Det finns en kritik av liberalismen om att den förutsätter en gemensam värdegrund som den samtidigt undergräver iom. dess bejakande av egocentrism och materialism. Från konservativt håll anses nationen eller religionen stå för det nödvändiga kitt som håller människor samman och håller ihop samhället. Detta undergrävs av globalisering och kulturrelativism. Faktum är att både liberaler och socialister har ett problem med detta faktum och historiskt sett är det nationalismen man vänt sig till. Svaret är dock i denna globaliseringens era* då nationalismen visat vilka problem den för med sig börjar den ändå framstå som kanske något nödvändigt. Detta öppnar för den analys som t.ex. Sverigedemokraterna står för nämligen att nationen, som kultur, måste hållas relativt ren och inte förändras allt för snabbt för att inte samhället ska skadas. Svaret på vad som behövs istället för nationalism verkar vara det som betecknas ’solidaritet’ (möjligen med preciseringen ‘internationell). Detta som en mer allmän term istället för ”broderskap” (frihet, jämlikhet och …).
Vad jag menar är att det inom liberalismen ingår att vara solidarisk mot resten av mänskligheten. Detta är en del av liberalismen som inte betonas tillräckligt vilket gör att det framstår som att liberaler inte bryr sig. Detta betyder dock inte att den liberala solidariteten är den samma som den socialistiska.
Den liberala solidariteten är till skillnad från den socialistiska frivillig och individualistisk. Den socialistiska solidariteten bestäms av kollektivet (eller kanske snarare dess uttolkare) och som överordnas individer. De individer som inte går med på kollektivets solidaritet bestraffas på ett eller annat sätt. Den liberala solidariteten är snarare en vädjan och också bygger på tron om att människor i grunden är solidariska.
Denna frivilliga solidaritet är viktig att påpeka och lyfta fram då den annars lätt glöms bort i allt tal om frihet. Denna solidaritet tar liberaler för given men dess meningsmotståndare ser den inte och förstår den inte vilket får dem att tro att liberalismen är hjärtlös. Genom att lyfta upp den liberala solidariteten kan även problemen med den socialistiska solidariteten diskuteras samtidigt som det kan ges ett svar på vad som kan fylla nationalismens tomrum.
