Björn Elmbrant skriver angående murens fall för 20 år sedan på Dagens Arena:
Sammetsrevolutionen i Östeuropa 1989 – med Berlinmurens fall som den mest dramatiska händelsen – var ett uppror som kom nerifrån, som tog politiker och kommentatorer i väst med nästan total överraskning. Många av dem såg fortsatt stabilitet som överordnat förändring.
[...]
Dagens demokratiskt valda ledare verkar inte ha lärt särskilt mycket av historien. Precis som 1989 prioriterar de stabilitet framför förändring, pumpar in pengar i bedrägliga banker och är oförmögna att möta oron för klimatet med de nödvändiga besluten. Den folkliga reaktionen kommer, men den dagen ska vi inte vara överraskade.
Han verkar alltså mena att förändring är bättre än stabilitet. Det kanske är retoriskt snyggt för en radikal men undergräver bara hans förtroende. Vem kan på allvar mena att förändring är viktigare än stabilitet. Utan stabilitet kan ingen rättvisa, hur den än definieras (inte ens den starkes rätt*) finnas. Endast om man inte gillar systemet och man tror att en förändring kan leda till en annan stabilitet som är bättre än den rådande stabiliteten kan förändring vara bra.
Det hela påminner om det fenomen man relativt ofta stöter på inom radikala kretsar som verkar anse att radikalitet är ett primärt mål i sig själv. De teorier som ger den mest radikala beskrivningen av verkligheten anses bättre än andra, som om radikalitet som princip för en teori skulle visa på sanning. Det är väl iof. inte sanning man är ute efter utan legitimering av omstörtande verksamhet – alltså att visa på att ordningen inte är bra så att vilken ordning en förändring leder till är bättre än den rådande ordningen.
Nu vet jag inte vad Elmbrant menar med att förändringen ska gå före stabilitet men om vi utgår från att han är vettig, och inser att stabilitet måste gå före förändring förutom i vissa fall, så antar jag att han menar att utifrån vissa moraliska principer (socialistiska och demokratiska i Elmbrants fall antar jag) så borde politiker fattat att man skulle förändra vissa saker. Problemet med det är att politiker verkar ha fattat att socialistisk diktatur inte fungerar och således har man hållit kvar vid systemet med liberal demokrati. Eftersom Elmbrant är socialistisk demokrat anser han att vi borde ha en socialistisk demokrati (vad det nu är) och att det poiliter borde lärt sig är att diktatur inte fungerar. Men diktatur ingår inte i den liberaldemokratiska ordningen. Jag förstår faktiskt inte vad karln försöker säga.
*Jag tänker här på Hobbes naturtillstånd där alla måste frukta varandra eftersom människor är tillräckligt lika för att alltid kunna hota varandra. Även den svagaste människan kan dräpa den starkaste när den senare sover.
