Åter igen har en annan bloggare lyckats formulera något jag tänkt på ett betydligt bättre sätt än jag kunnat skriva. Denna gång är det Peter Santeson-Wilson som kriver om varför man inte ska satsa direkt på värderingsskifte, den kommer indirekt genom fokusskifte. Dessutom visar han sig precis som jag ha varit socialistisk anarkist med den skillnaden att han faktiskt förespråkat revolution. Mitt problem som anarkist var att jag inte trodde att anarkismen skulle fungera utan att människorna förändrades, där höll Peter och jag med varandra, men jag kunde aldrig se revolutionen som en lösnikng. Jag blev en anarkist som inte kunde tro på min egen ideologi. Lösningen var syndikalism men sen insåg jag att kapitalism inte är så farligt och plötsligt blev jag liberal. Peters konservativa tendenser överensstämmer även de med mina idéer där jag menar att den organiska evolutionära utvecklingen av samhället är konservatismens enda vettiga bidrag.
-
Senaste inlägg
- Jag tycker om verkligheten
- Moralens mål
- Lite kort om militärt bistånd
- Positiva rättigheter
- EU:s författning och demokratin
- Nathan Shachar överdriver EU:s förmåga
- Språket – logik och association
- Varför Liberalism?
- Till husnegerns försvar
- Diskursteori som konfliktskapande
- Matriarkatet tvingar kvinnor till osund smalhet
- Några tankar om moral
- Poststrukturalismen och världen-i-sig
- Den som gräver en grop åt andra faller själv lätt däri
- Vad har hänt med iTunes?
-
Senaste Kommentarer
- Josef Boberg om Moralens mål
- Hans om Om olja och beroende
- Hans om Moralens mål
- Hans om Jag tycker om verkligheten
- Björn Axén om Moralens mål
- Björn Axén om Jag tycker om verkligheten
- Björn Axén om Om olja och beroende
- Hans om Om olja och beroende
- Hans om Jag tycker om verkligheten
- Hans om Några tankar om moral
- Hans om Moralens mål
- Björn Axén om Moralens mål
- Björn Axén om Några tankar om moral
- Josef Boberg om Moralens mål
- Björn Axén om Moralens mål
Kategorier
Arkiv
bloggar
- Anders Svensson
- Bengtssonz
- Berghs betraktelser
- Dick Erixon
- Блог Дмитрия Медведева
- Ekonomikommentarer
- Ekonomistas
- En vanlig $vensson
- Frihetspropaganda
- HAX
- Igge på piren
- Inslag
- Johan Ingerö
- Johan Norberg
- kaffepaus
- kriggsblogg
- Kvalia
- Lennart Regebro
- Magnus Linton
- Mothugg
- Nonicoclolasos
- Oskorei
- Sentio Ergo Sum
- Slopedcurve
- Strötankar & sentenser
- Vänstra stranden
Bloggens gamla plats
favoritinlägg
- Att bryta Humes lag
- Att skapa arbete
- Är fascism socialism eller liberalism?
- Den minimala staten; nödvändig men inte tillräcklig
- Den socialistiska logiken
- Förnuft
- Framtvingad mänsklighet
- Free Will Quotient
- Grundföreställning
- Gud så skrämmande
- I-problem
- Individ eller grupp
- Individvärdering
- Jag – nu, då, sen
- Kanibalfest någon?
- Konflik eller samarbete
- Liberalimsen och maktproblemet
- Marxism som mysticism
- Marxistisk ironi
- Moralfundament
- Mot ljuset
- Naiva våldsromantiker & konfliktskapande
- Naturen som egenvärde
- Norberg & Wallerstein = sant (nästan)
- Objektivismen – rationell & oförnuftig
- Om marxistisk ekonomi
- Om olja och beroende
- Om rättvisans betydelse
- Ordens undlfyende mening
- Pragmatik eller moral?
- Rawlsekianism
- Rättvis belöning i ett samhälle
- Republikanism – vänsterns räddning
- Självreflektion – vad hos mig själv är mig själv viktigast?
- Statens storlek och tron på människan
- Styrkan, svagheten & moralen
- USA & Colombia; realism, liberalism och marxistisk kritik
- USA ut ur Irak?
- Världens berättelse
- Viljan att vara god
länkar
vänner
”Mitt problem som anarkist var att jag inte trodde att anarkismen skulle fungera utan att människorna förändrades,…”
Manniskor forandras val?
Jo människor förändras men det är svårt att styra denna förändring, och om man kan styra den så är det svårt att se det som moraliskt riktigt att ändra människor – det blir lätt fel. Om man ska ändra människor krävs ett mål, att klargöra detta mål är svårt. Vems mål ska man välja och vem ska välja detta mål? Alltså vem ska definiera vad som ska vara den nya människan. Många frågor öppnas och rätt många läskiga utvecklingar kan skönjas och 1900-talet visade med läskig tydlighet hur vanskligt det är att försöka forma människan, vara sig det är de rena arierna eller om det en homo sovieticus man eftersträvar. En revolution tror jag är ett av de absolut sämsta sätten att ändra människor. Dels eftersom många människor kommer att komma i kläm på många sätt och dels eftersom det är en ineffektiv metod. En spontan utveckling av samhället och individer tror jag är en bättre utvecklingsplan.