Indiansk visdom – den vite mannens misstag

Den här är helt enkelt fantastisk.

Read Full Post »

De stolta och missnöjdas kollaps

”Det är märkligt att ha varit med om resan från att ha varit världens starkaste parti till den situation vi befinner oss i dag. Sedan 2006 har det bara gått utför”. Detta säger en ledande anonym socialdemokrat till DN. Ja, ytligt sätt kan det framstå som märkligt men jag tycker nog inte att det är det. Som jag tidigare skrivit har SAP under lång, ca. 25 år, lidit av en diskrepans mellan praktik och retorik. Retoriken bygger på partiets socialistiska och demokratiska principer, medan praktiken bygger på partiets pragmatism. Under lång tid sammanföll dessa för SAP men under 1980-talet började de allt mer gå isär och SAP ledde under denna tid Sveriges stora liberalisering. Under Göran Person kunde partimaskineriet fortsätta driva partiet framåt. Det vi ser nu är maskineriets kollaps. Partiet har under lång tid inte trott på sin politik och man behöver en ny berättelse som kan föra samman retorik och praktik. Nu har man varken en egen politik, någon berättelse eller fungerande maskineri.

Uppdatering:
Peter Santesson skriver mer ingående om detta på Newsmill.

Read Full Post »

Men det går ju inte ihop!

Vänstern framhåller gärna att de är demokrater ut i fingerspetsarna. Demokrati för vänstern är snarare ett mål i sig än ett medel för att hantera olika åsikter på ett fredligt sätt. Man menar ofta att så fort makt utövas måste denna makt kontrolleras demokratiskt annars är makten illegitim. Med detta argument vill man kontrollera företag och sätta makten i arbetarnas händer. När man synar vänsterns åsikter lite närmare så inser man att de egentligen inte alls är demokrater. Vurmen för diktaturer som Kuba är bara en aspekt eller ett symptom på en mer grundläggande principiell hållning i den vänstersocialistiska ideologin.

Att man vill att företag ska underställas demokrati handlar det inte om att arbetarnas vilja ska styra företaget utan snarare att de socialistiska idéerna ska styra. Demokratin är således ett medel för socialisten att få politisk kontroll över allt fler samhälleliga domäner. När man synar exempelvis idén om arbetarråd inser man snabbt att det inte skulle kunna fungera demokratiskt (se här).

Det kan helt enkelt inte vara demokrati man är ute efter eftersom vänstern i grunden är intolerant mot meningsmotståndare. Det är bara de som redan håller med som enligt vänstern har rätt att uttrycka sin åsikt och som egentligen har rätt att rösta. Ett mycket tydligt och konkret exempel på detta är hur vänstern reagerar på att sverigedemokraterna röstas in i Riksdagen.

Nu kommer vi till något intressant, för att inte säga en kontradiktion. Vänstern håller som sagt  demokratin högt. Så högt att man anser att demokratins princip trumfar den konstitutionella principen. Enligt vänstern ska inte demokratiska beslut stoppas av grundlagen vilket innebär att grundlagen snarare endast är vägledande. Alltså detta samtidigt som man inte tolererar andra åsikter än sina egna. Med tanke på hur man ser på exempelvis Sverigedemokraterna så borde man tycka att man skulle vara för en konstitutionell domstol. Problemet med konstitutionsdomstolar är att de brukar stipulera åsiktsfrihet och medborgerliga rättigheter som skyddar mot statens makt. Och precis som att man säger sig vara demokrat säger man sig också stå bakom demokratiska rättigheter. Men lika lite som man är demokrat är man för medborgerliga rättigheter. Man vill nämligen med statens makt kunna betvinga de medborgare som inte vill böja sig för de socialistiska principerna. Det blir nu tydligt att de begränsning av demokratin som vänstern vill åt inte handlar om statens makt relativt medborgarna utan en begränsning av vad man får tycka.

Så man behöver inte vara förvånad över utvecklingen i de länder där socialismen tagit över makten. Det är helt enkelt grundläggande för socialismen att betvinga människors tankar och handlingar i det högre godas namn. Det är den grundläggande socialistiska principen. Det är inget fint i den, endast naivt eller fruktansvärt.

Read Full Post »

En reflektion om ord och deras betydelse

I frågan om språket har Fredrik Lindström de senaste åren lärt det svenska folket att vara språkliberala. Språket måste få utvecklas fritt och det viktiga är att vi förstår varandra. Det ger en flexibilitet i hur vi ser på ords betydelse, där orden utvecklas med samhället samtidigt som inte allt är gångbart. Denna språkliga pragmatism är tilltalande och jag håller i grunden med om detta. Det finns dock problem med en allt för slapphänt syn på vad ord och meningar ska betyda. Ju mer språket utvecklas desto större avstånd får vi till andra sätt att uttrycka sig — detta gäller såväl i tid som i rum. Det blir till exempel svårare att sätta sig in i gamla texter vilket kan vara synd. Det kan även vara bra med en mer allmän standard i språket i vissa delar av samhället till vilken alla måste anpassa sig.

Ord och dess betydelse har även politiska en politisk laddning på flera plan. Ett exempel är hur termen för de personer som inte kan gå och använder sig av rullstol framgångsrikt har kämpat för att istället för ‘rullstolsbunden’ kallas ‘rullstolsburen’ vilket numera även det är fel. Den korrekta termen är ‘person som använder rullstol’ (om jag inte minns fel). Ordens och meningars form och funktion är nämligen kopplade till hur vi föreställer oss världen och där med även hur vi handlar vilket så klart är kopplad till moralen — och där med även politiken.

Enligt Edward Shiappa måste våra definitioner av olika begrepp förhålla sig till vad de implicerar för vårt handlande. Jag har tidigare skrivit om detta (se ”Vad är ‘döden’”) och då hållit med om detta. Det är viktigt att vi tittar på vad våra definitioner faktiskt implicerar för vårt handlande. Om vi tar exemplet ovan om ‘rullstolsbunden’ kontra ‘rullstolsburen’ så ryms i de olika termerna (trots de fonetiska och syntaktiska likheterna) en rätt stor skillnad i den bild som förmedlas även om referensobjektet i stort sätt är det samma. Denna skillnad ger oss olika bilder av vad det innebär att vara en person som använder rullstol. Dock som jag var inne på är det inte så att detta automatiskt betyder att definitioner alltid måste omformuleras på detta sätt. I detta fall är det ett arbete som de definierade själva åtagit sig. Ett annat fall är homosexuella män som erövrat den nedsättande termen ‘bög’ och använder själva med stolthet (även om jag vet att vissa inte är nöjda med ljudet och kanske inte heller hur det faktiskt ser ut). Det är alltså inte nödvändigt att ändra termer för att ändra ett ords politiska laddning. Det är inte heller säkert att det ens fungerar att ändra termen och referensobjektet för begreppet fortfarande är negativ laddat. Ett exempel på det är hur man ändrat termen ‘städare’ till ‘lokalvårdare’. Så länge detta yrke är negativt laddat kommer alla termer som förknippas med det att smittas av denna negativa laddning.

Som vi såg i exemplet ”bög” så kan ett ords laddning ändras även om referensobjektet inte ändras. Det är också så att ett ord kan få en annan innebörd. Ett exempel på det är ordet ”husera” som traditionellt betyder ”att föra oväsen” men nu mera, särskilt av bildade personer, används för att beteckna att man ”huserar” i en viss lokal eller byggnad. Man har helt enkelt feltolkat ordledet ”hus-” och skapat ett nytt ord som verkar ha behövts. (Det snarliga ”hysa” fyller en annan funktion.)Dessa exempel visar på att ett ords tidigare betydelse hjälper oss att förstå vad ordet syftar på nu. Men, som jag var inne på tidigare i inlägget, så hjälper det oss att vara konservativ i fråga om ords betydelse när fler ska ingå i språkgemenskapen. Det kan handla om social, geografiska eller temporala skillnader som sätter käppar i hjulet för vår förståelse. Här kan jag ta upp ett problem jag har när unga/yngre personer använder ordet ”driva” utan prepositionen ”med”. Min första tanke är att någon driver runt och det tar någon sekund innan jag kopplar att det handlar om att man driver med någon.

Det jag helt enkelt vill säga är att hur vi använder språket är viktigt och rätt komplicerat och vi bör tänka igenom hur vi använder det. Det är i bland rätt att försöka driva igenom en förändring av termer och begrepp men det ska göras av dem som är direkt berörda av dessa. Annars bör man vara försiktig och förhålla sig relativt konservativ när det gäller språket. Det ska dock inte tolkas som att man inte ska leka med språket och dess olika uttryck. (Att böja t.ex. ‘fotnot’ som ‘fotnötter’ är ett exempel på sådan kreativitet.) Men det utesluter inte att man är konservativ i de termer och begrepp som redan är etablerade. Genom att bejaka båda den konservativa och den kreativa blir språket rikare vilket är till allas glädje.

Read Full Post »