Tidigare har jag skrivit om hur vänstern har en tradition av att söka och skapa konflikter. Ur ett vänsterperspektiv handlar det om att visa hur det faktiskt finns en konflikt och att måste synliggöras. Ofta har man en tanke om att eftersom konflikten inte är uppmärksammad är den av någon anledning överslätad. Själv tror jag att detta i grundar sig i Hegels teori och herren och slaven.
Poststrukuralismen som i sig själv inte är normativ fortsätter dock i den konfliktskapande tradition i att dela upp världen i vi och de. Den poststrukturella diskursteorin (inte att blanda ihop med Habermas konsensussökande diskursteori) handlar om att finns diskurser för att se hur dessa formar våra åsikter etc. För att göra det måste man avgränsa diskurserna från varandra och detta kan man endast göra genom att visa vad diskursen inte är. Detta innebär att man försöker accentuera vad de olika diskurserna handlar om. Det man får fram är en bild där skillnaden mellan olika diskurser är förstärkt. Detta gör man för att tydliggöra konflikten mellan diskurserna som man anser vara politikens kärna. Genom att fokusera så starkt på meningsskiljaktigheterna skapas en större klyfta mellan de olika diskurserna än vad som kanske egentligen finns. När konflikten sätts i centrum på detta sätt kan resultatet bli att man faktiskt skapar konflikter eller förvärrar dem. Eftersom vi alltid är del av en diskurs och den diskurs styr hur vi kan uttrycka oss och även hur vi tolkar världen så kommer en diskursanalys som förstärker de meningskiljaktigheter som finns att förstärka diskursernas olika sätt att uttrycka sig och olika sätt att tolka världen och därmed hur man tolkar varandra.
Resultatet blir snarare en polarisering av politiken där förståelse och konsensus blir allt svårare att nå. Själv tror jag att politik bör gå ut på att finna lösningar som alla kan acceptera. Att försöka undvika konflikter är enligt mig otroligt viktigt eftersom samhället bygger på tillit. Utan tilliten rasar samhället samman till en naturtillstånd à la Hobbes.
Det intressanta är att jag håller med om mycket av poststrukuralisternas grundantaganden men jag gillar inte deras metod. Jag tror att också både att går och vi bör försöka ta oss förbi de svårigheter som den poststrukturella vetenskapsteorin ställer upp.
