Jag fick en fråga om positiva rättigheter som jag svarade intuitivt på. Här följer frågan och svaret.
Hur motiverar man positiva rättigheter på minst problematiskt sätt?
- Svaret kräver nog en utförligare beskrivning av vilka positiva rättigheter som ska legitimeras (om motivera syftar på att de ska vara legitima). Intuitivt tror jag att varje positiv rättighet måste motiveras var för sig utifrån en kontexten. Detta är ett av problemen med positiva rättigheter. Vissa positiva, kanske kan man kalla dem minimala positiva rättigheter, kan legitimeras utifrån idén om att alla människor har rätt till liv. Till dessa minimala positiva rättigheter skulle t.ex rätt till mat, skydd mot elementen och grundläggande sjukvård räknas. I ett så pass avancerat samhälle som de vi idag lever i skulle man även kunna räkna in rätten till utbildning då utbildning är ett måste för att kunna delta i samhället och inte minst i demokratin (detta skulle kunna legitimera rätten till svenskaundervisning för invandrare). Det är svårare att avgöra hur mycket utbildning man har rätt till. Frågan uppstår även hur man värderar olika positiva rättigheter mot varandra. Är rätten till t.ex. utbildning viktigare än rätten till arbete? Just i detta fall så anser jag att rätten till utbildning är viktigare just eftersom den möjliggör deltagande i samhället, medan jag inte ser arbete som lika nödvändigt för individen då existensbehoven uppfylls av de minimala positiva rättigheterna.
Ett annat problem med positiva rättheter är att den motsvarande skyldigheten (varje rättighet innebär en skyldighet) kräver mer av dem som upprätthåller rättigheten än vad som gäller för negativa rättigheter. Detta är kärnan i problematiken med positiva rättigheter. Det innebär att man måste fråga sig innan man propagerar för en viss rättighet vad den innebär för skyldighet. I det moderna samhället löser man problemet med upprätthållandet av skyldigheter med hjälp av skatter. Det innebär att man frikopplar den direkta länken mellan rättighet och skyldighet. Vilket i sin tur leder till att folk har en tendens att kräva allt fler rättigheter utan att förstå hur de motsvarande skyldigheterna ska ordnas. Det är först när man förstår det som man kan förstå varför inte alla positiva rättighetern kan uppfyllas.
Jag har inget enkelt svar på hur man principiellt ska motivera positiva rättigheter men jag tror att det är inom en samhällsdiskussion som det måste avgöras. På ett teoretiskt plan är Rawls teori om rättvisa med idén om en okunnighetens slöja antagligen den bästa principen som jag kommit över. Särskilt med det tillägget att den som bestämmer samhällssystem sist får välja samhällsposition.
Till sist så vill jag poängtera att de positiva rättigheterna alltid måste legitimeras dels normativt, alltså vad som anses bra, och dels empirisk, alltså uitfrån vilka medel som verkar vara bäst för att uppnå det som anses bra. Det innebär att t.ex. att för att veta om rätten till arbete bör vara en legitim rättighet så måste vi först avgöra om arbete är något bra. Men det räcker inte med det, vi måste även svara på varför det är bra med arbete. Är det bra för att det är samhällsekonomiskt nödvändigt att människor arbetar, eller är det bra för att människor får en viss mening med livet, etc. Beroende på hur vi svarar på dessa frågor kan vi sedan undersöka hur stora skyldigheter det krävs för att upprätthålla rättigheten till arbete. Kostnaden för skyldigheten måste sedan vägas mot vinsten med rättigheten. Det är detta som måste avgöras i diskussionen i samhället och inom de demokratiska institutionerna.
