Den Gudomliga komedin skriver om varför liberalismen inte är önskvärd. Inlägget är en ny version av ett inlägg som jag tidigare skrivit om här.
Skribenten vill kritisera det faktiska liberala samhället med analogin om att kritiken av marxismen ofta tar fast vid det faktiska socialistiska försöken och inte de utopiska teorier som man har försökt genomföra. Jag tycker det är en lovvärd anats men jag förstår inte varför helt enkelt inte använda termen det ”moderna samhället” som skulle vara mer träffande. Det moderna samhället är en mix av flera olika ideologier inte där liberala idéer samsas med flera andra inte minst socialistiska. Att endast inrikta sig mot det liberala blir lätt missvisande. Vilket vi även ser i inlägget där endast liberala filosofer får stå för det ideala i vårt moderna samhälle. Detta att vilja likställa det moderna samhället med liberalismen verkar vara typiskt för radikalkonservativa tänkare.
Kritiken av liberalismen/det moderna består av fyra delar:
1. I det realliberala samhället fungerar mänskliga relationer dåligt vilket leder till isolering.
2. Det är det liberala ekonomiska allas krig mot alla som bidrar till att skapa ett omänskligt tillstånd, där även sexualiteten har underkastats den ständiga striden, alla mot alla. Det gör att både relationerna mellan könen och vänskapsrelationer fungerar dåligt (läs Lasch). Detta ger bilden av den realliberala människan som en primitiv grottmänniska som ständigt måste strida om allting.
3. Den ständiga striden, alla mot alla, gör att det blir en fördel att vara en narcissist som är oförmögen att forma djupa relationer och som bara bryr sig om sin egen spegelbild.
4. Slutsatsen är att liberalismen är en hjärtlös ideologi, som passar för ett hjärtlöst samhälle.
Den första punkten handlar alltså om hur det moderna (realliberala) samhället innebär en isolering av människor. Detta är ett problem som är väldebatterat inom samhällsvetenskapen inte minst genom Robert Putnams bok om den ensamme bowlaren. Jag är dock inte särskilt insatt i detta och får krasst konstatera att människor inte är lika bundna till varandra idag som förr. Huruvida detta är bra eller dåligt kan diskuteras. För egen del känner jag att det är en befrielse att inte behöva vara fången i en massa sociala band utan de jag själv väljer ut. För andra är det kanske ett problem.
Det jag kan se som ett problem är att vissa människor inte har tillgång till sociala nätverk och detta kan innebära ett problem. Det jag inte kan se är hur man kan lösa detta uppifrån. Det kanske inte kan lösas i en modern/liberal stat. Men jag förstår inte hur detta kan lösas utan att människor tvingas in i sociala relationer som de kanske inte vill. Det är för mig något ytterst skrämmande. En av de bästa sakerna med det moderna samhället är enligt mig just att jag som individ inte är bunden till en viss grupp och kan välja vilka grupper och nätverk jag ska ingå i.
Den andra kritiken handlar om hur liberalismen tvingar människorna till att strida mot varandra och att lojalitet ersätts av skrivna kontrakt. Jag tycker detta är en aning missvisande. Men visst i det moderna samhället krävs det att opersonliga relationer fungerar vilket är vad kontrakt handlar om. Det är i sammanhanget intressant att det visat sig i undersökningar att just den opersonliga tilliten verkar vara ett kulturfenomen som utmärker kulturer där kapitalism fungerar.
Kampen mot varandra är, bl.a. en kapitalistisk logik. Om det handlar om en innommänsklig logik råder det delade meningar om. Detta är fråga där olika ideologier skiljer sig åt. Det handlar här om en grundläggande skillnad i synen på människan. Idén om att det är civilisationen som ligger bakom människans problem kan härledas till Rousseau. Denna ståndpunkt skulle kunna kallas vänster. Den är tydlig hos anarkister som anser att utan stat så kommer människor kunna leva väl och i harmoni. Hos socialister ser i stället en vision om hur en socialistisk utopi kan uppnås genom att organisera ekonomin på rätt sätt. Ur ett liberalt perspektiv så ser man istället människan som i grunden kämpandes mot varandra vilket kännetecknar såväl Hobbes som Lockes naturtillstånd. Även för Hegel är detta en grundförutsättning för människan. (För en vidare behandling av detta se inlägget ”fyra filosofiska naturtillstånd”) Gudomlig komedi verkar också anse något i den stilen genom att hänvisa att till att den liberala människan är en ”primitiv grottmänniska”. Det är intressant här att kontrastera denna kritik mot Nietzsches kritik av det moderna borgerliga samhället som han menade befolkades av ”de sista människorna” som inte vågade kämpa. Nietzsche tänkte sig ett uppror mot detta samhälle där människor skulle kämpa i en ren kamp utan annat mål än kampen i sig. (Är det här frågan om kvalitativt olika sorters strider?)
Ur det rousseauska perspektivet är dock kampen inte en del av människan och där med något man kan komma ifrån. Socialismen anser som sagt att kampen är nödvändig innan man nått den socialistiska utopin. Det kan nämnas att de fascistiska rörelserna hävdade att kampen inte ska pågå inom nationen/landet utan mellan nationer/länder. Det liberala perspektivet grundar sig i Hobbes och Lockes naturtillstånd (Francis Fukuyama utgår dock från Hegel men kan kanske anses vara neokonservativ) där statens roll är att hindra denna mellan människor. Men kampen är en del av människan och måste få ett utlopp. Kapitalismens funktion är genom konkurrens ett system för att tygla kampviljan inom människan. Striderna görs produktiva istället för destruktiva. Liberalismen tillåter alltså kamp i vissa samhällssfärer, ekonomi och politik, och då endast efter vissa givna regler. Kampen mellan stater ses som något kanske nödvändigt ont men som man ska försöka minimera.
Såväl denna liberala idé som den socialistiska idén finns i det moderna samhället. Men det finns även socialkonservativa idéer som även fanns åtminstone i den nationalsocialistiska staten. Jag tänker då på det allmänna pensionssystemet som infördes av Bismarck men även de korporativa principer som ligger för grund för relationerna mellan staten och civilsamhället i t.ex. Tyskland och Sverige.
Det är intressant att kritiken som framförs från gudomlig komedi snarare verkar bygga på en föreställning om människan hämtad från Rousseau snarare än Hegel eller Nietzsche. Jag kanske helt enkelt läser in för mycket genom min analys av grundförutsättningar om hur människan är fungerar socialt.
Jag tror dock att det kan vara sant att det moderna samhället driver människor till en hets och kanske kamp som inte skulle uppstå i ett mer traditionellt samhälle. Jag tror det i grunden handlar om att det nu finns möjligheter att skapa sig en egen status. Den status man får i samhället grundar sig i vad man själv åstadkommer vilket skapar ångest. Åter igen tror jag dock inte att detta privilegium är något som människor i allmänhet skulle vilja välja bort för ett statiskt samhälle där en sociala status är given från födseln. Människor är beredda att dö för att få förbättra sitt liv.
Den tredje punkten säger att denna kamp skapar narcissistiska individer som endast har ytliga relationer. Jag vet inte om det stämmer. Visst om du vill nå materiell framgång kanske det kan vara en god strategi men just att den moderna världen och kapitalismen givit oss ett så pass stort materiellt överflöd gör det möjligt att just inte behöva arbeta ihjäl sig och själv välja kvaliteten på sina relationer. Kanske är det så att det moderna samhället visat på ytlig de flesta människor är. Frågan är om det är något dåligt. Människor är olika och i det moderna samhället får denna olikhet komma till uttryck vilket också är en av liberalismens huvudpoänger.
Jag kan förstå reaktionen på hur människor lever sina liv. Samtidigt är mycket tydligt hur människor mer och mer i det senmoderna samhället söker just vad man skulle kunna kalla ett djup. Det är i de samhällen där kapitalismen och det moderna är nytt som den materiella ytligheten är som tydligast. Man ska komma ihåg att folket, massan, i förmoderna samhällen inte har möjlighet till djup utan det är något förunnat endast ett fåtal. Först när det materiella är självklart kan människan utveckla djupet.
Andra bloggar om liberalism, samhälle, konservatism, högerextremism, politik
59.293283
17.943284
Read Full Post »
