfta de principiella svårigheterna med att tygla kapitalism i ett demokratiskt ramverk. Som jag nämnde tidigare så kan man reglera vinster och inkomster för att uppnå mer jämlikhet och starkare representativ demokrati.
Vidare skriver du att ”Först och främst så anser jag att kapitalism kräver liberalism — alltså rättsstat och representativ demokrati — för att inte bli ett helvete”.
Jag håller med. Men det betyder inte att liberlism kräver kapitalism för att inte bli ett helvete. Kapitalism är inte en förutsättning för liberalism enligt teorin. Liberalismens grundidéer är i stort de mest erkända demokratiska rättigheterna. Du blandar ofta ihop de två som om de vore ett och samma begrepp. När du skriver att ”ekonomisk frihet är grundläggande gör all frihet” så intar du en möjlig inriktning av liberalismen. Därmed sammanför du liberalism och kapitalism utan tanke på att liberala idéer inte alls behöver acceptera den ”ekonomiska frihet” som kapitalismen erbjuder. Här kommer vi tillbaka till den andra huvudkritik som jag riktar mot kapitalism. Du skriver att vi ska vara så fria som möjligt och att detta förutsätter ekonomisk frihet men belyser inte den begränsning i frihet som de ekonomiska klasskillnaderna bidrar till. Exempelvis varför jag tycker att det är särskilt viktig med offentlig utbildning är för att företag är vinstmaximerande, något annat tillåter inte en effektiv marknad enligt ekonomisk teori. Företag försöker alltid maximera marginalerna medans konsumenterna vill minimera dem. Privata skolor som då ska erbjuda utbildning till de som tjänar minst (för att inte tala om arbetslösa) kommer då att tvingas ta ut lägre priser. Effekten av detta blir fokus på kostnadspressande så att marginalerna kan maximeras. Konkurrensen reglerar den acceptabla nivån men naturligtvis blir kvaliteten lidande. De skolor som vänder sig till de kapitalstarka kan erbjuda högre kvalitet som medföljer högre kostnader och premiumprispålägg. Detta är grunden för prissättning på den fria marknaden och det leder till att de som redan från början har sämre förutsättningar, får genom otillräcklig utbildning, ännu sämre chanser att konkurrera om jobben vilket förstärker klasskillnaderna. Om vi då funderar över vilka moraliska förpliktelser man har att inte begå brott i ett system där förutsättningarna att ”lyckas” är begränsade från födseln till förmån för en annan samhällsgrupp kan vi ställa oss frågan; Är det moraliskt fel att bryta sig loss från en social (ej naturlig) konstruktion som begränsar ens förusättningar från första början och istället träda in i ett annat system där man känner att man har större möjligheter att lyckas? Dv.s. de bäst anpassade vinner och resten får helt enkelt acceptera det menar förespråkare för en frisläppt marknad. Lagarna, som också är socialt konstruerade,är till för att sätta gränserna inom vilka den darwinistiska anpassningen skall ske. Men om man inom de gränserna är systematiskt missgynnad, varför ska man då acceptera gränsdragningen när det finns ett annat sätt att få det liv alla inom systemet strävar efter?
Lagarnas moraliska rättskaffenhet kan således endast hävdas i ett samhälle där människor föds med så lika förutsättningar som möjligt, eller åtminstone ett som verkar för att det skall vara så, och inte är systematiskt uppbyggt för att skapa motsatsen. I annat fall blir som sagt lagarna endast pragmatiska medel för att upprätthålla en ordning som bygger på att människor föds med olika förusättningar och skall i samhällsbärande institutioner konsekvent särbehandlas därefter. Det är hela denna aspekt som förespråkare för fri marknadskapitalism inte kan rättfärdiga, eller ens vägrar att se trots att den återkommer i varenda samhälle med ojämna ekonomiska förhållanden. . .
Jag är inte insatt i Hayeks teorier men det vore ett stort avsteg från kapitalism om man skall argumentera bort den ekonomiska rationaliteten vilken görs gällande genom konkurrens.
I övrigt kan jag bara förtydliga att när jag refererade till demokrati så menade jag den allmänt erkända indirekta och liberala demokratin; representativ med upphöjda grundläggande mänskliga rättigheter. .Jag känner heller inte att du lyft fram det väsentliga skillnaderna som finns mellan våra ståndpunkter…men jag förstår hur du tänker och i motsats till hur du beskriver vänstern, så är jag inte någon som hävdar att jag absolut måste ha rätt. Dock lyfte du inte fram något nytt som fick mig att tänka om men det är bra att alla tänker olika…hade inte blivit mkt till utveckling i annat fall….
Jag återkommer.
Jag har delat upp svaret i dels en kommentar där jag kortfattat försöker klargöra olika missförstånd och dels i ett nytt inlägg (som är på väg) där jag beskriver min liberala syn på staten, kapital och ekonomi i jämförelse med hur jag uppfattar att socialister i allmänhet ser på det.
Du skriver: ”du [Björn Axén] förespråkar en fri marknad med minimalt statligt inflytande, medan jag snarare förespråkar en fri marknad inom ett begränsat område och med vissa regleringar för välfärdsspridning?”
–Nej, jag förespråkar visserligen en liten statlig inblandning som möjligt. Det är en utgångspunkt. Men statens funktion är att reglera (vilket är nödvändigt och gör mig till liberal och inte anarkist) och jag förespråkar, som jag tydligt skrev i mitt svar, viss sociala åtaganden från statens sida. Det är alltså snarare en gradskillnad. Den verkliga skillnaden ligger inte i praktisk politik så mycket som ideologi och hur man ser på politik vilket enligt mig påverkar politiska beslut. Ett exempel på det är skatter där en liberal anser att alla skatter i grunden är till ondo och att man måste överväga varje skatt noggrant. Detta till skillnad mot den allmänna vänstern som anser att skatter är i grunden bra. Det handlar om vad man anser om staten. Som liberal ser jag statens makt som inkräktande på andra mänskliga sociala relationer och system.
Du skriver: ”Visst stämmer det att stater är grundade genom våld, vilket naturligtvis har implikationer för hur de fungerar. Men som argument för en kraftigt begränsad offentlig sektor är detta inte särskilt relevant. Eftersom stater som är beroende av kapital, vare sig det återfinns i den offentliga eller privata sektorn kommer använda sitt våldsmonopol internt och externt i den utsträckning som det tjänar dess syfte att säkra strategiska och ekonomiska mål så får den fysiska maktutövningen samma roll i båda fallen. […] Dvs. jag håller med om att den statliga institutionen bygger på våld (och att det är beklagligt) men jag håller inte med om att dess benägenhet att använda våld minskas när den ekonomiska makten överförs till den privata sektorn, snarare tvärtom i en demokratisk stat eftersom kapitalet måste upphållas men inte i första hand för den sociala konstruktionens skull. Alternativet är att inte ha någon stat, men då blir det upp till invånarna själva att upprätthålla lag och ordning.”
– Du missuppfattar min poäng. Det handlar inte om hur mycket våld staten faktiskt utövar. Det handlar som jag skriver i mitt inlägg både en princip att man ska minimera maktutövande från en staten eftersom den har monopol på våldsmedel vilket inkräktar på människors frihet. Samt praktiska skäl att staten inte är ett bra verktyg för sociala åtaganden.
Angående en längre utläggning om demokrati som styresskick se mitt inlägg. Du skriver ”Jag håller med om att representativ demokrati är det som verkar mest rättvist, men jag tycker att den ska vara just representativ för väljarna, inte kapitalägarna.”
– Här låter det som att du har ett binärt synsätt i fråga om demokrati. Det har jag tagit upp tidigare. Så klart näringsliv har ett stort inflytande på politiken. Precis som arbetarrörelsen har det. Jag har inte undvikit att svara på detta. Jag har skrivit att jag inte riktigt förstår vad du menar och efterlyst en längre beskrivning av din ståndpunkt så jag slipper gissa. Tyvärr ger du mig inga nya beskrivningar förutom att
”I den hierarkiska demokratiska modellen som vi ser idag är det ganska öppenbart [!] (för de allra flesta) att vissa människor och organisationer (särskilt förmögna individer och stora företag) har större möjlighet att få sina viljor tillgodosedda.”
— ja, jag har inte sagt något emot det. Det har inte heller någon liberal sagt något emot. Din kritik är alltså en halmgubbe. Men jag vill inte bygga upp en halmgubbe för att kritisera dig. Inte minst eftersom man kan bygga upp en hel rad olika typer av halmgubbar. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska kritisera här.
Kort kan man säga, precis som jag har sagt, att det alltid kommer att finnas olika starka särintressen som kommer att påverka politiken. Att det alltid kommer finnas människor med olika mycket makt på olika sätt. Liberalismen hanterar det genom maktdelning mellan stat och ekonomi etc. Jag tror inte jag behöver gå in detaljerna kring det men om du vill ha det utskrivet så kan jag göra det.
”det betyder inte att liberlism kräver kapitalism för att inte bli ett helvete. Kapitalism är inte en förutsättning för liberalism enligt teorin. Liberalismens grundidéer är i stort de mest erkända demokratiska rättigheterna. Du blandar ofta ihop de två som om de vore ett och samma begrepp.”
– jag har inte heller sagt att det skulle vara så. Men du har också klart missuppfattat liberalismen. Liberalismen handlar om frihet i vilket det ingår ekonomisk frihet. Man kan säga att kapitalismen helt enkelt är det ekonomiska system som följer av liberalismen. Liberalismen tillåter andra ekonomiska system, men eftersom kapitalismen är det mest effektiva så slås andra system ut. Det är väl det du kallar darwinism.
”När du skriver att ”ekonomisk frihet är grundläggande gör all frihet” så intar du en möjlig inriktning av liberalismen. Därmed sammanför du liberalism och kapitalism utan tanke på att liberala idéer inte alls behöver acceptera den ”ekonomiska frihet” som kapitalismen erbjuder.”
– här skulle det vara bra om du beskrev andra typer av liberalism. Ekonomisk frihet är grundläggande för all liberalism som jag stött på. Jag har också svårt att föreställa mig en liberalism som inte skriver under på det.
Ang. utbildning så har jag redan skrivit att jag är för en för samhället tillräcklig utbildning vad det nu innebär. Det är grunden för klassfrågan. Genom utbildning kan personer från lägre klasser arbeta sig uppåt.
Din utläggning om varför man inte ska ha privat utbildning kan jag bemöta på två sätt. På ett principiellt plan är den helt enkelt inte särskilt relevant eftersom den handlar om hur utbildningen bäst organiseras. Det kan vara så att du har rätt och då bör staten stå för utbildning. Märk att det är en stark liberal tradition att staten ska se till att det finns adekvat utbildning för folket. Hur den ska organiseras är en annan fråga och är där din kritik kommer in. Det är egentligen en annan debatt men jag ska ändå ge ett svar.
”varför jag tycker att det är särskilt viktig med offentlig utbildning är för att företag är vinstmaximerande, något annat tillåter inte en effektiv marknad enligt ekonomisk teori.”
– ”offentlig utbildning” tolkar jag som i statlig regi och inte bara statliga resurser, alltså där stat eller kommun driver skolor. Och visst stämmer det att företag är drivs mot vinstmaximering i det kapitalistiska systemet men det följer inte att alla företag endast satsar på vinstmaximering. Men nu ska vi komma ihåg att vinstmaximering inte är fel utan en stark drivkraft till förbättring. De privata vinsterna kommer ofta av bättre och effektivare organisering. Statlig regi betyder ofta krångliga system eftersom de fungerar genom byråkratisk logik. Och byråkratier är svåra att förändra.
”Företag försöker alltid maximera marginalerna medans konsumenterna vill minimera dem. Privata skolor som då ska erbjuda utbildning till de som tjänar minst (för att inte tala om arbetslösa) kommer då att tvingas ta ut lägre priser. Effekten av detta blir fokus på kostnadspressande så att marginalerna kan maximeras.”
– vänta nu, jag har inte argumenterat för privata skolor. Så snälla sluta bygg halmgubbar. Dessutom har jag explicit skrivit flera gånger att jag är för att staten på något sätt garanterar utbildning. Du argumenterar helt enkelt inte mot min position. Läs vad jag skriver. Med det faller också resten av din argumentation.
Angående Hayek, som jag tycker du bör läsa. Frihetens grundvalar ger en mycket bra inblick i liberalt tänkande.
”Jag är inte insatt i Hayeks teorier men det vore ett stort avsteg från kapitalism om man skall argumentera bort den ekonomiska rationaliteten vilken görs gällande genom konkurrens.”
– Om det var den ekonomiska rationaliteten du syftade på så missuppfattade jag dig. Hayek kritiserar att människor skulle vara rationella samt framförallt att vi skulle förstå oss på ekonomin tillräckligt väl för att kunna styra den. Jag rekommenderar hans nobelpristal ”The Pretence of Knowledge”: http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/1974/hayek-lecture.html
En sådan enkel debatt som denna får få att tänka om men den stärker vår förståelse av varandras ståndpunkter och därmed stärks också demokratin. De liberala idéerna är tyvärr väldigt missförstådda i Sverige och jag hoppas att jag kunnat ge en bättre förståelse.
väldigt kort för jag känner att du inte besvarar de grundläggande problem jag beskriver på ett adekvat sätt , kanske p.g.a. missuppfattning från din sida då du upplever att jag missuppfattar dig trots att jag redan studerat och tagit till mig kunskap om de ekonomiska idéer du förespråkar. Hursomhelst, du skrev tidigare att ett exempel på en typ av socialism som fungerat är socialdemokratin just för att det är socialism inom ramen för kapitalism. Ja, det finns som sagt ingen motsättning mellan kapitalism och socialism. Detta är det som ofta kallas socialliberalism och som du säger så handlar det om graden av reglering, ingen motsättning där alltså men ett prov på att den ekonomiska friheten kan inskränkas även i en form av liberalism. Du påvisar också med tydlighet hur du förbiser de argument jag för när du påpekar att du inte förespråkat en totalprivatisering av utbildning. Jag har heller inte påstått att du sagt detta utan jag menar, vilket framgår för den som verkligen tänker över saken, att med privat utbildning (vinstdrivande) så utvecklas skillnader i kvaliteten på utbildningen och de får olika värde. De rikaste har då råd att betala för de bästa lärarna, för mindre klasser etc. medan övriga får nöja sig med medelmåttig statlig utbildning. I sådant fall cementeras förutsättningarna att konkurrera på arbetsmarknaden redan i barndomen genom samhällsstrukturen. Ett sätt att motverka detta är att erbjuda LIKVÄRDIG (inte endast adekvat som är ett absolut begrepp och därför inte nödvändigtvis står sig i relation till andra utbildningar) statlig utbildning men i sådant fall blir det meningslöst att betala för privat utbildning med vinstintresse, varför de då faller bort naturligt. Den ekonomiska rationaliteten går helt enkelt inte ihop om man samtidigt skall ta hänsyn till principen att alla barn skall erbjudas lika god utbildning. Jag går inte in i djupare detalj på detta då jag förutsätter att du känner till hur konkurrens fungerar kontra statliga institutioner. Ganska tydligt är att du är mer fokuserad på hur effektivt verksamheter kan skötas för att i sin tur skapa allmän välfärd, medan jag utgår från hur man skapar allmän välfärd på ett effektivt sätt….vi börjar i olika ändar vare sig du håller med mig om detta eller inte…här kan du åter hävda argumentet om absolut kontra relativ fattigdom, vilket i sig är delvis relevant, men som jag argumenterat för tidigare har den marknadsliberala ekonomin inte nödvändigtvis spelat någon extrem roll för att bekämpa det förre och knappast det senare heller.
Om staten: http://bjornaxen.wordpress.com/2012/02/27/staten-ur-ett-liberalt-perspektiv/
Ok, vi verkar tala förbi varandra. Det jag framförallt har argumenterat mot är ditt påstående att en liberal-kapitalistisk position, min position, innebär ett jag-fokus. Om du menar att jag fokuserar på människan snarare än samhället så har du rätt eftersom det är det som skiljer liberalism från socialism. Alltså att jag föredrar ett JAG-perspektiv snarare än ett VI-perspektiv om vi ska använda dina termer. Jag kan förstå den analysen och klassificeringen men jag menar att den är missvisande. Liberalismen är inte mot ett VI-perspektiv men menar att gemenskapen ska växa upp underifrån, från privata sammanhang och civilsamhället och inte uppifrån staten. Se kritiken om staten. I alla fall verkar inte det vara det du skriver om längre. Du verkar ha gått över till att argumentera mot någon slags marknadsfundamentalism som ofta kallas nyliberalism.
Mina argument är i första hand inte ekonomiska utan politiskt filosofiska. Det är kanske därför vi har svårt att förstå varandra. Som jag sagt handlar det om statens relation till medborgarna. Det kom inte med min kommentar eftersom det blev så lång, både kommentaren och texten om staten som blev ett eget inlägg.
I inlägget om staten skriver jag också mer utförligt om varför det är mer adekvat att tala om att socialdemokratin har anpassat sig till ett liberalt ramverk i den moderna staten snarare än att liberalismen har anpassat sig till socialdemokratin. Även om även det så klart är fallet.
Från mitt inlägg om staten: ”Jag menar att detta också i grunden är en liberal hållning. Det är för det kallas liberala demokratier etc. Socialdemokratin är socialism som anpassat sig till detta liberala ramverk. I de faktiska liberala staterna har olika mycket konservatism, liberalism och socialism haft olika mycket inflytande. Exempelvis i Norden har socialismen varit stark, i Tyskland och Schweiz har konservatismen varit starkare. Medan i Nederländerna har liberalismen varit starkare.
Det som skiljer oss (liberaler och socialister) åt är hur vi legitimerar denna ordning och hur denna legitimering får att bråka om vi ska reglera inom detta ramverk.
Den liberala ordningen är så klart inte optimal utifrån ett socialistiskt paradigm. Man måste ju trots allt gå med på en rad liberala principer. Det är inte så farligt för en socialdemokrat eftersom socialdemokratin i grunden är en pragmatisk rörelse. Det betyder att man går med på att arbeta inom det liberala ramverket. Förr hade man en idé om en gradvis övergång till det socialistiska samhället, alltså att man skulle kunna transcendera det liberala ramverket utan en revolution. En föreställning som skiljer socialdemokrater från kommunister och som fick kommunisterna att bryta sig ur SAP efter den ryska revolutionen. Med tiden kom socialdemokratin att allt mer anpassa sig till det liberala ramverket. Under 1980-talet gav man i praktiken upp den socialistiska politiken. I allt utom retorik hade man varit tvungen att anpassa sig till liberalismen. Det förklarar också krisen i socialdemokratin.
Som principiell socialist (till skillnad från en pragmatisk) är anpassningen till det liberala ramverket i grunden problematisk och går egentligen inte att lösa eftersom man inte går med på de liberala idéerna om hur staten och ekonomin ska organiseras. Därför vill man skapa en ny ekonomisk ordning. Här finns en del [!] olika idéer om hur man ska göra, vad som är mest legitimt och vad som är mest effektivt. Vissa menar att man ska använda staten och antingen genomföra snabba drastiska reformer, revolution, eller långsamma reformer, evolution/reformation(?). Socialistiska anarkister menar att man inte kan använda staten då den utgör ett illegitimt maktmedel.”
De liberala principerna handlar just om hur staten ska begränsas. Det handlar om rättsstat, demokrati och grundläggande rättigheter som privat ägande. Det är liberala principer och jag menar att de inte är socialistiska principer. Men att Socialdemokratin i alla fall har skrivit under på demokratin och rättsstaten. Men rättigheter, särskilt äganderätt, är man mer skeptiskt till. T.ex. har vi i Sverige ingen konstitutionsdomstol då SAP inte ville att den privata äganderätten skulle stå i vägen för sociala reformer. Socialister har också en tendens att i teorin hylla demokrati men i praktiken ha mycket svårt att acceptera när folket inte visar sig vara socialister. Man har också en tendens att hylla alla autokratier som säger sig vara socialistiska. Frågan om demokrati är stor och jag har påbörjat ett inlägg om det så jag går inte in på det här. Men kort kan jag säga att jag varken tror socialister eller liberaler verkligen tror på demokrati som ett värde i sig utan som ett verktyg för att lösa politiska konflikter. Dock har socialister en tendens att resonera som om de ansåg att demokratin hade ett värde i sig. Jag har skrivit om socialisters syn på rättsstat och demokrati tidigare: http://bjornaxen.wordpress.com/2011/10/05/men-det-gar-inte-ihop/
Kort kan vi säga att du och jag håller med varandra om att det är en gradskillnad vi slåss mot. Du kan kalla det socialiberalism, socialdemokrati, eller liberalism med tyglad kapitalism. (Jag är lite osäker på vad du menar med socialistisk kapitalism men jag förstår det som kapitalism tyglad av en socialistisk stat.) Men som jag tidigare poängterat så handlar det om ett attityd till hur man ser på staten relation till den privata sfären. Socialister anser inte att det är ett stort att staten blandar sig i den privata sfären. Liberaler menar att det alltid är ett problem men att det är något som man ibland måste gå med på. Lite som socialdemokratin gått med på att det ekonomiska systemet i grunden bör vara kapitalistiskt.
Jag minns om jag skrev det men du kritiserade min syn att liberalism måste innebära kapitalism. Det beror ju på hur kapitalism definieras. Jag erkänner att jag inte har en explicit definition men jag menar nog att liberlaismen kräven en ”frihetlig ekonomini” till skillnad från en ”fri ekonomi” och jag kallar det kapitalism. Med ”frihetlig ekonomi” menar jag att ekonomin reglerar utifrån liberala principer. Med ”fri ekonomi” menar jag en ekonomin som är helt oreglerad. Det handlar alltså återigen om perspektivet på reglering snarare än de faktiska reglerna. Man kan tänka sig att under ett liberalt styre skulle en socialistisk utopi kunna växa fram under de rätta förhållandena utan att de liberala principerna bryts.
Angående utbildning skriver du detta:
”Du påvisar också med tydlighet hur du förbiser de argument jag för när du påpekar att du inte förespråkat en totalprivatisering av utbildning. Jag har heller inte påstått att du sagt detta utan jag menar, vilket framgår för den som verkligen tänker över saken, att med privat utbildning (vinstdrivande) så utvecklas skillnader i kvaliteten på utbildningen och de får olika värde.”
– Tack för klargörandet. Det var mycket bra. Nu kan jag svara på du skriver. Ditt resonemang om vinstdrivande skolor är konstig om vi du vill argumentera mot min ståndpunkt. Du verkar mena att det följer logiskt eller praktiskt från mitt resonemang att rika kan betala för bättre utbildning. Men du beskriver inte den kedjan så jag kan inte argumentera emot det. (Så det är inte så stor skillnad mot argumentet i det tidigare inlägget.)
Jag fokuserar således problemet är att vi inte får en _likvärdig_ utbildning för alla. Du skriver också att jag framförallt fokuserar på att skola i privat regi är mer effektiv.
Jag börjar med effektiviteten. Det stämmer att jag tror att den privata sektorn skulle sköta det mer effektivt. All min erfarenhet och förståelse av hur samhället fungerar tyder på det. Det handlar om att de privata skolor som inte är effektiva helt enkelt kommer gå under vilket inte är fallet med byråkratiska system. Du känner så klart till argumentet. Det skulle så klart gå att underlätta för kommunala/statliga skolor så de slapp tvingas in i krångliga byråkratiska system som hämmar effektiviteten. Det kan vara värt att påpeka att effektivitet är bra då det frigör resurser så att lärare kan fokusera på huvuduppgiften.
Så till frågan om utbildningens _likvärdighet_. Och nu diskuterar vi alltså ett friskolesystem av den typ vi har i Sverige. Alltså alla kan söka till alla skolor och man behöver inte betala (ur egen ficka) för de olika skolorna. Först och främst anser jag att staten har en roll att se till att det finns grundläggande krav på vad som lärs ut i skolan och att se till att alla skolor har en tillräckligt god kvalitet. Det är ett grundkrav.
Med många olika skolor som drivs av olika aktörer så får vi olika typer av undervisning. Det tror jag i grunden är bra. Det ökar valfriheten. Om jag tolkar dig rätt så är problemet att när människor kan välja så förstärks skillnaderna som redan finns hos de enskilda familjerna. Kommer man från ett hem som premierar kunskap så kommer man också antagligen även hamna i en bättre skola. Även med endast skolor i statlig regi kommer vi ha olika skolor men de kommer antagligen vara mer lika och om ingen får välja skola så kommer klassammansättningen att bli mer heterogen även om det så klart beror på urvalsprocessen. Om denna tolkning stämmer handlar det egentligen inte om att privata skolor är fel per se. Problemet är alltså olika kvalitet på olika skolors utbildning vilket enligt dig, utifrån min tolkning, är förstärks om man har flera aktörer som själva väljer arbetssätt.
Det här är intressant för det visar tydligt på hur socialister och liberaler ser på statens relation till människor. Först och främst så handlar det om att det socialistiska synsättet innebär att man inskränker i människors rätt att välja åt sina barn vilket för många är mycket frustrerande. Det är så klart ett stark skiljelinje mellan liberaler och socialister där de senare vill tvinga alla människor att offra sig för den socialistisk visionen hur samhället ska se ut. Liberalismen menar i stället att alla människor ska kunna välja utifrån egna preferenser i så stor utsträckning som möjligt. Ett argument som stärker den liberala positionen är att de enskilda människorna bättre känner till vad som är bra för dem än vad staten gör. Socialister håller så klart inte med och menar att människor ofta inte alls känner till sitt eget bästa eller inte har möjlighet att ta reda på vad som är bäst för dem.
Det handlar alltså om vad man tror människor är kapabla till samt hur mycket ansvar man är beredd att lägga på människor. Socialister tror inte så mycket om människor och vill således ta deras ansvar ifrån dem — för deras eget bästa. De som kan ta eget ansvar får inte göra det eftersom alla inte kan ta ansvar för sina handlingar. Det socialistiska samhället leder till att ingen tar ansvar. Liberalismen menar att man måste låta människor ta ansvar. Dels för att annars underkänner man människors mänsklighet och dels för att människor växer under ansvar. Och samhället bygger på att människor tar ansvar. Paradoxalt nog har det svenska välfärdssamhället byggts på den ansvarskänsla som vi har i vår kultur samtidigt som välfärdssamhället undergräver denna ansvarskänsla då människor i allt högre grad förväntar sig att staten ska lösa allt mer åt en.
Om vi återgår till frågan skillnader mellan olika skolor så innebär det att flera olika typer av skolor inte bara olika bra, utan att de faktiskt fungerar på olika sätt. Alltså olika typer av pedagogik etc. Med mångfalden så kan undervisningen lättare utvecklas för att olika system testas mot varandra. (Tänk på att staten också garanterar grundläggande kvalitet.) Men framförallt ger det människor möjlighet att välja skolor utifrån vad de anser vara bra. Om alla människor har en grundläggande utbildning, som i västvärlden, och så anser jag att man måste utgå från att människor också kan välja skolor för sina barn. Om staten dessutom garanterar att utbildningarna är tillräckligt bra så får vi inte den stora ”darwinistiska” utslagning av underklassen som du målar upp.
Med ett system med flera olika skolor som man kan välja mellan så har alltså människor möjlighet att välja vad de tror är bäst för sina barn och även underklassen har möjlighet att göra det. Det betyder att människor kan ta ansvar för sina barn på ett sätt som de tycker bra. Det ger människor mer makt över sina liv.
nu får det räcka, den här kommentaren är tillräckligt lång
[...] här inlägget är en spinoff från en diskussion i kommentarsfältet på inlägget “Enjoy Capitalism“. Texten är ett försök att beskriva den liberala synen på staten för [...]
för det mesta har du lyckats prata förbi de principiella grunderna till varför jag anser att staten borde ha än större roll än vad du anser. Jag känner dock att jag förtydligat detta från många olika vinklar och ser ingen mening med att gå vidare i det.
På det pragmatiska planet har vi pratat lite om skola och utbildning. Du menar att i väst ges det grundläggande utbildning som inte tillåter någon djup sanning i den darwinistiska kopplingen jag gör. Grundläggande utbildning är dock på en konkurrensbaserad marknad ganska irrelevant. ett exempel i microperspektiv; Jönköpings internationella handelsskola erbjuder säkert bra utbildningar. Men om studenter därifrån ska konkurrerar om jobb mot studenter från Harvard business school så vet vi alla vilka som får jobben. Om vi har en marknad där kvaliteten på utbildningen, givet en viss miniminivå, bestäms av förmågan att betala för utbildning så får vi just den darwinistiska situation som jag syftade på. Som exempel är det enkelt att titta på USA och IVY-league skolorna . Sverige är dock annorlunda. Här kostar det inget att studera, men ändå finns ett starkt samband mellan olika familjegenerationers relativa utbildningsnivå. Detta kan ju bero på den hjälp och det stöd barn till högutbildade kan få från sina föräldrar. Här finns ju redan en fördel som inte staten kan (eller bör) gå in och rubba, men om man kopplar in betalningsförmåga så blir det en institutionaliserad företeelse som staten då aktivt stödjer genom lagstiftning.
Om vi ser till Sverige så är det bra med mångfald och att man ska ha möjlighet att välja i den mån det går. Jag argumenterade ovan varför all utbildning bör vara gratis. I Sverige är den det och detta är positivt. Dock finns den absolut största paradoxen inbyggd in den svenska statskapitalistiska policyn om privata vinstuttag i statligt finansierade företag. Återigen säger ren företagslogik att om du har en fixerad inkomst (eleversättning) så gäller det att pressa kostnaderna för att få ut maximal marginal. Pengar som borde gått till utbildning går istället in i aktieägares fickor. Här är jag dock ganska övertygad att du håller med, men jag lyfte ändå fram det för att illustrera att privatdrivna skolor kan vara bra, Men då måste incitamenten regleras så att vinster går tillbaka in i verksamheterna samt att löner regleras på lämpligt sätt.
Jag anser att jag bemött dina argument på ett tydligt sätt. Vidare menar jag att du inte besvarat mina motargument. Om du anser att jag ”pratat förbi” dina argument så visa på hur jag gjort det.
Några kommentarer ang. det du skriver om utbildning.
”Jönköpings internationella handelsskola erbjuder säkert bra utbildningar. Men om studenter därifrån ska konkurrerar om jobb mot studenter från Harvard business school så vet vi alla vilka som får jobben.”
– Det här är ett intressant exempel och det finns mycket att säga om det. Intressant att notera är att det låter som att du vill att _alla_ skolor/utbildningar i _hela_ världen inte bara ska ha samma kvalitet utan faktiskt ge _samma_ förutsättningar: alltså att det ska inte finnas några prestigeutbildningar. Det torde innebära att du vill utjämna alla sociala skillnader mellan människor (åtminstone i fråga om utbildning.) Det är är helt enkelt utopiskt. Du kan inte ordna det med staten. Du kan försöka ordna det med staten men det kommer inte att bli bra. Du kommer varken lyckas få ordning på rättvisa och du kommer sämre utbildning. Just den här typen utopisk rättvisa där man endast ser olika problem i samhället och tror att staten kan rätta till dem alla gör mig rädd. Men du kanske bara använde det som ett illustrerande exempel på ett problem?.
Jag har svårt att förstå varför du fortsätter skriva just om skolan som den fråga där vi kommit fram till att vi i stort håller med varandra om.
återigen ett missförstånd. Jag sa inte att det inte skall få finnas privat utbildning. Jag skrev att den privata utbildningen varken skall drivas av vinstintresse eller bekostas av studenten. Jag menade heller inte att all utbildning skall hålla samma kvalitet, något sådant har jag aldrig ens insinuerat. Jag hävdar, enligt ovan angivna motiveringar, att utbildningars tillgänglighet inte skall avgöras av vilken ekonomisk bakgrund en elev har. Så om det är någon som bygger upp halmgubbar…
Åter igen:
”Jag anser att jag bemött dina argument på ett tydligt sätt. Vidare menar jag att du inte besvarat mina motargument. Om du anser att jag “pratat förbi” dina argument så visa på hur jag gjort det [för jag anser inte det vara fallet].”
och
”Men du kanske bara använde det [alltså jämförelsen mellan Jönköpings utbildning och Harvards] som ett illustrerande exempel på ett problem?.
Jag har svårt att förstå varför du fortsätter skriva just om skolan som den fråga där vi kommit fram till att vi i stort håller med varandra om.” — och istället beskyller mig för att inte ta dina argument på allvar och ”prata förbi” dem.
ok, jag kan återkomma till detta…
kort bara, exemplet användes för att förtydliga mitt argument. kanske inte särskilt bra exempel då skolorna inte ens verkar i samma land men hursomhelst vet vi att det kostar väldigt mycket att studera på Harvard och att trots stipendier osv. så är den socioekonomiska sammansättning ganska homogen i Harvard och resten av IVY-league skolorna och att det är bara naturligt när det finns vinstintresse i skolorna (utan statlig finansiering vilket till vinstdrivande skolor är en helt absurd företeelse). Jag har som sagt inte argumenterat MOT kvalitetsskillnader (isf. skulle jag skrivit om KY och MAS eller något liknande).
Det kan dock hända att jag återkommer till skolan för det hänger ihop med allt det andra, och även om vi delar vissa idéer kring detta så skiljer de åt i väsentlighet.